Ett helhjärtat liv, 6 ledtrådar!

onsdag 15 november 2017 - 17:20 | 6 Kommentarer

Jag läser som bäst Brené Browns bok Våga vara operfekt. I små portioner tar jag in hennes kloka tankar på morgonens spårvagn. Flera veckor har jag hållit på, några sidor i taget. Hon skriver om hur vi kan bära oss åt för att leva ett helhjärtat liv, och de här veckorna känns det som att små ledtrådar faller ner i min famn lite här och var. Därav:

 

6 ledtrådar mot helhjärtat liv!

Lotuslykta

1. Andetag-bloggaren Nannas text om hur besynnerligt det är att hon var lyckligare och givmildare när hon ägde lite, men nu när hon äger mera ser hon plötsligt en gnidigare sida av sig själv. Amen, säger jag, som också förundrats över att jag kunde ge bort hälften av min inkomst när jag studerade, men att jag nu som löntagande bostadssparare noga funderar över mina kollekter och månatliga inbetalningar till hjälporganisationer. 

 

Laura3Laura i solen. Bild: Ville Kavilo

2. Min vän Laura Hellstens podcast: Vilda qvinnor berättar. Jag har bara lyssnat på första avsnittet ännu men det fyllde mig med sådan ro. Laura sitter ute mitt i natten under fullmånen och stjärnhimlen och delar med sig av sommaren då två viktiga kvinnor i hennes liv gick bort. Podcasten handlar om vad Laura lärt sig av kvinnorna i sitt liv. Det är djup visdom utan krusiduller. Och jag blir så glad av musiken hennes man Markus gjort till podcasten.

 

pussel

3. Ett pussel fångade min blick på loppis. Motivet är verkligen airy-fairy, men jag fylldes av en längtan att lägga pussel. Jag har växt upp med att pussel-läggande är ett sällan skådat nöje, något som bara händer i mellandagarna efter julafton. Men om Sandra Beijer som vuxen insett att hon kan ha en hel kökslåda full av godis, som hon får äta av varje dag, så har jag kanske nu som vuxen insett att jag får lägga pussel också vardagskvällar i november.

 

Soppa

4. Enkel gästfrihet. Min senaste enkla bjud-mat är följande: Klyfta morötter och batater. Marinera dem i olja och kryddor (gärna indiskt), enklast är det om du sätter allt i en stor plastbunke med lock och shejkar loss. Rosta dem i ca 200 grader ca 20 minuter. Under tiden blandar du ihop SÅSEN: en gräddfilsburk och ett fetaostpaket som du smular sönder. Är ni fler en tre lönar det sig att göra dubbel sats. SÅ GOTT.

 

tva kors och en fisk

5. Sofia Torvalds nya bok Två kors och en fisk. Jag visste ju att min tidigare kollega Sofia är bra på att skriva journalistiskt, men jag bara visste inte att hon bär på en så enorm andlig visdom också. Boken landade i helt rätt jord för mig. Trött, stressad och glåmig satt jag på vägen till jobbet och sög i mig kapitel efter kapitel. Boken är full av tankepärlor som känns som friskt vatten för en ökenvandrare. Lika hugsvalande är den estetiska upplevelsen som Ida Wikströms omslag ger.



guardian

(Skärmklipp)

 

6. Och så den här artikeln i The Guardian om ett par som bor i naturen med få ägodelar och jagar sin mat med pilbåge och gevär. o_O

 

 

Det var det! Har du stött på några helhjärtade ledtrådar på sistone?

Kommentarer

  • Ileea

    15.11.2017 18:20 (1 månad sen)

    Alltså noll helhjärtade ledtrådar kring livet den senaste tiden. Det är väldigt mycket november, i avseendet att det är långsamt och mörkt, men också ganska fint på sina sätt. Deltidsjobb och engelska mysdeckare som frukostunderhållning. Eller jo, kanske en ledtråd: ät mera protein. Kroppen sade det åt mig, så det blev ris med bönor och nu kikärtsgryta och så har jag quorn i frysen. Havregrynsgröt och smörgås är bra saker, men inte om man bara äter sånt. Annars håller jag helt med Andetag-inlägget. Märkligt att det kan vara så? Kanske om man har lite, så har man också lite att "förlora" genom att ge bort? Artikeln om paret i vildmarken var intressant och provocerande. Det som lämnar i minnet är att kvinnan har "legs shaven". Vem sätter tid på sånt, allra minst i vildmarken? Det är nog inte en helhjärtad ledtråd till ett mer fullvärdigt liv, i alla fall... Ostrukturerad kommentar deluxe, men det blev så många tankar av ditt inlägg :D

    • Liisa Mendelin

      15.11.2017 23:03 (30 dagar sen)

      Ja visst är det provocerande med rakade ben där i vildmarken! Eller sorgligt kanske, att hon är så frigjord från samhällets övriga normer men just den här grejen hänger kvar. Å andra sidan är ju var och en fri att göra vad man vill med sin kropp. Kanske hennes benrakande är mitt porklämmande, något som är ytligt men ändå lugnande att hålla på med. Och jag vill inte kräva perfektion av någon. Det är mera det där totala lösgörandet från samhället som fascinerar mig. Det finns något där. Knappast vill jag kopiera deras livsstil fullt ut, men de är något viktigt på kornet. Bra att du klarar av att lyssna på din kropp! Hoppas du mår bättre av alla pråden. Mysdeckare låter också fint!

      • Ileea

        16.11.2017 11:57 (29 dagar sen)

        Det är sant, man får ju göra precis vad och hur man vill med sin kropp. Tror det mest var märkligt ur min personliga synvinkel: om jag hade gått såpass långt från vårt strukturerade samhälle att jag tvättade håret med urin, så skulle jag nog sedan länge ha skippat rakade ben. Det kändes för mig helt enkelt som en ologisk ordning att av-samhällsifiera sig på! Tror också att artikeln provocerade mig på flera sätt för att jag någonstans inser att det finns bra poänger där, men de är för jobbiga poänger att ta till sig. Då är det enklare att bli arg och helt avfärda det, om du förstår hur jag menar?

        • Liisa Mendelin

          16.11.2017 14:15 (29 dagar sen)

          Jag förstår precis! Tror det är en av de vanligaste reaktionerna man kan ha på människor som lever annorlunda än normen. Jag blev länge, och kan fortfarande bli, arg på människor som jobbar mindre, i långsammare tempo och tar sig tid att göra icke-produktiva saker. Numera har jag insett att jag behöver de där sakerna i mitt liv, och att jag blev arg för att det kändes så omöjligt. Därmed på något sätt oansvarigt av andra att ta det lite piano medan resten sliter på. Ja haha, det ÄR verkligen ologiskt att tvätta håret med urin men ändå göra sig besväret att sheiva benen. KÄnner att jag måste läsa hennes bok för att få klarhet i detta!

          • Ileea

            16.11.2017 23:12 (29 dagar sen)

            ÅH, den där tanken om oansvaret i att ta det lugnt när andra kämpar på är så bekant. Fast jag har nästan alltid varit på piano-sidan och känt mig som en oförtjänt snyltare - fast jag ju nog på flera andra plan vet att det är helt felaktiga tankegångar. För som du skriver: man (jag, du, säkert de flesta) behöver långsammare tempo och tid till icke-produktivitet.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.