Visa inlägg taggade med 'resa med barn'

söndag 11 februari 2018 - 11:00

Resa med bebis - tänk på det här!

Autentisk diskussion i bilen:

Jag: Folk ha fråga på insta om jag kan blogga om hur det är att resa med barn. Har du nå tips?
Sami: Njae, om vadå?
Jag: Om hur det är att resa med barn. Hur går det att resa med barn?
Sami: Bra går det väl..? Ja, bra skulle jag säga.

(Tur att det är jag som är bloggaren i den här familjen, säger jag bara).

 

2018 02 11 10.07.52 1

2018 02 11 10.09.44 2

2018 02 08 07.38.57 2

 

Under veckorna som gått är det några som har bett mig blogga om hur det är att resa med bebbe. Och som vanligt är er önskan min lag.

Har man möjlighet att åka iväg på en semester med småbarn finns det egentligen bara en grej man behöver fundera över, tycker jag. Och det har faktiskt inget med barnen (eller barnet) att göra. Utan mest med föräldrarna.

Jag tycker det viktigaste är att tänka på om man är i fas med livet i stort. Vet ni hur jag menar? Liksom, när är det läge att åka?

En semester förstärker ju oftast alla sinnesstämningar (vi kan jämföra det med en fylla). Att åka på semester när man själv är väldigt trött, relationen (om man nu råkar befinna sig i en sådan) är trasig och barnet är trotsigt. Ja, det är kanske inget guldupplägg. Det är ba trögt att tro att semestern ska göra allt bra igen.

Det är precis lika tassigt att vänta på Den Ultimata Tidpunkten. Sitter du hemma och väntar på att familjelivet först ska bli lugnt kommer du aldrig iväg. Åk när livet känns så där lagom kaostryggt, säger jag. Åk när du har överloppskrafter. Överloppsfeeling. Överloppspengar. Nå, nääär har man det, kanske man undrar. Well, man får chansa för att vinna.

My har redan från start varit ett sådant barn som jag känner mig trygg att resa med (hon var bara 10 dagar när vi första gången åkte till Sverige). Tycker det är det viktigaste. Att det känns bra i magen. Och det rådde inga tvivel att vi skulle åka på en längre vintersemester i år. My är ett barn som man kan ha med överallt - och samtidigt njuta av semestern. För en semester är ju inget man ska överleva. Helst vill man ju få ut lite feelgood också. 

Å andra sidan kanske man kan tänka: Lika bra kan vi ha kolik i värmen. Lika bra kan vi ha tvåårstrots vid poolen. Terrible twos i Kroatien. Det där är ju något som man kan bolla med sig själv (om vi säger som så: Milken var 1,5 år när hon flög första gången - skulle INTE ha övervägt före det - och nu, sju år senare, skulle jag flyga jorden runt med henne any day).

 

2018 02 08 07.48.07 1

2018 02 11 08.17.08 1

2018 02 06 10.26.33 1 1

 

Sedan tillbaka till det här med att chansa för att vinna: De stora barnen är nu 9 och 7 och man får faktiskt konstatera att de är såna otroliga reseproffs. De har varit med sedan de var små och det betalar verkligen tillbaka sig nu. De vet att det själva transporten tar länge och är cool med allt vad väntande och flygande innebär (flyget till Helsingfors tog 12 timmar - inte ett endaste ett pirr). Tycker det är så roligt att ha dem med. Så givande att se hur de njuter. Och som vanligt är det ju nyttigt att vidga sina vyer (hört från barnrummet imorse: "ska vi leka att vi är riktigt, riktigt fattiga?").

När det kommer till tips på packning och val av boende och sånt, som inlägg av det här slaget brukar innehålla, är jag inte rätt människa att fråga. Jag delade kappsäck med My och Milea, så välutrustat babyproffs är jag inte. Skämdes nästan när jag smugglade en flytväst i airshellet (tänkte att någon skulle stämpla mig som HYSTERISK, haha). Vi hade två kappsäckar på fem pers (jobbar med devisen "hellre för lite än för mycket"). Obs! Har man blöjbarn och specialdieter etc. måste man förstås på förhand undersöka vad som finns att köpa på plats. Här skulle man ha blöjor med, för det fanns inte.

I alla övriga beslut tycker jag man ska fundera på vad man vill ha ut av semestern. Vill man ha svinvarmt som i Asien? Eller lagomvarmt som i Europa? Vill man ha strand? Vill man ha kort flajt? Vad vill man göra? Vill man ha en viss typ av mat? Vill man ha äventyr? Vill man ha barnvänligt (och framför allt: vad betyder barnvänligt för just dig?). Och sedan får man landa där någonstans mittemellan, där man har råd och lust.

