tisdag 5 juni 2018 - 14:00

När relationen till barnen förändras.

Min största bebbe (10 år) är borta på läger i några dagar. Och jag saknar honom förstås jättemycket. Eller det gör vi nog alla, nu när jag tänker på det. 

Tänkte på det imorse när jag bara såg två sovande flickor: Kan det vara så att föräldrar i dag är lite löjligare? Eller i alla fall lite mjäkigare än mina egna. Svårt att föreställa sig att mamma och pappa skulle ha suttit och saknat oss när vi åkte iväg på scoutläger eller handbollsturneringar när vi var barn. Igår kväll när Matheo ringde döööök vi alla fyra på telefonen och krävde högtalarsamtal. Hej hej hej, ullegulleponken, hur haaar du, har du kuuul, saknar du oss, åååå vi saknar dig, ullegulleponken, yyyl.

"Nä nu, nu hoppar vi i bilen och hämtar dig!" skojade vi och han ba "pfft, knappast" (uppenbarligen är saknaden inte fullt lika ömsesidig). Milea övernattade i vårt rum för "inte kan man ju sova i vårt utan Matheo inte". Och Matheo har det förstås jätteroligt där han är. Det unnar man honom!

Linda Skugge har nyligen gett ut en bok "Flygfärdig" som handlar om när barnen flyttar hemifrån och om känslorna som kommer när relationen med ens barn förändras (när kärlekshistorien tar slut, yhyyy). Se klipp nedan. Jag har ännu inte läst den, men är mycket sugen. Den situationen, med utflugna barn, är ju inte direkt aktuell hos oss, men kan ändå relatera på något sätt. Mina stora barn har plötsligt blivit så jättestora sedan det kom en pytteliten. Någonstans däremellan har man lyckats glömma hur små de en gång har varit, när man inte haft något att spegla dem mot. 

Skugge säger i klippet här nedan att man inte ska vara rädd för att lämna bort barnen medan de är små, spekulerar i att det kanske inte hade blivit lika sorgligt när de väl flyttar ut, om man hade haft en tydligt och klar mening med sitt eget liv vid sidan av barnen under tiden. Ja ja ja, ni får lyssna själv. Där finns många intressanta tankar om att göra barnen som ett självuppfyllande livsprojekt. 

Jag tycker förvisso att jag har en klar mening och ett helt eget spår i mitt liv, som inte innefattar barnen, men alltid när de åker i väg någonstans, om så bara för några dagar, så känner jag på mig att jag kommer att vara VÄRLDENS SÄMSTA på att hantera den dagen de flyger ut.

Ja ja ja, tur att det inte händer just nu!

  

måndag 4 juni 2018 - 15:30

Pausmusik.

Tröskeln att blogga tenderar ju att fördubbla sig för varje obloggad dag som går. Men nu river jag bara kallt ner den. Swoosh!

Jag var helt enkelt tvungen att lägga locket på den här bloggen i några dagar - och jag lovar (jag looovar!) det var för er skull. Annars skulle ni ha stått här med fem dagars svammel om knastrande, bultande öron (och det är ju nog tyvärr så att bloggvärlden klarar sig riktigt bra utan haranger om onda öron, så därför fortsätter jag pausa tills jag kan tänka på något annat än just öron).

Sista dagen antibiotika i dag - och ännu ingen effekt. Man ska verkligen uppskatta öron som inte märks! Tänk på det, du!

onsdag 30 maj 2018 - 23:50

Natten, kalla ölen och jag.

Jag snackade om att jag har förvandlats till en bebis i föregående inlägg. Babyförvandlingen tog sig ett steg längre i dag när jag mitt i allt tog mig en liten tupplur och vaknade tre (!) timmar senare. Och skönt var väl det, för jag blir galen av den här öronvärken. Nu är det verkligen läge att sova bort livet. Kommer att vara pikulite mer förstående nästa gång någon av mina barn drabbas av öroninflammation (herregud, nu förstår man ju verkligen varför de skriker!). Hörseln är bättre, men släpar på högra örat. Man blir ju närmast vansinnig av att höra i otakt.

Har varit en så hektisk vecka på många sätt. Och så ska det väl vara så här fem före sommarlov. Det är sandaler som ska köpas, hår som ska klippas och fotbollsträningar som ska avverkas. Barn som ska skjutsas, cyklar som ska hämtas och presenter som ska paketeras. Och så jag som springer runt i ring och ropar "va? va? va? va saaaa du?". 

