fredag 15 september 2017 - 14:19

Nu eller aldrig

Skarmklipp 2017 09 15 14.26.02

Det blev ännu en av dessa bloggtystnader. Men det är ni ju bekanta med om ni följt min blogg. Nu tänkte jag bryta den, den här gången med – hör och häpna – inställningen att blogga kravlöst. Hehe, det har ni nog aldrig hört förr!

Jag tänker liksom bara knattra och publicera, utan att granska inläggen före de åker ut. Och: jag tänker faktiskt att det här får saakeli vara sista gången jag kommer tillbaka från en bloggtystnad. Om jag inte får det att funka den här gången heller så slutar jag helt. Hårda bud, men jag behöver ein bisschen piskrapp.

Vad är på gång då? Nytt jobb, nytt dejtande och bara i allmänhet ett nytt liv.

Let's break it down:

Det bästa med mitt nya arbetsliv är att jag jobbar 80 procent. Jag är alltså ledig varje fredag. Världens bästa grej. Mitt jobb går ut på att vara informatör för de tre svenska evangelisk-lutherska församlingarna i Helsingfors. Jag får layouta (älsklingssyssla!), göra kommunikationsplaner och visionera. Det är roligt men också väldigt splittrat. Jag kunde göra hundra grejer men måste själv sätta gränser så att arbetsmängden blir rimlig. 

Och vet ni vad? Jag har faktiskt blivit bättre på att sätta gränser. Jag har blivit en nej-sägare! För att lyckas med det har det varit viktigt med såna sunda grejer som att våga rulla ut yogamattan på jobbet (alla är ju stentrötta i något skede av arbetsdagen, då måste man få ligga ner och bara blunda eller jumpa lite) och rita tankekartor och babbla med kolleger om ditt och datt. Många pauser är nyckeln till att orka jobba. Det måste vara okej att emellanåt bara stå och titta ut genom fönstret, också en stressig dag.

Nytt dejtande! Spännande visst? Jag är inte ännu på nåt sätt färdigt repad efter mitt förra förhållande och hade egentligen planerat att vara en ensam, empowered singel länge till. Men: Jos haluat saada Jumalan nauramaan, tee sunnitelmia. (Om du vill få Gud att skratta: gör planer.) Livet är ju så att det egentligen är ytterst lite vi har kontroll över. Vi bara lever och får ta emot det som ges oss, som så ofta är något vi aldrig kunde fått för oss att planera.

Men att dejta alltså. Det är så roligt, och helande på nåt vis. Det är märkligt att umgås med en kille som inte vill ändra på mig, utan faktiskt verkar tycka om mig precis så som jag är. Hela mitt jag får vara jag. Så enormt skönt att slippa prestera. Återstår att se vad det hela leder till, men just nu är han en helande miljö för mig.

Nytt liv! Serr? Ja, kanske ett lite pampigt påstående men det känns faktiskt som att jag lever ett nytt liv. Ett halvår efter uppbrottet innebär ett halvår av nya minnen, nya bekantskaper (och fördjupade vänskaper!) och nya rutiner. Det är jag som bestämmer mina morgon- och kvällsrutiner. Jag yogar mera, springer oftare och tar faktiskt mera tid för kreativitet. Häromveckan målade jag ett par fötter. Igår anmälde jag mig till två arbiskurser i konst. Varje gång jag går på konstmuseum känner jag en stor lust att skapa något liknande. Det känns nytt.

Skarmklipp 2017 09 15 15.05.05Jag behöver större papper.

fredag 16 juni 2017 - 10:54

Yogabrallor

Varför är det så att de yogabrallor som marknadsförs till kvinnor ser ut så här:

Skarmklipp 2017 06 16 10.55.24

 

...medan de yogabrallor som marknadsförs till män ser ut så här?

Skarmklipp 2017 06 16 10.55.45

Båda skärmdumparna är från yogishop.fi, men jag tycker mig se samma fenomen på de fler ställen.

Kvinnor får välja mellan en massa olikfärgade snortighta tights, medan män har betydligt färre färger att välja mellan. Men framför allt är männens yogabyxor korta och luftiga.

