DEN PERFEKTA ISLATTEN
HUR MAN GÖR DEN PERFEKTA ISLATTEN:
1. Börja med att koka en kopp kaffe som är lite starkare än vad du vanligtvis skulle koka.
2. Häll ner kaffet i en isform. Låt kaffet svalna i formen före du ställer in det i frysen i några timmar.
100% ärligt
Hej på er!
Längesen sist nu.
Önskar att jag skulle ha en rolig anledning till att det ekat tomt här men den största och egentligen enda anledningen är nog att jag har haft svårt att vet vad jag skall skriva om. Jag vill kunna visa min vardag exakt som den är, utan filter liksom. Jag vill att min blogg ska kunna visa mitt liv på ett rättvist sätt med både med- och motgångar, utan att ta bort något för att det inte passar in i "hur" man borde leva.
Jag tror att man lätt glömmer bort att det man läser och ser på sociala medier inte alltid behöver vara hela sanningen. Det är så otroligt lätt att välja att bara dela med sig av de delarna man är mest stolt över och de bilderna på sig själv där man tycker att man ser bäst ut. Jag gör det själv hela tiden, på t.ex. min instagram delar jag enbart med mig av mina bästa selfien och finaste bilder, ofta är de redigerade och omtagna 1000 gånger för att de ska bli exakt som man vill ha dem. Jag önskar att vi bara skulle sluta med det, sluta med att bygga upp fasader runt oss för att se bra ut inför andra. Jag tror att iallafall jag skulle må bättre av att inte alltid behöva låtsas att ha det perfekta livet, och tror att många av er också skulle må bra av det!
Så det som jag kanske egentligen försöker säga är att jag från och med nu skall försöka vara så ärlig mot både mig själv och er som möjligt och verkligen jobba på att dela med mig av sånt som jag kanske annars skulle välja att inte berätta om.
Hör gärna av er om det finns någonting speciellt ni vill läsa om. Vi hörs!
"Duktig flicka-syndromet" och psykisk ohälsa
Hej på er!
Den här veckan har sevendays valt att upplysa psykisk ohälsa, ett väldigt fint initiativ och viktigt att våga prata om! Min egen psykiska hälsa är någonting jag intr pratar om så ofta, har nog varit (och är nog fortfarande) rädd att bli dömd eller att folk ska börja se på mig på ett annat sätt. Men nu tänkte jag dela med mig av en liten del av min historia.
Min resa med psykisk ohälsa börja då jag var rätt liten, typ i åk 5-6 i lågstadiet. Min familj och jag var med om en ganska så stor och både känslomässigt och psykiskt omtumlande/påfrestande händelse, och de va nog då allt börja.
Jag är en sån människa som tycker om att va koll, gillar liksom när jag vet vad som ska hända. När man är en person som gillar att ha koll på allt och man hamnar i en situation där man verkligen har noll koll på vad som kommer hända och man inte har någon trygg punkt och knappt vet var man skall sova följande natt, då är det nog nåt som händer med en.
Försöker ibland tänka tillbaks på den här tiden men har inte så mycket minnen kvar, antar att det var så mycket som hände samtidigt som man var i nån slags chock som gjort att jag inte minns. Däremot minns jag många telefonsamtal till mamma och pappa där jag med panik i kroppen och gråten i halsen bara behövde höra deras trygga röst för att veta att allt är okej och att jag inte kommer dö, att allt blir bra och att jag måst komma ihåg att andas.
En annan sak jag faktiskt kommer ihåg är att jag varje tisdag var tvungen att genast efter skolan cykla till en psykolog som jag verkligen inte tyckte om (fick senare byta psykolog och då blev allt bättre). Varje vecka var jag tvungen att hitta på nya ursäkter att berätta för kompisarna som undrade varför jag cyklade en annan väg eller varför jag inte kunde leka med dem just då. Så sjukt mycket tabu det var (och är!) kring psykisk ohälsa, för iallafall 11åriga jag skämmdes massor över det.
