Visa inlägg taggade med 'skrivtips'

onsdag 4 juli 2018 - 16:59

3 vanliga språkmissar bloggare (och andra glada skribenter) gör.

mille

 

Min man brukar som känt påpeka att jag borde anställa en korrekturläsare till min blogg eftersom den innehåller så många slarvfel (de få gånger han klickar in, vill säga - han är så ointresserad av allt jag skriver, att han på riktigt inte orkar läsa, pah!). Också mamma brukar messa mig om stavfel. Häromkvällen skulle jag skriva läktare, men skrev läkare - och det är en viss skillnad där. Hur bygger man en VIP-läkare?

Men trots detta tycker jag mig vara rätt person att ge lite skrivtips denna vackra onsdag. Min bästa komplimang någonsin kom ju från en överförfriskad kvinna på Fontana som sent omsider sluddrade att min blogg "är bäscht för man behöver aldrig schpänna schig för schärschkrivningar". Och det är ju alltid fint att höra!

Här kommer tre grejer ni kan vara uppmärksamma på (som jag ofta påträffar i bloggar jag läser).

 

1. Särskriv inte super- och jätte-.

Det här verkar vara ett evigt gissel. Och beror antagligen på bloggvärldens starka influenser från det engelska språket. Också sådana som jag själv anser vara riktigt vältränade skribenter kan ibland ha svårt att minnas detta, men jättebra skrivs inte "jätte bra", utan ihop. Jättebra. Och superbra skrivs inte "super bra". Om ett ord uttalas som ett sammansatt ord skrivs det också som ett sammansatt ord. "Super bra" är kanske en mer passande sägning för parkfyllona här på Smulterö. Se upp när du ska skriva ord som innehåller jätte och super - och minns tillbaka på detta inlägg.

 

2. Vi slarvar med "igen".

Tror det här har att göra med finlandssvenskans talspråk. "Igen" låter sig oftas läggas i mitten av satsen, trots att det helst ska placeras i slutet. Det heter: Bloggpriset nästa år igen (och inte Bloggpriset igen nästa år). Bättre flyt om man lägger det sist. "Det blir fest igen!" är onekligen festligare än "Det blir igen fest!".

 

3. Veckodagar skrivs med liten bokstav.

Det heter inte Måndag och inte Tisdag. Och inte Onsdag heller. Torsdag kan man däremot skriva - om det är första ordet i en mening. Tycker man ser det här överallt. Och jag förstår att man vill använda stor bokstav som en effekt när man vill förstärka viktiga ord. Det är inte bara veckodagar som förekommer, utan jag har märkt att folk till exempel använder Mannen eller Hemmet eller vilket ord man nu vill sticka ut med. Och där ska jag inte döma - jag är själv ..ehum .. lite experimentell när det kommer till svenska språket. Men tänker ifall det finns folk som tror veckodagar funkar som på engelska (med stor bokstav) så har jag nu i alla fall varningsflaggat lite snällt för det.

 

Och som vanligt vill jag avsluta med: Det viktigaste är trots allt inte att det blir rätt. Struntar i hur eller vad du skriver. Huvudsaken är att du skriver. Men håller med om att det är "schönt att slippa schpänna schig". Happy blogging!

tisdag 1 maj 2018 - 20:30

5 knep som gör din text lite vassare.

Vi blev på hälft med skrivtipsen

Första maj till ära ska jag dela med mig av några goda knep som man kan ta till när man känner att man vill vårda en text med lite extra kärlek. Nu ska ni inte tro att jag är så överambitiös att jag alltid är så här genomtänkt och noggrann (hah, oftast slafsar jag bara hit mina hjärnspyor - utan att ens läsa igenom). I den här bloggen hittar man ofta slarvfel, stavfel och bortglömda ord (det hör jag dagligen av min man, tackar som frågar). 

Men om jag vill säga något riktigt viktigt, så försöker jag tillämpa följande tips. Tipsen är ingalunda nya. Jag stal dem från en föreläsning jag höll i en skola för något år sedan. Men de funkar lika bra än i dag. Här kommer fem tips av sammanlagt 24. 

 

5 knep som gör din
text lite bättre.

 

1. Blanda långa och korta meningar. Jag brukar tänka så här: Där man behöver bygga stämning och förklara bakgrund kan man dra på med långa meningar och utsvävande bisatser. Men där man vill leverera slagkraftiga budskap: Skriv kort! Hugg av! Ryt till! Korta meningar är slagkraftigare, så är det bara. Jag tycker det är roligare med varierande tempo i en text. Och allra bäst blir det om man varvar korta och långa meningar.

 

2. Tänk rytm. Det här hänger nog ihop med förra - och ni får faktiskt skratta om ni vill, för det låter så töntigt när jag säger det, men man kan faktiskt tänka texten som en låt. Det ska finnas lite vers, lite bridge (den där delen som tappar upp energin inför refrängen), lite refräng, lite tonartsbyte och ett fett avslut. Och man märker ganska bra om man har fått till en bra rytm om man läser texten högt för sig själv. Öronen hittar mycket effektivare fel som inte ögonen ser. Läs texten högt för dig själv! Var behöver det luftas upp? Var behöver budskapet vässas till? Var behöver vi kapa av onödigt tjafs? Flyter det bra från början till slut? Hinner vi tröttna innan vi kommer till poängen? Tänk rytm!

