onsdag 3 januari 2018 - 17:15

Fönsterkuverts-jackpot!

Ett litet tips för dig som, liksom jag, får ångestkänningar av fönsterkuvert:

Samla kuverten på hög. Du behöver inte öppna dem genast. När du fått ihop ca 3 eller fler kuvert har du vunnit JACKPOT och kan således bege dig till ett mysigt kafé. Ta med kalender, dator, brevkniv och bankkoder. Där kan du mysa till det med bakelser, cappucino och vad ditt hjärta än begär. Där och då kan du i lugn och ro sprätta upp kuverten och se vilken åtgärd de kräver, och åtgärda.

Det här är också bra tillfälle att köpa tåg- och flygbiljetter, att skriva in saker i kalendern och betala räkningar. Samtidigt som du känner dig väldigt hipp! Ja, för du sitter ju på kafé! Kom ihåg var du hörde det först!

PS. Använd helst inte kaféets wifi när du har fönsterkuverts-jackpot på gång. Dela i stället nät från din mobil. Safety first osv.

 

lördag 30 december 2017 - 22:38

Årssammanfattning 2017

Dags att sammanfatta 2017, med hjälp av Underbara Claras traditionella lista. Så här svarade jag på listan 2015 och här kommer summeringen av år 2017, eller "pissåret" som det också kan kallas.

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? Sjukskrev mig och åt antidepressiva.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, jag gjorde slut med R.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jadå, till exempel Malin, Jenny och Linda! Och min syster Elina! Många gosiga bebisar i sikte, nästan inom räckhåll.

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas? Hoppas jag glömmer det nån gång, men 1.2.2017 är dagen då jag säckade ihop vid köksbordet och kände att jag inte längre orkade med mitt liv. Tack vare Ylva kom jag mig iväg till en läkare och blev sjukskriven för utmattningsdepression. Tre dagar senare gjorde jag slut, för att bli frisk.

Dog någon som stod dig nära? Jo, både mormor och morfar. Men det känns mera vackert än sorgligt, de har båda fått leva så väldigt långa liv. Sorgligt är att det är så oåterkalleligt. Vackert är att de lämnat efter sig så många roliga minnen.

Vilka länder besökte du? Åland, Sverige och Norge. Utan flyg! Det här är min fjäder i hatten för 2017. Jag må vara bristfällig på många ekopunkter, men flög gjorde jag i alla fall inte.

Bästa köpet? Min hängmatta. Och en loppisfyndad grå vinterkappa som kan vara det snyggaste jag äger i klädväg just nu. För sju euro! Känner mig som en queen i den.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att engagera mig i Humefestivalen. Verkligen ett hett tips till dig som gått igenom uppbrott, utbrändhet eller någon annan kris: sök dig till nya sammanhang, lär känna nya människor, engagera dig i något som bara känns roligt. 

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? Energi att ordna födelsedagsfest. Jag blir ju 30 nästa år. Hoppas så innerligt att jag ska ha blivit starkare tills det blir dags att ordna baluns i oktober.

Vad önskar du att du gjort mer? Läst böcker. Det är som att min hjärna inte längre klarar av att koncentrera sig på ett enda fysiskt objekt längre än två minuter. Läsning måste ju vara ett botemedel mot detta.

Vad önskar du att du gjort mindre? Stirrat hålögt på skärmar.

Favoritserier från året som gått? Skam, Big Little Lies och Better things.

Bästa boken du läst i år? Själarnas ö av Johanna Holmström. Äntigen en bok jag kunde sluka! Språket, miljöerna, sinnesstämningarna. Så vackert beskrivet, utan onödiga ord. Fick mig att fundera över om jag skulle ha skickats ut till Själö om jag levt i en annan tid. Med denna melankoli och detta inre tvång att ifrågasätta auktoriteter och konventioner.

Största musikaliska upptäckten? FANNY som uppträdde på Humlefestivalen. Genial attityd. Nu finns tre av hennes låtar på Spotify

Vad var din största framgång på jobbet 2017? Att jag förhandlat mig till att jobba 80%. Lediga fredagar är bäst, ingen protest.

Största framgång på det privata planet? Att jag vågade göra slut, trots att det var så otroligt förkrossande.