Vi hängde bara på när mamma och pappa bokade. Var bara nöjd med att hotellet låg vid stranden - och att vi skulle få hänga tillsammans i två veckor.

 

2018 02 08 05.14.36 1

2018 02 06 10.24.55 1 1

2018 02 08 01.40.28 2

 

Ska man åka till Vietnam med bebbe ska man inte vara särskilt nojig. Har ju t.ex åkt i galen trafik utan bilstol med My i famnen i två veckor nu. Tänker att det kanske kunde vara jobbigt för någon. Och så diverse främmande bobbor som kan slinka in i en bebut som slickar på allt. Är man lagd åt det katastoftänkande hållet, kan man kanske vänta med att åka hit. Vi har - obs obs - klarat oss jättebra. Och jag rekommenderar å det varmaste. Vill man ha suverän mat, fina solnedgångar och ljuvlig temperatur är det exakt hit ni ska komma. 

Precis som Sami sa - att resa med baby går bra. Speciellt om man har en baby som har en medfödd (utomordentligt välutvecklad) resetalang. Ska göra allt jag kan för att förvalta den väl, även i framtiden. 

Frågor på det? Svarar så gärna!

måndag 5 februari 2018 - 13:30

Så skimrande var havet.

I går överraskade mamma och pappa 40-åringen med en jättefin dag på havet. Vågar jag redan utnämna den till semesterns skönaste dag? De hade fixat en egen båt (med kock!) för att fiska och snorkla vid ett korallrev. I sex timmar åkte vi runt och stannade på tre ställen. Matheo vann fisketävlingen och fångsten - och massa, massa annat gott - åt vi till middag.

Resten av tiden latade vi oss på soldäck och njöt av fina vyer. Nu längtar jag så monumentalt mycket till sommaren. Föreställer mig att den ska bli ungefär så här (mkt realistiskt med en 1-åring i vår roddbåt på Replot, moaha!). Men att drömma har aldrig varit förbjudet!

Ett litet bildspel på det:

 

2018 02 04 09.20.11 1

2018 02 04 09.32.53 1

2018 02 04 09.15.00 1

2018 02 04 09.24.03 1

2018 02 04 09.18.47 1

2018 02 04 10.08.51 1

2018 02 05 06.35.12 1

2018 02 05 06.33.40 3

2018 02 04 10.11.01 1

2018 02 04 10.19.03 1

söndag 4 februari 2018 - 13:00

Här bor vi.

Ingela frågade hur vi bor. Och det är ju en enkel fråga att besvara!

Jag kan bli lätt matt i psyket när jag tänker på Phu Quocs framtid (men det är inte min sak att angsta över). Här byggs just nu sinnessjuka mängder hotell. Gissningsvis kommer västkusten att vara mer eller mindre förstörd om fem-sex år. Överallt smälls det upp hotell på tiovåningar (fattar inte var det är tänkt att de här människorna ska rymmas). Än finns det livsutrymme här, men vill inte ens tänka på stränderna om några år. Puh!

Vi bor på ett lite mindre hotell (Famiana Resort & Spa heter det, om nu någon kan tänkas vara intresserad). Det är beläget vid stranden där man kan kolla på gäliga solnegångar. Hotellet erbjuder de två grejerna jag uppskattar: Bra frulle och krispiga lakan. Mmm.

 

2018 02 04 04.53.15 1

 

När man kommer in till hotellet bor vi till vänster, mamma och pappa till höger. På dagen ser det så fint och lummigt ut, men på kvällen springer vi snabbt, snabbt här igenom för paddorna och grodorna sjunger i kör. 

 

2018 02 04 04.53.49 1

 

Om man inte svänger av till våra rum så kommer man rakt ner till poolen och restaurangen där vi äter frukost. Tycker det är skönt att havet och poolen är nära varandra (cirka 50 meter) så kan man springa av och an lite beroende på vilken feeling man har just i den stunden. 

 

2018 02 04 04.54.48 1

 

Här ligger vi på stranden och läser. På dagen är här packat med folk, men nu råkade vi vara ensamma. Jämfört med många andra stränder har vi rätt mycket space. Och en ren strand! När vi har gått längs stränderna åt vardera håll ser man att det verkligen skiljer sig hur de sköts. Här är massor av skräp på vissa ställen (sophanteringen här är en helt egen historia - vi kan ta den senare). Häromdagen såg pappa till och med en död hund (på hemvägen stod någon och grävde ner den). Men ja, om vi skulle gå tillbaka till rummet!

