DEN PERFEKTA ISLATTEN
HUR MAN GÖR DEN PERFEKTA ISLATTEN:
1. Börja med att koka en kopp kaffe som är lite starkare än vad du vanligtvis skulle koka.
2. Häll ner kaffet i en isform. Låt kaffet svalna i formen före du ställer in det i frysen i några timmar.
ALLT JAG HAR ÄR TID
Allt jag har är tid ändå känns det som att jag alltid har för lite tid. Jag kollade tillbaks och såg att jag skrev mitt senaste inlägg här 21.03.2020. Mycket har hänt sedan det. Den 21.03.2020 var vi i början av vår första ordentliga coronavåg och de flesta av oss inklusive jag var nog lite rädd och förvirrad. Vi längtade nog till sommaren och hoppades på en så "normal" sommar som möjligt. Sommaren kom och den kändes som vanligt förutom att man kanske var lite extra vaksam, försiktig och avvaktande. Jag jobbade på mitt vanliga sommarjobb men var ovanligt mycket ledig denna sommar. Min plånbok tyckte nog inte att det var så skönt men OJ vad jag njöt av det och det är väl ändå det som är huvudsaken? Spenderade största delen av min lediga tid med min familj eller i Jakobstad och tog vara på alla soliga dagar så gott jag kunde. Under sensommaren fick jag veta att jag fått ett nytt jobb till hösten och jag flyttade även in med min pojkvän i en mysig stenhus lägenhet i mitten av Vasa.
Idag är det 12.10.2020. Jag har höstlov från jobbet. Jag sitter i karantän i vår lägenhet liksom många andra Vasabor just nu. Allt jag har är tid ändå känns det som att jag har för lite tid. I morse bestämde jag mig att jag skulle läsa böcker och städa för att få dagen att gå. Nu är klockan 22.23 och jag kan berätta för er att jag idag sett tre avsnitt Wahlgrens värld, två avsnitt La casa de papel och min skärmtid på telefonen är 6 timmar och 10 minuter (Har dock även övat på alla världens länder på Seterra det borde jag ju iallafall få ett plus för?). Ni kan ju gissa hur det gick med städningen och hur många sidor jag läst... Aja det kommer nya dagar jag kan läsa och städa på. Nu skall jag avsluta min dag på topp med ett splitternytt avsnitt Paradise Hotel (förlåt).
Hoppas du har det bra. Ta hand om dig själv och dina medmänniskor så hörs vi snart igen!
Några minnen från sommaren 2020
ORO OCH TACKSAMHET
Just ni lever vi i en väldigt surrealistisk och rätt läskig tid där alla måste ta sitt eget ansvar för att skydda de runt om kring oss som behöver skyddas. Vi är begränsade i vad vi kan och inte kan göra. Skolor stänger, folk förlorar sina jobb och mataffärerna ekar tomt. Det har iallafall fått mig att fundera på allt man tog för givet före man inte visste att man kunde förlora det och på hur många människor i världens vardag vi nu får "prova på" under en förhoppningsvis kort period.
Jag tycker personligen att det som händer runt om oss nu är väldigt obehagligt, ledsamt och läskigt. Märker också att det verkligen påverkar ens mående och humör, det är som ett mörkt moln som följer en vart man än går, de ligger liksom en tyngd på ens axlar hela tiden av rädsla och oro. Därför tror jag att det just nu kan vara viktigt att hitta små positiva glimtar i vardagen även om den känns lite extra tung nu.
Sånt som jag har uppskatta lite extra under den senaste veckan har varit:
- Att jag fått mer tid med min familj nu då alla varit hemma mer än tidigare
- Att jag har ett jobb att gå till med fina arbetskompisar
- Världens bästa vänner&pojkvän som stöttar och som finns att prata med oavsett om vi kan ses eller ej
- Det otroligt fina vårvädret
- Att jag har förmånen att bo i ett land som Finland
De fem punkterna är såna som jag under veckan funderat på och kommit fram till att jag är uppskattar massor just nu.