Största misstaget? Alla de gånger som jag frågat en vän om något som vännen redan har berättat åt mig. Så här gjorde jag väl inte förr?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Så mycket ledsnare. 2017 var ett riktigt pissår.

Vad spenderade du mest pengar på? Förutom hyra och mat: psykolog, yogaretreater, biobiljetter och ett par flygbiljetter jag ska få använda år 2018! (Dit for den fjädern...)

Något du önskade dig och fick? En ledig sommar!

Något du önskade dig och inte fick? Jag önskade att jag skulle hitta tillbaka till grundglädjen. Den har varit förlorad i flera år. Hoppas den kommer tillbaka snart!

Vad gjorde du på din födelsedag 2017? Jag hade en äcklig dag på jobbet med mycket stress och dessutom en liten somekris att ta hand om. Men efter jobbet fick jag gå i bastu med bärarlaget och dessutom överraskade de mig med middag och presenter! <3

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? En tydligare arbetsbeskrivning på jobbet. Mera massage.

Vad fick dig att må bra? Att åka på yogaretreater till Kadermo, Hangö. Som en följd av detta har jag yogat mycket mera i min vardag än tidigare. Det gör mig starkare och lugnare.

Vem saknade du? Mitt ex. Men det hjälper att se på all skada han gjort för att inse att jag har det bättre nu. Det är kanske mera lyxen att vara i en relation jag saknar. Att det är självklart vem man ska se på nya Star Wars med eller koordinera sin semester med. Men de där situationerna går ju att lösa genom att kasta ut en massa krokar åt andra människor, och i slutändan är det ju mycket mera spännande att gå och se Star Wars med fyra halvbekanta i stället för en person vars reaktioner på filmen är förutsägbara.

De bästa nya människorna du träffade? Alla som engagerade sig i Humlefestivalen. Så fina. Jag har också väldigt roliga kolleger på jobbet just nu. De är alla tokiga på ett väldigt finskt sätt.

Mest stolt över? Att jag blivit bättre på att ordna umgänge åt mig själv. Att jag inte agerat ut min ilska på ett destruktivt sätt.

Högsta önskan just nu? Att få svar på de tusen frågor jag har om min framtid.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Njuta ännu mera av att vara singel och fri från de begränsningar som mina gifta och barnalstrande vänner får leva med. Jag tänker resa mer, äventyra mer, "förverkliga mig själv" mer!

Skarmklipp 2017 12 30 22.34.46En julselfie på det. Gott nytt år, kära du!

lördag 9 december 2017 - 17:08

Den där karriären

Jag hinner sällan fylla i Sevendays blogglistor just den veckan när de snurrar på, men tar mig i stället friheten att plocka russinen ur kakan när jag själv har lust. Och just nu har jag lust på ett sällsynt maffigt russin: karrirärlistan!

Arbetslivet, detta märkliga ting som jag inte blir klok på. Kanske listan kan hjälpa mig tänka. Vi kör!

 

Jag jobbar som... 

informatör på Kyrkan i Helsingfors. I fyra månader till. Sen vet jag inte.

Skarmklipp 2017 12 09 16.33.01

I den här korridoren jobbar jag just nu. Med bra selfiespegel obvi.

 

Karriär i jobbet för mig betyder...

eh, ingenting? Säger en sida av mig. Men ska jag vara riktigt ärlig finns det en del av mig som får en kick varje gång jag börjar ett nytt jobb och lär mig nya saker.

Karriär handlar kanske om att inse vilka ens styrkor är och sträva efter att få jobba på ett sätt så att styrkorna kan blomstra. Den senaste tiden har jag insett att jag är bra på att leda möten, vara kreativ (både visuellt och tankemässigt) och att formulera komplicerade saker på folkspråk. Just de styrkorna får jag använda mig av i mitt nuvarande jobb, det är kul.

 

Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är:

Eh, vilka mål? Bäst att formulera dem först. Jobbmässigt är mina mål just nu: 1) Jobba mindre, 2) med färre saker och 3) på ett kreativt sätt. Vad kan jag göra för att uppnå dem? Öva mig i gränssättning. En gräns är att jag just nu jobbar 80 % (och älskar mina lediga fredagar). En annan gräns är att jag, tillsammans med min förman, valt bort en hel del möten. En tredje gräns är att jag har som tumregel att aldrig tacka ja genast, utan alltid ta en natt för att lyssna in magkänslan.