När jag sen började sjuan i en ny skola, med ny klass och nya lärare gick jag nog igenom samma sak igen, jag avskydde sjuan, och det var nog tack vare mina stöttande föräldrar, mina finafina vänner och de få lärare jag faktiskt kände mig trygg med som jag ens tog mig dit. Många dagar vaknade jag med en klump i magen och ångest i bröstet som bara ville hålla kvar mig i sängen. Ville helst av allt gömma mig under täcket och glömma allt utanför.
Högstadiet blev lättare efter att jag insåg att jag inte behövde vara den "duktiga flickan" som samhället tyckte att jag borde vara. Att jag inte behövde bevisa nåt för någon eller passa in i "hur man borde vara". Jag behövde inte vara den som fick högst betyg, den som alla pojkarna tyckte om eller den som ordnade de häftigaste festerna. Hatar "duktig flicka-syndromet" som tyvärr många av iss har erfarenhet av. Jag inklusive många av mina vänner känner och har ofta känt att vi inte kan leva upp till samhällets bild över hur vi borde vara och betee oss.
Jag har nog skämts hela livet över min historia med psykisk ohälsa, har alltid varit rädd att bli dömd, att folk ska sluta vara med mig pga det eller att man skall se på mig på ett annat sätt. Mitt hjärta brister verkligen för alla andra barn/unga som kämpar i tystnad. Jag förstår er, tror på er och glöm inte att ni är grymma exakt som ni är!
Idag mår jag bra. Har insett att det är okej att inte alltid vara okej. Man får ha dagar som suger, man får ha dagar då man bara går runt med pyjamas och man är inte en svagare människa bara för att man visar känslor. Det är okej.
Der jag egentligen vill ha sagt är nog att den tabun och skammen som finns kring psykisk ohälsa gör det hela värre. Att det liksom inte räcker att man mår skit utan sen ska man också dömmas av samhället över att man mår skit och så börjar man bara må sämre över det, hör ni hur sjukt det låter?! Om jag som barn sku ha veta att det är helt normalt och inte sku ha behövt skämmas tror jag att det sku ha varit lite lättare iallafall.
(Och tusentusen tack till min familj och mina vänner som alltid fanns och som alltid stöttade, ni är guld <3)
Och till er som är mitt i det just nu. Ta en dag i taget, du klarar det. Jag tror på dig!
Den här texten blev nog rätt flummig men det var så mycket tankar som kom upp och så mycket känslor och minnen som kom tillbaks. Tror det räcker så idag, men fortsätter gärna berätta nån annan dag. 
Vi hörs i veckan!
ÅRETS HALLOWEEN OUTFIT
Hej på er!
Tänkte nu lite efter alla andra berätta om årets halloween outfit. Min 12-åriga lillasyster hade bestämt sig för att ordna en halloweenfest för sina kompisar med temat "Film". Hon hade också bestämt sig för att hon ville klä ut sig till "Violet Beauregarde" från filmen "Kalle och chokladfabriken", Violet är alltså flickan som förvandlas till ett blåbär efter att hon ätit ett tuggummi i Willy Wonkas chokladfabrik. Jättekul tyckte jag och så genast ja till att fixa en dräkt åt henne.
Så här gjorde vi:
Med hjälp av tapetklister och gamla tidningar täckte vi in får yogaboll för att få formen av ett blå bär
Sen målade vi blåbäret i en fin ljusblå färg och klippte hål för huvud och armar
Efter att ha tagit på sig blåa kläder, blåbäret och målat blått i ansiktet var dräkten klar!
Det var verkligen kul att få pyssla ihop hennes dräkt själv, och jag tror (och hoppas haha) att jag pratar för oss båda då jag säger att det faktiskt var kul att få göra det tillsammans. Det enda negativa jag har att säga om detta dräktbygge är nog att tapetklister torkar så otroligt långsamt och att det är svårare att fylla upp en yogaboll på nytt än vad jag trodde, men det kan vi leva med.
Klädde du ut dig till nåt i år?
Vi hörs snart igen!
TACKAR DEN GRÖNA KOFTAN OCH MINA HÖGSTADIE VÄNNER
Hej på er!