För mig känns det som att kvinnor vinner i färgval men förlorar enormt på komfort. Jag har gått på den här idén om tighta yogapants och köpt ett par såna där dyra mandala tights, men det är ju inte alls kul att yoga i dem. Trots att jag provade många olika storleka för att hitta tillräckligt stora byxor så känns det ändå äckligt att yoga i dem. De skär in i magen och försvårar andningen. Det är ju så viktigt i yoga att ha fri rörlighet i bäckenbottenmusklerna, men de här tightsen bara låser fast musklerna i ett läge, känns det som. Den låsningen gör det omöjligt för mig att slappna av. Och yoga för mig är att hitta en fri rörlighet mellan avslappning och fysisk ansträngning.

Så numera är mina bästa yogabyxor lösa shorts eller sladdriga brallor.

Har nån annan reagerat på det här?

 

lördag 27 maj 2017 - 20:36

Vattenmelon och pizza

Nog med breakupp-depp för ett tag nu. I stället tänker jag fylla i en sommarlista! Hittade den här fina hos Sandra Beijer

 

Mina planer för sommaren:

Jag tänker åka på yogaretreat till Kadermo utanför Hangö, en repris från förra sommarens succé. Sen blir det en tvärs-över-Norden-turné: Åbo, Mariehamn, Stockholm, ev. Gotland, Göteborg, Oslo. Förhoppningsvis kan jag vandra och sova mycket utomhus i min nya Ticket to the Moon-hängmatta!

Konsten ska stå i fokus i sommar. Jag hoppas på att måla mycket och se många snajsiga utställningar.

I augusti blir det Humlefestival för hela slanten (som verkligen inte är stor, festivalen kostar inte många sekiner). Kom med så ses vi där! Här hittar du mitt hyllningsinlägg till förra årets festival.

 

Skarmklipp 2016 08 16 18.28.14Foto: Petter West


Här badar jag helst:

Jag har gått och blivit kär i Allas Sea Pool mitt i Helsingfors. Har varit där tre gånger den senaste veckan och njutit av det varma vattnet och den krispiga luften. Och lugnet, trots att det är mitt i stan. Där ska jag plaska runt så mycket jag bara kan i sommar.

 

Bästa sommarstället:

Ön Pungalot utanför mina föräldrars hem i Maxmo. Man ror dit på fem minuter och den är perfekt för piknik, tältning, simhopp eller äventyrsvandring med barn.

 

Skarmklipp 2017 05 27 21.39.18

 

Hur länge ska du vara ledig?

Två månader, aaw yiss. Den längsta semestern sedan jag var tolv (började sommarjobba som 13-åring så sommarledigt är exotiskt). Hela den tiden ska det bara glidas runt och njutas av att det inte är mörkt.

Vad ser du mest fram emot?

Att sova ute i min hängmatta. Det är  avslappnande. 

Skarmklipp 2017 05 27 21.19.46

Vad kommer du köpa inför semestern?

Funderar på ett par vandringsbyxor från Fjällräven. Såna praktiska som kan göras till shorts. Tänker att det kanske inte är så fult som det låter. Det skulle spara enormt på min packning under nordenturnén.

Vad kommer du äta?

Vattenmelon och pizza.

Vad kommer du dricka?

Jag har gått och blivit absolutist pga depressionsmedicinen, så vill gärna hitta något nytt fräsigt alkoholfritt. Kombucha? Eller så bara Salty lemon 7-up som jag lärde mig älska i Hongkong:

Skarmklipp 2017 05 27 21.41.16


Vad kommer du ha på dig?

En ärmlös beige linneskjorta och ljusblå linneshorts. De väntar redan på en galge. En slarvig knut på huvudet och snygga hårtussar under armarna.


Det här lyssnar jag på i sommar:

Fågelsång och vågkluck.

 

Skarmklipp 2017 05 27 21.45.15


Favoritsommardoft:

Jordgubbar. Grillade champinjoner med ädelost i.


Hur kommer du att göra dig illa?
Icke på kartan!


Vad oroar du dig för?

Att känna mig ensam.