 

3. Och sedan mer konkret: Skriv aktivt. Nå, vad är det då? Relevant fråga också för mig, eftersom jag alltid har varit oerhört svag på satsdelar och ordklasser. Men skriv hellre i aktiv form (Linn skapar magi) än i passiv form (magin skapas av Linn). "Linn älskade verkligen Replot" är så mycket lättare än "Replot älskades verkligen av Linn". Ja, ni fattar. Och skriv hellre i nutid än dåtid. Ja, vi kan tänka samma tumregel som i livet: Här och nu. Passiv form är så .. ja, passiv?

 

4. Skriv inte förkortningar i löpande text. Det här är en av de första grejerna jag lärde mig från medietiden på ÅA. Undvik bl.a och t.ex i löpande text. Det stör läsrytmen och man kanske kommer av sig från kärnbudskapet. Det är inte så jättejobbigt att skriva "bland annat", trots allt. 

 

5. Lufta, lufta, lufta! Dela upp i stycken. Dela upp i stycken. Dela upp i stycken. Kan inte påpeka det tillräckligt noggrannt. Tycker man kan satsa på sisådär 5-10 rader när det kommer till blogginlägg. Om ett stycke ser jobbigt ut, så orkar jag inte läsa det - hur bra det än är. Texten ska vara lätt att ta till sig även för ögat. Kan läsa hur långa texter som helst, bara de känns luftiga och styckesindelningen är smart gjord (punkt 2 i den här listan fick till exempel underkänt). 

 

Skål för levande, bubblande texter!

 

2018 05 01 09.09.15 1

fredag 27 april 2018 - 09:00

Att ha lätt för språk gör livet pikulite enklare.

Ofta hör jag mig själv säga till mina barn att det är så viktigt att man skriver. Poängterar - antagligen alldeles för ofta - att man ska skriva skriva skriva så mycket man bara orkar för sig själv (eller för andra, vad man nu föredrar). Spelar ingen roll vad man skriver - huvudsaken att man skriver.

För om det är något som jag tackar min skapare för flera gånger i veckan, så är det förmågan att ha väldigt lätt för text. Det tänker jag på ibland när jag ser folk som inte har det. För många kan det ju till exempel vara ursvårt att få utkrystat ett vanligt mejl (hur ska man börja? hur ska man formulera budskapet? vilken ton ska man använda? kan det misstolkas? hur ska man avsluta? etc.). Och då menar jag alldeles vanliga dödliga utan läs- och skrivsvårigheter. 

Att kunna slänga sig med bra ordflow gör många saker är i livet så mycket lättare. Säg nu till exempel att ha förmågan att förklara det man vill ha sagt. Måla upp en bild som alla kan se! Att engagera folk! Övertyga! Argumentera!

Eller att sätta ord på känslor. 

Att ha ett bra språk kan ju till och med vara helt avgörande för ditt personliga mående (om du inte kan förklara hur dåligt du mår - eller på vilket sätt det känns dåligt - så är det ju avsevärt mycket svårare att få hjälp!). Många tänker kanske att "språk" är ungefär "modersmål i skolan" och så var det med den saken. Men språk och kommunikation kan ju också vara helt avgörande för hur du lyckas i relationer.

Språk är så viktigt. 

Kroppen! Känslorna! Relationerna! Diskussionerna! Hela människan! 

Har jag sagt det tillräckligt många gånger nu?

Och egentligen har jag inte någon hög skapare att tacka, som jag skrev där ovan, för den enda personen som har en andel i mitt skrivande är jag själv. Jag har nött, nött och nött i dagböcker, skrivböcker, webbcommunities, bloggar, artiklar, kolumner och varierande klott i över 25 år. Jag har numrerade dagböcker ända upp till 17. Den artonde blev antagligen den som jag skrev på diskett (jag har disketten kvar, men vete gudarna hur jag ska läsa den dagboken!). Den första dagboken är ljusblå med Mumin och är daterad till 1991 (jag är född -86).

Jag producerade orimliga mängder text i mellanstadiet. Jag kunde sitta och skriva i flera timmar. Drömma om vem jag var kär i (och hur jag skulle charma honom med mina "nya hiphop-byxor"). En helg i skären när det var dåligt väder, och jag var kanske 13-14, skrev jag fyrtiofyra A4:or. Lite som en lättviktare till gradu. 

Därför blir jag så glad när jag ser att barnen sitter och nonsensklottar på ett papper. Skiter i vad de skriver (antagligen en av hundra arga lappar till mig) men bara pennan rör sig är jag nöjd. Alla ord är hemåt!

Det här inlägget skulle egentligen landa i mina 5 bästa skrivtips, men eftersom introt blev så fruktansvärt långt och utdraget, så tror jag vi skjuter fram dem tills i morgon. Kika in på nytt då, så gör vi ett nytt försök!

 

skrivaskriva