För att provocera min inre 18-åring

tisdag 5 juni 2018 - 11:17 | 2 Kommentarer

Liisa student

Foto: Laura Mendelin

 

Häromveckan var det många som hakade på #önskarjagvetat #olisinpatiennyt och delade sina gamla studentfoton på Facebook och Instagram. Bilderna kompades av hälsningar från de nu vuxna personerna till sina 18-åriga jag. En sådan postning gjorde även jag, och kände hur livsvisdomen flödade:

Du kommer att glömma det mesta du skrivit i studenten, men utveckla en djupare kunskap om livet. Du behöver inte vara så hård mot dig själv och din kropp. Hela du får vara du.

Jag var riktigt nöjd över att ha summerat tio års lärdomar så käckt. Men efter att ha läst 10-20 liknande texter av andra ivriga rådgivare började det kännas lite... ja, gjort. Det råder ju inte precis brist på goda råd åt unga människor i vår tid. Då var det perfekt att min vän Ulrika utmanade mig att i stället fråga vad den där coola studenten på bilden skulle ha att säga åt den här tanten som jag är i dag. Så jag blundade och lyssnade inåt en stund.

Hon visade sig vara riktigt frän, denna Liisa 18 år:

Jobba i kyrkan, herreguuuud! Hur tragisk är inte du. Liisa, du måste också sluta jobba med marknadsföring, det är det sista jag vill göra! Gör konst! Skriv smarta saker! Kolumner och skit. Bryt dig ut ur Svenskfinland. Gör inte vad omgivningen säger åt dig att göra, tänk själv för guds skull. Du har också blivit för hemtam i Finland, det är ju ute i världen du ska vara! Men jag är nöjd med att du skaffat dreadlocks.

Snacka om kalldusch! Men jag får ge henne rätt på många punkter. Hon har mycket bättre koll på mina värderingar och livslustar, än vad Liisa-29-år-just-nu-mellan-två-jobb har. Egentligen har hon rätt i precis allt annat än det där med kyrkan.

För i kyrkan trivs jag, fortfarande efter den första förälskelsen som 19-åring.

Därför tänker jag nu kontra den 18-åriga Liisas fräna ord genom att fylla i sevendays lista om kyrkan. Den är kopplad till församlingsvalet i höst, ett nationellt val där alla medlemmar över 16 år har rösträtt. Vi kör!

 

1. När jag hör ordet församling tänker jag…

... på Maxmo församling, Åbo svenska församling och Helsingfors baptistförsamling. Dem har jag hängt tillräckligt länge i för att ha ett emotionellt band till.


2. När besökte du senast en kyrka eller ett kapell och varför? Vad tyckte du?

Iförrgår. Jag var på en helt vanlig söndagsgudstjänst i baptistkyrkan Betel i Helsingfors. Vi sjöng den här psalmen och firade nattvard. Efteråt åt vi studenttårta och hade ett roligt samtal om vad våra inre 18-åringar skulle säga åt oss om de såg oss nu. Vi kom fram till att de flesta av dem skulle vara rejält förvånade.

Jag ska förresten predika i Betel inkommande söndag, 10.6 kl. 11. Välkommen!


3. Berätta något minne om din fadder (dvs. gudmor eller gudfar), eller berätta om något som du har gjort med ditt eget fadderbarn?

Jag fick en pytteliten silverring av min fadder när jag var ett dagisbarn. Den var tunn och bara utsmyckad med ett enkelt L, för Liisa. Jag var väldigt stolt över ringen men glömde sedan bort den i många herrans år. För ett år sedan var jag hemhemma och röjde upp bland mina barndomssaker, och råkade hitta just den ringen. Nu var den pytteliten i min stora hand. Men den var en fin påminnelse om att jag som då nybliven singel faktiskt nu fick fokusera på att lyssna till mig själv och mina behov. "Liisa i fokus", ropade ringen hela förra sommaren när jag bar den på mitt lillfinger.  

 

4. Om jag fick bestämma i kyrka och församling, då skulle jag satsa på…

...att få hela verksamheten i församlingen att snurra kring gudstjänsten och diakonin (kyrkans socialarbete). Soppkök efter gudstjänsten, loppisbord i vapenhuset, samtalsrum bredvid kyrkbänkarna. Mera party och gemenskap över gränserna.

 

5. Visste du att kyrkan är en demokratisk organisation och att det är församlingsval i november? Tänker du rösta i valet? Känner du kanske någon som ställer upp som kandidat eller funderar du själv på att göra det?

Japp, det visste jag. Jag tänker absolut rösta, eftersom det också är enda sättet att indirekt påverka vilka personer som sitter i kyrkans högsta beslutsfattande organ, kyrkomötet, som t.ex. bestämmer om kyrkan kan gå in för samkönade äktenskap. Jag känner några som funderar på att ställa upp som kandidat, och har även själv kännt efter om det är något jag vill göra. Men eftersom jag just nu inte är aktiv i den församling jag kan kandidera i, känns det inte som något jag vill göra. Jag gör min frivilliginsats för kyrkan på andra sätt just nu. Till exempel genom att skriva den här texten, predika ibland och vara med i styrelsen för Helsingfors KFUK (en kristen feministisk förening).

 Liisa olLiisa 18 år trodde nog inte att det kan se ut så här att jobba i kyrkan. Bild från en ölprovning jag var på med kollgerna från Kyrkostyrelsen igår.

 

Du då? Vad skulle din inre 18-åring ha att säga dig idag?

Kategorier:

Kyrka

2

Kommentarer

  • Ika

    05.06.2018 16:36 (6 månader sen)

    Hjärta på den här texten!

    Jag har tänkt rätt mycket på min inre 18-åring sedan jag läste din uppdatering. Jag tror att om 18-åriga jag skulle ställas inför mitt liv i dag skulle hon vara mycket förvånad, antagligen till och med chockad. Bo i Helsingfors? I en liten lägenhet? Inte man, hus på landet och barn? Hallå, vad sysslar du med? Det här med dans är lite konstigt, men antagligen bra konstigt. Men dejtandet och upptäckterna längs den vägen är liksom för mycket på alla håll och kanter för mitt 18-åriga jag. Jag vet inte om jag skulle klara av att övertyga henne om att det här också är helt okej. Hon har lite bristande livserfarenhet, om man säger så.

    • Liisa Mendelin

      06.06.2018 09:23 (6 månader sen)

      "Hallå, vad sysslar du med?"
      Ajaj, det river till lite extra när det är ens egna 18-åring som säger det. Men du bor ju så på grund av annat bra du ordnat för dig i livet: en vardag som innehåller dans och kultur, ett jobb där du får göra teater- och bokrecensioner och ett tämligen bra gäng av människor som tycker om dig.


Skriv kommentar