Den ultimata sommardagen:

Jag vaknar av fågelsång i min hängmatta. Tar ett morgondopp och äter frukost i ett kafé. Läser en bra bok, pratar med en kompis. Målar. Simmar. Äter. Åker båt, upptäcker en ö, värmer bastu med ett bra gäng. Äter god grillad mat, dansar, somnar i hängmattans gungningar.


Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Som tiden när själen började må bättre.

 

Skarmklipp 2017 05 27 21.47.31

fredag 26 maj 2017 - 13:00

Som playdough.

Jag försvann in i mitt nya jobb den senaste månaden, och har inte synts till här på bloggen därav. Jag jobbar med radioandakter och det är väldigt roligt men gör mig också trött. Slut på lägesrapport, över till breakup-tankar!

 

Skarmklipp 2017 05 26 12.55.28

 

Jag har storkonsumerat internetberättelser om breakups på sistone, och ett tema som förekommer i många av dem är detta med att plocka upp spillrorna av sig själv. Det är både skitjobbigt och faktiskt lite spännande. För mig är fördelningen 60% skitjobbigt och 40% lite spännande.

Cissi Wallin sa i det första avnsittet av den nya podden Penntricket att män ofta är som betongklumpar som inte förväntas anpassa sig efter sin omgivning. "Han är nu sådär bara, det är bara att ta honom som han är!" Kvinnor däremot är ofta som playdough, som modellera, alltså flexibla och formbara. De förväntas anpassa sig så att de inte stör andra. Den här förväntningen är internaliserad hos de flesta kvinnor, så att vi liksom självanpassar oss före nån ens hinner be oss att göra det.

Jag känner  igen mig. Wallins tes gäller på ett allmänt plan, men för mig blir den extra tydlig i förhållanden. När jag är ihop med nån förstärks de sidor av mig som är kompatibla med honom, eventuellt på bekostnad av mina egna preferensers blomstring. När jag var ihop med Fredrik (för länge sen!) spelade jag till exempel en massa teve-spel och åt chips. Det är något jag tycker om att göra, men inget jag någonsin självmant skulle få till stånd. Jag tror inte ens att jag köpt en påse chips sen vi gjorde slut 2013. Kom att tänka på det förra veckan när Laura köpte hem chips och dipp och vi nästan förgicks av hur otroligt gott det var. Det här var en viktig del av mitt liv i två år, men inte längre.

Jag tror mig vara en ganska stel modellera. Säger nej skärp dig om en pojkvän för tydligt kräver anpassning, typ om det är något som gäller mitt utseende. Men trots att jag är stel modellera så är jag ändå en pleaser, en person som automatiskt försöker vara andra till lags. Har en pojkvän en gång sagt att jag ser tjock ut eller har fula glasögon så stannar det kvar och mala i huvudet, trots att jag lagt ner foten och argumenterat högt och klart för att det där är fula ord som inte betyder nånting alls i den här galaxen, kanske är de guld värda i Malströmsgalaxen men inte här.

De vassa kommentarerna lämnar kvar i medvetandet, likaså de snällare kommentarerna som kanske kunde klassas som konstruktiv feedback. Och om förhållandet sakta sluttar neråt och jag känner mig oälskad så är det som att de där kommentarerna ersätter alla positiva och självsäkra tankar jag har om mig själv. Jag ger arga blickar åt min putande mage, jag skaffar nya glasögon trots att ögonläkaren säger att de inte behöver förnyas. Kan alla mina fel bara rättas till så kanske jag kan bli älskad. Ett hemskt tankemönster.

Under 3,5 år har jag hunnit göra en miljon mikroanpassningar. En del av dem är säkert helt vanligt sunt beteende i ett förhållande, förstås formas man av sin partner. Men alltför många av mina mikoranpassningar är beklagliga, för nu står jag här utan att riktigt veta vem jag är längre. Vad är Liisa och vad är den Liisa som anpassat sig efter Rabbe?

Det här kommer att ta tid att reda ut. Krashen var hård och spillrorna flög ut lite varstans. I dag planterar jag om mina krukväxter. Riktiga Liisa eller Liisa som anpassat sig? Riktiga Liisa. I morgon ska jag på krokikurs. Riktiga Liisa? Jo, men också en Liisa uppmuntrad av Rabbe.