Till sist vill jag bara påminna er om att ta hand om varandra, kolla hur människor i din omgivning mår för det kan vara extra tungt för många nu OCH försök sprid så mycket positivitet som möjligt nu, vi alla behöver det mer än tidigare!
Ta hand om dig!
Vad har din höjdpunkt under veckan varit och vad har du uppskattat extra denna vecka?
BAGGY JEANS, BUMBAGS OCH MANCHESTER
Måst börja med att säga TACK för all positiv feedback på mitt senaste inlägg, det gör mig väldigt glad att se hur engagerade folk blir!!
Men nu till någonting helt annat, tänkte idag dela med mig av några favorittrender just nu, eller ja trender och trender, kanske mer sånt som jag tycker om och har tyckt om att ha på mig nu under vintermånaderna.
1. Chunky sneakers och höga strumpor är nog en av mina absoluta favoriter just nu. Det är sååå lätt att göra outfiten lite roligare med ett på höga strumpor som syns mellan skorna och byxorna (och så värmer det ju lite också, så dina ben mår bra av denna trend haha).
2. Flanelljackor och skjortor. Ojojoj så fint det är med flanell och såklart med min älskade svarta bumbag, både praktisk och snygg är den.
3. Att "missmatcha" sina kläder kan bli väldigt coolt, dvs, att para ihop plagg som skär sig lite med varann, t.ex. rosa, orange och röd. Manchesterbyxor är också något som jag har använt flitigt de senaste månaderna.
4. Stora (fluffiga) kappor och små solglasögon, perfekt för soliga vinterdagar.
5. Lager på lager, stora halsband och baggy jeans måst nog ändå vara det jag oftast springer runt i. Speciellt mycket älskar jag att baggy jeans trenden är tillbaks, för det är inte bara snyggt utan väldigt bekvämt också!
Vilket är ditt absoluta favoritplagg och har du nån favorittrend just nu?
STENÅLDERN RINGDE OCH VASA SVARA
Jag gissar att de flesta av er redan sett och förhoppningsvis följt med debatten kring "The old irish pub" som slog upp dörrarna i Vasa igår kväll.
Kul med ett nytt ställe att hänga och umgås på tror jag att var de flestas spontana tanke då de hörde om att det skulle öppna en ny pub i stan, när man sen fick se målningarna som "pryder" pubens väggar hoppas jag att de flesta liksom jag ändrade åsikt om att det är kul med ett nytt ställe. Målningarna som är gjorda av den danska konstnären Nikolaj Børding Therkildsen föreställer lätt klädda kvinnor som blir tafsade på/uttittade av så kallade gnomer. Målningarna är så osmakliga och rätt utsagt hemska att man genast förlorar all respekt för stället, konstnären och ägarna av pubkedjan.
När Vasabladet frågar konstnären hur han tänkte och om han inte tycker att målningarna är sexistiska svarar han -"Det är inte min avsikt att förolämpa någon. Jag antar man kan säga att de är sexistiska, men i slutändan är det relativt hur folk vill se på dem. Enligt min åsikt tycker jag det är lite roligt". Han fortsätter sedan med att säga -"Det är inte min avsikt att förolämpa någon. Gnomer är målade som gamla, mindre lyckligt lottade män - och kvinnorna är målade som moderna, vackra pinuppor". Alltså ursäkta va???!
Förstår verkligen inte detta, med det konstnären säger är det alltså helt okej för män att sexuellt trakassera och utnyttja kvinnor ifall männen är gamla och inte så lyckligt lottade?? Som kvinna känns det inte som att det är ett ställe som man skulle känna sig trygg att besöka, om de som jobbar med och i puben tänker så här finns det en stor chans att besökarna har samma tankesätt. Blir äcklad av att vi ännu år 2020 är tvungna att diskutera såna här saker och att kvinnor fortfarande framställs som ett objekt som finns till för att behaga männen.
