onsdag 15 november 2017 - 17:20

Ett helhjärtat liv, 6 ledtrådar!

Jag läser som bäst Brené Browns bok Våga vara operfekt. I små portioner tar jag in hennes kloka tankar på morgonens spårvagn. Flera veckor har jag hållit på, några sidor i taget. Hon skriver om hur vi kan bära oss åt för att leva ett helhjärtat liv, och de här veckorna känns det som att små ledtrådar faller ner i min famn lite här och var. Därav:

 

6 ledtrådar mot helhjärtat liv!

Lotuslykta

1. Andetag-bloggaren Nannas text om hur besynnerligt det är att hon var lyckligare och givmildare när hon ägde lite, men nu när hon äger mera ser hon plötsligt en gnidigare sida av sig själv. Amen, säger jag, som också förundrats över att jag kunde ge bort hälften av min inkomst när jag studerade, men att jag nu som löntagande bostadssparare noga funderar över mina kollekter och månatliga inbetalningar till hjälporganisationer. 

 

Laura3Laura i solen. Bild: Ville Kavilo

2. Min vän Laura Hellstens podcast: Vilda qvinnor berättar. Jag har bara lyssnat på första avsnittet ännu men det fyllde mig med sådan ro. Laura sitter ute mitt i natten under fullmånen och stjärnhimlen och delar med sig av sommaren då två viktiga kvinnor i hennes liv gick bort. Podcasten handlar om vad Laura lärt sig av kvinnorna i sitt liv. Det är djup visdom utan krusiduller. Och jag blir så glad av musiken hennes man Markus gjort till podcasten.

 

pussel

3. Ett pussel fångade min blick på loppis. Motivet är verkligen airy-fairy, men jag fylldes av en längtan att lägga pussel. Jag har växt upp med att pussel-läggande är ett sällan skådat nöje, något som bara händer i mellandagarna efter julafton. Men om Sandra Beijer som vuxen insett att hon kan ha en hel kökslåda full av godis, som hon får äta av varje dag, så har jag kanske nu som vuxen insett att jag får lägga pussel också vardagskvällar i november.

 

Soppa

4. Enkel gästfrihet. Min senaste enkla bjud-mat är följande: Klyfta morötter och batater. Marinera dem i olja och kryddor (gärna indiskt), enklast är det om du sätter allt i en stor plastbunke med lock och shejkar loss. Rosta dem i ca 200 grader ca 20 minuter. Under tiden blandar du ihop SÅSEN: en gräddfilsburk och ett fetaostpaket som du smular sönder. Är ni fler en tre lönar det sig att göra dubbel sats. SÅ GOTT.

 

tva kors och en fisk

5. Sofia Torvalds nya bok Två kors och en fisk. Jag visste ju att min tidigare kollega Sofia är bra på att skriva journalistiskt, men jag bara visste inte att hon bär på en så enorm andlig visdom också. Boken landade i helt rätt jord för mig. Trött, stressad och glåmig satt jag på vägen till jobbet och sög i mig kapitel efter kapitel. Boken är full av tankepärlor som känns som friskt vatten för en ökenvandrare. Lika hugsvalande är den estetiska upplevelsen som Ida Wikströms omslag ger.



guardian

(Skärmklipp)

 

6. Och så den här artikeln i The Guardian om ett par som bor i naturen med få ägodelar och jagar sin mat med pilbåge och gevär. o_O

 

 

Det var det! Har du stött på några helhjärtade ledtrådar på sistone?

onsdag 30 november 2016 - 13:35

Kulturfonden och livet just nu

 Kulturfonden selfie

 

Boom, nu har jag lämnat in min ansökan till Kulturfonden. Då är det bara att hoppas att jag ska få pengar för att måla tavlor till en utställning. Hah, det är ju helt overkligt att kunna skriva ut det och veta att det är sant och varken lögn, förbannad lögn eller statistik. Jag är på konstvägen nu vänner och det känns BRA.

