Visa inlägg taggade med 'resa med barn'

måndag 15 januari 2018 - 13:00

Vem utför slitarbetet?

2018 01 15 12.44.37 1

#tbt till tvättdag på Replot.

 

Sedan jag har styrt om min vardag från att vara workingclass hero till tillfällig hemmaförälder upplever jag att vi återigen har börjat gnabba orimligt mycket om hushållssysslor i den här familjen. Jag tycker att alla andra har (som man skulle säga i Drakan) tagit ut leposteget eftersom de räknar med att jag ändå hinner fixa. Irritationen är närmast djävulsk vissa dagar. Inte för att jag egentligen har så mycket emot att gå runt och plocka, men av principiella skäl vägrar jag finna mig.

Tycker att fördelningen har varit någorlunda jämn tidigare, men plötsligt har jag blivit någon projektledare deluxe och upplever att jag har ansvarar för orimligt många områden. Därför tjöt jag nästan av glädje i dag när jag via Peppes blogg hittade något så oerhört praktiskt som "Jämställdhetskollen". En checklist som man kan kolla igenom med sin partner - vem gör egentligen vad? YES!

Orsaken till min absurda glädje låg i att poletten trillade ner och jag äntligen kunde sätta fingret på var skon klämmer. Det är inte alls så att jag tycker att det är jobbigt att utföra uppgifter som hör livet till. Men jag är så fruktansvärt trött på att hålla koll på att saker och ting blir gjorda. Jag är dessutom inte alls lämpad för projektledning och är så utled på att ändå vara den som är den. 

Om vi tar det här med semester som exempel, som kommer upp i jämställdhetskollen. Jahapp, vad är då en jämställd semester, frågar man sig. Att man betalar lika många tusen eurosar? Att man packar lika mycket? Tja. Har märkt att det inte längre är bara så där att dra iväg när man har tre kalvar med sig. Speciellt fjolårskalven kräver ju sina specialarrangemang.

Det är så sjukt mycket kring en semester. Säg nu all research (vart kan man åka med så här små bebisar?), all bokning (fylla i alla tusen passnumror och signum som man fortfarande inte har lärt sig utantill), betala, boka tid för passfoto för de som inte har pass, ta passfoton, se till att alla vacciner är i skick, ansöka om pass, verifiera identitet på polisstationen, se till att man får recept till de vacciner som fattas, hämta ut pass, hämta ut vacciner på apotek, boka tid för vaccinering, styra upp resevagn, bunkra upp reseapoteket, gå igenom sommarkläder, tvätta dem, köpa det som fattas, packa, klippa de långhåriga och gud vet vad. Vad ska barnen ha med på flyget så de inte får tråkigt? Vad kräver en bebi på flyg? Och så vidare i all oändlighet.

Hur lika mycket man än pungar ut för en semester så är det ju inte rättvist förrän alla tar lika mycket ansvar för det där slitarbetet som ska göras innan man kommer iväg. Ja, det här med resor var nu bara ett aktuellt exempel. Men samma princip gäller nu egentligen allt man företar sig med familjen.

När man ska dra över på festmiddag till kompisar en lördagkväll - vem är det som har styrt upp allt och planerat datum och tid? Vem har sett till att alla barn har hela, rena kläder? Vem har köpt gå bort-present? Här tänker jag verkligen SLUTA med att vara en sån mönsterkvinna. Av någon underlig anledning är det oftast jag som bokar, jag som flätar hår och jag som styr. När det kommer till att ta ansvar för sociala relationer kan jag verkligen ta ut leposteget för hela 2018. Skön insikt, ändå. De andra får ta över projektpinnen. SÅ DET SÅ.

Nå, egentligen skulle jag bara tipsa om den här fina checklistan, men nu blev det en lång passivt aggressiv harang, även om jag i själva verket faktiskt är riktigt glad i dag. Ta det som ett tips och ha en fin start på veckan!

måndag 11 december 2017 - 19:00

TJ 45.

45 dagar kvar säger min nedräknare. Fyrtiofem kvällar kvar tills jag får packa familjen i taxin och dra till Helsingfors-Vanda flygplats. Åh, glädjepirret. Det är ju absolut ingenting. Bara lite jul och nyår och så är det dags att dra till Phu Quoc. Jag vet inte vad det är den här gången, tror jag kanske aldrig har varit så här entusiastisk inför en resa. Kanske pga. det klaustrofobiska året som förflutit.

