När är jag kristen nog?

måndag 19 februari 2018 - 21:36 | 17 Kommentarer

Skarmklipp 2018 02 19 21.18.06

OBS. Varning för super-religiöst inlägg.

Trots min jaha-inställning i senaste blogginlägget angående negativt snack om min massagefasta, så är jag ju bara människa. Klart jag vill veta hur snacket går! Så i dag hittade jag bloggen som kritiserat mig och mitt sätt att fasta. Här är Marias blogg. (Hej Maria! Vi har delat gudstjänstgemenskap ett tag i Vasa för några år sedan. Intressant att ses på det här sättet den här gången.)

Lyckligtvis är skinnet på näsan fortfarande intakt, så jag tar inte illa upp trots att språket stundvis är hårt. Och jag uppskattar att Maria nu har bett om förlåtelse för att hon gick till personangrepp. Du är förlåten, Maria. Men jag tror att det ännu finns skäl att diskutera vad den här typen av angrepp handlar om.

Att läsa texter som Marias gör mig uppgiven. Än en gång placeras jag i ett ytligt mindfullness-fack, där Gud reduceras till någon snuttefilt som bara är varm och go och tröstande. Det är inte bara Maria som nu gjort det. Det här är ett angrepp som återkommer mot olika personer som har en mera kreativ ingång till detta med tro.

Varför framställs jag som en mindfullness-propagerare? Kanske för att de bibelställen jag nämnde i intervjun inte kom med i artikeln (mycket väl avvägt av journalisten). Och för att jag i artikeln uppmuntrar folk att "lyssna till sin inre röst". Det sluttande planet blir brant i Marias text och plötsligt framstår jag som en människa som uppmuntrar till oreflekterade skiljsmässor, bara "det känns så".

Ytterst handlar det väl om att jag inte kan använda det religiösa språk som Maria verkar ha som sitt andliga modersmål. Min personliga historia har inte gett mig det språket, utan ett annat. Marias andliga språk funkar säkert väldigt bra i den kontext hon skriver i, medan mitt (tror jag) funkar för människor som kanske är lite nya inför detta med tro, eller har blivit brända av religiösa sammanhang.

Men det som gör mig så uppgiven är det sätt som de med detta "andra" andliga modersmål så ofta verkar misstro personer som har mitt andliga modersmål. Som om vi inte var kristna på riktigt.

Kanske lite klargöranden kan hjälpa?

Jag skriver inte om Gud med stor bokstav när det inte är egennamn. Det känns grammatikaliskt märkligt att skriva Han och Honom. Och så är jag väldigt dålig på att citera exakta bibelställen, eftersom mitt sifferminne är uselt.

Jag utgår ofta från att Gud kommunicerar med mig genom känslor och intuition, eftersom jag är lagd åt det hållet. Men tro inte att jag för den skull saknar förmågan att pejla det jag känner mot den kristna gemenskap jag ingår i, både historiskt och i nutid. Jag tror mig ha fått urskiljningens gåva.

Jadå,  mindfullness, mediciner och yoga har hjälpt mig genom de värsta ångest-stunderna. Men också bön. Aldrig är Gud så närvarande som när det känns som att han övergivit en allra, allra mest.

Det är sällan jag öppnar min Bibel vid köksbordet, däremot hör jag bibelord i kyrkan varje söndag. Under fastan lyssnar jag dessutom varje morgon på en andakt via Pray as you go-appen, som alltid fokuserar på en kort bibeltext som upprepas. I jobbet gör jag ofta bilder med bibelord att delas på facebook.

Jag ber i morgontrafiken, anstränger mig för att ha kontanter att ge åt tiggare. Jag är med i något som nog kan kallas bönegrupp. Jag längtar efter mer meditation. Jag är vegetarian på kristna grunder. Jag har varit i Hongkong på missionspraktik och jobbat i kyrkan i fem olika omgångar. I min familjs ögon är jag super-religiös.

Men det räcker liksom inte? För att jag bara inte kan förmå mig att skriva om Gud som Han och Honom?

Ligger det nånting i det här? Handlar det om våra olika språk?

Eller är det aktuella problemet ändå mitt sätt att förhålla mig till fastan? Att jag experimenterar och leker med denna djupt andliga praktik?

Då kan jag berätta att fastan för mig varje år är en djupt andlig och omvälvande upplevelse. Men det är inte dö-allvarligt. Gud och jag har väldigt roligt åt alla mina försök och misslyckanden kring fastan.

Gud ba: Men prova att ge bort hälften av din inkomst!

Jag: Aaall-right-der-i-doo! *äter bönor och fiser*

Nästa år. Gud: Kaffe, Liisa, du ska klara dig utan kaffe!

Jag: Ooo-kej! *darrar i flera dagar av abstinensbesvär*

 

Och nu plötsligt har han ändrat sig: Sluta klä dig i säck och aska Liisa, det är massage du ska ha!