Så med detta sagt hoppas jag verkligen att folk tar avstånd från "The old irish pub" och inte går dit. Om man väljer att besöka puben nu visar ju det att man stöder dem och deras hemska kvinnosyn.
Tack och hej.
100% ärligt
Hej på er!
Längesen sist nu.
Önskar att jag skulle ha en rolig anledning till att det ekat tomt här men den största och egentligen enda anledningen är nog att jag har haft svårt att vet vad jag skall skriva om. Jag vill kunna visa min vardag exakt som den är, utan filter liksom. Jag vill att min blogg ska kunna visa mitt liv på ett rättvist sätt med både med- och motgångar, utan att ta bort något för att det inte passar in i "hur" man borde leva.
Jag tror att man lätt glömmer bort att det man läser och ser på sociala medier inte alltid behöver vara hela sanningen. Det är så otroligt lätt att välja att bara dela med sig av de delarna man är mest stolt över och de bilderna på sig själv där man tycker att man ser bäst ut. Jag gör det själv hela tiden, på t.ex. min instagram delar jag enbart med mig av mina bästa selfien och finaste bilder, ofta är de redigerade och omtagna 1000 gånger för att de ska bli exakt som man vill ha dem. Jag önskar att vi bara skulle sluta med det, sluta med att bygga upp fasader runt oss för att se bra ut inför andra. Jag tror att iallafall jag skulle må bättre av att inte alltid behöva låtsas att ha det perfekta livet, och tror att många av er också skulle må bra av det!
Så det som jag kanske egentligen försöker säga är att jag från och med nu skall försöka vara så ärlig mot både mig själv och er som möjligt och verkligen jobba på att dela med mig av sånt som jag kanske annars skulle välja att inte berätta om.
Hör gärna av er om det finns någonting speciellt ni vill läsa om. Vi hörs!
"Duktig flicka-syndromet" och psykisk ohälsa
Hej på er!
Den här veckan har sevendays valt att upplysa psykisk ohälsa, ett väldigt fint initiativ och viktigt att våga prata om! Min egen psykiska hälsa är någonting jag intr pratar om så ofta, har nog varit (och är nog fortfarande) rädd att bli dömd eller att folk ska börja se på mig på ett annat sätt. Men nu tänkte jag dela med mig av en liten del av min historia.
Min resa med psykisk ohälsa börja då jag var rätt liten, typ i åk 5-6 i lågstadiet. Min familj och jag var med om en ganska så stor och både känslomässigt och psykiskt omtumlande/påfrestande händelse, och de va nog då allt börja.
Jag är en sån människa som tycker om att va koll, gillar liksom när jag vet vad som ska hända. När man är en person som gillar att ha koll på allt och man hamnar i en situation där man verkligen har noll koll på vad som kommer hända och man inte har någon trygg punkt och knappt vet var man skall sova följande natt, då är det nog nåt som händer med en.
Försöker ibland tänka tillbaks på den här tiden men har inte så mycket minnen kvar, antar att det var så mycket som hände samtidigt som man var i nån slags chock som gjort att jag inte minns. Däremot minns jag många telefonsamtal till mamma och pappa där jag med panik i kroppen och gråten i halsen bara behövde höra deras trygga röst för att veta att allt är okej och att jag inte kommer dö, att allt blir bra och att jag måst komma ihåg att andas.
En annan sak jag faktiskt kommer ihåg är att jag varje tisdag var tvungen att genast efter skolan cykla till en psykolog som jag verkligen inte tyckte om (fick senare byta psykolog och då blev allt bättre). Varje vecka var jag tvungen att hitta på nya ursäkter att berätta för kompisarna som undrade varför jag cyklade en annan väg eller varför jag inte kunde leka med dem just då. Så sjukt mycket tabu det var (och är!) kring psykisk ohälsa, för iallafall 11åriga jag skämmdes massor över det.