Har inte bara varit fånge i mig själv - har ju också mest hållit till på Brändö. Och även om Brändö är femstjärnigt, så blir det ju lite grått i längden.

Igår kväll scrollade jag igenom 400 bilder från hotellet på TripAdvisor (kära Bullen, är jag normal?). Skyller på att det är så jävla mörkt och eländigt i landet Finland just nu. Att man måste försöka påminna sig om att ljusa tider kommer, mörka tider går. Nå, vi kan ju försöka minnas blogginlägget jag skrev i september. Den här tiden som pågår just nu handlar egentligen bara om överlevnad.

Den 21 december infaller vintersolståndet i år - då vänder allt. Tycker man borde införa en större festdag kring den dagen. Det är ju vinterns viktigaste dag, nu när jag tänker på det. Efter det blir dagarna längre och längre för varje dag som går! Kanske man kunde byta ut julen?

Nå, hur som haver. Har hela natten drömt om varma vindar med familjen. Att få sitta i en solnedgång och vara riktigt trött och solbränd. Såg så många ljumma solnedgångsbilder igår att de tog sig in i drömmen. När jag vaknade imorse kunde jag nästan få tag i känslan när man vaknar på en semester och ska gå ner till frukosten. Dessvärre var det mörkt som i graven, snöslask och barn som motvilligt segade ur sina sängar. Ett konto som låste sig pga. fel lösenord. Banklinjer som aldrig svarade. Ögon som nästan försvann i huvudet.

Men vi räknar neråt nu. 

Snart sätter vi oss på planet till friheten, värmen, solen, haven. 

Palmerna. Dragonfruiten.

Till evighetsfrukostar.

Till vita lakan. 

45, 44, 43...

 

2017 12 11 06.43.48 1

torsdag 16 november 2017 - 13:10

Få se om man kommer in i Vietnam med dylik mugshot.

Det finns många fina milstolpar i ett barns utveckling som man som förälder skriver ner och sparar i varmt minne. Första gången hon svarar på en fråga, första gången hon ställer sig upp och lägger fingret i ljuset, första gången hon kör niskapaska på ett trångt flygplan. Ja, milstolparna är många. 

Men det finns en milstolpe som ändå innefattar pikulite mer pirr än andra. Och det är det första passfotot (iiiiiiiiik). Globetrotter My Maxine är på G.

 

2017 11 16 12.14.19 1

 

Måste förevigt minnas att spara barnens första pass. Så kul att se att gulliga små fotbollar också får se världen. Se nu så skojiga!

 

2017 11 16 01.09.28 2

2017 11 16 01.11.08 1

lördag 12 augusti 2017 - 21:00

Babymoon i Umeå.

Aj vilka fina dagar i Umeå vi fick!

Jag försökte verkligen carpa varenda liten nanosekund. Därför ekade bloggen tom i några dagar. Att åka iväg var verkligen det bästa spontana infallet på länge. Finns nog inget som är så skönt som att släppa allt bakom sig och bara checka in på ett hotell. Krispiga lakan, frukost och vita handdukar. 

Att göra det nu, medan My ännu sover 90 % av dagen, var så god tajming. Nu fick vi göra allt i fred. Sånt som man verkligen inte får när man har en äldre bebis. Som att shoppa, äta och dricka vin i fred och allt det där. Hon är ju en bebbe som inte direkt är bortskämd med tystnad, så Leo's Lekland var ju t.ex en utmärkt ljudmatta. Hon har i princip sovit sig igenom hela resan. Svärmor och svärfar hängde spontant på, så vi har fått både sällskap och en extrabaklucka (ny bokhylla till sovrummet, wuhuu!).

Ett bättre avslut på sommarlovet kunde vi inte få. Känner mig så rik på allt nu. Bäckenet och kroppen är så mycket bättre. Fast vi har varit i rörelse hela tiden, så känns det nästan ingenstans. Och barnen är så kära i sin lillasyster, vilket ju alltid värmer en mors ömma hjärta. Skulle det inte vara för sexårstrotset som har pågått mer eller mindre hela sommarlovet så skulle jag nästan tro att jag har det FÖR bra (och då menar jag Milkens - inte mitt). 