 

Skarmklipp 2017 12 09 16.34.45På kyrkans kommunikationsdagar i höstas fick jag besöka konstmuséet EMMA och höra deras informatör berätta om hur hon jobbar. Det var inspirerande!

 

Det här är mitt nästa mål i karriären:

Haha, det här låter så businesslike. Låt oss leka det då. Efter påsk skulle jag gärna ha ett jobb där jag har typ tre järn i elden samtidigt (nu har jag typ 20). Så kan det vara till exempel på en tidningsredaktion, att man har tre artiklar på gång samtidigt. Man pysslar lite på det ena, sen på det andra medan man väntar på att det tredje ska lösa sig. Å andra sidan kan man sällan ha dåliga dagar på en tidningsredaktion. Det älskar jag med mitt nuvarande jobb: jag kan faktiskt ha dåliga dagar. Det är också ett karriärsmål: ett jobb där jag kan ha dåliga dagar.


Här ser jag mig själv om ett år:

Jag kan vara precis var som helst, vilket är både skrämmande och spännande. Kanske är jag frilansskribent och bloggare, journalist med fokus på religion, biståndsarbetare i Nepal eller präst på nån blåsig kobbe. Gud vet, inte jag.

Skarmklipp 2017 12 09 16.37.52Tänk er att ha en sån här medeltida stenkyrka som arbetsmiljö! Detta praktexemplar är Jomala kyrka på Åland.


Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv:

1) Det är okej att gråta på jobbet. Det har jag gjort på alla mina jobb, och oftast är det just då som vändpunkten kommer. Tårar är den rakaste kommunikationen.

2) Att ställa frågor direkt som jag inte förstår. Det är inte den som frågar som är dum.

3) De flesta jobb är inte hjärnkirurgi. Ingen dör av stundvisa hafsverk.

 

outfitdecEn Kyrkpressen-selfie!


En person jag ser upp till, karriärsmässigt:

Eva Biaudet. Min förman (som är tidernas bästa förman och ett kommunikationsproffs utan like). Anna-Lena Laurén. Laura Hellsten. Elisabeth Rehn. Sean Claiborne. Prästen Gunnar i Vasa. Ai det sku bara vara en. Nå, här kommer en till: Julia Wiræus.

 

Mitt drömjobb:

Gaah jag vet inte! Sluta fråga!

Skarmklipp 2017 12 09 16.40.14I våras jobbade jag några månader som radioandaktsredaktör. Det var ett perfekt jobb, just där och just då.


Som anställd är jag den här typen:

Superduktig. Lite långsam. Har en hög lägsta nivå. Kan gå i lås av stress.


Som chef är jag den här typen:

Kan ju bara fantisera: rättvis, orädd och nitisk med att möten inte ska dra ut på tiden. Som chef skulle jag ha det som prio ett att mina anställda inte är överbelastade.


Ett mål jag uppnått i min karriär:

I tiderna kändes det verkligen coolt att sommarjobba på Hufvudstadsbladet. Och på Nya Åland. De kändes sannerligen som uppfyllda karriärsdrömmar. Det är på nåt sätt dessa erfarenheter jag fortfarande polerar i mitt CV, fastän jag senare jobbat med betydligt mera avancerade jobb inom kyrkliga organisationer. Vad är det som gör det coolare att ha jobbat på tidning än i kyrkan? I couldn't help but wonder.

lisa mendelinEn söt liten bildbyline från Hufvudstadsbladet. 

Skarmklipp 2017 12 09 16.50.45Och en något coolare situationsbild från att jobba i kyrkan. #churchgangsters i Hongkong.

 

Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet:

Märkliga mening. Tja, jag stiger upp på morgnarna. Yogar, klär på mig, äter frukost och pyser iväg till jobbet. Startar datorn, läser mejlen, skriver to do-listor, avverkar dem. Skriver, layoutar, ringer folk. Är trevlig mot kollegerna. Småpratar, skrattar. Planerar, koordinerar. Lägger ner mig på golvet när jag behöver få perspektiv. Jag gör det som förväntas av mig, och kämpar ständigt med att inte göra mer än så.

