måndag 12 oktober 2015 - 18:53

Ja det hände igen

Det är inte så länge sedan jag skrev att jag flyttat till Borgå, att jag börjat spinna nya rottrådar dit. Flytten rimmade på många sätt väl med mina ideal: bo mindre, enklare, längre bort från det jäkt som finns i större städer. Bo i trähus, nära vattnet, nära bra äventyrsskog.

Och det hade antagligen funkat riktigt bra, om det inte var för att jag kirrade ett heltidsjobb i Helsingfors. Så nu har jag flyttat härifrån…

Gult hus Borgå Hammars

…hit.

Rödbergen

Till Helsingfors, till Rödbergen, till mitt i böllon.

Jag flyttade från en pendeltid på i värsta fall två timmar från dörr till dörr – till en fantastisk tio-minuters-promenad. Jag flyttade från badrum och kök i grannhuset till badrum och kök tre hoppsasteg från min säng. Jag flyttade från billig hyra till dyrare variant, men från ett otroligt vardagskråtande till något som så småningom ska bli feng shui.

Nu ska jag alltså slå ner några nya bopålar här, de där pålarna som inte riktigt hann bli nerslagna i Borgåleran. Det ska väl gå. Men då får jag nog sluta upp med att läsa om Underbara Claras självförsörjning och stirra på Jonna Jintons instagrambilder. Jag behöver urban inspiration. Tips, någon? Hur skapar jag ett meningsfullt och njutbart liv i storstan?

lördag 10 oktober 2015 - 13:50

Saikku

"Mä pistän sulle neljän päivän saikun, eiks niin."

Orden är en fråga men rösten är kompromisslös. "Du ska vara sjukskriven i fyra dagar nu."

Jag är förvirrad. Mitt syfte med fredagens läkarbesök var att snabbt konstatera bihåleinflammationen och få utskrivet ett paket Duact. Knapra pillren över helgen och vara redo för jobbet igen på måndag. Men den barska läkaren säger att jag får återvända först på torsdag. Det här är min längsta sjukskrivning hittills och jag känner att jag sviker duktigheten inom mig.

Kanske hon såg något annat på röntgenbilderna och i blodproven. Kanske en begynnande utmattning. En alltför lång tillvaro utan lediga dagar. En utdragen flytt. En pressad tillvaro.

Jag är väl tvungen att ge henne rätt. Värken i bihålorna är verklig. Det andra likaså.

Så nu sitter jag hemma med mina fyra olika medicineringar (kan de faktiskt vara nödvändiga?) och ser på en dokumentärserie om Jonna Jinton medan jag repararerar min systers kofta. (En tråd har dragits ur och det bästa verktyget jag hittat i vårt flyttkaos till hem är en gaffel.) Jag tvingar mig själv att varva ner. Jag vill bli frisk.

För på torsdag tänker jag återvända till mitt nya jobb. Ett jobb som jag tycker väldigt mycket om.

---

Och i pausen mellan vilorna kommer jag på att jag haft en ny totalt odokumenterad frisyr i flera månader. Rabbe snyggade till den för någon vecka sen, så det lämpligaste läget att visa upp den är nu. Varsågoda, tre saikku-selfien:

Bild 10 10 2015 kl. 13.33 2Napecut undercutNapecut undercut#napecut #undercut

onsdag 3 september 2014 - 19:49

Och domkyrkan klämtade kvart över

Efter strapatsernas strapats är jag och mamma äntligen i Åbo. Vi har flyttat mina grejer hit från Helsingfors. 

Jag var rätt stolt när jag packade och märkte att bohaget endast utgjorde 4 stora clas ohlson-kassar, tre mindre kassar, en rinkka, en symaskin och en fikus. Var mindre stolt när jag släpade dem uppför trapporna till mitt Åbohem, tyngd av århundradets mensvärk. Aldrig mera ska jag packa alla böcker i en kasse. Aldrig mera ska jag köpa saker. Alla saker väger och alla saker ska någon gång flyttas.

Men nu är jag här. Älskar att det här är fjärde gången min mamma hjälpt mig att flytta, speciellt när hon en gång väldigt bestämt sa att hon aldrig någonsin tänker hjälpa sina barn att flytta (ska de nu en gång flytta så får de väl fixa det själv, löd det beundransvärt pragmatiska argumentet). Jag tror mammor är varelser som ändrar sig väldigt mycket.

Nu ser hon på tysk serie från sin dator, som en riktig hipster. (Hon avslöjade idag att hon haft ett twitterkonto och att hon nu funderar på detta med instagram. Om det inte vore för att facebook står där och kräver uppdatering. )