Tidigare i kväll såg jag Uppdrag granskning om Fredrik Virtanen feat. Cissi Wallin som jag väntat på hela veckan. Ska försöka blogga om det någon dag när jag orkar (finns mycket man kunde säga, men kortfattat tycker jag faktiskt att man kunde ha fokuserat mer på mediebevakningen av #metoo istället för att rentvå Virtanen - fattade ärligt talat inte den nuvarande vinklingen). Istället tog jag just en iskall öl (vem är jag?) till kvällsmål. Min aptit är på nollnivå och det kändes skönt mot min irriterade hals. Scrollar nu internet om vargar och annat man kan roa sig med när man sovit bort tre timmar och inte alls är trött.

 

Och så avslutningsvis några snabba!

 

Bäst i dag: Lyckad 20 minuters visit i klädaffär med min klippa Milken. På den tiden köpte vi avslutningskläder (och skor!) åt tre barn. Älskar att göra uppköp med henne. Bonus också för snäll bloggläsare som kom fram och pratade. 

Nästbäst i dag: Hörde Kartellen - Underklassmusik och tyckte plötsligt den var otroligt bra. Flashbacks till bra fest 2013. Lyssnade på den cirka tio gånger på repeat. Gör det du också!

Sämst i dag: Att det verkas finnas varg kring min hemby Sannäs. Såg en läbbig bjässe i ett videoklipp i går. I flera år har vi hånat mamma när hon en gång för länge sedan sprang hem supersnabbt från en lenkki "för att hon sett en varg" (vi ba "yeaaaah right bahahaha"). Tror vi får äta upp allt hån under årens lopp nu.

Nästsämst i dag: Gråtande fyllo som två gånger väckte My genom att ropa ute på gatan. Tyckte mest synd om fyllot. Men också lite om mig själv som fick dubbelnatta med så onda öron. Ja ja ja, jag ska sluta prata om öronen. Lovar. Ångrar också att jag kallade någon för fyllo. Det var kanske opassande (en synbart påverkad person?).

Gonatt, kaveris!

tisdag 29 maj 2018 - 19:30

Tiomåningens bemärkelsedag och mammans avslutningsdag.

Det här händer verkligen exceptionellt sällan nu för tiden, att den här bloggen står tyst i fem dagar. Men när man får manflu, ja - då får man manflu! Och när min familj inte trodde att jag kunde bli gnälligare, så tappade jag hörseln på högra örat igårkväll och vaknade upp med dubbelsidig öroninflammation imorse (vem är babyn i det här huset, får man fråga sig). Men men. Antibiotikan är påkopplad och sommaren ligger framför. 

 

2018 05 29 07.09.54 1

 

Och den här dagen innehåller är faktiskt inte bara usligheter. Vi har ju en jubilar i familjen! Myggan fyller 10 månader! Och som vanligt tycker jag ju att hon är världens ljuvligaste bebbe (när ska detta vända, tänker jag alltid, hur länge ska detta rosa moln pågå?). Men nu händer det så många roligheter. Speciellt att hon börjar visa tecken på att språket sakta börjar sjunka in. När man frågar var lampan är, vecklar hon ut sitt lilla knubbiga pekfinger, höjer det mot skyn och säger "dhää". 

Så där utifrån sett är det ju verkligen världens simplaste, normalaste, allagligaste grej, men vi beter oss som hon är världens åttonde underverk about to happen rakt framför våra ögon. "Såååååååg ni? Hon förstod vad jag sa!!!!!! Kom alla hit! Herregud! Sååååg ni?". Tycker det är så otroligt guliigt att hon levererar grejer till mig och tacka när hon överrräcker. Hon kan inte säga tack, utan hon säger "ätt". Tackar för maten med muntra "ätt, ätt!". 

 

2018 05 29 07.09.56 2

 

Roligt med den här fasen när de börjar härma allt. Om jag upprepar mamma tillräckligt många gånger börjar hon mammamammamamma sig efter en stund. Trots att man varit med om det två gånger förr är det lika magiskt med varje nytt barn (och lika roligt att se när de blir askränkta av att man säger nej, liksom bröööööl när hon inte får kliva in i spisen). 