 

LiisaheaderOch som socker på botten min nuvarande CV-bild. Ung, fräsch och villig att arbeta. Fotad av mitt ex. Borde helt klart uppdateras. Jag har ju varken håret, glasögonen eller tröjan längre.

onsdag 15 november 2017 - 17:20

Ett helhjärtat liv, 6 ledtrådar!

Jag läser som bäst Brené Browns bok Våga vara operfekt. I små portioner tar jag in hennes kloka tankar på morgonens spårvagn. Flera veckor har jag hållit på, några sidor i taget. Hon skriver om hur vi kan bära oss åt för att leva ett helhjärtat liv, och de här veckorna känns det som att små ledtrådar faller ner i min famn lite här och var. Därav:

 

6 ledtrådar mot helhjärtat liv!

Lotuslykta

1. Andetag-bloggaren Nannas text om hur besynnerligt det är att hon var lyckligare och givmildare när hon ägde lite, men nu när hon äger mera ser hon plötsligt en gnidigare sida av sig själv. Amen, säger jag, som också förundrats över att jag kunde ge bort hälften av min inkomst när jag studerade, men att jag nu som löntagande bostadssparare noga funderar över mina kollekter och månatliga inbetalningar till hjälporganisationer. 

 

Laura3Laura i solen. Bild: Ville Kavilo

2. Min vän Laura Hellstens podcast: Vilda qvinnor berättar. Jag har bara lyssnat på första avsnittet ännu men det fyllde mig med sådan ro. Laura sitter ute mitt i natten under fullmånen och stjärnhimlen och delar med sig av sommaren då två viktiga kvinnor i hennes liv gick bort. Podcasten handlar om vad Laura lärt sig av kvinnorna i sitt liv. Det är djup visdom utan krusiduller. Och jag blir så glad av musiken hennes man Markus gjort till podcasten.

 

pussel

3. Ett pussel fångade min blick på loppis. Motivet är verkligen airy-fairy, men jag fylldes av en längtan att lägga pussel. Jag har växt upp med att pussel-läggande är ett sällan skådat nöje, något som bara händer i mellandagarna efter julafton. Men om Sandra Beijer som vuxen insett att hon kan ha en hel kökslåda full av godis, som hon får äta av varje dag, så har jag kanske nu som vuxen insett att jag får lägga pussel också vardagskvällar i november.

 

Soppa

4. Enkel gästfrihet. Min senaste enkla bjud-mat är följande: Klyfta morötter och batater. Marinera dem i olja och kryddor (gärna indiskt), enklast är det om du sätter allt i en stor plastbunke med lock och shejkar loss. Rosta dem i ca 200 grader ca 20 minuter. Under tiden blandar du ihop SÅSEN: en gräddfilsburk och ett fetaostpaket som du smular sönder. Är ni fler en tre lönar det sig att göra dubbel sats. SÅ GOTT.

 

tva kors och en fisk

5. Sofia Torvalds nya bok Två kors och en fisk. Jag visste ju att min tidigare kollega Sofia är bra på att skriva journalistiskt, men jag bara visste inte att hon bär på en så enorm andlig visdom också. Boken landade i helt rätt jord för mig. Trött, stressad och glåmig satt jag på vägen till jobbet och sög i mig kapitel efter kapitel. Boken är full av tankepärlor som känns som friskt vatten för en ökenvandrare. Lika hugsvalande är den estetiska upplevelsen som Ida Wikströms omslag ger.



guardian

(Skärmklipp)

 

6. Och så den här artikeln i The Guardian om ett par som bor i naturen med få ägodelar och jagar sin mat med pilbåge och gevär. o_O

 

 

Det var det! Har du stött på några helhjärtade ledtrådar på sistone?

onsdag 1 november 2017 - 21:16

Vemod

Jag kommer hem från jobbet och knäpper på lampan i hallen, utan att det blir ljust. Mitt i totalt mörker förundras jag över att lampan redan gått sönder. Vi bytte ju den just. Sedan inser jag att jag står mitt i kompakt mörker eftersom Laura tagit taklampan med sig. Jag famlar mig fram till nästa rums ljusbrytare. 

