fredag 9 januari 2015 - 12:18

Loppis på lördag

Hej alla i Åbo! Kom gärna förbi Kirjakahvila i morgon för då säljer jag halva mitt bohag där. Good stuff, great prices. Klockan 11-14 är det som gäller och här hittar ni Facebook-eventet.

Jag säljer inte den här klänningen, men många andra!


måndag 5 januari 2015 - 20:18

Aldrig sviker jag mitt land

Jag var inte i ordning. Igår kväll satt jag alltför länge i den kutryggade ställningen framför datorn och såg på lägenheter i Åbo, klick-klick-klick. Det fanns inget behov, inga flyttplaner. Ändå var jag som hypnotiserad, i nån sorts trans, och flög över Åbos karta, dök ner här och där, lokaliserade gator jag bara vagt visste var de gick, svischade in i Port Arthurs enda höghus, noterade att rörsaneringen redan gjorts och att de valt konstiga kakel. Flög vidare till en tvåa helt i början av Biskopsgatan, med nätt balkong och gamla skåpluckor i köket. De här färgglada gamla skåpluckorna blev som guldpengarna i Super-Mario, nej mera, som ekollonet som ger Mario vingar. Jag hittade så många fina färger på de där skåpluckorna: petroleumblått, korall, dovt grönt, gult. Så vackra skåpluckor herregud. Och två lediga tvåor på Klockringaregatan 3, de var så passliga båda två, tänk att bo i det där huset som är byggt nästan vertikalt för att Kerttulin kievari-backen står just där. Med balkong mot innergården.

När jag äntligen insåg att jag inte behöver flytta (jag bor så underbart redan nu) var klockan redan tusen och min fina plan att korrigera dygnsrytmen från julfirandet misslyckades. Jag låg länge vaken och tänkte på hur stressig min vårtermin kommer att bli, med alltför många obligatoriska kurser. Alltför lite tid för det som är hjärtat allra närmast alltså le gradu. 

Jag vaknade av att väckarklockan höll sin del av avtalet, det om att sparka i gång den normala dygnsrytmen. Kravlade mig upp och kände samma panik som kvällen innan. Den här våren går åt helvete. Duschade hett hett hett för det var så kallt i min lägenhet, försökte andas bort stressen, paniken. Jag knäppte på radion medan jag gjorde frukost. Där talade de om sömnlöshet, de sade att stressrelaterad sömnbrist bara kan botas genom förändringar i livsstilen och jag kände bara att jag inte orkar. Sen tog jag emot ett Andrum som inte riktigt berörde. Gaskade ändå upp mig under slutsången och gjorde  mitt frukostbord fint. Dukade fram smörgåsar, rensade bort hundra kilo gamla tidningar och tände ett ljus. Sen. Just när jag skulle stänga av radion gav den mig Roger Pontare, och i stället för att hånskratta och stänga av ännu fortare så sa en röst nånstans inom mig att det här är chansen, det är nu jag kan vända på den här dagen. Så jag vred upp volymen och dansade och varje ord var precis min livssituation och jag sjöng med och nu skulle allt ordna sig. Aldrig sviker jag mitt land när vindarna viskar mitt namn.

Sedan lyckades jag faktiskt vandra iväg till akademin och uträtta saker, till och med direkt gradurelaterade saker. Över lunchen försökte jag redogöra för Ylva och Adrian det här som hände med Roger Pontare i morse, hur varje ord liksom var sant.

– Aldrig sviker du ditt land?

– Ja, men som på ett symboliskt plan, inte Finland!

– Alltså Teologiska fakulteten?

– Ahh, nej, nej, utan något mycket viktigare, något helt annat, nåt i själen!

 

Jag lyckades inte förmedla det då. Men nu vet jag vad det var. Mitt land är den stressfria tillvaron, den som är så viktig att jag kan tacka nej till sociala tillställningar, intressanta uppdrag, jobbiga uppdrag och all den status som de sakerna för med sig. Jag behöver ha överskådlighet, jag hatar jäkt.

Jag vet inte om jag kan rensa bort saker från min vår, antagligen inte, men jag tänker låna Roger Pontares yxa och hugga bort kraven på att det jag gör i vår ska vara så himla bra. Jag kan höfta ihop bokrecensionerna, tenterna och gudstjänstövningarna, och ja, kanske till och med gradun. Höfta.

När vindarna viskar mitt namn.