 

2018 02 03 08.47.21 2

 

Vi bor i ett lila rum (var det inte årets trendfärg?). Särskilt stort är det ju inte när fem pers, en vagn och två stora kappsäckar ska trängas i ett. Vi har tre sängar i rad - och sedan är rummet slut, haha! Men å andra sidan sover vi ju bara här. 99 % av övriga dagen är vi ute. Ta gärna gardininspis!

 

2018 02 03 08.43.31 1 2

 

Så här skulle man vilja ha hemma också. Ett rum som pretty much är en säng. Varför gör man aldrig sovrum med sängar från vägg till vägg? Det ypperliga alternativet för storfamiljen med småbarn!

 

2018 02 03 08.38.13 1

 

Och badrummet är stort och fräscht. Är ju en sucker för hotellfreebies så blev ju mycket exalterad över att Famiana har eget badsalt, scrub, body lotion, shampoo, balsam, rakhyvlar, tandborstar, tandkräm etc. Ni vet, man är en lättflörtad människa. 

 

2018 02 03 08.38.14 1

 

Bevismaterial. Och så fick man ett varsitt par flipflops och morgontofflor, mmmm. Har använt dem varje dag.

 

2018 02 03 08.34.34 3

 

Den här plus badsalt har jag och Milks testat en gång. Amazing. 

 

2018 02 03 08.49.17 1

 

Och så har vi ju en liten terrass, men dit orkar vi inte gå nu för i dag har jag varit ut med båt hela dagen (fiskat, snorklat, ätit, solat och njutit) och är alldeles golvad av bra feeling. Kul att ni följde med i alla fall! Vart åker vi härnäst?

lördag 3 februari 2018 - 17:30

Lördagsnytt från Phu Quoc.

"Snälla rara du, kan vi få se lite fler semesterbilder?". Sa ingen människa någonsin. Men tji fick ni. Semesterbilder blir det ändå. Synd att jag inte kan visa dem på diabildsskärm!

Mycket har vi sett, hört och upplevt (och som vanligt: äääätit). I dag tog vi en taxi och åkte runt lite hitåt och ditåt i några timmar. Som den gamla dam jag är har jag ju redan nu nackspärr av all aircon i bilen (ni som vet vet, att bli känslig för drag är det hårdaste ålderstecknet av dem alla). 

Vet ni, här finns så många fotogeniska platser. Synd att man har hundratre barn med sig, annars skulle det vara så trevligt att fota här. Nu blir det mest ursnabb dokumentation med mobilen - klick klick - åt alla håll när man inser att omgivningen är vacker eller stämningen är god.

Och stämningen - aj että den är god!

 

2018 02 03 08.57.22 1

2018 02 03 08.57.22 2

2018 02 03 09.36.19 1

2018 02 03 09.38.06 1

2018 02 03 10.06.18 1

2018 02 03 07.26.26 1 1

2018 02 03 07.23.45 1

2018 02 03 07.19.58 1

2018 02 03 10.13.43 1

2018 02 03 09.39.57 1

fredag 2 februari 2018 - 19:30

Häng med ut en sväng!

Inte många nya tankar tänkta denna dag. Nu är vi halvvägs in i semestern och man märker att hjärnan börjar vara lite off. Fick faktiskt ta fram telefonen i dag för att kolla vad det var för dag, hade helt tappat räkningen. Har haft telefonen på flygplansläge ända sedan vi landade (våga vägra samtal och sms!) och har inte läst en endaste en nyhet på sju dagar. Bara lite böcker, bloggar, insta och annat lustfyllt på sin höjd. Ibland måste man få nolla. Inte titta på klockan, inte blicka mot den riktiga världen.

Därför har jag inte så mycket nytt att komma med, men om ni vill kan ni hänga med på en sväng till stan!

 

2018 02 02 09.04.45 1

 

När vi kom till Duong Dong ikväll var det strömavbrott i hela centrum. Det hördes på lång väg för generatorerna jobbade som dårar för att hålla fiskarna kalla. 

 

2018 02 02 09.07.57 1

 

Inne i restaurangerna och i affärerna var det mörkt. Vilket förstås var lite synd för alla som stod och sålde. Ni kan tänka er hur spännande det doftar här när det grillas utanför så gott som alla restauranger och det säljs fisk överallt. Ibland doftar det så gott att man går i bitar, ibland stinker det så sopa att man knappt får luft. Älskar det. Och massor av moppar och folk som trängs. Puls!