Fokus nu är alltså på att definiera mina egna konturer igen. Den här gången med vattenfast tusch. Aldrig mera vill jag vara en pleaser. Det är slutkompromissat nu.

Kan du känna igen dig i det här? Som kvinna eller man, som playdough eller betong?

 

onsdag 26 april 2017 - 20:30

Heliga listan

Skarmklipp 2017 04 26 21.22.41

I de senaste tidernas personliga sorger och bedrövelser har jag märkt att min längtan efter det heliga blivit starkare. Som en sista levande rottråd i en våtmark full av ruttnade mossa. Jag är en helighetsperiodare som emellanåt behöver ta mina tvivel på allvar och känna mig sekulär – men som i andra perioder inte kan få nog av andlig musik och tysta stunder framför ikonen på fönsterbrädet.

Nu är jag nyfiken på andra bloggares förhållande till helighet, anlighet och förundran över universums storhet. Så jag knåpade ihop en blogglista. I present to you: Heliga listan!

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.21.14

 

De här platserna är heliga för mig:

Simhallars bastun, kyrkor, bibliotek och biosalonger. Och varhelst jag rullar ut min yogamatta. Och naturen.

 

Den här stunden i min vardag är helig:

Frukosten, bordsbönen, matlagningen. Ibland också diskandet.

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.32.13

 

Mitt viktigaste andligets-krimskrams!

Mitt kors-halsband, min frälsarkrans (ett modernt meditationsarmband). Ikonen på fönsterbrädet (fast egentligen tycker jag den är ful, skulle gärna ha ett annat motiv). Yogamattan, bönepallen. Häromdagen köpte jag en meditationskudde också. Åh, psalmboken. Fast den är väl knappast krimskrams.

 

En andlig veckorutin jag försöker upprätthålla:

Jag går i kyrkan de flesta söndagar. Jag har lyxen att ha tre bra gudstjänster på promenadavstånd varje söndag. Dem varvar jag emellan beroende på när jag är klar att gå ut. Klockan 11, 12 eller 15. Baptistförsamlingen, Johanneskyrkan, Missionskyrkan (som alltså är lutherska kyrkans missionsorganisations kyrka, inte att förväxlas med frikyrkan Missionskyrkan).

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.21.48

 

Jag älskar när...

ett samtal flyter på utan ansträngning och friskt blandar högt och lågt. Meningen med livet och spända rumpmuskler. Lidandets problem och nytt nagellack.

 

Min minst heliga stund:

Inträffar när jag dras med i ett samtal där det snackas skit om andra och jag kommer med egna hemska bidrag till diskussionen.

 

Det här kunde jag vallfärda till:

En festival med Frida Hyvönen, Patti Smith OCH PJ Harvey (den heliga treenigheten ju). Och på sistone har jag börjat fundera på att vandra till Santiago de Compostela, eller så den nya nordiska pilgrimsleden! (Jaja, jag hör till gruppen som läst Wild och fått för mig att vandring ju bara är att gå. Jag kan gå.)

 

Ord eller tystnad?

Tystnad.

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.23.17

 

Musik eller konst?

Båda!

 

Musiktips?

David Åhlén och så den här psalmskivan på spotify.

 

Ensam eller i grupp?

Ofta är jag en andlig ensamvarg. Men det är något så oändligt fint med den där söndagsrufsiga skaran av alla möjliga typer som samlas i en kyrka en söndag förmiddag – så fint att jag i en kniven-mot-strupen-situation ändå skulle välja grupp före ensam.

 

När jag ser upp mot stjärnhimlen en kall vinternatt...

kan jag bara gapa och förundras.

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.24.00

 

That's it. Kopiera gärna listan till din egen blogg, men kom ihåg när du fyller i att värna om ditt innersta. Det finns vissa upplevelser av helighet som är dina egna hemligheter. I ett senare skede kan du ångra om du delat med dig av dessa och kanske mötts av missförstånd eller förlöjliganden (i denna härliga tid av faith-shaming). Det finns en gräns mellan personligt och privat osv.

 

OBS OBS OBS. Du behöver inte ha en religiös identitet för att svara på listan, förstås! Ju fler startlägen desto mer lär vi oss av varandras listor.