Och samtidigt är det ju schlutt kaputt med mammaledighet för min del. Och det passar mig alldeles utmärkt. Vi har haft det helt fantastiskt (och ännu mer fantastiskt ska det bli). Men nu är det faktiskt mer än rätt att My får bonda loss med en annan huvudperson. Och skönt för mig att släppa tyglarna lite. Jag trodde att jag skulle vara mammaledig mycket kortare tid, men tycker nu så här när man kollar i backspegeln att 10 månader blev alldeles, alldeles lagom. Nu är det Samis  tur att få ha Myggan som sin egen (min tur att åka till jobbet och vila lite, hehe). 

Men först: Bli frisk.

fredag 25 maj 2018 - 18:30

Skulle vara lite lättare om alla bara tänkte som barn.

Vet ni ibland när man tänker att man kanske kunde vara tyst och avvakta lite snällt från sidan? Ja, ibland går det! ... men oftast inte. 

 

Vet ni vad jag är så infernaliskt, djävulskt, förbannat trött på? Ursäkta min osvenska ton här nu, men jag är så trött på att se på hur vissa som redan har det alldeles tillräckligt tufft ska vara tvungna att kämpa ännu mer. 

Har ni tänkt på det? Skulle det inte vara pikulite mer rättvist att sådana som kämpar med till exempel sjukdomar skulle få allt annat i livet lite lättare serverat?

För något år sedan blev jag alldeles kall i hjärtat när min goda vän och poddpartner Nadia berättade att de har upptäckt en hjärntumör i Romeos huvud. Det har minsann inte varit någon lätt resa (och den är inte ens över ännu). Det är fortfarande fyra månader i taget. Och jag blir så arg när jag läste att det nu gick så att Romeo nekades en plats i Övis till hösten, trots att han gått där i förskola. Liksom varför är det alltid de som redan kämpar alldeles tillräckligt som måste kämpa ännu mer?

Det räcker gott och väl att kämpa mot hjärntumörer, följdsjukdomar, rehabilitering och det arma föräldrahjärtat som ständigt rusar av rädsla. För mig ter det sig alldeles absurt att en familj som redan har fullt upp med andra kamper inte ska erbjudas den skolgång som är mest trygg från förr. När det kan betyda allt för ett litet barn. Mycket förstår jag här i livet, men inte det. Att barn ska komma i kläm medan vuxna tjafsar om resurser och regionförvaltningsverkblablabla.

"Ska den skola som utbildar våra lärare få handplocka sina elever?" frågar sig Nadia i en artikel som finns på Yle i dag. Lätt att snacka om alla barns lika värde, men uppenbarligen lite svårare att verkställa i praktiken.

Har ni tänkt på att folk som har växt upp i familjer där funktionsvariationer förekommer många gånger är pikulite mer empatiska och öppna människor? Liksom lite mer icke-dömande? Jo, för att varitioner berikar! Vem är vi att välja bort småttingar som ofrivilligt fått sin beskärda del av livets hårda? Jag vet nästan ingenting om pedagogik, didaktik och skolvärlden, men det tror jag ändå: den skola som utbildar våra lärare och speciallärare kan må alldeles fint av att välkomna barn med specialbehov (det kan rent av vara riktigt hälsosamt och lärorikt). Också barn gör gott i att se att det finns många sorters olika barn! 

Fattar såklart att det finns begränsningar och att det inte är så jäkla lätt att verkställa skolgång för alla barn i praktiken. Men uff så det svider när man tänker på stunden man måste säga "sorry, dina syskon fick gå, men du är inte välkommen". 

Båda mina barn har kompisar där det förekommer funktionsvariationer i familjen (och jag tycker det är så skönt att det är vardag och no biggie med rullstolar och hissar etc.). Genom kunskap och vana föds tolerans. Och i det här fallet ser vi rätt tydligt att vuxna inte är lika smarta som barn.

Så här utifrån sett ser det ofta ut som om vuxna bara är virrpannor som vispar runt i pappershögar och sluddrar om resurser och pengar och processer och regler och förordningar. När lösningarna i själva verket ligger rakt framför.

Kämpa, Nadia. Tänker på er ofta.

Och framför allt: Kämpa Övis! Bättre kan ni.

 

2018 05 24 06.05.19 2

torsdag 24 maj 2018 - 08:10

3 bra torsdagstips.