När jag sen började sjuan i en ny skola, med ny klass och nya lärare gick jag nog igenom samma sak igen, jag avskydde sjuan, och det var nog tack vare mina stöttande föräldrar, mina finafina vänner och de få lärare jag faktiskt kände mig trygg med som jag ens tog mig dit. Många dagar vaknade jag med en klump i magen och ångest i bröstet som bara ville hålla kvar mig i sängen. Ville helst av allt gömma mig under täcket och glömma allt utanför.
Högstadiet blev lättare efter att jag insåg att jag inte behövde vara den "duktiga flickan" som samhället tyckte att jag borde vara. Att jag inte behövde bevisa nåt för någon eller passa in i "hur man borde vara". Jag behövde inte vara den som fick högst betyg, den som alla pojkarna tyckte om eller den som ordnade de häftigaste festerna. Hatar "duktig flicka-syndromet" som tyvärr många av iss har erfarenhet av. Jag inklusive många av mina vänner känner och har ofta känt att vi inte kan leva upp till samhällets bild över hur vi borde vara och betee oss.
Jag har nog skämts hela livet över min historia med psykisk ohälsa, har alltid varit rädd att bli dömd, att folk ska sluta vara med mig pga det eller att man skall se på mig på ett annat sätt. Mitt hjärta brister verkligen för alla andra barn/unga som kämpar i tystnad. Jag förstår er, tror på er och glöm inte att ni är grymma exakt som ni är!
Idag mår jag bra. Har insett att det är okej att inte alltid vara okej. Man får ha dagar som suger, man får ha dagar då man bara går runt med pyjamas och man är inte en svagare människa bara för att man visar känslor. Det är okej.
Der jag egentligen vill ha sagt är nog att den tabun och skammen som finns kring psykisk ohälsa gör det hela värre. Att det liksom inte räcker att man mår skit utan sen ska man också dömmas av samhället över att man mår skit och så börjar man bara må sämre över det, hör ni hur sjukt det låter?! Om jag som barn sku ha veta att det är helt normalt och inte sku ha behövt skämmas tror jag att det sku ha varit lite lättare iallafall.
(Och tusentusen tack till min familj och mina vänner som alltid fanns och som alltid stöttade, ni är guld <3)
Och till er som är mitt i det just nu. Ta en dag i taget, du klarar det. Jag tror på dig!
Den här texten blev nog rätt flummig men det var så mycket tankar som kom upp och så mycket känslor och minnen som kom tillbaks. Tror det räcker så idag, men fortsätter gärna berätta nån annan dag. 
Vi hörs i veckan!
ÅRETS HALLOWEEN OUTFIT
Hej på er!
Tänkte nu lite efter alla andra berätta om årets halloween outfit. Min 12-åriga lillasyster hade bestämt sig för att ordna en halloweenfest för sina kompisar med temat "Film". Hon hade också bestämt sig för att hon ville klä ut sig till "Violet Beauregarde" från filmen "Kalle och chokladfabriken", Violet är alltså flickan som förvandlas till ett blåbär efter att hon ätit ett tuggummi i Willy Wonkas chokladfabrik. Jättekul tyckte jag och så genast ja till att fixa en dräkt åt henne.
Så här gjorde vi:
Med hjälp av tapetklister och gamla tidningar täckte vi in får yogaboll för att få formen av ett blå bär
Sen målade vi blåbäret i en fin ljusblå färg och klippte hål för huvud och armar
Efter att ha tagit på sig blåa kläder, blåbäret och målat blått i ansiktet var dräkten klar!
Det var verkligen kul att få pyssla ihop hennes dräkt själv, och jag tror (och hoppas haha) att jag pratar för oss båda då jag säger att det faktiskt var kul att få göra det tillsammans. Det enda negativa jag har att säga om detta dräktbygge är nog att tapetklister torkar så otroligt långsamt och att det är svårare att fylla upp en yogaboll på nytt än vad jag trodde, men det kan vi leva med.
Klädde du ut dig till nåt i år?
Vi hörs snart igen!