Min vecka har börjat väldigt bra, en hel del med jobben man annars har det varit väldigt lugnt. Har de senaste dagarna funderat på hur coolt det är att kunna uttrycka sig med hjälp av sina kläder. Har ni nån gång satt er ner bland massor av människor och bara iakttagit dem? Det har jag, älskar verkligen att kolla hur man på olika sätt kan få fram t.ex. intressen och personlighet igenom sin stil.
Vad jag minns så har jag alltid varit intresserad av olika klädstilar och styling. I lågstadiet var jag nog den som hade på mig en grön kofta då alla andra hade svarta, inte en så stor grej egentligen men som en 10åring kände jag ändå att jag stack ut lite ur mängden iallafall. Då jag börja högstadiet var det viktigt att klä sig och i princip försöka se ut exakt som alla andra så att man int skulle sticka ut allt för mycket. Som tur var hittade jag rätt snabbt mitt "gäng" där det var helt okej att ha på sig byxor med 11 olika färger och 15 olika mönster utan att nån skulle ha brytt sig värst mycket. De jag umgicks med hade nog också stillar som bröt mot de andra i vår årskurs "klädkoder"., så har väl egentligen de att tacka för att jag idag över konsumerar udda klädesplagg på daglig basis (okej riktigt så illa är det väl inte haha).
Tänk ändå att nåt så i princip oviktigt och meningslöst som kläder kan komma och vara en så viktigt del av en. För mig är det iallafall så att hur töntigt det än låter så ser jag min stil och mina kläder som en slags konstform och som en hobby. Gillar verkligen att gå runt på loppis i timmar och söka unika plagg som jag sen kan sy om och fixa till så att de blir exakt som man vill ha det.
En av mina favorit trender under sommaren/hösten har nog varit alla stora fina spännen som man absolut inte kan ha för många av
Vad tycker du om att använda kläder som ett sett att uttrycka sig själv , gör du det själv och hur skulle du beskriva din stil?
Vi hörs!!
EN URTRÅKIG & PERFEKT HELG
Hej på er!
Jag har haft en sån riktigt lugn och mysig helg. Jag kan ofta uppleva att helgen tyvärr kan bli lite stressig och obekväm eftersom att man har två ynka dagar att hinna med allt man vill göre före man måste återgå till vardag igen. Det känns oftast som om man "lever för helgen", det gör iallafall jag. Jag börjar nog längta efter helgen redan samma sekund som jag vaknar på måndag. Därför tror jag att det kan vara viktigt ibland att "spara" vissa helger till att bara få göra ingenting. Exakt så har denna helg varit för mig, det har känts som om jag har haft all tid i världen.
Mina top 3 denna helg har varit:
1. Gick till Aroma på lördagsförmiddagen och köpte frukost av min syster som jobbar där.
2. Var på massage i fredags. Även om det kanske inte hjälpte just det som jag var där för så var det ändå en väldigt avslappnande stund.
3. Regnet. Älskar höstregn och speciellt då man får sitta inomhus och t.ex. kolla serier medan det slår mot taket.
Den inkommande veckan ska jag försöka vara mer i nuet, hur klyschigt det än låter. Ofta kan jag fundera på och oroa mig över saker som händer i framtiden (eller bara några dagar framåt) och glömmer bort att uppleva och njuta av det jag är i just då. Ett av mina större mål för mig själv denna höst är att fokusera mer på det som händer i stunden istället för att fundera och nästan redan befinna mig i det som händer framåt. För den här hösten har jag flera utmaningar/mål som jag vill klara av och uppnå, ni kommer få höra om alla så småningom!
Hoppas du har haft en lika skön helg som mig! Och om du inte har haft det så lovar jag att du har många bra helger framför dig, tro mig.
Vi hörs snart! (ps. det är bara en vecka kvar till nästa helg)
MITT HJÄRTA BLÖDER
Ur mina anteckningar:
Idag har mitt största problem varit att jag inte hittat lådor som passar min nya badrumshylla perfekt. Fick istället nöja mig med några som inte kändes riktigt rätt. Det är ju egentligen helt sjukt att jag kan gå runt och jämra mig över att mina badrumslådor inte passar perfekt in med resten av inredningen i min lägenhet (som jag har möjlighet att ha och betala för) medan människor på andra ställen av jorden kämpar för sina liv och flyr från sina hem.