Ena skohyllan är tom. Halva hatthyllan likaså. I badrummet är halva badrumsskåpet tomt och i köket saknas de där två skedarna i mellanstorlek som är perfekta att äta glass med. De som varken känns löjligt små eller är så stora att de faller ur skålen när man ätit klart.

Kastrullerna är borta, precis som skärbrädena. Köket ser för första gången så minimalistiskt ut som jag i hemlighet drömde om då när det mittiallt dök upp en samling lavastenar på tehyllan och torkade blommor i fönstersmygen. Det är tomma rena ytor nu, men i stället för tillfredsställelse känner jag vemod.

Vi har verkligen avslutat vårt samboende på topp, jag och min syster. Början var knagglig men sen hittade vi våra rörelsemönster och rutiner. En av mina senaste definitioner av lycka är att höra Laura slamra med kaffekokningen medan jag gör min morgonyoga. Hon brukade förse oss med mjölk, jag med torkat rågknäcke.

Vemodet får dröja kvar ett tag ännu, men sen ska jag bereda väg för det nya. Om mina föraningar har rätt kommer det bli fenomenalt.

 

Lissu Laura PorvooJag är så tacksam för henne, för de två åren vi fick bo ihop. I Zadie Smiths bok On Beauty står det något om att "a five year age-gap between siblings is like a trail that needs to be walked on a lot, or else the forrest takes the trail back". Efter de här två åren är den där stigen minsann vältrampad.

 

Och ett PS! En av dagens oväntade höjdpunkter var när jag lyssnade på Yoga Girls podcast, avsnittet "The flight from hell"(länk till Itunes). Man får ju lätt bilden av Yoga Girl, som på riktigt heter Rachel Brathen, att hon lever ett väldigt harmoniskt och perfekt liv, men i det där avsnittet pratar hon om en flygresa som bara eskalerar från jobbighet till pinsamhet till jobbighet till total fadäs. Så roligt. 

måndag 23 oktober 2017 - 20:36

#delaljus-listan!

Skarmklipp 2017 04 26 21.22.41

Plötsligt är det så mörkt överallt. Jag blir lika förvånad varje år över att det faktiskt känns som att någon dragit en svart säck över vårt hus. Jag försöker titta ut men ser bara min egen trötta spegelbild.

Dags för lite ljus, eller hur? Vi kör #delaljus-listan!

 

Vad ger ljus i ditt liv?

Vänner. Konst. Musik. På sistone har jag börjat inse hur häftigt och njutningsfullt klassisk musik faktiskt är. Att sätta på Arvo Pärt på Spotify är som att taket rycks bort och in flödar kaskader av ljus.

 

Skarmklipp 2017 10 23 21.11.04


Hur överlever du höstmörkret? Mina fem knep.

1. En gång i veckan tar jag en springtur i dagsljus. Flås + ljus = endorfiner!

2. Mitt arbetsbord är vid ett stort fönster, tänker mig att jag tankar ljus i samma takt som ormbunken bredvid mig.

3. Yoga. (Jag vågar nästan inte skriva ut att jag yogar varje morgon före jobbet, det låter så pretentiöst. Men det handlar mer om överlevnad än om duktighet.) 

4. Orkar inte komma på en fyra! Eller jo: min arbiskurs i crouqui på måndagskvällarna. Man hasar in som en död krukväxt och kommer ut som en guldpalm!

5. Perjantaidinneri. Jag, Riikka och Suvi-Tuulia skapade konceptet fredagsmiddag när jag blev singel i vintras. Nu är det så roligt att ha en middag ute på stan att se fram emot varje vecka. Ni ser ju:

 

Skarmklipp 2017 10 23 21.24.04


Om du inte kan prata med en vän, vem lyssnar?

Dagboken, Gud och förhoppningsvis psykiatern jag ska träffa på fredag.


Varför är det viktigt att prata när man har det svårt?

För att en del troll spricker i ljuset. For realz.


Hur kan du vara ett ljus för något annan?

Just nu klarar jag inte av att vara så mycket ljus. Jag har så många obesvarade meddelanden på messenger och whatsapp, noll krafter att höra mig för hur andra har det. Det enda jag kan göra i nuläget är att försöka vara närvarande, inkännande och empatisk mot de människor jag möter i min vardag. Ibland lyckas det.