 

2018 02 02 09.10.34 1

 

Här skulle jag fota en tapper krigare som bara hade ett (1) ljus till hjälp när han febrilt försökte hålla affärerna levande i mörkret, men jag hann inte riktigt ställa skärpan i kameran eftersom en moppe tutade och halvt manglade mig på kuppen. 

 

2018 02 02 09.41.18 1

 

Här grillas det godheter. Maten får verkligen tusen poäng här. Fisk och skaldjur håller så sjukt hög klass. Har verkligen haft räkfrossa deluxe varje kväll. Särskilt förnäma restauranger kan man inte riktigt förvänta sig (ingenting är tillrättalagt och minimalistiskt med mysbelys här - man ska inte vara någon pryd jävel). Men vågar man så vinner man. I de mest fallfärdiga skjulen med de lägsta plaststolarna - där kan man mitt i allt hitta oerhörda guldkorn.

 

2018 02 02 09.08.50 1 1

 

Här kan man se en lite större restaurang som till och med har dukar - och uppenbarligen en reservgenerator in case of strömavbrott, eftersom lamporna lyser. 

 

2018 02 02 09.10.33 1

 

Här stannade vi till och beundrade musslorna. Det man vill ha pekar man på och så tillreder de det. Efter vegoari kreivar jag fisk som en tok. 

 

2018 02 02 09.38.37 1

 

Jag ska faktiskt erkänna att jag aldrig har tänkt på hur pepparn växer eller hur den kommer till. Nu vet jag till och med hur ser ut innan man torkar dem. Finns för övrigt många pepparodlingar häromkring. Och är man sugen på torkade räkor (oklart vem som kan tänkas vara sugen på sådana) så hittas de där bakom. Där går verkligen min personliga gräns när det kommer till räkfrossa.

 

2018 02 02 09.35.50 1 1

 

Håller mig till helt vanliga. Vi stannade till på slutet av gatan och åt på samma restaurang som i början av veckan. Det åts varierande räkor och musslor och ris och fränäre och vårrullar och det vanliga härliga. 

 

2018 02 02 09.33.54 1

 

Skrattade riktigt högt när jag såg den här bilden. Dels för att jag ser ut som om jag var min egen fiktiva storebror. Dels för att jag ser så skallig ut. Men allra mest för att ni som känner min mamma ska få er ett gott skratt. Jag är ju en exakt kopia av henne, fast med platt och trött icke-hår. Någonstans på vägen tycks jag också ha tappat mina ögonbryn. Kanske de rök i samband med tidsuppfattningen. Flickan bredvid har jag gjort själv (ett av många diy-projekt).

 

2018 02 02 11.39.12 1

 

Den 40-åriga gubben lever och mår bra. Varje morgon inleder han med att högt förkunna "Det här är nog livet, det". Det är väl ett av många steg i åldrandet, det här med upprepandet.

 

2018 02 02 09.36.40 1 1

 

Plötsligt sa det "klick" och hela gatan hurrade när strömmen kom tillbaka. Under vårt bord svansade en herrelös hund, någon försökte kränga söta chilinötter och några stånd längre bort exploderade någonting (gissningsvis en lampa eller liknande). Folk flockades och hade sig. Själv hade jag fullt upp med musslorna.

 

2018 02 02 09.39.25 1

 

Sedan strövade vi vidare. Jag vet inte vad de här små gulliga frukterna längst ner heter, men de finns i vår frukostbuffé och jag äter dem varje morgon. Så gulligt goda! Kokosnötter hatar jag. Det är sedan gammalt.

 

2018 02 02 09.42.32 1

 

Och sedan var det väl bara att börja söka sig hemåt. Ska för övrigt köpa med mig en lampa hem. Överallt har de fina färgglada lampor här (tycker Vasa kunde ha det samma). Men hey, roligt att ni hängde med. Ses en annan dag?

torsdag 1 februari 2018 - 18:00

Sämre högläsningsställen har påträffats.

Två helt superfina dagar bakom oss (vi kan ta några klassiska diabilder här efter). Sku gärna återge våra dagar i detalj om inte det vore så att solen och kvällsmiddagen klubbade mig fullkomligt nyss. Det är otroligt varmt här om dagarna (inte ens havet svalkar särskilt länge med sina 29 grader). Igår flängde vi runt som tokar och i dag har vi mest återhämtat oss (nöjesfält och badparadis knäcker vilka hårdingar som helst). Det är liksom ingen liten tröttma man känner om kvällen när man varit utomhus hela dagen på de här breddgraderna. Fukten! Värmen! Havet!