TACKAR DEN GRÖNA KOFTAN OCH MINA HÖGSTADIE VÄNNER
Hej på er!
Min vecka har börjat väldigt bra, en hel del med jobben man annars har det varit väldigt lugnt. Har de senaste dagarna funderat på hur coolt det är att kunna uttrycka sig med hjälp av sina kläder. Har ni nån gång satt er ner bland massor av människor och bara iakttagit dem? Det har jag, älskar verkligen att kolla hur man på olika sätt kan få fram t.ex. intressen och personlighet igenom sin stil.
Vad jag minns så har jag alltid varit intresserad av olika klädstilar och styling. I lågstadiet var jag nog den som hade på mig en grön kofta då alla andra hade svarta, inte en så stor grej egentligen men som en 10åring kände jag ändå att jag stack ut lite ur mängden iallafall. Då jag börja högstadiet var det viktigt att klä sig och i princip försöka se ut exakt som alla andra så att man int skulle sticka ut allt för mycket. Som tur var hittade jag rätt snabbt mitt "gäng" där det var helt okej att ha på sig byxor med 11 olika färger och 15 olika mönster utan att nån skulle ha brytt sig värst mycket. De jag umgicks med hade nog också stillar som bröt mot de andra i vår årskurs "klädkoder"., så har väl egentligen de att tacka för att jag idag över konsumerar udda klädesplagg på daglig basis (okej riktigt så illa är det väl inte haha).
Tänk ändå att nåt så i princip oviktigt och meningslöst som kläder kan komma och vara en så viktigt del av en. För mig är det iallafall så att hur töntigt det än låter så ser jag min stil och mina kläder som en slags konstform och som en hobby. Gillar verkligen att gå runt på loppis i timmar och söka unika plagg som jag sen kan sy om och fixa till så att de blir exakt som man vill ha det.
En av mina favorit trender under sommaren/hösten har nog varit alla stora fina spännen som man absolut inte kan ha för många av
Vad tycker du om att använda kläder som ett sett att uttrycka sig själv , gör du det själv och hur skulle du beskriva din stil?
Vi hörs!!
EN URTRÅKIG & PERFEKT HELG
Hej på er!
Jag har haft en sån riktigt lugn och mysig helg. Jag kan ofta uppleva att helgen tyvärr kan bli lite stressig och obekväm eftersom att man har två ynka dagar att hinna med allt man vill göre före man måste återgå till vardag igen. Det känns oftast som om man "lever för helgen", det gör iallafall jag. Jag börjar nog längta efter helgen redan samma sekund som jag vaknar på måndag. Därför tror jag att det kan vara viktigt ibland att "spara" vissa helger till att bara få göra ingenting. Exakt så har denna helg varit för mig, det har känts som om jag har haft all tid i världen.
Mina top 3 denna helg har varit:
1. Gick till Aroma på lördagsförmiddagen och köpte frukost av min syster som jobbar där.
2. Var på massage i fredags. Även om det kanske inte hjälpte just det som jag var där för så var det ändå en väldigt avslappnande stund.
3. Regnet. Älskar höstregn och speciellt då man får sitta inomhus och t.ex. kolla serier medan det slår mot taket.
Den inkommande veckan ska jag försöka vara mer i nuet, hur klyschigt det än låter. Ofta kan jag fundera på och oroa mig över saker som händer i framtiden (eller bara några dagar framåt) och glömmer bort att uppleva och njuta av det jag är i just då. Ett av mina större mål för mig själv denna höst är att fokusera mer på det som händer i stunden istället för att fundera och nästan redan befinna mig i det som händer framåt. För den här hösten har jag flera utmaningar/mål som jag vill klara av och uppnå, ni kommer få höra om alla så småningom!
Hoppas du har haft en lika skön helg som mig! Och om du inte har haft det så lovar jag att du har många bra helger framför dig, tro mig.
Vi hörs snart! (ps. det är bara en vecka kvar till nästa helg)