Skarmklipp 2017 10 23 21.48.10En crouqui jag var nöjd med.


Snart är det allhelgona. Vem minns du som har gett ljus i ditt liv? 

I år ska jag tända ett ljus för mummu, mormor, som dog i våras. Jag ser mig själv i henne på många sätt. Klädintresset, svårmodet, lyssnandet.


En person jag vill skicka extra ljus till i höstmörkret

Till dig som är på vippen att bränna ut dig. Jag önskar jag kunde vara din bromskloss. Säg ifrån till den som ger dig för många uppgifter. Inget är värt att din hjärna och kropp tar skada. 

 

En låt som får mig på bra humör

Den här. 

 

Skarmklipp 2017 10 23 20.38.40En födelsedagsselfie på det! Numera är jag 29 jordsnurr! Tänk det. Vid det här laget trodde nog tonårsliisa att jag skulle ha ett fast jobb, söt familj och frodig trädgård. I stället har jag en massa olika jobb, promenadavstånd till allt världens och ett resekonto som snart ska få bekosta en resa till Nepal. Det ni. Livet blir annorlunda, inte sämre.

söndag 22 oktober 2017 - 17:27

3 bra söndagsting

Dags för lite konstgjord andning åt bloggen nu för att inte tvingas ta livet av den. (Jag har alltså lovat mig själv att sluta blogga helt ifall jag slinker in i en ny bloggpaus.)

Vardagen är jobbig just nu. Jag har alldeles för mycket jobb. Varje dag är superintensiv och den senaste veckan har jag gjort en massa tabbar pga stress. Inte bra. Men. Vi ska gå igenom mina to do-listor med min förman kommande vecka, då ska vi banne mig se till att det blir ändring på detta.

Det är söndag kväll, och jag har hela dagen haft en krypande känsla i kroppen. Snart börjar ännu en intensiv jobbvecka. Men här är några saker som hjälper mot den ångesten just nu:

 

1. Dumpad

Dumpad är en SÅ bra serie från Norge som finns på Arenan nu. 3-4-minuters episoder av olika dumpningar som folk på riktigt råkat ut för. Roligt, viss igenkänningsfaktor och bara så bra teve. Klick, klick.

 

2. Loppisbesök

Jag tog en loppisrunda efter kyrkan idag, och det var så skönt att strosa runt bland alla märkliga saker som folk vill bli av med. Hittade ett nytt glas att ha min tandborste i, eftersom mitt nuvarande glas flyttar ut samtidigt som min syster i lsutet av månaden. (Jag har förresten fått en ny kämppis kirrad, tack alla som hjälpte till att sprida budet!)

 

3. Tack och lov

Tack och lov är ett radioprogram med andliga önskesånger. Finns på Arenan. Jag har lyssnat på Tack och lov några söndagskvällar i rad nu, medan jag diskat, städat eller ritat. Världen får på nåt sätt sina rätta proportioner igen, av det märkliga mischmashet av andliga sånger som lyssnarna önskar. Bara typ hälften är i min egen smak, men det är något väldigt vilsamt i att Svenskfinland skickar in sina märkliga och ljuvliga önskningar, och att en trygg radioröst i lugn takt presenterar vilken inspelning av önskningarna han hittat. En njutning. Klick klick.

 

 

 

fredag 6 oktober 2017 - 14:16

Kämppis sökes!

Planritning

Snart flyttar min syster ut ur vår lägenhet och då behöver jag en ny kämppis (lägenhetskompis). Ett mysigt hem söker ny själ! Är det du eller din bekant som ska flytta in här?

Det gröna rummet (se planritningen) blir ledigt 1.11.2017, men är det en riktig fullträff mellan din och min personlighet så kan du få flytta in lite senare också. Det blå rummet är mitt och det gula är gemensamt. Ditt rum vetter mot innergården, så det är lugnt och tyst.

Hyran är 475 €/mån (+ ca 20 €/mån för el, nät och gas).
Ditt rum är ca 15 kvadrat av lägenhetens totala 45.
Mer info hittar du här i fb-annonsen. Släng ett mejl till liisa.mendelin@gmail.com om du blev intresserad! Först till kvarn osv.

