Visa alla inlägg skrivna januari 2018

onsdag 31 januari 2018 - 10:56

Att vara pappa och må dåligt

Att bli pappa är något som jag redan länge vetat att jag ville bli, därför kom det inte heller som någon chock för mig. Det har nu gått 2 år sen han kom, och det är även han som har "räddat" mig när det har varit som jobbigast i vardagen. Har man en riktig skitdag så är det svårt att må dåligt när man hör honom säga "paaappaaa" på ett helt otroligt gulligt sätt. Jag påstår inte att det har varit lätt alla dagar, men som tur har jag min underbara sambo som orkat för oss båda många gånger.

Jag har gått i terapi i snart ett år för mina problem med ångest osv. KBT är verkligen något jag rekommendar, den tvingar en att börja tänka på ett annat sätt om sina problem. Det är även skönt att få prata av sig med någon helt annan ibland, det skulle alla behöva göra. Jag förstår inte varför psykisk ohälsa fortfarande är sån tabu, när vi alla känner någon som mår eller mått dåligt någon gång i sitt liv. Att hålla inne med sina känslor kanske verkar manligt och tufft på utsidan, men insidan tar oerhört mycket stryk.

Jag har inte fått mycket annat att fungera i vardagen förutom att jag försöker vara den bästa pappan jag kan. När det kommer till att komma igång med jobb/studier osv, så har det hittills slutat på samma sätt varje gång. Ångesten och depressionen tar över och bygger upp en mur mellan mig och verkligheten som gör att jag inte vågar/kan ta steget helt ut. Jag väljer gång efter gång att "rädda" mig själv och avsluta det jag börjat för att inte krascha totalt, ofta redan före jag börjat.

10 år av misslyckande. Så kan man välja att se på mitt liv, men jag har börjat försöka tänka att det inte helt är något jag kunnat påverka. Om jag hade vetat då det jag vet nu hade jag kunnat hjälpa mig själv tidigare. Men jag jobbar varje dag med mig själv, och hoppas att en dag vinna över dom demoner som fortfarande finns inom mig. Iallafall vet jag idag mer om mig själv än vad jag gjorde för 10 år sedan. Målet är att dom kommande 10 åren kunna fungera bättre i vardagen, och hitta något att göra med mitt liv.

20160131 4

onsdag 31 januari 2018 - 09:28

Hej på er!

Jag heter Staffan (Går helst under alias Staffi) och blir 30 år i maj. Jag bor med min sambo och vår underbara son på 2 år i Kronoby, Österbotten. Jag har länge velat starta en blogg, men inte vetat vilken vinkel jag ska ha eller hur jag ska skriva. Men så plötsligt slog det mig, jag ska bli pappabloggare!

Jag har läst ett antal pappabloggar, men dom flesta är lite för "lyckliga" för min smak. Därför ska ni nu få ta del av en lite mörkare pappablogg. Den ska handla om hur det är att vara pappa till en tvååring och samtidigt tampas med en psykisk ohälsa 24/7. Jag kommer även att skriva om annat som jag tycker är viktigt att ta upp, tex olika problem och fel i samhället men även andra vardagliga saker jag känner för att skriva om.

Så välkomna att följa med på min resa genom livet!

IMG 20170621 2