 

fredag 12 december 2014 - 10:51

Åbofeministerna

Igår kväll hade Åbofeministerna sin andra träff i mina soffor. Den här gången var vi hela fjorton stycken, så vi fick sitta på golv, extra stolar och obekväma pallar. Jag hade bjudit in en våldsforskare som berättade om problematiken kring våld i parförhållanden och som hjälpte oss att förstå den feministiska tänkandet kring det. Inget lätt ämne, men jag tycker vi hade en fin systerskap i samtalet, trots att det för alla fanns åtminstone några nya människor i gruppen. Jag är glad åt att Åbofeministerna nu helt konkret har nått utanför min egna vänkrets.

Facebookgruppen Åbofeministerna är nu "synlig". Det betyder att om du vill vara med i det här fina nätverket så är det bara att söka upp "Åbofeministerna" på fb och be om att få komma med i gruppen. De enda kraven för att vara med är att du finns i Åbotrakten och att du är okej med att använda ordet feminist om dig själv. Sedan är det ingen skillnad vad du har för kön, ålder eller hur du definierar din feminism, om du varit feminist länge eller är helt ny inför det här sättet att se på världen. 

Min förhoppning är att det här ska vara en plats där det är okej att ställa frågor (Vad menas med patriarkat? Vad innebär intersektionalitet? Vad är egentligen radikalfeminism?), för vi har så mycket att lära oss av varandra. Att vara med i gruppen innebär inte att du måste engagera dig och komma med på alla träffar, du deltar precis i den mån du själv orkar och vill. Välkommen med!

Ett hav av feminister satt inklämda här. Jag lovar, det hände på riktigt, fastän jag inte täcktes fånga dem på bild.

måndag 8 september 2014 - 21:11

Bra dagar

Jag håller på och boar in mig på nytt i mitt hem i Åbo. Har mest av allt lust att föra hela hemmet till loppis. Alla böcker kunde ryka, likaså alla möbler (förutom soffan), alla köksgrejer (förutom kniven) och 70 % av kläderna. Fastän jag nu i flera års tid gallrat ut och varit ytterst försiktig med att köpa nytt så är ändå faktum att jag nu i flera dagar vadat genom sakerna i mitt hem. Jag gör små stigar från sängen till soffan från soffan till köket från köket till toaletten och från toaletten ut ut ut ut i friska luften.

Men hej, det var inte alls det jag skulle skriva om. Jag ville skriva om bra dagar. Om att jag börjar vara tillfreds. Jag har haft några bra studiedagar och några bra veckoslutsdagar här nu och eftersom jag vet att höstnedstämdheten lurar bakom hörnet så vill jag bygga upp en barriär, göra ett inlägg jag kan vallfärda till sen när det kniper.

Jag mår bra när min studiedag:
- börjar 9.30 på biblioteket
- innehåller mytomatoes.com 
- har tydliga mål (typ läs 30 sidor/skriv 2 sidor)
- korsar andras studiedag (kanske jag lunchar med nån, besöker teologernas kafferum eller så kanske jag till och med går till forskarnas kafferum)
- innehåller en tupplur
- innehåller en lenkki eller typ body awareness på arbis
- avrundas i allsköns ro med ordentliga kvällsmackor och McLeods Daughers alternativt kvällsprat med Rabbe

Jag mår bra när min helg:
- börjar 9-tiden
- korsar andras helgplaner (typ med en loppisrunda, skrivdejt eller långpromenad)
- innehåller en lenkki
- bjuder på film/teater/museum
- ger mig en gudstjänst

Vad innehåller dina bra dagar?

En bra helg kan också innebära en motorcykelutflykt till Fölisön, som här i oktober 2013. Foto: Räbs.

onsdag 3 september 2014 - 19:49

Och domkyrkan klämtade kvart över

Efter strapatsernas strapats är jag och mamma äntligen i Åbo. Vi har flyttat mina grejer hit från Helsingfors. 

Jag var rätt stolt när jag packade och märkte att bohaget endast utgjorde 4 stora clas ohlson-kassar, tre mindre kassar, en rinkka, en symaskin och en fikus. Var mindre stolt när jag släpade dem uppför trapporna till mitt Åbohem, tyngd av århundradets mensvärk. Aldrig mera ska jag packa alla böcker i en kasse. Aldrig mera ska jag köpa saker. Alla saker väger och alla saker ska någon gång flyttas.

Men nu är jag här. Älskar att det här är fjärde gången min mamma hjälpt mig att flytta, speciellt när hon en gång väldigt bestämt sa att hon aldrig någonsin tänker hjälpa sina barn att flytta (ska de nu en gång flytta så får de väl fixa det själv, löd det beundransvärt pragmatiska argumentet). Jag tror mammor är varelser som ändrar sig väldigt mycket.

Nu ser hon på tysk serie från sin dator, som en riktig hipster. (Hon avslöjade idag att hon haft ett twitterkonto och att hon nu funderar på detta med instagram. Om det inte vore för att facebook står där och kräver uppdatering. )