Någonstans på internet talas det illa om mig

måndag 12 februari 2018 - 22:08 | 6 Kommentarer

Skarmklipp 2018 02 12 22.28.56

 

Jag fick höra av en vän att han sett hårda diskussioner om mig i någon facebookbubbla. De hårda orden handlade om mitt fasteprojekt för i år, som Kyrkpressen skrev om i veckan. Artikeln "Sju veckor av nåd" handlar om mitt beslut att under påskfastan lägga till något positivt, i stället för att under fastan avstå från något negativt, som ju är kutymen. I mitt fall innebär det positiva att jag under fastan går på massage en gång i veckan fram till påsk. Det här har alltså väckt anstöt.

Det fantastiska är att jag bara tänkte jaha när min vän berättade. Jaha. En tidigare Liisa hade antagligen satt timmar på att leta reda på den där facebook-diskussionen och gått in i kommentarerna och vänligt men bestämt gjort lite klargöranden. Men den här Liisa som jag är nu, ja hon är tacksamt obrydd.

Det är väl bra att de diskuterar. Bättre förstås om de diskuterar sak ("det där är obibliskt") i stället för person ("Liisa Mendelin verkar ju vara helt dum i huvudet"). Men även då känner jag mest av allt bara: jaha.

Tidigare hade jag oroat mig för att en obestämd massa av människor tycker illa om mig. Skammen! Men nu känns det som att sådana kommentarer inte säger någonting alls om mig, utan desto mera om den som yttrar dem. Att uttrycka sig tvärsäkert om mig utan att ha läst mera än rubriken och ett lösryckt citat – ja, det är att samla glödande kol på sitt eget huvud. Någon dag blir kolbitarna tillräckligt många för att ge brännskador.

Jag skrapar mig på näsan och märker att skinnet blivit märkligt tjockt. Som elefanthud.

 

Taggar:

Kategorier:

Fasta

6

Kommentarer

  • Elin

    13.02.2018 09:49 (7 månader sen)

    Heja dig! Vad ljuvligt det låter att känna "jaha". Det ska bli mitt nya livsmål!

    • Liisa Mendelin

      13.02.2018 23:20 (7 månader sen)

      Tack! Blasé leder till mera rosé! Eller hur det nu var.


  • Jennie Lipasti

    14.02.2018 18:22 (7 månader sen)

    Fint!

    • Liisa Mendelin

      19.02.2018 19:35 (7 månader sen)

      Tack!


  • Tove

    28.02.2018 20:25 (7 månader sen)

    Jag har nu den här våren varit till massör för första gången och det var minsann på tiden. Det är verkligen ingen njutning när en är så stel som jag. Det är rent ut sagt en timmes plåga.

    Men idag insåg jag också att det är en timme fri från allt för många intryck. Visst, massören har på radio i bakgrunden, men det är ändå en helt annan sak att höra på en finsk radiokanal än att sitta och scrolla på telefonen.

    Nu är jag ju inte religiös, men jag tycker faktiskt inte att fastemassage är en helt dålig idé. Det kombinerar fysisk plåga (som förhoppningsvis har goda följder på lång sikt) med en chans till att fundera på saker och ting som en kanske inte annars hade tagit sig tid för.


  • Liisa Mendelin

    01.03.2018 13:31 (7 månader sen)

    Tack Tove för din kommentar!

    Tänk att jag inte själv kommit på der argumentet i den här soppan: att massage ju faktiskt är en plåga! Genialt.

    Och den frigjorda tiden, då det inte går att göra annat än tänka och plågas. Den tiden är precis som du beskriver den.


Skriv kommentar