Ändå vill jag påstå att familjen är det bästa resesällskapet i världen. My förtjänar nog ett gulddiplom i stabilt humör (det samma gäller Masse - sån klippa). Vi får hoppas de håller i sig, för i januari bär det av på långflight (jiiihaaa!). Hoppas jag fortfarande ammar då, för noooog är det smidigt att aldrig behöva tänka på mat åt bebeto. Det har jag tänkt varje gång jag har ammat. Så skönt med en fungerande amning den här gången.

Tre andra saker som var utmärkta med vår landsflykt: 1. Filippa K-rean. 2. Comfort Hotel Winns ekologiska frukostbuffé. 3. Att äntligen få känna mig lite levande igen.

 

2017 08 12 08.37.43 1

onsdag 28 oktober 2015 - 20:00

En tidsresa.

Det här är första gången i mitt 29-åriga liv som jag tyckte mig ana en effekt av att byta till vintertid (min vrida-tillbaka-klockan-vrede har ännu inte lagt sig). Märkte ni hur det liksom över en natt blev supermycket svårare att leva här? Har aldrig märkt det förut. Varken jag eller barnen har påverkats ett skvatt, men i år var det så tydligt. Nu blir det ju mörkt sekunden före man lägger fossingen på parkeringen utanför kontoret.

Hela dagen i dag har jag dessutom haft alldeles för k-k-kallt för mitt eget bästa. Har drömt om bländande sol, barn som springer i sanden och after beach-drinkar i solnedgången. Var tvungen att stänga ögonen en stund och visualisera min vintersemester för mitt inre. Så mycket längtan, så lång väntan. För att citera mina barn: "JA ORK IIIINT!"

 

17

 

Man skulle till exempel kunna fly till den där gången vi gick en morgonpromenad i Baldwin Park i Orlando. Det var ett så sagolikt fint område. Så sjukt american öfverklass, men ack så vackert. Bara en fem minuters tidsresa skulle göra mig pikipikilite lyckligare. Ja?

 

18

 

Man kunde exempelvis ta sig ett litet fruktsnack vid vattenbrynet. Sitta med kompisar och njuta av solsken. Här var vi när Matheo nyss hade fyllt ett år. Jag tycker att det känns som igår, men det var det ju sannerligen inte.

 

19

 

Två av våra kompisar bodde tillfälligt i USA under den här tiden och vi hälsade på. Skrattade gott åt alla bilder från den här resan. På 9 av 10 bilder finns en barnvagn eller ett blöjbarn (oftast utan bjöja) i något hörn. Här var vi verkligen småbarnsföräldrar så det sjöng om det. Tänk så oerhört konstigt att man aldrig behöver dras med fordonet barnvagn längre.

 

20

 

Matheo passade på att ha tredagarsfeber under den här resan och här kan ju konstatera att han onekligen såg lite låg ut. I övrigt minns jag den här stunden som i går. Den var bara så skön. Varmt ute, nybryggt kaffe, bra skvaller och kvällssol. 

 

21

 

Nu kanske jag minns fel, för det där ser sannerligen inte ut som kaffe, utan mera som Crowmoor som jag upptäckte under denna resa. Det var här jag föll pladask.

 

25

 

Obs, under denna resa påträffade jag även en flock sovande flamingon (dock inte i Baldwin Park, utan på Animal Kingdom på Disney World).

 

23

 

Ja, inte var han ju särskilt stor, men däremot en riktig kanonresenär. Att ta sig till USA tog den här gången 21 timmar på grund av en massa snöstormar och skit, men det gick hur bra som helst. Masse alltså, han levererade alltid som baby. Min frisyr - not so much.

 

26

 

När Milea i sin tur var 1 år var vi på Kap Verde. Till detta smarriga mellanmål kunde jag också tänka mig att fly. Eftersom det har gått några år har jag lyckats förtränga hur förfärligt magsjuka vi var under denna resa. Minns bara de goda dagarna, tack och lov.

 

27

 

Till exempel denna. I övrigt var Kap Verde ingen höjdare just då. Vet inte hur det ligger till 2015, men ännu den här tiden var det ganska lame.

 

20120123 204015

 

Superfina stränder, men inte så mycket mer. 

 

29

 

Milken brukar säga att hon har besökt lika många länder som hon är gammal. Och det kan vi ju försöka ha som målsättning. Det här var hennes första resa (som den femåring hon är har hon numera kruxat av fem länder).

 

39


Lil' globetrotter
tar sig an afrikansk mark.