Jag bara måste ge en eloge till Kulturfondens ansökningssystem. Det är så enkelt, överskådligt och vänligt på något sätt. Oavsett om vi som söker om pengar får dem eller inte så har vi tvingats fundera över budgeter, målsättningar, tidsplaner. Tvingats glömma artighetsfraserna och bara kontakta dem som kunde funka som samarbetsparter i projektet. Det var verkligen bra för mig att grunna i några dagar på den där ansökan för mitt kommande konstår känns mycket mera verkligt nu. Jag har ju en tidsplan, en samarbetspartner och en budget (vilket inte är det samma som att jag hade pengar, men ändå: en budget).

De senaste veckorna har varit så otroligt intensiva. Det har hänt så mycket på så många fronter (bara en sån sak att jag plötsligt har mer vänner här än jag hinner umgås med) att jag är helt slut, trots att jag precis varit på en tre dagars "semester" i Ascension House och vilat upp mig. Ascension House är ett gästhem som drivs av skandinaviska volontärer här i Hongkong (tycker aboslut att du ska ansöka om att bli volontär där om du funderar på att ta ett mellanår). Min kompis Anna är där som volontär och det är alltid en ynnest att få hälsa på där. Och dessa tre nätter då jag fick sova i en dubbelsäng var helt himmelska. Att bo på tre kvadrat är inte så bra för själen, men att få ta semester från det lilla kvarteret: DET är alla sorters bra för själen.

Tack för era frågor till podden (se förra inlägget)! Jag har tyvärr inte ännu hunnit spela in den, men hoppas hinna göra det nästa vecka. Så om du ännu kommer på någon fråga om mitt hongkongliv: knattra gärna in det i kommentarsfältet.

Yesbox, nu dags för efterlängtat Girlmore Girls-maraton för den här tjejen som by the way har ny frisyr.

 

onsdag 20 januari 2016 - 11:45

Min avgud

Linn undrar: 

Vem är din idol?

Nåja! Nu ska jag ta chansen att do the theologian. Som alla som gått skriban vet betyder ju ordet idol avgud och en ansenlig del av mitt liv går faktiskt ut på att identifiera, skärskåda och slutligen försöka rensa bort mina avgudar. Det är inte så lätt att se dem, begripa sig på dem och hitta på praktiker för att träna bort avguderiet. Men jag försöker.

(Psst! Om du inte orkar läsa mina kunnon deep shitti-tankar som kommer nu, så kan du scrolla ner till slutet för att se vilka människor jag faktiskt beundrar och ser upp till. För visst vet jag att det egentligen var något sånt Linn ville ha svar på. Nu tillbaka till hur jag försöker träna bort mina avgudar.)

En avgud jag just nu kämpar med att förstå är pengar. Jag har månadslön nu, men jag är fortsättningsvis rätt billig i drift. Det betyder att jag kan spara en hel del varje månad (jag skapar Pippipengar, för att använda Isabella Löwengrips terminologi i den fascinerande boken Economista). Det är väl snarare det här sparandet som är avguden, inte de döda slantarna i sig. Jag sparar för att ha en buffert i september när jag inte längre har ett jobb. Jag sparar för att kunna köpa bostad någon gång (har prickat in kalendern exakt när jag ska se till att skaffa ett bostadssparkonto). Jag sparar för den där regniga dagen.

Sparandet är en spännande mekanism. Vad gör det med mig? Att jag varje månad går in på mitt konto och flyttar över en ansenlig summa till ett sparkonto. Att jag kollar vilka fonder min bank kan erbjuda, att jag läser på om bankens etiska alternativ. Att jag pratar om studielånets avbetalning med mina vänner. Att jag nöjer mig med en lite sämre yogakurs på arbis i stället för en bättre kurs på någon plats som till skillnad från arbis inte är stans billigaste. Det är konkreta saker jag gör. Små övningar. Som formar mitt tänkande och därmed mina värderingar och mitt sätt att bemöta andra människor. Men vill jag låta sparandet forma mig som person? Det finns ju inget övre tak på sparandet heller. Det är aldrig nog.

