lördag 17 februari 2018 - 21:40

Min faffa och jag

Det är 20 år sedan han lämnade mig. Jag minns varje minut av den där kvällen i Januari 1998. Jag minns hur telefonen ringde och hur pappas ansiktsuttryck förändrades när han hörde vad farmor hade för nyheter. Vi lämnade allt och åkte till farmor&farfar. Men det var redan för sent. Min bästa vän och största idol fanns inte mera. För ett ögonblick föll min värld ihop och jag kände en riktig sorg för den första gången i mitt liv.

Jag umgicks med min faffa nästan dagligen. Vi hade ett väldigt speciellt band mellan oss, och det var fint. Vi upptäckte skogen och naturen tillsammans på alla våra utflykter. Han lärde mig allt om hur viktigt det är att respektera naturen och hur fantastisk den är. Skogen blev vårt gemensamma rum på något vis, när vi satt på varsin stubb och bara njöt av tystnaden.

När vi inte höll till i skogen så tittade vi på tv-serien "Bonanza" medan vi väntade på plättarna som fammo gjorde åt oss. Världens godaste plättar! Vi kunde även titta på videor från när faffa besökte krigsfronten i Ryssland. Han kunde berätta historier från kriget i timmar. Jag var för liten för att förstå men jag tror att det var hans terapi när han fick berätta sina minnen. Nu idag förstår jag vilken insats han och alla andra gjorde vid krigsfronten. Det fanns säkerligen massor med traumatiska minnen som tyngde honom, men han visa aldrig det utåt. Han var en riktig hjälte min faffa.

Jag minns när jag alltid stod i fönstret och kikade när farfar skulle komma förbi cyklande. Jag visste exakt vilken dag och vilket klockslag han brukade cykla till bybutiken för att handla. Jag rusade ut och cyklade efter varje gång. Sen satte jag mig där i butiken medan han handlade. Jag väntade på den magiska frågan som alltid kom; "vad vill du ha för godis?". Det var fina tider.

Jag kommer nog aldrig att möta en person så genomgod som min faffa igen. Jag har aldrig sett honom arg eller sur. Han sa aldrig nej till mig, han ställde upp på allt jag ville. Han älskade mig helhjärtat, det kände jag mycket väl. Och jag kände precis lika kraftiga känslor för honom. Det hoppas jag att han kände.

Tack för allt du lärde mig. Tack för att du fick mig att respektera skogen, djuren och naturen. Tack för att du alltid tog emot mig med ett leende på läpparna och en öppen famn. Jag lovar att visa skogen för min son och berätta allt om dig för honom. En vacker dag sitter han där på samma stubb med sin faffa och får lära sig samma sak.

Jag saknar dig Faffa.

IMG 20180217 WA2

Du och Jag, Faffa. Du och Jag.

torsdag 15 februari 2018 - 18:29

Vårsol och terapi i Jeppis

Idag var en ovanligt bra dag. Inte för att något speciellt hänt utan det kändes bara som en bra dag helt enkelt. Solen lyser allt starkare och längre om dagarna nu, och det ger mig mycket mer energi.

Mitt mående går i perioder och ofta är dom kopplade till årstiderna. När det blir vinter och mörker går jag oftast in i mina depressioner. Kylan är heller inget element som direkt höjer mitt välmående. Men så varje gång just den här tiden på året när vintern sakta börjar ge upp, ja då vaknar även jag till liv igen.

Jag satte mig i bilen och åkte till Jakobstad. Lyssnade på One Desire på hög volym och sjöng med, ni vill inte veta hur det lät. Just där och då, in that moment, så mådde jag faktiskt lite bra. Väl framme i Jeppis så blev det en terapisession på 45 minuter.

Idag blev det mest prat om bloggen, eftersom den spelar sån stor roll för mitt välmående för tillfället. Min terapeut tyckte äve hon att det här med bloggandet var en lysande idé! Vi pratade även vidare kring mina andra problem med ångest osv. Det är alltid lika skönt efter en terapisession. Man känner sig lite "renare" i skallen på nåt vis när man har fått prata av sig en stund.

Sen beslöt jag mig för att köra in till centrum för att ta en liten promenad i det fantastiska vårvädret, och samtidigt passa på att fotografera lite sköna bilder till bloggen. Det var en välbehövlig stund av lugn före jag skulle göra dagens ångestladdade uppgift, nämligen att handla mat. Mitt huvud tål inte att vistas allt för länge inne i ett varuhus bland alla stressade människor. Men idag gick det bättre än vanligt och jag sjöng även på hemresan.

Idag var en bra dag. :)

IMG 20180215 141502

Strengbergs klockstapel. En äkta jeppis symbol.

IMG 20180215 141616

Klockan igen.

IMG 20180215 142035

Det nya torget i mysig vinterskrud.

IMG 20180215 142155

En isbana för barnen till sportlovsveckan.

IMG 20180215 142414

Vattentornet på Södermalm.

onsdag 14 februari 2018 - 16:11

Alla hjärtans dag?

Det här är dagen när alla sociala medier fullkomligt exploderar av vänskap och hjärtan. Men hur äkta är "kärleken" som plötsligt uppstår? Jag har absolut inget emot kärlek och vänskap, men det känns som att den här dagen handlar mera om hur många likes man kan få.

Borde inte varje dag vara vänskapens och kärlekens dag? Alla hjärtans dag är ungefär lika motiverad som kvinnodagen. För mig är alla dagar i veckan både vändag och kvinnodag. Alla hjärtans dag eller valentines day är ett massivt kommersiellt jippo som skapats för att tjäna pengar på folk som köper blommor och presenter etc.

Jag tänker alltid extra mycket på dom som är ensamma och utstötta ur samhället just idag. Hur känns det för dom när alla sociala medier dränks av överdrivet kära och vänliga människor? Människor som vill få det att se ut som att det inte finns någon ondska i världen. Människor som blundar för verkligheten bara för att det är alla hjärtans dag.

Så istället för att fira alla hjärtans dag så väljer jag att tänka på alla dom ensamma.

cristian newman 67308

Ensam på vändagen?