Jobbsökarvåndor och Den Stora Insikten

onsdag 16 november 2016 - 16:47 | 13 Kommentarer

Den som följt mitt Hongkong-liv på instagram (@liteskrik) har kanske noterat en hel del bilder från Hong Kong University i mitt flöde. Och märkligt rustande av plus- och minuslistor. Allt ska förklaras nu.

Mina besök på HKU campus handlar inte enbart om att det är ett häftigt ställe uppe bland skyskraporna, utan om att jag faktiskt erbjudits ett jobb där. (Ja, SÅ häftigt.) Det här samtidigt som ett perfekt jobb för mig dykt upp i Helsingfors och jag knattrat iväg en ansökan även dit. Ni börjar förstå behovet av plus- och minuslistandet.

Skarmklipp 2016 11 16 22.26.10

De senaste veckorna har de flesta av mina samtal med människor gått ut på att jämföra the Hong kong job and the Helsinki job.

Båda är informatörsjobb. Hongkongjobbet är för ett nätverk som promotar religionsdiskussion på HKU. Nätverket ordnar evenemang och gästföreläsningar med nån sorts avstamp i kristen tro. Många ”teologkändisar" finns med i nätverket. Helsingforsjobbet å sin sida handlar om att vara informatör för Kyrkan i Helsingfors.

Jag har på allvar övervägt att stanna kvar i Hongkong i ett år eller två. Inte för att jag trivts desto vidare här de senaste veckorna (nu har det ändå svängt åt det bättre, är så glad över det), utan för att det här med att jobba med akademisk diskussion kring religion verkligen lockar. Det kändes häftigt, som ett perfekt steg vidare i karriären och som något som absolut inte skulle gå att göra i Finland (där universiteten är enormt drabbade av sparkrav, och där det dessutom finns en nästan religionsfientlig atmosfär). Men jobbet visade sig vara deltid med rätt låg lön och troligen ändå heltidsansvar. Uppgifterna var mindre kreativa än titeln ("creative media officer") och framför allt mera administrativa och event manager-aktiga. Första året skulle gå åt till att förstå invecklad byråkrati.

15058604 10154590521905856 1155391734 n

I något skede mattades Hongkong-lockelsen av till förmån för Helsingfors-jobbet. Trygg anställning, bra lön, trevliga kolleger och meningsfulla uppgifter. Tyckte också att den krävande anställningsprocessen med ansökning, skypeintervju och test gick så bra att jag nästan kunde förvissa mig om att jobbet var mitt. I väntan på det slutliga beskedet planerade jag hur det jobbet skulle kunna förverkligas så kreativt som möjligt.

Men så kom gårdagen och beskedet. På grund av tidsskillnaden till Finland var jag på väg hem från ett barhäng (som egentligen var planerad som en enkel middag men urartade till hallonmojitos och fiiilisdans till no woman no cry) när telefonen ringde. Djupt nere i en larmig metrotunnel fick jag höra att Helsingforsjobbet gått till någon annan, att jag blev en stark tvåa.

Jag var väldigt förvånad (och SÅ nyfiken på VEM som möjligen kan vara bättre än jag för det jobbet, haha). "Högmod går före fall" ekade i mitt huvud på metroresan hem. Tröttheten tog över kroppen, men samtidigt pumpade hallonmojiton i ådrorna och ett svagt no woman no cry började ljuda i huvudet igen. Vad tror ni om den låten? Den direkta tolkningen är väl att en man är sorgfri när han inte har någon kvinna, men jag tror att den handlar om att trösta en gråtande kvinna. No woman, don’t cry. Efter en stunds emotionell dipp (med den brännande frågan: VAD har du Gud tänkt att jag ska göra nu? Vad var det här bra för? Vilka fler olyckor ska du sända över mig? Yhyy. ) segrade ändå Bob Marley och jag började få aningar om vad den här stängda dörren egentligen kan handla om.

 

Skarmklipp 2016 11 16 22.52.11

 

Jag sammankallade Rabbe till lite FaceTime och gick igenom situationen, hela tiden med ett energirus i ådrorna. Kanske var det hallonmojiton, kanske den otroligt vackra bergsvandringen jag varit med om tidigare på dagen. Jag kände ett sånt spralligt hopp. Jag behöver ju faktiskt inte ett tryggt heltidsjobb just nu. Jag behöver inte återvända till kontorsmiljö och ge min kreativitet åt någon annan. Jag kan bli en fri själ!