Det är ju inte en dålig sak att vara sparsam. Det är faktiskt vettigt. Och på något sätt gör det mig lugnare i det här turbulenta samhällsklimatet. Det känns inte som att välfärdsstaten kommer att fånga upp mig längre om jag faller, så då känns det tryggt att ha de där Pippipengarna. Och det är just i den här trygghetskänslan jag tror faran ligger. I att jag sätter min tillit till pengar i stället för till mina relationer, min tro, Guds omsorg.

Och här finns hela tiden frestelsen: men är det så farligt då? Att lita på pengar, de funkar ju? Till skillnad från människor så ger de alltid vad de lovar, till skillnad från Gud så är ju pengar faktiskt något jag kan se på, röra vid och ha i min ficka.

Ja, jag är fortfarande i skärskådningsfasen. Har inte fattat ännu. Jag har inte kommit på någon bra praktik för att träna bort mig från sparandets avgud men jag anar att det handlar om relationer. Kanske om öppna middagsbord. Gästfrihet. Generositet. Gåvor utan baktankar. De tre G:na, vem vet, kanske det blir ett begrepp.

AvokadoTypiskt irritationsmoment för den som har sparande som sin avgud: en avokado som är mera kärna än frukt. Den här betalade jag en gång 1,60 för och blev fruktansvärt störd över innehållet.

 

---

 

Enough with the deep shitti. Vem är min idol? Vem beundrar jag, vem ser jag upp till?

Nå till exempel Rabbe, Laura, Ylva, Adrian, Maija, Hanna, Elina, Laura H, Riikka, Suvi-Tuulia, mamma, pappa, mina kolleger, mina lärare, Anna-Lena, Nina Simone, PJ Harvey, Patti Smith, JESUS förstås, Outi Pyy, många släktingar, Elin, Fredrik, Alfred, Linnea, Clara, Sandra, Amanda, Linda, Martina, Joanna, Mische, Samu, Robban, Mixo –  och förstås även Jung Linn.

Och så många fler. Tänk att det finns så många fina, kärleksfulla, kloka människor. Människor som kan vara slackers på utsidan men världens omtänksammaste på insidan. Människor som kämpar med allt världens, men ändå utan att tveka väljer den medmänskliga vägen när valet väl ska göras. Människor som är lynniga och svåra att förstå, men som vid utvalda tillfällen lättar på garden och låter en annan människa komma nära inpå. Människor som är ankaren.

Tack för frågan Linn!

onsdag 28 oktober 2015 - 21:49

Att bli knådad

Skarmklipp 2015 10 28 21.54.12

Jag beställde precis en tid till massören. Det är något jag kunnat göra ett par gånger på sistone eftersom jag fick ett presentkort av Rabbe i examensgåva. En verkligt bra gåva, att få gå och bli proffessionellt knådad flera gånger om!

Massage är utan tvekan något jag verkligen behöver. Jag har ungefär tusen låsta muskler i ryggen som inte gått bort med spikmatta och yoga. Men ändå känns det lite konstigt att gå till den vita lokalen med ljusgrön accentfärg. Lite priviligerat, lite överklass.

– Alla har inte ekonomisk möjlighet att gå på massage! frustade jag åt Rabbe när jag försökte reda ut mina tankar kring detta. Varför ska då jag ha rätt till det?

Han tyckte inte alls att det är överklassigt att gå på massage. Det är tvärtom nödvändigt för att man ska orka, ett vettigt sätt att ta hand om sin kropp. Han menar att alla som arbetar i Finland nog borde ha råd att gå på massage, så dyrt är det inte. Det handlar om prioriteringar.

Det här med att få massage är lite som med att gå till frisören för mig. Vi sysslade inte med sånt när jag växte upp. Första gången en frissasax rörde mitt hår gick jag i gymnasiet, före det var det alltid någon syster som klippte och färgade mitt hår. (Varav en hade som motto I don't care, it's not my hair!)

Så att gå och låta mig knådas är väldigt nytt. Något jag tycker om, något jag behöver. Men nog måste det finnas människor som behöver det mer. Som har tre miljoner knutar i ryggen i stället för mina tusen.