God morgon, mina vänner. I dag har vi en bättre dag i sikte. Magen har lugnat sig och jag har gjort upp fullgoda torsdagsplaner. Internet har levererat på bred front, trots att klockan bara är några minuter över 8. Och eftersom jag inte är egennyttig ska jag föra det goda vidare:

 

1. Gratis museibesök. I dag, torsdagen den 24.5 bjussar Vasa stad på gratis inträde till alla sina muséer. Har styrt upp kultureftermiddag med barnen när de kommer hem från skolan. Det lutar mot Österbottens museum och eventuellt ett besök på Kuntsi om vi ännu orkar efteråt. Lärde mig också att det alltid är fritt inträde till Vasa konsthall (tänk!). Där visas nu Nick Brandt: On This Earth, A Shadow Falls Accross The Ravaged Land (som har producerats av Fotografiska i Stockholm och består av maffiga foton från Afrikas natur). 

2. Gamla människor på Facebook. Ni ska kolla på den här jätteroliga videon om äldre på Fb som YleX har gjort. Fnissade så mycket igår kväll när jag försökte lägga My att jag fick börja om med nattningen från början. Tyvärr är den på finska, men ge den en chans. "Kiitos kaveruudesta".

3. Bra räddningsknep. Anna-Lena, som numera jobbar som marknadsföringschef på ett försökringsbolag, delade igår en bra video om hur man kan använda en helt vanlig hink som en livboj. Kan ju vara bra att känna till nu inför sommarsäsongen. Så hur funkar livräddning med hink. 

onsdag 23 maj 2018 - 12:00

Konsten att överleva en magsjuka.

I dag är ingen bra dag att vara Linn Jung. Direkt jag vaknade kände jag att det här kommer bli en dag som jag hellre hade snabbspolat. Vet inte om det är något jag ätit eller om det här är förstadiet till en spysjuka. Men jag går som bäst omkring och spänner mig för att inte kräkas. Mår så fruktansvärt illa.

... vilket osökt får mig att tänka: Herregud tänk att jag inte är behöver vara gravid! Tänk att det här kommer bli en fullkomligt normal sommar! Helt utan smärta, svärta eller spya. För om det är något som blixtsnabbt får mig att kastas tillbaka till alla graviditeter så är det just känslan av att spyan kan komma aaaanytime. Den som jag bär på just nu i denna stund. Inget kan bidra med så mycket tacksamhet som just den känslan: Vetskapen om att den högst antagligen går över om ett par dagar - och inte om nio månader. 

Man skulle kanske tro att man aldrig lyckas glömma hur mycket skit tre hg-graviditeter kan ställa till med. Hur fruktansvärt dåligt man mår när man bara ligger och spyr. Men tyvärr är ju det mänskliga psyket och minnet alldeles underbart på det viset. Man glömmer snabbare än man anar (vilket kanske är sunt med tanke på artens fortplantning). 

Tack och lov kommer det med jämna mellanrum spysjukor som snabbt kastar en tillbaka i det ogravida livets tacksamhetsfack. Jag kan bli alldeles salig när jag inser vilken lycka det är att aldrig mera behöva vara gravid. Förstår ni?! Aldrig mera sängliggande i månader med kräkfatet i ena handen! Aldrig mera foglossning! Aldrig mera halsbränna! Aldrig mera restless legs och kliande fötter! Aldrig mera!

Bara helt vanliga, hederliga magsjukor.

Uff.

Uff.

Uff.

tisdag 22 maj 2018 - 22:00

"Om hon gråter och allt är hemskt, så måste du bara ljuga att allt är okej!"

2018 05 22 08.31.49 1

2018 05 22 08.31.49 2

 

Just innan man ska åka iväg från bebben några dagar får man ju alltid en liten släng av  "oj oj, hur ska detta gå?"-sjukan. Och jag sa åt Sami före jag åkte att han bara måste ljuga ifall det går åt helvete och My saknar mammi som en tok. När jag om kvällen ringer och frågar måste han säga "det går så braaaa, så braaa" hur mycket hon än skriker. Så det var svårt att ta hans rapporter på allvar under dagarna som gick (men det verkade ändå hoppfullt när stora barnen whatsappade glada bilder och videoklipp under resans gång). 