 

Länka gärna ditt blogginlägg här under i kommentarerna! <3

 

***

Heliga listan hos andra:

Yoga hjärta löpning

Ponks

Poppelin

Pranayama i Rom

Stillhet NU

söndag 2 april 2017 - 20:41

Fem tjing så blir du min (kommunalvalskandidat)

Sevendays tema den här veckan är kommunalvalet, och det finns en blogglista den hugade kan fylla i. Jag är själv lite on the lazy side så jag svarar bara på en enda punkt:

 

När jag väljer min kandidat tänker jag på:

1. Kön. Det är väldigt få gånger jag röstat på en man, antagligen bara när det valet stått mellan man nummer ett och man nummer två. Hur klok och medkännande en man än är så kan han inte representera mig gott nog när det gäller politiska beslut, this I know.

2. Parti. I mitt första val röstade på en ung feministisk kvinna som inte blev invald – i stället gick min röst till att stöda en äldre man som lutade åt höger. Då insåg jag att det ju faktiskt inte gäller så mycket att hitta en kandidat en kan identifiera sig med, som att hitta ett parti vars linje en kan stå för. Här är vänster-högerskalan fortfarande mitt bästa verktyg. Hur ska resurserna fördelas? Jag vill ha höga skatter och ett samhälle som tar hand om de mest utsatta. Jag vill också att samhället tar hand om miljön, flyktingar, glesbygden och kollektivtrafiken – och som inte låter sig förblindas av "marknadskrafterna". Så jag brukar rösta på ett vänsterparti. Någon gång på SDP, oftast på Vänstern. (Har ju bott i Åbo där jag fått rösta på Li Andersson i flera omgångar, vilken lyx.)

3. Språk. Kandidaten måste vara svenskspråkig (i presidentval är det ju sällan möjligt, men annars). Någon annan minoritet kunde jag oc

kså rösta på. Det är viktigt för mig att det finns minoriteter med i beslutsfattandet. Det är så mycket som en majoritetsperson inte ser.

4. Tro. Det här var ett viktigt kriterium för mig tidigare, men just nu verkar det som att det bara leder mig till Kristdemokraterna. I den bästa av världar skulle min kandidat ha en insider-syn på vad religion innebär. Men i det land vi har just nu är jag glad så länge det finns partier som jobbar för medmänsklighet och resursfördelning. Ur ett kristet perspektiv så tycker jag ändå att Vänsterns och SDP:s prioriteringar står närmast den Jesus jag har som idol.

5. Ålder. Så ung att kandidaten vet hur det är att inte äga sitt boende, men så gammal att hon lärt sig hushålla med sina mentala resurser. 

 

Här finns Yles valkompass. Och här är Hesaris, för den som kan finska och bor i de större städer som finns i valmaskinen.

Valdagen är söndagen den 9 april 2017 och förhandsröstning i Finland ordnas 29.3-4.4.2017 och utomlands 29.3-1.4.2017. 

 

Använd din röst, det är freakin' awesome att vi har demokrati i det här landet!

 

Skarmklipp 2017 04 02 20.14.02

Hur ska vi leva ihop, undrar kaninerna. – Vi ska ha bättre cykelvägar, säger 34% av dem enligt de senaste opinionsmätningarna. (Min målning från 2006)

 

 

Och bara ett litet PS: Huj så trött jag är på att devisen "Hem, tro, fosterland" används så mycket i det här valet för att beskriva en konservativ politisk hållning. Jag älskar mitt hem! Jag tycker det är superviktigt med positiv religionsfrihet, och värdesätter att få bo i ett land med fred. Men jag vill inte rösta på Sannfinländarna, Kristdemokraterna eller Samlingspartiet för det. Fatta. Så himla luddig devis.

 

Tillägg: Nu har jag gjort lite tester och läst lite valmanfiest hit och dit. Det är troligt att min röst den här gången går till den här kandidaten.

onsdag 29 mars 2017 - 12:30

Att blotta strupen

Skarmklipp 2017 03 29 12.20.36

Det är några bloggläsare som sagt att de uppskattar att jag är så öppen med min utmattning, att de själva inte skulle våga vara öppna med det. Jag förstår det här så väl.