Vad gör man åt det? Vad gör man åt att världen är orättvis? Alla borde ju få ha pojkvänner som ger dem massage-presentkort.

(Den här texten kan läsas antingen som gnäll eller som ett jättehett julklappstips.)

(Bilden är inte massage utan den känsla jag får av massage. Morgonljus, indisk kudde och en någotsånär färsk Kyrkpressen. Och min gamla lägenhet som jag ibland snyftar efter i svaga stunder.)

torsdag 23 juli 2015 - 22:20

Lån

"Nödlån till Grekland" står det på mitt kontoutdrag. Ett plustecken och en nätt liten summa därefter.

Fem-euros-utmaningen haverade lite grann när jag fick lite för många räkningar som skulle betalas lite för samtidigt. Så jag bad om ett lån och fick det. Hellre det än obetalda räkningar.

Om det bara hade handlat om maten så tror jag att det hade gått vägen med de där fem euro om dagen, faktum är att jag fortfarande klarar mig på dem i matväg. Det där lånet gick bara till räkningarna.

Saker som hänt under fem-euros-utmaningen (som ännu pågår till sista juli):

- Gröten har avancerat i mina ögon. Med lite blötlagda linser och quinoa i går det att göra en riktigt trevlig microgröt till lunch. Eller med russin och nötter. Åh, banan.

- Pannkakan har också avancerat. Även respekten för dem som kan det där med att göra en god pannkaka. Mina har hittills blivit lite för äggiga eller för vattniga. Men hoppet om den frasiga pannkakan lever.

- Jolanta kom på besök och fixade fantastisk middag åt mig. Två gånger.

- Jag har fyllt mina frysfack med Malins bönor, som hittade till mig via en rolig omväg.

- Hålet i grenen på mina enda leggings har blivit groteskt stort. Jag har inte haft råd att köpa nål och tråd.

- Jag har löneförhandlat med god utgång.

IMG 20150723 224832

Förutom smultron har naturen gett mig blåbär, svamp (okej Jolanta gav mig kantarellerna) och mjölkörtsblad (supergott i sallad, något jag lärt mig av Nanó).

IMG 20150723 224940

En Jolanta, en utsikt, en middag. Och en flaska rosé som inte syns på bilden. Hopla!

tisdag 14 juli 2015 - 21:44

Hänt i veckan/knegar på/jämna plågor

Hopla, där for nästan en vecka igen. Som jag lite anade blev det tråkigt att dela med mig varje dag av hur det går med femeurosutmaningen. Så här en dryg vecka in i utmaningen att klara mig på fem euro om dagen kan jag ändå meddela: Det går bra.

Jag har lärt mig göra pannkaka på fiilis. Vad som helst slinker ju ner i en sån och det är billigt, mättande och världens enklaste lunchlådegrund. Några maffiga bitar pannkaka plus en sallad med soltorkad tomat är så mycket bättre lunch än microgröt. Nam.

Jag har klarat av att hålla mig till budgeten. Och då gick jag ändå på kafé i helgen!

Viktiga milstolpar i mitt liv i övrigt:

- har sprungit med mina fivefingers för första gången, efter att i flera veckor mest ha promenerat och klättrat med dem. Det är sant som alla säger, det gör otroligt ont i vaderna efteråt.

- plockade fram humoristen i mig och deltog i statistcasting. Gjorde därmed  lokaltevepremiär (start 6:40 i klippet).

- har badat vid två av Mariehamns officiella badstränder och två hemliga. Och tydligen börjat säga bada i stället för simma. Jag ålandifieras!

