Visa alla inlägg skrivna 2013

måndag 9 december 2013 - 15:52

Det där med de tusen orden


Den här mannen har jag förälskat mig i. Ni ser ju varför.


(Foto från Elna Rombergs Facebook)


onsdag 4 december 2013 - 12:06

Döttrarna

Råkar du, eller någon du känner eller hört talas om, vara i samma generande situation som jag? Nämligen: vara väldigt fast i en rätt dålig teveserie från Australien som heter McLeods Daughters?

Det har nämligen hänt något väldigt oväntat och fräckt jobbigt i serien nu (slutet av säsong fyra, de avsnitt som just kommit ut på arenan) och jag BEHÖVER ventilera detta. Jag förstår inte hur serieskaparna kan göra så här mot mig. Mot oss?

Serien har övertygat mig om att jag kan bli lycklig bara om jag flyttar till Autralien, ärver en gård, lär mig rida och ta hand om får. Och köper några alpackor. Bild härifrån.

torsdag 28 november 2013 - 21:11

Saknar att se

I ögonvrån ser jag att något lyser i mörkret. Jag vänder mig om och blickar ut genom fönstret och ser tusentals små ljus i den norska bergdalen nedanför min systers hus. Det är mörkt och alla små hus glittrar. Han borde stå här nu, precis bredvid mig så att jag kunde peka och säga "se!".

Eller när jag satt på bussen på väg till flygplatsen, när himlen målades pink och koboltblå för att solen gick hem från jobbet. Tänk om han varit där då. "Se", skulle jag ha sagt. Eller han.

Det gör nästan fysiskt ont att uppleva skönhet och inte kunna dela den med honom. Samtidigt är jag tacksam för att jag faktiskt hittat någon som uppskattar skönhet lika mycket som jag.

Om fem dagar är han klar med sitt Sydafrika-äventyr och jag med min Norge-bravad. Då. Då ska vi se igen. Om så bara via telefon.

fredag 15 november 2013 - 10:38

Förnöjsamhet

"The economy as it is is currently structured would grind to a halt if we ever looked at our stuff and simply declared, 'It is enough. I am happy with what I have.' "

Så skriver William T. Cavanaugh i boken Being Consumed. Det kan mycket väl hända att han är min favoritteolog just nu.

torsdag 7 november 2013 - 21:20

Dop

Så intressant diskussion om barndop på gång i Karkkis blogg, läs alla!

Ps. I nästa Astra borde man kunna läsa lite om hur jag ser på mitt barndop och på förhållandet mellan kristendom och feminism. Det ni!

onsdag 6 november 2013 - 15:57

Särbehandling

I dag har vi kommit överens med den gamla sjömannen som hänger i vårt kafferum att det inte är okej att kommentera min kropp. Det känns som en stor seger efter att ha fått stå ut med frågor om min ålder, när jag ska skaffa barn och konstateranden om att jag säkert är kräsen med maten eftersom jag är rätt smal. För något år sedan var jag tvungen att säga till ordentligt att det inte är kul att skämta om att kvinnans uppgift är att koka kaffe, något som jag möttes av varje dag under några veckors tid.

Det här är verkligen ryckt ur sin kontext och därför låter det värre än det är. Men tänk att det fortfarande finns gubbar med gubbhumor. Tänk.

Igår pratade vi om feminism i kafferummet och en av männen berättade genuint upprört att han blivit särbehandlad på grund av sitt kön TRE gånger i sitt liv (och därmed är kvotering fel). Det var verkligen jättesynd om honom.

Jag hade inte tid att räkna hur många gånger jag blivit särbehandlad på grund av mitt kön, men oj vad jag önskar att de bara vore tre.

Så jo att ää... feminismen behövs än.


lördag 2 november 2013 - 15:48

Pang

Så kom den, lika oväntat som väntat: höstnedstämdheten. Med ett pang. Jag är inne på dag fem och det känns fortfarande pangpangpang.
Fastän allt egentligen är bra. Fin pojkvän, bra sysselsättning, fin lägenhet, bra vänner. Tacksamhetslistan brukar vara mitt bästa medel mot deppigheten. Jag skriver ner min tacksamhet, tvingar mig att se allt det fina som förunnats mig. Och så dansar jag. Då brukar deppigheten försvinna.
Men inte när det handlar om höstnedstämdheten, för den är inte svagare än jag. Vi är lika starka. Vi är jämnstarka. Vi brottas.

Med ett pang blir det omöjligt att känna genuin glädje över tacksamhetslistan. Med ett pang blir jag bara trött och gråtig av att dansa. Med ett pang tycker jag inte längre att jag är vacker.

Höstnedstämdheten tar inte bara bort glädjen, utan också förmågan att känna glädje. Den säger att inget egentligen någonsin blir bra. Alla försök att känna glädje är futila, futtiga. Plåster på ett sår som skulle kräva stygn eller amputering.