Här kan man minnsann bo billigt (för att vara Helsingfors), centralt och nära havet! För att inte tala om alla härliga kaféer, loppisar och yogastudios som finns i mina hoods!

Jag tänker att ni som läser min blogg har allra bäst koll på hurdan typ som skulle passa i detta hem, så tipsa gärna era vänner och bekanta!

*väntar med spänning*

Keittio2Ett kök att älska. Ja, det är litet och kråtigt, men: vi har gasspis! Att leva två år med gasspis har fått mig att rysa av obehag varje gång jag ser en lägenhetsannons med vanlig spis. SÅ bra är det att göra mat på en gasspis. Snabb uppvärmning och avstängning. Ai että.

tisdag 3 oktober 2017 - 16:00

Jag älskar att bo här.

Jag fick rågbrödssuktan i butiken idag. En orange-gul påse med ett runt mörkt rågbröd fångade min blick och jag såg genast att det var både mört och segt. Lite oivariini och oltermanni på. Mmm-mm-mm!

Nu är det ett år sedan jag åkte iväg till Hongkong och äntligen fick bo utomlands. Jag hade en sån längtan bort att jag inte kunde ana att den vistelsen skulle få mig att uppskatta mitt hemland på ett helt nytt sätt.

Det är så lätt att deppa över Finland, över både det politiska och meteorologiska klimatet. Men vet ni, det är väldigt många saker som är så bra här. Båda på min lokala lilla plätt och landet i stort. Nu blir jag lyrisk.

Saker som är sweet med att bo just här just nu:

1. Närheten till havet. Före Hongkong kändes det deppigt att bo i Rödbergen, mitt i Helsingfors. Det var grått och regnigt och det gick flera dagar då den enda natur jag såg var ränderna av hundkiss på trottoarerna. Jag tyckte strandpromenaden nära mitt hem var ful och överbelastad av människor och deras skräp och ljud. Ja, det är ju inte som Maxmo där man kan gå flera dagar utan att skymta en själ.

Men efter att ha bott i en miljonstad som aldrig är tyst, avgasfri och skapelseskön så känns den där Rödbergen-deppigheten bara skrattretande. Numera älskar jag den där strandpromenaden som gör mina länkrundor himmelska, även i vind och regn.

2. Brödutbudet. Det finns så många olika sorters rågbröd i Finland. Och havrebröd. Och torkat rågbröd! Vi har alltid en låda jälkiuunileipä hemma hos oss. Det är lite som Linns havregryn. "Familjen, allt ordnar sig. Vi äter jälkiuunileipä med smör å ost och saltgurka!".

3. Designen. Jag tycker om att det finns så mycket vackra bruksföremål här. Visst kan det vara lite tjatigt att alla har Iittalas Teema-tallrikar och Kartio-glas, men det är också mysigt. Och Marimekko, Vuokko och Minna Parikka. Min nya skofavorit är Terhi Pölkki. Det är nordiskt avskalat, men mycket djärvare färg och form än svensk design. 

FuturoFuturo-huset på EMMA-museet i Esbo.

 

4. Drickbart kranvatten. Att alla restauranger har drickbart vatten utan extra kostnad. Aaah-mazing.

5. Bildningen. Visst, det ser illa ut för utbildningen just nu med vår märkliga regering som hyser ett så öppet bildningsförakt, men jag vill ändå lyfta fram den långa traditionen och uppskattningen av utbildning som ändå finns här. Visst är det lite märkligt att en bachelor sällan ses som en avklarad utbildning och att vi har ett överutbud av magistrar, men roligt är det ju. Att man kan hamna på nån fest som känns väldigt folklig med fyllehistorier i fokus men sen visar det sig ändå att alla har en högre högskoleutbildning, kan flera språk och har bott utomlands åtminstone en period i sitt liv. Jag blir lite rörd när jag tänker på att det faktiskt varit möjligt i Finland för precis alla att utbilda sig. Vi har haft ett generöst studiestödssystem och avgiftsfri utbildning. Utbildning har inte varit en klassfråga.

6. Naturen. Känns som att de flesta människor här har en relation till den.

LupinerKadermo

En high-on-life-stund i ett lupinhav på ön Kadermo utanför Hangö.