Jag har i min närhet och i min närmaste familj människor som levt genom krig och varit tvungna att fly. Att försöka stötta och finnas där för sin bror medan han genom medier får se hur hans hemland och hemstad återigen förstörs i kriget är hemskt. Blir ledsen på mig själv över att jag som lever ett extremt priviligerat liv ens kan klaga på små saker som dåligt väder och bilköer. Vi som aldrig har upplevt krig kommer aldrig någonsin förstå den psykiska och fysiska smärta som de som lyckas fly och överleva sen tvingas leva med. Livet kommer aldrig att bli "vanligt" igen efter att man upplevt krig.
Jag tror att kriget och orättvisan tar en bit av hjärtat på de människorna som har varit med om det. Det är en bit av hjärta som de aldrig kommer få tillbaks och de har inget annat val än att leva med smärtan av den saknade biten resten av deras liv.
Från och med nu måste vi börja uppskatta att vi har ett liv som vi kommer få leva till slut i ett tryggt land och att vi har ett ställe att kalla hem.
Idag och alla dagar blöder mitt hjärta för Syrien.
HÖSTPEPP
Jag älskar verkligen hösten. Gillar färgerna, de kalla morgnarna och alla vackra solnedgångar. Har inge större problem med mörkret heller, älskar ju att sova och om det blir mörkt redan vid kl.18 så är det nästan acceptabelt att gå och lägga sig då haha. Vet däremot att det finns många som känner mer höstdepp än höstpepp. Förstår verkligen att det kan kännas motigt att påbörja jobb/studier, hitta rutiner och komma in i vardagen igen efter en lång ledig sommar. Därför tänkte jag nu som den höstälskare jag är dela med mig av mina bästa tips för att överleva hösten.
1. Dygnsrytm
Under hösten känner man sig ofta tröttare än vanligt, speciellt på morgnarna. Det är inte så konstigt eftersom att vi i princip lider av ljusbrist hela hösten/vintern. Ljusbristen bidrar oftast till att vår sömnkvalitet även blir sämre och det är bl.a därför man är tröttare. Så för att vår kropp ska orka igenom hela hösten är det smart att försöka få ordning på sin dygnsrytm igen efter sommaren. Det är ju väldigt individuellt hur mycket man behöver sova, men försök hitta mängden sömntimmar som funkar för dig. Försök även att gå och lägg dig och stiga upp samma tid varje dag.
2. Träning
Iallafall för mig funkar träning bra som ett sätt att få ny energi och orka mer. Speciellt bra funkar det att försöka träna/röra på sig utomhus under de få soltimmar vi får under hösten. Tacksamt nog har jag ett jobb som ger mig möjligheten att spendera mycket tid utomhus under dagen. Hösten är ju en väldigt vacker årstid så ta vara på det och försök vara utomhus så mycket som möjligt.
3. Kompisar
Det kan lätt hända att man under höstens mörkaste dagar känner att man inte orkar göra något efter skolan/jobbet eller på helger. Det kan jag ofta känna. Att jag gärna bara skulle vara hemma under helgerna och kolla serier i höstmörkret, även om jag antagligen skulle känna mig piggare av att åka iväg och hitta på nåt med mina kompisar. Det gäller nog att omge sig med vänner som ger en energi och inte tvärtemot. Man kanske kan kombinera att hänga med kompisar och t.ex. träna?
4. Ha nåt att se framemot
Planera in nåt kul som du kan se framemot och längta till. Det behöver inte vara något stort, utan kanske en mysig middag med kompisar eller en utflykt någonstans. För mig funkar det väldigt bra att ha små saker att längta till, det känns som om dagarna och veckorna går mycket snabbare då.
5. Ta hand om dig själv
Det säger väl sig själv rätt bra, ta hand om dig själv. Det är väldigt viktigt att inte glömma sig själv. Ta en kväll för bara dig själv. Tänd ljus, lyssna på bra musik, ta ett bad och kolla på serier, eller nåt annat som får just dig att må bra.
Dela gärna med er om ni har nåt tips som verkligen får er på bra humör i höstmörkret! Vi hörs snart!
