Kvaliteten på Sevendaysbloggarna

lördag 12 december 2015 - 14:22 | 2 Kommentarer

Äntligen är det lördag, och äntligen har jag tid att blogga. (I övrigt har tiden gått åt till firmajulfest, simning, jobb, gräl, lenkki och byk-kaos.)

Nu ska jag börja svara på era frågor (som man för övrigt gärna får fortsätta ställa här).

Sofie frågar:

Vad tror du krävs för att få blogga på sevendays? Det är ju många av bloggarna här som inte blivit uppdaterade sen i somras, så kvalitén på många av bloggarna är ju usel.. Var du med från början på sevendays? Vad fick dig att börja blogga här? :)

 

Jag vet inte exakt vad som krävs för att få blogga Sevendays. Men jag har förstått att ett mål är att ha ett väldigt brett utbud av bloggar. Därför är det inte bara de vanligaste bloggtyperna som finns här (de vanligaste tror jag är mamma-, tränings-, mat-, inredning-, mode- och skönhetsbloggar), utan även andra nischer som kan tilltala andra människotyper än de vanligaste bloggläsarna. (Typ män.)

Den som inte driver de vanligaste bloggtyperna håller egentligen på och bryter ny mark. Har man en speciell nisch så är det svårt att veta hurdan ton man ska ha i bloggen, hur man ska balansera mellan fakta och personligt flashande. Det kan lätt leda till bloggtorka. Alla som bloggar här på Sevendays har inte en jättestor bloggvana, men sitter ändå på intressant kunskap och berättelser.

Sedan tror jag inte att bra kvalitet på en blogg nödvändigtvis behöver innebära att den uppdateras ofta. Bloggar som uppdaterar mera sällan kan ändå leverera otroligt bra innehåll. Som till exempel Patricia Rodas fotoblogg.

 

Skarmklipp 2015 12 12 15.03.11Min gamla blogg, liteskrik.blogspot.fi.

 

Jag har bloggat på Sevendays sedan starten i februari. Innan sajten öppnades var det en öppen ansökan som jag deltog i, och blev vald. Till en början var jag tveksam till om just jag passar här. Det kändes så kommersiellt och en stor del av det jag bloggat om tidigare handlar ju uttryckligen om konsumtionskritik. Jag var på något sätt rädd för att bli utnyttjad, för att "sälja ut mig". Haha. Gjorde till och med en lista på hur jag förhåller mig till annonsering, för att inte glömma var hjärtat står.

Jag övervanns ändå av frestelsen att få fler läsare, att få prata om mina hjärtefrågor med fler människor. Att uppgradera mitt bloggande (som jag ändå hållit på med i typ tio år). Och så är jag så förtjust i Linn (som jag studerade journalistik med). Därför är jag på Sevendays.

Tack för frågan Sofie! 

 

Skarmklipp 2015 12 12 15.03.42Mitt allra första inlägg på Sevendays.

Kommentarer

  • Ulrika Fellman

    12.12.2015 18:01 (3 år sen)

    "Har man en speciell nisch så är det svårt att veta hurdan ton man ska ha i bloggen, hur man ska balansera mellan fakta och personligt flamsande." Exakt så är det! Där känner jag verkligen igen mig. Har egentligen ännu ingen aning om hur jag ska förhålla mig till bloggandet och vad det är jag vill med det. För något vill jag, något mer och annat än att skriva ut hela mitt privatliv och min vardag. Men det gör att jag inte riktigt känner mig som en bloggare, för det är ju så de flesta bloggar ser ut. Åtminstone de stora. Och det är svårt att inte bli påverkad av hur andra skriver, även när man bara vill köra sin egen grej! :)


  • Liisa Mendelin

    13.12.2015 17:09 (3 år sen)

    Tack för din kommentar!
    Jag har någon gång försökt mig på mera nischat bloggande och tyckte det var oerhört svårt, samtidigt som jag också upplevde att responsen och intresset från läsarna sjönk. Det är väl egentligen väldigt få människor som vill läsa enbart om EN sak. Och i bloggmediet verkar det ofta vara så att relationen mellan bloggaren och läsaren är grunden. Om man inte avslöjar något alls om sig själv blir det lätt tråkigt, för jag tror de flesta människor ändå funkar lite som jag: lite skvallernyfiket, men ändå mest intresserad av hur tusan andra människor får det här livet att gå ihop. Hur orkar de, hurdan frukost äter de, när på dygnet klämmer de egentligen in de där feng shui-minuterna...
    Hoppas du hittar din bloggton så småningom! (Jag tror att lösningen bara är att skriva skriva skriva, sänka ambitionerna, ibland våga sig på att flasha något om sig själv, våga skriva lite trams mellan varven. Då slukar läsaren liksom faktan av bara farten.)


Skriv kommentar