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på en målning jag gjorde för tio år sedan på gymnasiets bildkonsttimmar. Kubistiska kaniner. Det är den bästa tavlan jag nånsin gjort, men ändå slutade jag måla efter gymnasiet. Inte medvetet, men studierna tog vid och det fanns så mycket annat som tog tid. Jag tyckte mig sakna rum för att måla, tidsligt och rumsligt. De senaste åren har jag försökt vara kreativ med små medel. Klädval, bloggande, instagrammande, flätande, klädreparation, virkning och ja framför allt skrivande. Men vet ni, DET RÄCKER INTE. Före jag blev en person som fick bra betyg så var jag den där konstnärliga kreativa typen. Som gick i konstskola och älskade bildkonsttimmarna. Med ständiga projekt på gång i det råddiga flickrummet, eller i mammas syrum.

Kubistiska kaninerDet finns mycket som är slarvigt och fel i den här tavlan, men det är kanske just därför jag så starkt känner att jag inte är klar med de här kaninerna. Jag behöver ge dem några fönster till att komma in i vår värld genom.

 

Men den här konstnärssjälen har legat i dvala medan jag gjort det som duktiga flickor med bra betyg gör: går gymnasiet, gnetar ihop en examen från universitet, jobbar varje sommar och skickar tusen arbetsansköningar till häftiga journalist- och informatörsjobb. Som bostadssparar, äter hälsosamt och motionerar för att orka sitta på de där arma kontorsstolarna utan att få söndrig rygg.

Det är dags för duktiga flickan att gå i dvala nu, och för konstnärssjälen att vakna. Ett år ska hon få, åtminstone. Jag har tänkt frilansa två dagar i veckan för att ha nån inkomst (har du journalistjobb, artiklar, recensioner, översättningar på lut –––––––> liisa.mendelin@gmail.com). Resten av dagarna ska jag vara snål som bara den och göra om mitt rum till en ateljé. Igen. Jag ska sova bland färgtuber och stafflin. Och förstås måla och yoga däremellan.

Det är tio år sedan jag målat aktivt. Under den tiden har jag tagit del av en hel massa konst som andra gjort, jag har till och med recenserat den, analyserat den, skrivit akademiska arbeten om den. Jag har också intervjuat människor som gjort stora kursändringar i livet, nickat igenkännande till det stora frihetsbehovet. Det är dags att sluta betrakta nu. Livet är för kort för kontorsjobb (åtminstone år 2017). Nu saakeli ska jag bli konstnär! 

(Om inte annat så kan familj och vänner vänta sig halvdåliga alster till julklapp 2017. Tänä vuonna Lissu vähän askarteli paskarteli.)

Men helt tänker jag inte överge den duktiga flickan. Hon har till exempel varit till stor hjälp med att knåpa ihop den här to do-listan för att åstadkomma konstnärsskap. Jag ska:

  • Besöka så många gallerier och muséer jag bara hinner med så länge jag är kvar i Hongkong, fota och anteckna som en iller
  • Göra om mitt rum till ateljé när jag återvänder till Helsingfors. (Byta till mindre säng, föra grejer till vinden, fynda ett staffli och placera det vid fönstret.)
  • Be konstnärliga vänner ge mig konstmaterial de inte behöver
  • Fixa frilansjobb
  • Köpa museikortet
  • Anmäla mig till alla möjliga kurser i måleri
  • Måla kubistiska kaniner/ordna CV-brännarperformans
  • Njuta.

 

Skarmklipp 2016 11 16 22.45.23Men än så länge finns det tid kvar att njuta av den här galna staden.

Kommentarer

  • Alexandra Grahn

    16.11.2016 18:11 (2 år sen)

    Ååå va spännande! Blev så glad av att läsa de du skrev! Jag står lite inför samma sak jag har inte bestämt mig för att bli konstnär men för 2017 ska bli det år då jag gör det jag VILL och int de jag BORDE göra! Jag har inget jobb efter nyår (förutom nå frilans) ja ska göra klart min examen för de ha vari mitt mål jättelänge, men utöver de ska ja göra det ja vill! Spännande!

    • Liisa Mendelin

      17.11.2016 06:04 (2 år sen)

      Så roligt att höra! Att byta borde mot vill är så otroligt svårt, åtminstone att ta beslutet. Hoppas verkställandet blir lättare, för oss båda!


  • asd

    16.11.2016 18:54 (2 år sen)

    Det är den senare tolkningen av sången som är den rätta! Åh, den kom på radion häromdagen och jag upptäckte att jag ännu kan hela texten utantill <3

    Lycka till!! Åh, man borde verkligen vara lite mer 'självisk' i livet, eller satsa på mera självinsikt i vad man gör. Varför inte trycka upp och sälja lite snygga print sen?