 

20120125 143755

 

Återigen mitt i småbarnsträsket. Bara vagnar på 9 av 10 bilder.

 

20120125 145232


Det bästa med
att ha stora barn är att man numera slipper de där avbrotten mitt på dagen när de måste vaggas till sömns i skuggan. Det kan jag inte påstå att jag saknar. 

 

20120123 204227

 

Däremot skulle jag verkligen behöva känna den där känslan som man ofta kan uppleva där kring 18.00 på semestern. När alla har duschat och man samlar hela familjen för att gå ut och äta. Fuktig kvällsvärme från terrassen, rena kläder och doft av mat i fjärran. 

 

28

 

Att resa är också att beundra byggnader. 

 

32

 

Och så kan vi förflytta oss till en annan resa. Den här gången reste tydligen jag och Milken med någon underlig gigant. Kan det ha varit 2012 eller 2013? Världens frihet att resa utan barnvagn.

 

t2

 

Säga vad man vill om våra barn, men om vi bortser från den där ena gången när Milea som baby gallskrek sig igenom en 11 timmars flight, så har de verkligen varit kravlösa som medpassagerare. De kan ställa upp på konstiga golvfrukostar på flygfält anytime. Det kan klassas som en god egenskap.

 

t5

 

Här har vi Teneriffa-Masse. Säkert släkt med den där hundraprocentiga Teneriffa-gubben i bakgrunden. 

 

t16

 

Det roligaste med alla dessa resor är att barnen minns så himla mycket. Okej, inte så mycket från sina ettårsresor, men så gott som alla andra resor har de massor av roliga minnen från. Till på köpet har vi ju rest en hel del med mina föräldrar som bor lite för långt bort för att vara delaktig i vår vardag, men resorna, de har vi tillsammans. Just den här gången var också min mommo med. 

 

t61

 

Att resa är också att fota massor av intetsägande bilder på växter. Jestas så jag ska fota ointressanta blommor i vinter. 

 

34

 

Under resorna får man också frångå kostcirkeln och lördagsgodis och regeln om att inte dricka vin varje dag. Man får göra som Milken på bilden: FROSSA.

 

36

 

Här är vi i Thailand. Tycker det ser så rogivande och skönt ut. Minns att bordet stod rakt i sanden för jag hann gräva ner mina flipflips innan jag fick maten. Barnen ville smaka på kokosmjölk ur en kokosnöt och de tyckte det var ASÄCKLIGT. Men allt var bra ändå. Så länge det är varmt ute är det oftast bra. En kräver inte mycket.

 

image28

35

 

Vem kan egentligen klaga när omständigheterna är dylika? Det är väl inte så konstigt att man längtar när solen går ner 16.30. I synnerhet när kroppen ömmar och huvudet är trött. Ja ja ja. Det är bara att vänta.

Ska ni resa någonstans i vinter? Berätta vart och med vem och vad ni ska göra!

onsdag 18 februari 2015 - 16:00

Så här undviker du kräksjuka på semestern.

 kasidesi

 

Nu börjar resesäsongen vara i full gång. Nå, för mig är den över, men för er andra som är på väg har jag ett riktigt lyckat recept för att slippa slösa semesterdagar på diarré och hulkande i en tropisk toalett.

 

På Kap Verde gjorde vi en riktig dunderblunder, som vi i efterhand inte kan förstå att vi gjorde (klassisk nybörjartabbe). Vi åt ur en buffé där det flög in en fågel nu som då. Att det sprutade ur alla ändor i flera dagar efteråt är bara ett rättvist straff för den sortens dumhet.

 

Mamma säger alltid att hon med hjälp av denna simpla metod har ätit ur riktigt tveksamma dikeskanter i Vietnam, i Malaysia, Sri Lanka och gud vet var, utan att bli det minsta konstig i magen. Med några enkla steg (de kan te sig självklara, men man slarvar lätt när hjärnan går i semester-mode) kan du avsevärt minimera spy- och diarrérisken.

 

5 ENKLA STEG FÖR ATT MOTVERKA SEMESTERSJUKA

 

1. Rela-tabletter. Ät en mjölksyretablett per dag, minst en vecka innan avfärd, och fortsätt hela semestern. Barnen älskar de med jordgubbssmak. Mot slutet av semestern tror man att de inte behövs. Men ät ändå.