Men i dag kan jag skriva om det. Det är bra. Det betyder att jag stigit upp, skakat på kroppen, blivit medveten om min styrka. Jag måste ännu andas i några dagar. Försöka ta promenader, springa bort från tyngden. Sen saakeli.


torsdag 10 oktober 2013 - 20:28

Ge mig lite anarki

Det händer ofta att folk pratar om kristendom på ett sätt som känns främmande för mig. Med folk menar jag kanske mest mediebruset och åsiktsgubbar. När de vräker ur sig har jag lust att ropa "det där är inte kristendom. Ni måste veta vad ni sågar innan ni sågar, hör ni det, ni har fel bild." Men varken bruset eller gubbarna hör. De vet inte hur man gör när man lyssnar. Otroligt frustrerande.

Men i den här videon skymtar det som jag så gärna önskar att bruset och gubbarna skulle fatta. Att kristendom är något mycket häftigare och vettigare än de tror. 
I det här samtalet skymtar det som är kristendom för mig. Ja, inte tre vita män som snackar böcker utan det här med organiserad anarki och protest mot kapitalistisk hederskultur. Ni måste klicka och se helt enkelt. Ge det tjugo minuter, det blir riktigt bra mot slutet.

Det är alltså Patrik Hagman och Tomas Lundström som pratar kristen anarki på bokmässan i Göteborg:

tisdag 1 oktober 2013 - 15:42

Djupet, hallå hej!

Nu har det gått några veckor sen jag förvandlades från trött lomanainen (semesterkvinna) till motiverad studerande. Det är över ett år sedan jag senast läste akademiska texter, eller ens diskuterade ämnen som tillåts vara mångfacetterade. Åsikt mot åsikt bang bang är mera hur medievärlden kommunicerar.

Journalistiska texter är skrivna så att vanliga människor ska kunna ta in dem när de slösurfar eller kokar morgonkaffe. Texterna handlar inte om ytliga ämnen, snarare tvärtom, hela världens misär blir lättläst och det gör att komplexa frågor tyvärr får en ytlig behandling. Men det märks inte. Jag har inte heller tänkt på det förrän nu, när jag suttit två dagar och kämpat med en liten text på tolv sidor. Med ordbok, markeringspenna och wikipedia i högsta hugg. Nu inser jag hur bred men ytlig läsning medierna ger.

Jag förstår ju varför det är så. Journalistiken ska vara snabb. Man får ett uppdrag, forskar lite bakgrund, intervjuar några personer och sammanställer sedan allt till en lättläst helhet med rubrik som lockar till läsning. Processen kan ta en halv dag till max tre (enligt det lilla jag upplevt). Man hinner inte sitta två dagar och läsa en text på tolv sidor. Man hinner inte ta promenader för att reflektera över det man läst.

Jag har saknat det akademiska djupet. Att sitta på seminarier där jag inte förstår allt, men ändå inser vilka spännande sfärer vi snuddar vid. Många av de problem som medierna mal på om fram och tillbaka - ja, det finns faktiskt folk som funderar på dem på ett djupare plan, och kommer med lösningar eller superfundamentala invändningar. De finns. Men de når inte ut ur det lilla seminarierummet där vi sörplar te medan vi diskuterar modernitet och senmodernitet. Förstår ni hur frustrerande det är att sitta i ett rum där potentiella världsförbättrarlösningar finns och samtidigt veta om att ingen utanför det rummet vet om vad som pågår?

Det är väl knappast någons fel att det är så. Men om jag fick två önskningar i dag så skulle de vara de här:
1) att journalister skulle få mera tid att fördjupa sig i forskning. I somras fick jag läsa en doktorsavhandling utanför arbetstid. Jag hade en enda kväll på mig innan jag följande dag skulle intervjua doktoranden. Det blev en bra intervju, men tänk så mycket bättre den hade blivit om jag faktiskt hunnit läsa avhandlingen ordentligt i stället för att stressläsa sammanfattningarna.
2) att forskare skulle bli bättre på att kommunicera sina insikter till vanligt folk. Vanliga människor måste få veta varför din forskning är relevant för världsförbättringen. Om ingen vet om dina insikter, om de bara finns samlade i en dammig doktorsavhandling skriven på fikonspråk, ja, har du verkligen gjort ditt jobb då?

Men egentligen ville jag bara säga att jag saknat det här djupet något oerhört. Visst, jag har haft svårigheter de senaste veckorna, känt att hjärnan inte räcker till. Men jag älskar att läsa texter med mer djup än vad journalistiska texter ger. Här är äntligen texter som låter världen vara komplicerad, och som ärligt försöker resonera sig fram till nya lösningsmodeller utan att fastna i sunkiga gamla världsbilder.

Så hallå djupet här kommer jag.


torsdag 26 september 2013 - 20:20

Kritik tack!

Jag såg den här videon och känner mig hjärntvättad, för jag bara håller med håller med håller med. Kan inte nån av er också se den och komma med kritik? Gärna något annat än att jorden klarat "liknande katastrofer" förr, för det läste jag redan på videons kommentarer på youtube och det tror jag inte ett dugg på.