LÄR KÄNNA MIG
Hej på er!
Eftersom att jag är en av sevendays nyaste bloggare tänkte jag att ett bra sätt att lära känna mig på är om jag svarar på några frågor om mig!
1. Hur gammal är du?
Jag är exakt 20år och 9 månader gammal. Fyller alltså år den 13 december. Har alltid älskat min födelsedag extremt mycket, även nu då jag inte är ett barn mer ser jag alltid mycket framemot den och tycker att det är en mysig dag.
2. Hur gammal känner du dig?
Ibland känner jag mig inte en dag äldre än 13 år och ibland som 55 år haha
3. Var bor du?
Bor i en lite mysig etta på 25kvm i Vasa!
4. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Är tyvärr ingendera, är exakt lika trött på morgonen och kvällen. Om jag får välja sover jag helst över 10h per natt!
5. Vem är din favorit artist?
Ojj, har verkligen väldigt bred musiksmak. De senaste veckorna har jag lyssnat med på svensk pop/rap och då lyssnar jag inte på någon speciell artist utan på allt. Men om jag måst välja en favorit är det nog "The tallest man on earth", det är en svensk singer-songwriter som gör lite indie influerad musik.
6. Har du syskon? Jodå, tre systrar och en bror!
Vår senaste familjebild är tydligen från i julas haha
7. Vem inspireras du av? Såna som jag inspireras extra mycket av just nu är Greta Thunberg (hur cool är inte hon!?), Stina wollter, Fayme Elmen, Ulrikke Falch och Sara Dahlström. Alla dom tycker jag är värda att följa. De har alla riktiga "feel good"- instakonton som iallafall jag mår bra av att följa!
8. Vad ser du framemot? Senaste helgen var jag i Helsingfors med min bästavän Ella och kollade på Ariana Grande, det är en helg jag sett framemot i över ett år! Annars ser jag framemot många små grejer som, kvällar och nätter med mina vänner, familjemys, en konsert i november och jullov haha
9. Vad har du gjort idag?
Idag hade jag en kort jobbdag, efter jobbet möte jag upp mina systrar, min moster och min mor på ett café i stan. Just nu sitter jag hemma i köket hos familjen och funderar på om jag skall stanna och äta här eller åka och träffa några kompisar.
Mysigaste systrarna
10. Hur mår du just nu? Mår verkligen väldigt bra nu, gillar allt jag har på gång. Känns som att den här hösten kommer bli en av de bättre hittills!
Det var alla frågor för den här gången, hoppas att du iallafall fick veta något nytt om mig! Om du undrar någonting som du inte fått svar på är det bara att fråga, svarar mer än gärna!
Hoppas du har det bra, vi hörs!
VARMT VÄLKOMNA
Hej på er, vad kul att just du hittat hit! Jag heter Linn och har fått äran att vara en av Sevendays splitter nya bloggare.
Tänkte börja med att berätta lite om mig själv. Heter som sagt Linn Nylund, är 20år och bor i Vasa. Jag är utbildad ungdoms- och friitidsinstruktör och har precis inlett mitt andra år som skolgångsbiträde i ett lågstadie här i Vasa, förutom det jobbar jag även med folkhälsans barnklubbar och som friidrottstränare nån kväll i veckan. Dagar och kväller jag inte jobbar väljer jag oftast att spendera min tid med min familj som jag värdesätter mycket samt mina älskadeälskade vänner. Annars gillar jag att spela och sjunga, vara utomhus och i princip all form av fysisk aktivitet (speciellt friidrotten ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Då jag läste att Sevendays sökte nya bloggare var jag snabb med att söka. Har alltid gillat att skriva om lite ”djupare” ämnen som jämställdhet, feminism, männskligarättigheter och klimatet så det kommer antagligen bli mycket sånt på denna blogg, men kommer såklart lägga ut mera ”ytliga” inlägg också eftersom att jag har ett brinnande intresse för mode, stil och inredning.
Jag ser väldigt mycket framemot att få starta igång denna blogg och få kunna dela mina tankar med er. Hoppas att du kommer tycka att det är lika roligt att följa min blogg som jag tycker det är att skriva den!
Vi hörs snart!