Varje gång jag publicerar något där jag känner att jag dragit ner polokragen och visat halspulsådern så har jag granskat texten många gånger. Om hon läser det här, hur kan hon tolka det? Om han läser? Om de jag gick samma klass med i högstadiet läser, hurdan bild får de av mig? Om svågrarna läser? Mamma?

Men sällan ändrar jag på texten för de här människornas skull. För det är inte primärt dem jag skriver för. Jag är öppen om mina svagheter för alla andra som delar samma svagheter. Dels för att de ska läsa och känna sig mindre ensamma, och dels för att den som inte är svag ska läsa och kanske förstå oss svaga lite bättre.

Men med min utmattning har jag ofta tänkt att den kan skada mina framtida arbetsmöjligheter. Vad händer om en potentiell arbetsgivare läser om min utmattning på bloggen? Vem vill anställa någon som inte klarat av något så grundläggande som att jobba?

Då har jag kaxigt tänkt att det ju är en styrka att ha varit och nosat på sina gränser, att veta vad en klarar av. Men ändå har jag inte helt fullt vågat lita på att arbetsgivarna ska förstå styrkan i det.

Men vet ni vad. Arbetsgivarna förstår. Den här våren har jag blivit kontaktad av två olika förmän och en förkvinna angående jobb de vill att jag ska göra. Ingen har börjat söka efter enkla vägar ut när jag berättat att jag som bäst är sjukskriven för utmattning. Den första reaktionen är omtanke. Den andra förståelse. Den tredje en fråga eller ett konstaterande att det här är något som ligger på arbetsgivarens ansvar. Hurdana arbetsmiljöer skapar de?

Med förkvinnan kom vi överens om att hon den här gången får hitta någon annan som kan göra jobbet, men att hon gärna håller kanalen öppen för mig att jobba i organisationen i framtiden. Med den ena förmannen hade vi en bra diskussion där jag tror han lärde sig något nytt (att unga högpresterande kvinnor faktiskt är i riskgruppen för utmattning), och med den andra förmannen (som dessutom hade sett mig i min uttryckslösa svaghet över en lunch) kom vi överens om att jag börjar jobba för honom på hösten på 80 procent. Jobbet var egentligen heltid, men eftersom jag frågade om möjligheten att jobba fyra dagar i veckan övervägde han det och sa till slut att det säkert är bra när jag nu är inne i en fas där jag behöver hitta mina gränser.

Fattar ni att det här är sant?

 

 

PS. Hett tips till dig som ska på arbetsintervju snart: Våga fråga vad som görs på arbetsplatsen för att undvika utmattning bland de anställda. Den här frågan kan bra ställas utan att blotta sin egen utmattning, till exempel genom att hänvisa till att branschen karakteriseras av hög stressnivå eller att du som ung kvinna hör till riskgruppen för utmattning och vill undvika detta. När jag de senaste åren ställt den här frågan på flera olika jobbintervjuer har jag fått så intressanta svar. Allt från att arbetsplatsen har kaffepauser varje dag till ett starkt betonande av förmännens ansvar över att de anställda inte har för mycket jobb. Intressant visst?

söndag 12 mars 2017 - 11:09

Morgonlistan

Skarmklipp 2017 03 12 11.37.20

När stiger du upp?
Nu under sjukledigehten råder det lite anarki över det här. Vardagar har jag mitt alarm på 8, men kan snooza en halvtimme eller bara ligga i sängen och scrolla instagram. Lämnar sängen typ 9? På helger är alarmet på 9, så då lämnar jag sängen typ 10.


Vad är det första du gör varje morgon?
Går på toa och borstar tänderna. Jag bekänner mig till åskådningen "det är bättre att borsta tänderna före frukost än efter för att undvika att skrubba bort tändernas emalj efter frukostens syra-attack".

 

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?
En vanlig hemmadag är jag klar på en kvart. Om det är en duschdag (vilket är typ varannan dag) så är jag en kvart längre i badrummet. Om det är en gå-ut-dag så sätter jag tio minuter extra på att sminka mig och fixa håret, men det sker oftast först efter frukost.