 

2. Desinficeringsmedel för händer (eller käsidesi som det heter på riktig svenska). Nu skojar jag inte, utan vi har haft 3-4 stycken småflaskor som har hängt med i diverse fickor och väskor hela semestern. Inför varje måltid har någon trollat fram en flaska och vi har dränkt händerna i medel. Inte ens en gång har vi slarvat. Och jag tror kanske det är den avgörande faktorn. Lord knows hur mycket skit det finns på barnens händer efter en hel dag ute. Alltid finns det inte tillgång till tvål och vatten när hungern slår på.

 

3. Undvik att borsta tänderna med kranvatten. Det här gäller förstås inte i länder där man faktiskt kan dricka kranvatten. Men låt oss säga att du befinner dig i ett land där man dricker vatten på flaska: I början när man är känslig för nya bakterier lönar det sig kanske att ta det säkra före det osäkra. Tvätta tänderna med flaskvatten. 

 

4. Välj bort isen. Om vattnet (isen) är av tveksam art - drick din cola direkt ur flaskan. Riskera inte att isen (läs: läbbigt kranvatten) smälter och du sörplar i dig den.

 

5. Undvik sallad. Okej, det där lät hårt. Men under semesterns första dagar kan det vara smart att vara försiktig med grönsaker och annat som kan vara sköljda med vatten. En regel som alltid funkar: Föredra het, rykande mat - i alla fall de första dagarna. Fåglarna kan gärna trampa runt i maten, så länge den friteras efteråt, heh.

 

WP170600 image51

 

Helt säker går man aldrig. Men med följande steg har man bättre chans att slippa krama toaletter och istället njuta av en efterlängtad semester.

lördag 14 februari 2015 - 11:30

Om att resa med barn (och föräldrar).

Det var någon på min förra blogg som frågade hur det kommer sig att jag hinner läsa och ta det lugnt när barnen är med. För länge sedan var det också någon som frågade HUT DET ÄR MÖJLIGT att man inte dör av irritation när man reser med sina föräldrar som vuxen.

 

Hah!

 

För det första bör jag kanske tillägga att barnen inte är så där fasligt små mera. Mina barn är 4 och snart 7. Då finns det ganska mycket vett mellan öronen, tro det eller ej. Och att resa med barn handlar ju kanske inte direkt om att vandra planlöst i djungeln varje dag, utan vi softar rätt så mycket.

 

När vi drar med barnen överallt får man också räkna med att kraven inte kan vara lika höga som förr. Kompromissa här, kompromissa där. Däremot vägrar jag bestämt det där förhatliga "resa på barnens villkor" nu. De är så pass stora att vi kan kräva lite av dem också. Som att de leker och underhåller sig själva på stranden, på hotellet, på restaurangen osv.

 

Ser att jättemånga har ipads, filmer och spel med när de äter. Där stretar jag emot. Men då får vi vuxna också bjuda till i diskussionen kring middagsbordet. Matheo vill höra gamla historier om när mommo och moffa var unga och de drar väl två, tre, fyra i genomsnitt per kväll. Och det är precis lika roligt för barn som vuxna, kan jag intyga.

 

Samma gäller att gå omkring. Visst tjatar de också. Att det är varmt och långt och nääääär är vi framme, men måste faktiskt skryta med att det går otroligt bra att gå långt. Ibland när det är riktigt sent tar vi förstås taxi. Men annars sporrar (heh, tvingar) vi dem att använda sina pigga fötter. Det är ju inte precis som om energin verkar sina.

 

När läser vi alla dessa böcker då? Överallt. På dagen när de de leker och på kvällen när de sover. Vi är ju trots allt fyra vuxna på två barn. Dessutom är man ju ingen nattuggla här. Somnar ungefär samtidigt med barnen. Är så vansinnigt trött om kvällarna. Vaknar pigg som en mört långt före alla andra. Läser i sängen, på balkongen.

 

Att ha mamma och pappa med är egentligen en förutsättning för att jag skulle orka med en så här lång resa. För att det ska vara riktigt, riktigt avslappnande behövs någon annan som tycker om barnen lika mycket som en själv. Plus att de är roliga att ha med. Pappa är ju själv en sjuåring innerst inne (man kan säga att han är en god LEKKAMRAT!). Tror och hoppas att de tycker det är lika roligt att hänga med oss som vi tycker om dem. För alla inblandade är de ju också kul att vi har de här långa vinterresorna när vi annars bor långt ifrån varandra till vardags (barnen snackar t.ex konstant genensamma reseminnen från Teneriffa och Kap Verde).