Även om mycket är fint här, så har jag bestämt mig för att solnedgångarna är bäst. Ingen annanstans i världen har jag sett så här mjuka, snälla solnedgångar som här. Ikväll låg vi nere vid stranden och läste medan solen gick ner. Läser en Tsatsiki-bok för barnen (älskar den serien!) och jag är nästan helt säker på att vi aldrig har läst Tsatsiki på en så här bra plats som här, när man ibland får luta sig åt höger för att komma åt sugröret i mojiton. Där satt vi tills det blev så mörkt att jag inte längre kunde urskilja bokstäverna.

Livet - inte är det skit inte!

 

2018 02 01 06.58.35 1 2

27606183 1857627800937817 1518324502 o

2018 02 01 07.08.12 1

2018 02 01 06.55.39 1

2018 02 01 09.18.01 1

2018 02 01 07.07.17 1

27650238 1857627820937815 1217738931 o

fredag 26 januari 2018 - 21:00

Framme i Vietnam.

IMG 6706

 

.. och så landade vi äntligen här i den snällaste av solnedgångar. Se på den här vyn här på hotellet! Den är som en varm, go kram från någon man har saknat jättelänge. Brukar nästan aldrig slänga hit helt oredigerade bilder, men den här kommer direkt från kameran. När världen runt omkring en är så här mjuk behövs inga filter. Se på färgerna! Känner ni hur pissljummet vattnet är? Förstår ni hur snäll den här kvällen är?

 

IMG 6695

 

Resan gick för övrigt jättebra. Det var den kortaste tio timmars flight jag har varit med på. My sov första sju timmarna, sedan åt vi lite frukost och så - poff - var vi framme. Ändå är man så trött nu efter middagen. Med magen full av räkor ska jag ta min bok och krypa ner under det vita täcket. Livet kunde sannerligen vara sämre, hörni! Nati!

måndag 15 januari 2018 - 13:00

Vem utför slitarbetet?

2018 01 15 12.44.37 1

#tbt till tvättdag på Replot.

 

Sedan jag har styrt om min vardag från att vara workingclass hero till tillfällig hemmaförälder upplever jag att vi återigen har börjat gnabba orimligt mycket om hushållssysslor i den här familjen. Jag tycker att alla andra har (som man skulle säga i Drakan) tagit ut leposteget eftersom de räknar med att jag ändå hinner fixa. Irritationen är närmast djävulsk vissa dagar. Inte för att jag egentligen har så mycket emot att gå runt och plocka, men av principiella skäl vägrar jag finna mig.

Tycker att fördelningen har varit någorlunda jämn tidigare, men plötsligt har jag blivit någon projektledare deluxe och upplever att jag har ansvarar för orimligt många områden. Därför tjöt jag nästan av glädje i dag när jag via Peppes blogg hittade något så oerhört praktiskt som "Jämställdhetskollen". En checklist som man kan kolla igenom med sin partner - vem gör egentligen vad? YES!

Orsaken till min absurda glädje låg i att poletten trillade ner och jag äntligen kunde sätta fingret på var skon klämmer. Det är inte alls så att jag tycker att det är jobbigt att utföra uppgifter som hör livet till. Men jag är så fruktansvärt trött på att hålla koll på att saker och ting blir gjorda. Jag är dessutom inte alls lämpad för projektledning och är så utled på att ändå vara den som är den. 

Om vi tar det här med semester som exempel, som kommer upp i jämställdhetskollen. Jahapp, vad är då en jämställd semester, frågar man sig. Att man betalar lika många tusen eurosar? Att man packar lika mycket? Tja. Har märkt att det inte längre är bara så där att dra iväg när man har tre kalvar med sig. Speciellt fjolårskalven kräver ju sina specialarrangemang.

Det är så sjukt mycket kring en semester. Säg nu all research (vart kan man åka med så här små bebisar?), all bokning (fylla i alla tusen passnumror och signum som man fortfarande inte har lärt sig utantill), betala, boka tid för passfoto för de som inte har pass, ta passfoton, se till att alla vacciner är i skick, ansöka om pass, verifiera identitet på polisstationen, se till att man får recept till de vacciner som fattas, hämta ut pass, hämta ut vacciner på apotek, boka tid för vaccinering, styra upp resevagn, bunkra upp reseapoteket, gå igenom sommarkläder, tvätta dem, köpa det som fattas, packa, klippa de långhåriga och gud vet vad. Vad ska barnen ha med på flyget så de inte får tråkigt? Vad kräver en bebi på flyg? Och så vidare i all oändlighet.