 

Bild 12 03 2017 kl. 11.31 5


Är frukost viktigt?
Ja. Ibland är tanken på frukost det enda som får mig att stiga upp överhuvudtaget.


Vad äter du till frukost?
Smörgåsar, c-vitaminbrus och ett fancy koffeinfritt ekologiskt te (försöker med alla medel undvika koffein just nu). Kanske bärsmoothie om det finns i kylen. En palett av näringstillskott: d-vitamin, zink och magnesium. Kanske en chokladbit som avrundning. Är det en dag när jag tänkt gå ut steker jag ett ägg för att hållas mätt lite längre.

 

Skarmklipp 2017 03 12 11.38.40

 

Är du morgontrött?
Ja, men det värsta går över när jag kommit mig ur sängen. Då sätter jag oftast på musik och blir lite sprittande och dansant av mig.


Vad har du för alarm?
Summer storm från appen Sleep for Android. Det är en app som bokför mitt sovande. Osäker på om det är något jag vill ha med mig i långa loppet, men just nu känns det bra att ha koll på att jag sover tillräckligt och får nog av djupsömnen.


Hur ser en perfekt morgon ut?
Jag vaknar av mig själv. Det är mulet ute = noll press på att gå ut. Jag rullar ut yogamattan och sätter på skön musik och yogar lite i egen takt. Sen läser jag tidningen i soffan med en trevlig frukost bredvid mig.


Vad är det bästa med morgonen?
Att det är en nystart och att mitt humör nuförtiden är allra bäst då.


Hur går du helst klädd på morgonen?
Mysbyxor, yllesockor, linne och munkjacka.

 

Bild 12 03 2017 kl. 11.32 3Låtom oss glädjas åt att jag råkar ha en tänd glödlampa ovanför mitt huvud på den här bilden. Så kan det gå när man spionerar på grannen.

 

Lista från Niotillfem.

fredag 10 mars 2017 - 20:22

Provocerande med massage?

Skarmklipp 2017 03 09 12.35.18

 

Den eminenta bloggen Bloggkoll gjorde mig uppmärksam på att det kanske inte är helt självklart för alla varför det kunde vara provocerande för någon att jag massagefastar i år. Som jag alltså skrev i det här blogginlägget.

Det är det egocentriska i det hela som jag tänker mig kan provocera. Fastan ska enligt den kristna traditionen inte vara ännu ett av dessa individualistiska självförbättringsprojekt som vår kultur redan är full av, utan något som handlar om att avstå från något kroppsligt för att få mera rum för Gud och medmänniskan. Men i stället för att fasta från något dåligt beteende så fastar jag alltså i år till något. Och detta något är inget som vid första anblicken ter sig särskilt medmänskligt eller andligt.

Min massagefasta går ut på att gå på massage en gång i veckan, eller göra något annan kärleksbehandling för min kropp. Jag har svårt för det här, eftersom jag ser det som något som bara extremt privilegierade och rika människor kan göra. Pengar ska gå till mat och kläder, inte till världsligt bjäfs. Typ. 

Men min utmattning har gjort att jag just nu har väldigt låg kapacitet och lust att vara till för någon annan människa än mig själv. Jag har inte samma intresse för andras liv och mående som jag hade tidigare. Jag orkar inte gå till de asylsökandes demonstration på järnvägstorget och visa mitt stöd. Jag har till och med gått förbi den några gånger, med god tid men totalt utan lust att sätta mig in i andra människors situation. Just nu är jag väldigt egoistisk. Jag vill bli något annat än det.

Min kungstanke med massagefastan är att jag genom att lära mig vara nådig mot mig själv kan lära mig att a) vara nådig mot andra och b) återfinna lusten att vara en god medmänniska. För att kunna göra det behöver jag hitta tillbaka till Guds kärlek till varje människa, även mig. Bara därifrån kan jag ösa ut kärlek till andra utan att själv bli ett tomt skal.

Hittills i massagefastan har jag varit på massage en gång, simmat en gång, tvättat mig med en hemgjord skrubb (superenkel att göra av olja och socker) och lackat naglarna. Känner redan att jag behöver mer, mer.