 

Vi hade planerat att göra en massa ensamma på varsitt håll, men i går räknade vi att det är en (!) lunch som vi har ätit på separata håll. Alla övriga frukostar, luncher och middagar har vi ärit tillsammans. Om det är patetiskt eller gulligt - you choose, haha!

 

I någon riktigt uttråkad Matheo-stund sa jag "ähh, kanske man borde ta med någon jämnårig kompis nästa gång". Men så sa min mor "tänk istället på hur otroligt bra det är för honom att ha riktigt tråkigt med jämna mellanrum, när man annars har fullt upp. Och istället för kompisar, tänk hur bra det är att barnen får er fulla uppmärksamhet i några veckor!".

 

Jag har hängt i snart 16 dagar med två barn, en man och två föräldrar. Och just nu kan jag inte komma på en bättre sammansättning av resesällskap.

 

Testa själva!

 

image10

fredag 13 februari 2015 - 09:42

Semester.

Det är kväll här i Khao Lak och jag har placerat mig i gungstolen på balkongen. Har läst, läst och läst hela dagen. Nu känner jag för att skriva (läs svamla) lite fritt. Det är så varmt och snällt i luften, trots att klockan närmar sig sju. I dag var det 38 grader här på balkongen. Alla dagar är det över 30 grader i vattnet. Man kan bara kasta sig i havet, utan minsta lilla tvekan. Det kan jag aldrig hemma.

Dagarna här är så långa, så stressfria och så oändliga. Klockan går i hälften långsammare tempo än normalt. En hel dag rymmer en vecka. Varje kväll tänker jag precis samma sak. Att jag knappast aldrig har tänkt så här mycket. Även om jag läser största delen av min vakna tid glider tankarna i väg. Man läser några kapitel i en berättelse, och plötsligt är man någon annanstans långt, långt borta i tanken – och så läser man lite igen. Och så håller man på. Det är så skönt att tänka ut alla tankar. Det hinner jag aldrig annars. Alltid är det något som kommer i vägen. Tänker också att det här är sundare. Vad är det för liv att leva där man inte ens hinner tänka på det man vill?

Vi har en knapp vecka kvar av semestern och det är ljuvligt. Att befinna sig i det här tillståndet är något som alla borde få uppleva med jämna mellanrum, kanske främst jag själv. Att bara leva utan klocka, sova när man känner sig trött, slänga sig i havet när man blir varm och bara gotta sig i bok efter bok efter bok efter bok. Dricka kaffe på balkongen, spatsera längs stränderna, luncha där man ser något gott. Duscha och krypa ner i krispiga, nymanglade lakan.

Att vakna på morgonen och känna den fuktiga snälla värmen komma emot en när man öppnar ytterdörren. Gå ner till stranden och äta frukost. Allt känns så välkomnande här, direkt från start (det är ju inte direkt som om man ler när man öppnar ytterdörren på Brändö en kall februarimorgon strax efter 7.30). Ibland vaknar vi alla samtidigt, ibland vaknar vi i otakt. Att få äta frukost ensam med något av barnen känns speciellt. Att tyst smyga ut och äta frukost tillsammans känns värdefullt. Det är så sällan man hinner umgås med ett barn i taget.

Nu är det kväll och det doftar härligt längs gatorna. Rökelse blandat med halvruttna, kvalmiga fiskrester som legat alldeles för länge i värmen fyller luften. After sun, grillmat och sopor. Det är först i det här skedet som jag förstår hur mycket jag behövde den här resan. Ibland måste man bara nolla allt. Tömma huvudet på slask. Komma bort hemifrån och riktigt känna efter hur man mår, vem man är och vad man vill.

Det händer så lätt att man glömmer.

image97 500x333

lördag 17 januari 2015 - 23:08

Den naturliga uppmaningen på inlägget under:

De som pantar på spännande utflyktsmål med restid på cirka 1-2 dagar från Khao Lak kan vänligen öppna sig nu (okej, det där lät onödigt strängt, men ni får alltså JÄTTEGÄRNA tips mig!). Gissningsvis har 98 % av er som läser den här bloggen varit i Thailand under de senaste åren (själv har jag inte varit efter tsunamin). Jag tar tacksamt emot alla tips. Både på roliga marknader, fina stränder, öar, övernattningar, djungler, shower och restauranger. Miljoner tack!

image

onsdag 20 november 2013 - 17:54

Att göra Teneriffa.

