Misslyckanden och morgonilska

måndag 15 februari 2016 - 20:13 | 8 Kommentarer

Jag var så arg i morse. Trots att helgen varit trevlig – nej, ljuvlig – med snusande på ett riktigt nykommet syskonbarn och besök i både kyrka och simhall med två plötsligt mycket äldre syskonbarn. Trots solsken och trots generöst slappande.

Det är som om ilskan inte förstod att jag inte bäddat för den. Jag hade ju manglat lakanen för lyckan, friden, feng shuin. Det var inte hopplösheten, irritationen och utsiktslösheten som skulle få trycka sina huvuden mot de omsorgsfullt påträdda dynvaren.

Jag var nästan trotsigt arg. Jag höll i härdigt fast i ilskan, trots att morgonbussen kom bara en minut efter att jag ställt mig för att vänta på den. Trots att jag fick en sittplats. Trots att jag kunde se havet när bussen rullade över bron från Drumsö. Ilskan var min rättighet, min, bara min. Så ofta som jag går runt och är en snällis så har jag ju liksom tjänat in ett helt lass ilska. Jag bibehöll stadigt min ilska trots att min arbetsplats i dag inledde sitt gratisloppis.

På lunchen var jag arg över att efterrätten – apelsinkvark – såg så god ut i all sin icke-veganskhet, på eftermiddagskaffet var jag arg över att jag inte fick äta av chokladen på bordet, på grund av någon löljig skenhelig idé om fasta som jag kommit på.

Så arg, så arg. Till slut grävde jag ändå fram sockrigt ingefäragodis ur min arbetsgömma, och norpade den nästsista fazers blå ur skålen på kaffebordet. Hällde mjölk i teet av bara farten.

Jag får väl börja om fastan i morgon. Herrens nåd är var morgon ny sägs det.

---

Tog en tupplur när jag kom hem. Pratade med Laura. Läste lite Dagens lösen (min nya favoritandaktsbok, det berättar jag mera om i torsdagens KP), läste lite bibel, och läste slutligen lite i Martina Moliis-Mellbergs mästerverk till bok A och fastnade för orden:

och Atlas, han står där. väntar på att någon annan ska
fatta hans beslut. gör du inte det, Atlas? väntar du
på mig? på att jag ska krossa sanden med mina ord och
mina viljor. på att jag ska tvinga himlen ur händerna på
dig. du är svag, Atlas. hur många himlar du än orkar bära
är du svag tills du låter bli.

---

Jag vill låta bli.

 

Skarmklipp 2016 02 15 20.39.22En tidigare stund av surpuppighet, från min instagram @liteskrik som sover så sjuttons efter min adventsfasta. Har inte ännu uppbådat tillräckligt driv för att att raclaima mitt instagrammande. Kanske när det blir ljusare igen. Kanske när ilskan släpper.

Kommentarer

  • Ileea

    15.02.2016 21:01 (3 år sen)

    Ibland är det sådana dagar, oavsett hur bra en har bäddat. Jag önskar dig en mindre ilsken morgondag och nya tag med fastan! Ska se till att få tag på ett avsnitt av torsdagens KP :)

    • Liisa Mendelin

      15.02.2016 21:10 (3 år sen)

      Tack Sandra! Jag tror att sömn är nyckeln, och att bara rida ut det. Är det så här det känns att vara Liisa just i dag så är det väl bara att acceptera. Kul att du vill läsa KP-grejen, kan förvarna att det är en pytteliten grej, (så att jag inte gör falsk marknadsföring).

      • Ileea

        15.02.2016 21:17 (3 år sen)

        Att gå och lägga sig och vakna till en ny morgon är ju i princip människors sätt att utöva "har du prövat att stänga av den och sätta på den igen?", som är standardrådet när det är teknik som krånglar. Och förvånansvärt ofta funkar det ju, både med teknik och människor!

        Jag kan ha din lilla KP-grej som ursäkt för att få gå till biblioteket på torsdagen! Det brukar ju finnas mycket annat intressant att läsa där - både i KP och på bibban överlag.

        • Liisa Mendelin

          15.02.2016 21:22 (3 år sen)

          Härlig jämförelse med tekniken!
          I såna här små snuttar låter din vardag så ljuvlig. förstås ska du ta en sväng till bibban å läsa KP. :)


  • Ika

    15.02.2016 22:41 (3 år sen)

    Jag råkade ut för oerhört klumpig människa i vården och har därmed varit mycket argare än vanligt de senaste dagarna. Arg och motiverad att ställa mig på barrikaderna (för att en människa får vara sådär klumpig och inkompetent i den där situationen är inte enbart ett misslyckade på individplan utan, visade det sig, ett systemfel).
    Likväl är det jobbigt att vara arg. På väg från jobbet missade jag först den ena spårvagnen och sedan den andra och gick resten av vägen till biblioteket i raketfart, påeldad av ilskan. Vilket i och för sig var bra, för motion är sannolikt den effektivaste ilskedämparen.

    • Liisa Mendelin

      16.02.2016 09:58 (3 år sen)

      Ja, ibland behöver vi faktiskt elda under vår vrede. Din ilska kan ju i bästa fall leda till en förbättring nu, jag ska hålla tummarna för det.


  • Martina

    19.02.2016 18:32 (3 år sen)

    Åh Liisa, du är ett mästerverk! Och ibland är ilska det enda som hjälper. Det är en underskattad känsla. <3

    • Liisa Mendelin

      23.02.2016 15:28 (3 år sen)

      <3 Jag smälter ihop till en liten pöl.


Skriv kommentar