 

PS. Du vet nog vad jag tänker säga här. I morgon är det onsdag och andrumsdag! I mitt andrum i Radio Vega i morgon fantiserar jag om att flytta bort från alla jobbiga människor. Strax före sjunyheterna och strax efter nionyheterna.

onsdag 8 juli 2015 - 21:05

Dagens födoämnen

Frukost: Sista rågbrödet med smör och skivad banan, svart te med sojamjölk

Lunchlåda: En överdimensionerad portion av gårdagens middag

Mellanmål: En halv munk som nyhetschefen bjöd på till kaffet, PLUS en födelsedagsglass från en kollega, jestas så folk fyller år här

Kvällsbit: Hemgjort knäckebröd med tapenad

Efterrätt: Vanlijglass med nöt-kakao-dadel-smet

 

Inga utgifter i dag, har alltså sparat fem euro till *ölkassan*. Hade packat med mig lite för mycket lunch (så svårt att mäta mat i låda!) så var fortfarande mätt när jag kom hem. Slapp fixa middag och kan således ta med min middagslåda till jobbet i morgon. Ka-ching.

tisdag 7 juli 2015 - 21:43

Ätit som en kung

Dagens fem-euros-dag såg ut så här:

Frukost: Rågbröd med smör och sista osten, tomat, svart te med sojamjölk

Lunchlåda: Gårdagens nudelsoppa plus ett kokt ägg

Mellanmål: Banan, och en glass som en födelsedagsfirande kollega bjöd på

Middag: Morotsgryta med linser, lök, russin och lite torkad shiitakesvamp. Kornpärlor och quinoa. Broccoli-tomat-äppel-sallad, tahini. Hemgjort knäckebröd

Har ätit som en kung alltså. Cyklade hem via matbutiken, köpte morötter, lök, havregryn och knäckebrödsingredienser. Summa 10 euro (använde mig av gårdagens sparade femma).

Vet inte hur länge jag orkar ge rapporter, men just nu är det så kul att jag fortsätter ett tag till!

PS. I morgon är det jag som talar i Radio Vegas Andrum. Strax före sjunyheterna, och strax efter nionyheterna. Jag ska prata om fysisk smärta.

måndag 6 juli 2015 - 20:19

Inte så illa

Fem euro om dagen är ändå inte så lite som jag trodde igår när siffrorna lyste kalla från datorns kalkylator.

I dag har jag inte behövt köpa nånting, alltså har jag mitt i allt nästan tjänat fem euro till mitt terasshängskonto!

Läste i snåljåpsboken (som jag länkade till igår) att det bara för några tiotals år sedan var mycket vanligare med gröt, puddingar, vällingar och frukt- och bärkrämer än vad det är i dag. Till lunch, till middag, till efterrätt. Om vi åt mera av sånt i stället för "tallriksmodellmåltider" så skulle vi spara massor av pengar.

Dagens matlista såg därmed ut så här:

Frukost: Rågbröd med smör, ost och tomat, svart te med sojamjölk

Lunchlåda: Korngröt med russin, en broccoli- och tomatsallad, ett kokt ägg

Middag: Nudelsoppa med broccoli och svamp

Efterrätt: Vaniljglass med en nöt-dadel-kakao-smet

 

Hur bra som helst! Den där nudelsoppan var helt perfekt efter att jag cyklat hem från jobbet i regn. Var helt plaskblöt när jag klafsade in i hissen.

söndag 5 juli 2015 - 19:19

Fem euro

Haha hoho. Jag räknade just ihop ett och annat och insåg att jag i hela juli månad kommer att ha fem euro om dagen. Haha, det är helt sjukt. Det är helt sjukt, med tanke på:

- att maten kostar miljoner på den här ön

- att det är juli och jag vill terasshänga så saakelis

- att jag för någon dag sedan köpte en ekologisk solkräm för 30 faking euro (haha, hoho, crazy eyes)

Men det är också sjukt med tanke på att jag inte egentligen haft en riktig inkomst under hela det här året. Besparingar, bostadsbidrag och lånta fjädrar har varit mitt levebröd. Då är det ju ett under att jag alls har något att leva på tills jag får min första lön.

Nu behöver jag antagligen googla på hur man odlar sin egen potatissallad på balkongen och brygger sitt eget öl av navelludd. Passande nog fick jag boken Nuukaillen eli kuinka pelastin kukkaroni ja maailman till julklapp. Dags att göra detta till en UTMANING. Fem-euros-utmaningen.

(Till dig som tycker att jag går över gränsen genom att berätta lite för mycket om min ekonomi: jag tycker internet behöver det här.)