Trots att jag var lite kritisk mot Teneriffa här tidigare i veckan, så ska jag säga några snälla ord här och nu. Fine, själva platsen är ju inte så wow-ig. Det är pretty much samma stuk i varje kvarter och överlag inte så farligt spännande. Men flygresan är KORT. Och stränderna är varma. Mer än det behöver man faktiskt inte när man åker iväg på en snabbis i november. I alla fall om man har två kids och en gamlamommo med i bagaget.

t1

Flygresorna var rena rama drömmen den här gången. Om man jämför med Kap Verde 2012, när vi flög i sviterna av vattkoppor. En treåring och en femåring är ljuvliga att resa med. En aha-tanke som fullständigt eliminerade all babyfeber.  Nu räcker våra händer och armar till. Skulle vi ha en till, skulle resor vara sjuhundra gånger stressigare. Jess jess jess.

t2

Dessutom måste man verkligen ge barnen enorm cred för att de orkade vänta helt superbra överallt. Inte en gång har de tjatat i köer. Här picknickar vi på golv på flygplats.

t20t3

Att hitta bra mat är däremot ganska jobbigt. Med tanke på hur mycket turister här snurrar, så är det helt sjukt hur mycket kakimat här finns. Och fullspäckade uteserveringar med helt superdålig mat. Fattar ej. Friends vid strandpromenaden rekommenderar jag dock. Superbillig mat, gratis wifi och stora vinglas.

t4

Janta & flissa (Milkens tolkning på min kaveri Nathaliés föräldrar) som ändå har bott här i herrans massa år tipsade om El Gomero. Där åt vi jättegott. Och nästan gratis. Vet ni förresten vad som är det bästa med semester? Att det är tillåtet att dricka vin till lunchen. Varje dag!

t18t6

Vädret har varit bra. Lite molnigt ibland, men oftast sol. Runt 24,25 grader på dagen. Och lite moln gör inget. En av de första sakerna Matheo sa när vi steg ut "tänk, här behöver vi inga utebyxor!". Så redan det räcker.

t7

Har man bra sällskap kan man fast semestra i Kauhava. Här är kanske en som man inte skulle vilja semestra med. Vet inte heller när Sami har blivit en jätte. Eller så har jag och Milner krympt.

t5

Ska man shoppa, så ska man shoppa på Benetton i Las Americas. Allt är nedsatt. Alla barnkläder kostar typ mellan 3-6 euro. Köpte bland annat denna t-shirt för 2,99€ åt Masse. Överlag blir man nästan arg hur sjukt billigt allt är. I matbutiken får man fel i huvu när allt är så billigt. En vinflaska 1 euro.

t17

En kväll åkte vi också det där tåget som går genom hela stan. Lite som Teneriffas svar på Vasas Lilliputti.

t8t12t9

Och barnen skulle säkert ha simmat dygnet runt om de sku ha fått.

t11

En dag när Sami skulle fånga en boll föll han i sjön med kläderna på. Det var festligt för alla inblandade. Att se sin förälder bli våt kan vara det roligaste man kan vara med om som barn, tydligen.

t16t7t14

Det som jag tycker är allra tristast med Teneriffa är turisterna. Det är bara barnfamiljer och pensionärer. Och det kryllar av gubbar och gummor och barn. Trots att jag i allra högsta grad platsar i kategorierna känner jag mig ändå väldigt främmande.

t5t15

Gillade också att vi hade lägenhetshotell. Ett eget kök gör så mycket mer.

t19

Då kan man t.ex äta flåti frulle på terrassen varje morgon.

t1t13

De mest välinvesterade pengarna var håvarna som barnen jagade småfisk med. Där köpte vi mycket tid för två eugen styck.

t2

Och på tal om billigt, så köpte jag äntligen en ny läderväska. Precis en sån jag önskat mig. Sneakers är också svinbilligt här. Köpte en ny omgång Nikes som vi redan har åt barnen. Många tior billigare än förra gången.

t3t4t6t8

Det här ska bli mitt nya koncept: Hermoloma i november. Med jättemånga mammor och pappor och mommor och barnvakter. Så jag kan faktiskt inte lova att jag inte återvänder. Är ju inte så krävande. Vill mest ha bikini och vin.