 

7. Djärvheten. I somras reste jag flera veckor i Sverige och i Norge. När jag kom tillbaka till Finland var det så roligt att märka att det nog var ett tag sedan jag såg en rosa sidecut eller ett tanthår sprejat rakt upp. Gothare, lolitor och hårdrockare är liksom standard i gatubilden här. I Sverige och Norge är alla väldigt vackra, men lite väl slätstrukna.

8. Originalen. Det känns som att jantelagen är ganska svag här. Det finns så många konstiga tävlingar och hobbyn, en massa skogstokighet här och där. Som de här finlandsmästerskapen i käpphästdressyr. Världsmästerskapen i bastubadning. I kärringkånk.

9. Och förstås: bastun. Fastän inte alla i Finland gillar att bada bastu så finns det något fint med att alla ändå vet basic grejer om det heta rummet: det är svalare om du sitter lägre ner, värmen känns behagligare om din hud är våt. Jag tycker om att det finns ett så gammalmodigt sätt att tvätta sig kvar i vår kultur. En hink och en skopa. Det är värdefullt på nåt sätt att kunna bli riktigt ren utan att använda dusch.

 

BastuEtt golden moment från Charlottes möhippa: takbastu mitt i Helsingfors.

 

torsdag 28 september 2017 - 19:55

När jag är 78.

Dags att återvända till frågestunden jag hade på bloggen för en evighet och ett glasögonbyte sedan! Jag lovade att svara på alla frågor, och ett löfte är ett löfte också när åren går.

Jolanta frågar:

Var är du, vad gör du och vad drömmer du om om fem år? femtio?

 

Kul fråga! Jag gnider spåkulan och ser följande framtid:

Om fem år, det vill säga år 2022... jobbar jag utomlands med utvecklingssamarbete eller misson. Låt oss säga att jag är informatör för Finska Missionssällskapet i Thailand (råkade se en sån arbetsannons för länge sedan och den fastnade). Då är jag 33 år och lever livet. Jag har blivit klar med den terapi jag förhoppningsvis snart ska börja och känner mig gladare och tillfreds med livet. Jag lär mig thailändsk matlagning och hänger i lokala kyrkor. Jag reser runt i Sydostasien och ser med medkänsla på mitt tidigare jag som kämpade så otroligt den där hösten 2016 i Hongkong. Jag drömmer om en familj och ett hem på en ö.

Om femtio år, år 2067 är jag 78 år gammal om Gud så vill och jag får leva. Då har jag en stuga i skärgården som jag krypplar runt kring efter bästa förmåga. Jag rensar fisk som om jag aldrig gjort annat, kör en liten snabb motorbåt och mjölkar min get (allt detta är förmågor jag saknar 2017). Börjar säkert dagen med ett yogapass. Jag drömmer om de jag älskar och saknar. Fantiserar om himlen.

[Samtidigt i ett alternativt universum:]

Om fem år är jag en konstnär som, förutom att ägna sig åt konsten, leder samtalsgrupper och drar en och annan gudstjänst då och då. Jag lever nära andra människor i ett kollektiv eller en familj. Naturen är nära.

Om femtio år uppträder jag med expressiva dansnummer på små UF-lokaler i Österbotten. Jag äter ett kokt ägg till frukost och ägnar timmar åt romanläsning och stretchning till klassisk musik.

--

Ptja. Samtidigt som det är roligt att leka framtidsleken, så känns det också lite ångestfyllt att skriva ut såna här planer. Vill jag verkligen något av detta? Spelar det någon roll? Är inte alla framtidscenarior deprimerande, trots försöken att göra dem roliga? Jag har nog alltid haft lite svårt för att fundera på framtiden. Det känns som att jag inte klarar av att drömma fram den bästa möjliga framtiden och att alla scenarier bara visar hur meningslöst livet är.

Kan ni känna igen er? Den bästa medicinen som jag har hittat mot framtidsångest är att acceptera att jag inte kan påverka framtiden. Att mina planer är futila, att livet alltid tar andra vägar än de vi tänkt oss. Det finns något tröstsamt i det. Framtiden är något vi omöjligt kan planera. Har du andra mediciner mot framtidsångest?

Tack för frågan Jolanta!