Hur lika mycket man än pungar ut för en semester så är det ju inte rättvist förrän alla tar lika mycket ansvar för det där slitarbetet som ska göras innan man kommer iväg. Ja, det här med resor var nu bara ett aktuellt exempel. Men samma princip gäller nu egentligen allt man företar sig med familjen.

När man ska dra över på festmiddag till kompisar en lördagkväll - vem är det som har styrt upp allt och planerat datum och tid? Vem har sett till att alla barn har hela, rena kläder? Vem har köpt gå bort-present? Här tänker jag verkligen SLUTA med att vara en sån mönsterkvinna. Av någon underlig anledning är det oftast jag som bokar, jag som flätar hår och jag som styr. När det kommer till att ta ansvar för sociala relationer kan jag verkligen ta ut leposteget för hela 2018. Skön insikt, ändå. De andra får ta över projektpinnen. SÅ DET SÅ.

Nå, egentligen skulle jag bara tipsa om den här fina checklistan, men nu blev det en lång passivt aggressiv harang, även om jag i själva verket faktiskt är riktigt glad i dag. Ta det som ett tips och ha en fin start på veckan!

måndag 11 december 2017 - 19:00

TJ 45.

45 dagar kvar säger min nedräknare. Fyrtiofem kvällar kvar tills jag får packa familjen i taxin och dra till Helsingfors-Vanda flygplats. Åh, glädjepirret. Det är ju absolut ingenting. Bara lite jul och nyår och så är det dags att dra till Phu Quoc. Jag vet inte vad det är den här gången, tror jag kanske aldrig har varit så här entusiastisk inför en resa. Kanske pga. det klaustrofobiska året som förflutit.

Har inte bara varit fånge i mig själv - har ju också mest hållit till på Brändö. Och även om Brändö är femstjärnigt, så blir det ju lite grått i längden.

Igår kväll scrollade jag igenom 400 bilder från hotellet på TripAdvisor (kära Bullen, är jag normal?). Skyller på att det är så jävla mörkt och eländigt i landet Finland just nu. Att man måste försöka påminna sig om att ljusa tider kommer, mörka tider går. Nå, vi kan ju försöka minnas blogginlägget jag skrev i september. Den här tiden som pågår just nu handlar egentligen bara om överlevnad.

Den 21 december infaller vintersolståndet i år - då vänder allt. Tycker man borde införa en större festdag kring den dagen. Det är ju vinterns viktigaste dag, nu när jag tänker på det. Efter det blir dagarna längre och längre för varje dag som går! Kanske man kunde byta ut julen?

Nå, hur som haver. Har hela natten drömt om varma vindar med familjen. Att få sitta i en solnedgång och vara riktigt trött och solbränd. Såg så många ljumma solnedgångsbilder igår att de tog sig in i drömmen. När jag vaknade imorse kunde jag nästan få tag i känslan när man vaknar på en semester och ska gå ner till frukosten. Dessvärre var det mörkt som i graven, snöslask och barn som motvilligt segade ur sina sängar. Ett konto som låste sig pga. fel lösenord. Banklinjer som aldrig svarade. Ögon som nästan försvann i huvudet.

Men vi räknar neråt nu. 

Snart sätter vi oss på planet till friheten, värmen, solen, haven. 

Palmerna. Dragonfruiten.

Till evighetsfrukostar.

Till vita lakan. 

45, 44, 43...

 

2017 12 11 06.43.48 1

torsdag 16 november 2017 - 13:10

Få se om man kommer in i Vietnam med dylik mugshot.

Det finns många fina milstolpar i ett barns utveckling som man som förälder skriver ner och sparar i varmt minne. Första gången hon svarar på en fråga, första gången hon ställer sig upp och lägger fingret i ljuset, första gången hon kör niskapaska på ett trångt flygplan. Ja, milstolparna är många. 

Men det finns en milstolpe som ändå innefattar pikulite mer pirr än andra. Och det är det första passfotot (iiiiiiiiik). Globetrotter My Maxine är på G.

 

2017 11 16 12.14.19 1

 

Måste förevigt minnas att spara barnens första pass. Så kul att se att gulliga små fotbollar också får se världen. Se nu så skojiga!

 

2017 11 16 01.09.28 2

2017 11 16 01.11.08 1