    • Liisa Mendelin

      17.11.2016 06:07 (2 år sen)

      Så bra att få tolkningsbekräftelse från nån som FAKTISKT KAN TEXTEN UTANTILL! Jag sjunger bara "do you remember, na na naa na naa..."

      Ja, ett visst mått av själviskhet behövs nog emellanåt.

      Ingen tokig idé det där med printsen. Ifall det nu blir något jag täcks visa upp åt världen.


  • R

    16.11.2016 20:15 (2 år sen)

    Ooo <3 multa saat maalaustelineen

    • Liisa Mendelin

      17.11.2016 06:08 (2 år sen)

      Uuuui, yes please (riippuu vähän koosta mut katotaan kun palaan suomeen). <3


  • Ylva

    16.11.2016 22:07 (2 år sen)

    Fantastisk plan! Det låter så väldigt spännande! Önskar dig all lycka. Håller på att fundera ut vad jag ska göra till våren och ska göra en skype-intervju till ett jobb jag verkligen vill ha. Försöker att inte vara det men är typ hundra procent säker på att få tjänsten (vilket inte alls är säkert förstås). Om jag nu inte får det känns det skönt att veta att det går att hitta på något helt annat. :)

    • Liisa Mendelin

      17.11.2016 08:14 (2 år sen)

      Tack! Det gör nog en stor skillnad om man verkligen vet att man vill ha ett visst jobb. Då lyser du på ett helt annat sätt i intervjun. Lycka till med det! Och ifall den dörren ändå skulle stängas så stämmer den där klichén faktiskt: om Gud stänger en dörr så öppnar hen ett fönster.


  • malin/ en gul apelsin

    16.11.2016 22:33 (2 år sen)

    Jeeee! Vilket bra, spännande och modigt beslut! Jag är säker på att du inte kommer att ångra det här. (Tackade du alltså helt nej till Hong Kong-jobbet? Medan jag läste hade jag en bild av att du skulle bli kvar i Hong Kong och jobba halvtid på universitetet och vara konstnär där på plats, resten av tiden. Det skulle ju också vara något?) Oavsett: grattis till framtiden! Magkänslan är bäst!

    • Liisa Mendelin

      17.11.2016 08:17 (2 år sen)

      Så härligt att du är säker på det!

      Jag har faktiskt inte ännu gett besked till HKU, men jag tror att det skulle vara rätt jobbigt att försöka vara konstnär här samtidigt som jag lär mig ett nytt krävande jobb. Kvadratmetrarna är också så himla dyra här att jag inte vet hur tusan jag skulle lyckas ha en ateljé med den minimala inkomsten, för att inte tala om mat på mitt fat. Men det skulle ju definitivt vara coolt att vara konstnärsfrö i Hongkong. Behövs en del meditation över saken ännu.


  • Ileea

    17.11.2016 11:41 (2 år sen)

    Vad roligt att läsa, och så modigt av dig att våga! Jag blev riktigt nedslagen medan jag läste inlägget, för jag fick känslan av att du skulle ta det där inte-så-kreativa jobbet i Hongkong trots allt - för att det är mest praktiskt och man ska vara en Duktig Arbetare och allt sånt skit. Men så läser jag vidare och ba' HELOMVÄNDNING! :D Jag hejar jättemycket på dig och dina framtidsplaner!

    • Liisa Mendelin

      18.11.2016 05:07 (2 år sen)

      Tack Sandra! Så bra att få pepp på att det här är rätt grej. Funderar ännu på HK-alternativet, att vara konstnär här i HK och få in kosing på det där deltidsjobbet. Men jag tror ändå inte att den lönen skulle täcka levnadskostnaderna i den här dyra staden, för att inte tala om att försöka fixa en ateljé. Eftersom konstnärsskapet är så nytt för mig kan det också hända att det är klokt att påbörja det i ett land där jag vet hur all infrastruktur funkar, ergo Finland. Så där, nu fick du aningen oombedd ta emot lite beslutsångestrant. :)


  • Ileea

    18.11.2016 16:52 (2 år sen)

    Jo, jag menar inte att HK-jobbet skulle vara ett dåligt alternativ (inser att min kommentar kan tolkas så), utan var fundersam över att du helt skulle skippa allt vad konst heter till förmån för tryggheten i ett inte-så-kreativt jobb. Om HK-jobb och konst går att kombinera är det ju bara hemåt! Eller så drar du rent konkret hemåt och blir aspirerande konstnär i Finland. Oavsett så önskar jag dig lycka till och ser fram emot att höra om din resa :)


Skriv kommentar