Men typiskt nog hade det gått ännu bättre än vanligt. Sedan jag slutade amma har jag fått kämpa rätt mycket för att få bebben att somna (hon bökar bara runt i sängen och ska klättra över mig och helst stå och hänga i sänggaveln). Nu hade åtta nattningar av nio gått på mindre än två minuter. Fräckt! Bjöd alla inblandade på glass i dag för att fira. Nåja, alla förutom huvudpersonen själv dårå (på tal om fräckt). Lärdom: Man ska inte överskatta sin egen förträfflighet.

Om inte annat så vet vi ju vem som inte nattar barn i fortsättningen! #winning

måndag 21 maj 2018 - 21:00

Tre dagar i Bratislava.

Hej och hjärtligt välkommen hem från den årliga sällskapsresan. Inatt landade jag i Vasa med själen full av pirr och ögonen fulla av grus. Har helt och hållet stängt av livet utanför för några dagar. Så skönt att frikoppla sig från världen. Men sini nu, nu är jag här igen! Och tanken är att vi ska göra en kort tillbakablick på en helg i slovakiska Bratislava och österrikiska Wien. 

 

2018 05 21 09.30.17 1

2018 05 21 02.29.49 1

 

Vår årliga kompisresa inleds alltid med stora visioner om diverse aktiviteter, men det slutar nästan alltid så här. Att solen skiner, att proseccon är billig och att dagen bara går medan man meningslöst dravlar om meningen med livet. Och som man kan uppskatta det! Finns ingen bättre samvaro än den här. Sevärdheterna kan alltid vänta medan man pratar litelitelite till. Man får passa på när man ses. Vad är nu en park, en staty, ett museum, ett spa mot en bästis? 

 

2018 05 21 02.32.35 1

 

Varje gång vi ska åka iväg är det någon som försöker sig på Island och Reykjavik. Men det faller nog alltid på att öststaterna är de enda som kan servera oss de här mängerna mat och dryck utan att ruinera oss. Vår mission är att tillsammans bocka av alla europeiska storstäder innan vi kolavippar. Nu bockade vi av två i samma smäll. Vi flög till Wien och åkte därifrån vidare till Brati (bussen tog en timme, båten tog 1,5 h). Nu hann vi se lite av båda!

 

2018 05 21 02.34.59 1

2018 05 21 02.33.47 1

2018 05 21 08.43.08 3

2018 05 21 02.35.37 1

 

Bratislava är en liten mysig storstad med fina gamla byggnader och bra puls (mitt i allt knallade till exempel Batman förbi på väg till jobbet). 

 

2018 05 21 02.34.17 1

2018 05 21 02.47.52 1

 

När vi fick brännskador av för mycket terrasshäng gick vi upp till slottet uppe på kullen. Där fanns en vacker trädgård att sitta och njuta i. Här diskuterade vi många viktiga beslut, till exempel vad våra två nya bebisar ska heta. Under sommaren föds två nya kompisbebbar (vilket ändå är helgalet - vi som har barn har alltid varit i rungande minoritet - bara tre av åtta har haft barn hittills).

 

2018 05 21 08.44.54 2

2018 05 21 04.31.01 1 1

 

2018 05 21 03.56.48 1

brati

2018 05 21 02.50.20 1

 

På kvällen korsade vi Donaufloden för att köpa materiell lycka (det vill säga en kavaj för min del). Donaufloden minns jag för övrigt mycket väl från lågstadiet. Av någon anledning satte sig Kerstins ord på minnet.  

 

2018 05 21 02.51.02 1 1

2018 05 21 04.31.02 2

2018 05 19 06.49.35 1

 

På lördag morgon åkte vi ut till Wake lake. Det blev en alldeles fantastisk dag (trodde jag hade kommit till Thailand). Marinerade oss i solkräm och stekte dagen lång. Inte behövs det mycket för att göra mig riktigt, riktigt nöjd. Behöver bara sol och värme och en madrass. Och någon liten pöl att doppa fötterna i när hjärnan börjar sjuda (mycket ska till för att jag ska doppa hela kroppen, men det är en annan historia).

 

2018 05 21 02.45.52 1

2018 05 21 03.05.59 1

 

När jag ser på alla bilder nu efteråt inser jag att det här ser ut som värsta polityrgubbsresan. Men what to do när det inte finns nåt bättre än riktigt iskall prosecco i förhållanden som dessa. Superbra musik, perfekt väder, sköna solbäddar. Bättre blir det inte. Sanna mina ord. Det var riktigt svårt att slita sig från det här stället. Vi sköt fram vår bordsreservation för att få vara kvar så länge som möjligt och jag tror klockan närmade sig 19 innan vi var hemma. 