 

 

PS. Har ni märkt att fastan på sistone har blivit något som allt fler människor känner till vad det är? My och Joppe på x3m fastar från sociala medier (om jag hörde rätt genom bruset när jag borstade tänderna), likaså gör Anne Hietanen och Karkki kör ekofasta. Och även Ellen? Bara det här att ordet fasta blivit mer etablerat (i stället för typ strejk och detox), och att människor verkar veta att det kan handla om annat än att fasta från mat eller banta. Så var det verkligen inte för några år sedan när jag fattigdomsfastade och folk bara va va va? Kul att medvetenheten ökar!

 

torsdag 9 mars 2017 - 10:31

Bananasböckerna!

Bananasbocker

De här böckerna och tidningarna köpte jag igår när jag gick bananas på Akadmen. Erika och Sandra frågade, så här kommer rapport!

 

Vi börjar med orsaken till att jag gick in till bokhandeln överhuvudtaget:

 

Bananasbocker2

Huili. En liten tidskrift som jag tänker ska hjälpa mig att lära mig vila.

 

Bananasbocker3

I den finns till exempel tips på hur man reparerar stickade grejer. Det visste jag redan, men det fanns en massa annat skönt att vila ögonen på också.

 

Bananasbocker6

Som till exempel en artikel om mitt favoritämne: textilindustrin och förbättringen av den. Det här temat är extra intressant för mig just nu eftersom jag har blivit tillfrågad att hålla en peppföreläsning kring temat på Global Aktion i slutet av april. Global Aktion är Finska Missionssällskapets nätverk för unga vuxna som vill förändra världen. Jag ska prata den 22 april kl 10.30 på Observatoriegatan 18 i Helsingfors. Förutom mitt peppande ordnas det klädswap. Välkommen!

 

Bananasbocker4

Jag köpte också den här tidningen. Maailman kuvalehti. Jag har tydliga minnen av den från när jag var liten. Den fanns alltid hos äldre släktingar, på ett bord bredvid en läsfåtölj. Då var layouten helt annan. Stram och allvarlig med rött och svart och raka linjer. Min nyfikenhet på den här förnyelsen avgjorde köpbeslutet.

 

Bananasbocker5

Den innehåller en massa bilder och intressanta reportage om världen.

 

Bananasbocker7

När jag såg den här bjässen började jag nästan dregla. Tänkte först att den knappast kan lära mig så mycket nytt, jag har ändå läst och tänkt en hel del kring klädindustrin de fem-sex senaste åren. Men boken visade sig vara ganska fackmässigt uppbyggd, men på ett estetiskt sätt. Så jag ser den mera som ett uppslagsverk att gå till när jag till exempel funderar på vad regenatfibrerna egentligen heter när de står på tvättlappen.

 

Bananasbocker8

Dregel, dregel. Vänligen notera att jag lackat naglarna. Detta är något jag inte gjort på evigheter, men som jag gjort nu som en del av massagefastan. Att ta hand om och piffa min kropp är att ta hand om och piffa min själ.

 

Bananasbocker9

En fibertabell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Bananasbocker10

Den här boken har jag väntat på ända sedan jag läste Oneiron och upptäckte att Koko Hubara (som driver bloggen/webbzinet Ruskeat tytöt) hade kritiserat den ganska hårt för kulturell appropriering, något som jag inte alls tänkt i läsningen av första halvan av Oneiron. När jag fortsatta läsa andra halvan var det med helt andra ögon. Laura Lindstedt använder sig väldigt starkt av stereotyper i boken. Jag är fortfarande osäker på om det är avsiktligt och därför smart på någon metanivå eller om det bara är slarvigt. Ser fram emot att läsa Koko Hubaras egen bok!

 

En annan bok lämplig att införskaffa på kvinnodagen är denna:

 

Bananasbocker11

En klassiker, säger så många. Dags att ta reda på!

 

Urk, nu måste jag bara läsa klart de sista 70 sidorna av Goldfinch av Donna Tartt. Jag vet att det här ska vara en jättebra bok, men jag har nog läst den i helt fel tid i livet. Meningarna är för långa och förvirrande för min utmattade hjärna. Jag får bara korta stunder av flow i läsandet och den där boken är ju så himla tjock!