 

2018 05 21 04.31.01 2

 

Men vi fick daska oss i kinden och bege oss till en mycket trevlig takterrass, när vi en gång hade krejvat den. Inte helt lätt efter en miljon timmar i solen. Man blir så TLÖTT.

 

2018 05 21 03.51.56 1

 

But they cleaned up pretty nice. Till vänster reseledare Löf och till höger pregnant Nyholm. Fina kåmpisar.

 

2018 05 21 05.59.20 2

 

Om jag fick gummibjörnar och uppblåsbar donits i min drink, så fick Elin Hubbabubba-tuggummi i sin. 

 

2018 05 21 04.06.50 1

2018 05 21 03.53.20 1

 

Som ni ser fick jag min kavaj (tänker att jag ska bli amerikansk rapartist och börja gå på white parties). Och drinken som man kunde tro härstammade från barnmeny - men icke!

 

2018 05 21 04.06.49 1

2018 05 21 05.59.21 1

 

Här kan det mycket väl hända att det googlades gravidrelaterade frågor. Tror aldrig jag har pratat så mycket förlossning som denna helg. Elin, till höger, och jag påbörjade vår barnafödarkarriär samtidigt (som 21-åringar) och vi bjuder gärna på rövarhistorier för folk utan barn. Sanna som osanna. 

 

2018 05 21 09.47.00 1

2018 05 21 04.06.50 2

 

Inte var det helt fult att se solen gå ner över taken. 

 

2018 05 21 06.57.20 1

 

Följande morgon fick vi lägga max speed på för att hinna iväg ut från lägenheten (vad gjorde åttamannalag innan airbnb fanns?) och ner till floden för att ta båten till tillbaka till Wien. Återigen en dag av alldeles utmärkt väder. Soldäck, I salute you.

 

2018 05 21 04.06.48 1

2018 05 21 07.00.59 1

 

Passade på att ta mig lite friheter. 

 

2018 05 21 06.42.56 1 1

 

Väl i Wien tyckte vi det var en god idé att äta wienerschnitzel, så då gjorde vi det. Efteråt höll vi på att förgås att mättnad, så vi pöste en stund i Wien botanischer garten där vi slog läger. Shoppa hade vi tänkt, men det visade sig vara pingst. 

 

2018 05 21 06.42.57 2

2018 05 21 06.42.56 3

 

Gillade Wien. Överflöd i vackra byggnader. Hit kunde man (också) åka igen. 

 

2018 05 21 04.28.58 1

 

Här någonstans brände Sari sin hårbotten och förvandlades plötsligt till någon i Sex and the city tvåan. Inte helt illa, om jag får säga det själv. 

Och senare på kvällen flög vi hem till diverse destinationer. Nu håller jag tummar och tår för att Ljubljana, Slovenien håller som förhandsfavorit tills vi åker igen. För åker igen, det gör vi snart! De här flickorna är bland det bästa jag har i livet. Så maxad på livskraft nu. Tack, pärlorna. Finns inga som ni.

fredag 18 maj 2018 - 09:00

Brati, nu kommer vi!

2018 05 17 03.11.46 1

 

Om ni undrar vad det var som sa baaaam klockan 4 i morse så var det jag som fullkomligen studsade upp ur sängen i ett sällanskådat lyckorus. Klockan fem plockade taxin upp mig och Jenny (som passande nog skulle med ett fem minuter senare flyg) och några minuter senare plockade vi upp Sari (som ska åka med miiiiig). Och nu när du läser det här har vi redan landat i Wien. Antagligen sitter vi och tjattrar på väg över gränsen till Slovakien! 

"Nee-e, ska du nu verkligen åka?" sa stora barnen igår kväll. "Det kommer bli sånt kaos med bara pappa här hemma". Jag skrattade gott och sa "nej nej nej, det kommer gå så bra, så bra, så bra" (innerst inne såg jag ut så här och ville viska "not my proooblem", men jag är ju inte ond heller). För nu är det bästishäng i dagarna tre! Här ska tankas goda vibrationer så det räcker året ut. So long, kalsong!