 

Det är inte lätt att bli klok på vår skapare.

 

 

 

 

 

PS. Här finns alla mina blogginlägg om fattigdomsfastan 2012, då jag under fastan gav bort hälften av min inkomst till insamlingen Gemensamt Ansvar.

PS2. Den märkliga frisyren på bilden ska få sin förklaring. But it is not this day.

Taggar:

Kategorier:

Fasta Kyrka Tro

17

Kommentarer

  • Sandra

    19.02.2018 22:28 (8 månader sen)

    Ja, Liisa. Du skriver så klokt! Och tack för att du skriver om Gud som du gör. Tack för att du visar att man kan prata om Gud på olika sätt och förhålla sig till sin tro/uttrycka den på olika sätt. Och frisyren! Gillar den starkt och är spänd på att få höra mera om vägen till dreads.

    Mvh, en som också har tagit till drastiska frisyrer för att få något sagt. Dock oklart vad exakt jag sa den gången som 16-åring utan hår.

    • Liisa Mendelin

      20.02.2018 22:13 (8 månader sen)

      :D Haha, åh vad du är rolig. Kan jag följa dig nånstans, och få mera roligheter till livs? En blogg eller ett instagramkonto eventuellt?

      Och tack för att du säger att du uppskattar mitt sätt att skriva om Gud. <3 Betyder massor! Kram!

      • Sandra

        22.02.2018 09:46 (8 månader sen)

        Hihii, tack! Och roligt att du frågar! Finns ingen blogg men på instagram hittar du mig som sandrasstrm. Fast kan ju inte lova att det är väldigt underhållande. Kraam tillbaka!

        • Liisa Mendelin

          22.02.2018 10:58 (8 månader sen)

          Nu följer jag dig!


  • Maria Stratton

    20.02.2018 00:26 (8 månader sen)

    Hej, Liisa! Och tack för din kommentar på min blogg!

    Jag minns nog dig från våra gemensamma stunder i kyrkan. :) med glädje faktiskt!
    Mitt inlägg VAR faktiskt inte tänkt som ett personligt angrepp. Jag påstår inte heller att du skulle vara "dålig" på att fasta. Eller en "dålig kristen". Jag läste ju nog också den delen av artikeln där det beskrev hur du fastat tidigare och vet som sagt att du är aktiv inom kristna sammanhang.

    Jag är inte heller så funtad att jag tror och tycker att man bara måste fasta från mat. Trots att flera som kritiserat mitt inlägg tycks tro det.

    Som jag sa i ett uppföljande inlägg, har jag inget emot att du går på massage en gång i veckan. Inte ens under fastan!
    Jag har själv också lämnat bort saker som inte är mat, under fastetiden. Ja, hör och häpna, jag har aldrig fastat från mat sådär "på riktigt"!

    Dock är mitt problem med artikeln att du kallar det fasta, när du lägger till något istället för att ta bort något. Detta omdefinierande av vad fasta egentligen betyder, passar inte in i min syn på det hela.

    Jag vill tro att jag inte är någon lagisk, bokstavstroende kristen. Dock har jag förälskat mig något i Bibeln och Jesus, så att det som står där verkligen känns som heligt på många sätt. (Påstår inte att jag fattat allt dock!)

    Jag valde att läsa igenom Bibeln under ett år, och det förändrade mig på detta sätt. Gud har också manat mig flera gånger "emot" mina egna känslor. Därför vill inte jag basera min fasta på vad jag känner.

    Jag fastar inte alls egentligen detta år. Och det är helt okej. Det var ju det som var poängen med mitt uppföljningsinlägg, att jag menade att inte heller du behöver fasta varje år.

    Visst är det ett bra tillfälle, under fastetiden, att pröva sätta till någon positiv ny vana i sitt liv. Men bara för att du gör det under fastan, blir det inte en sorts fasta.

    Önskar att jag kunde liksom separera problematiken från den känslomässiga kopplingen, och verkligen bara diskutera begreppet fasta. För jag har verkligen inget emot dig som person.

    Fast ja, jag erkänner att jag har mina åsikter mot mindfullness, yoga och andra allmänt accepterade new age fenomen. Och jag ser ett sammanhang mellan att folk håller på med dessa metoder och sedan börjar fokusera mer på sig själva än på Gud och medmänniskan. Men jag är inte emot dig, Liisa. Önskar bara gott åt dig.

    Och, jag visste inte att det var så stor grej att jag skriver Gud och Han och Honom med stor bokstav. Det har nu blivit så, efter att en person som inte var troende, påpekade hur konstigt det var att jag inte gjorde det. Dömer dock ingen för små bokstäver heller. Glömmer ofta att skriva med stor bokstav i många olika situationer.

    Gud är, för mig, Han med stort H. Jesus var den som hjälpte mig ut ur utbrändhet/utmattning/depression/vad det nu var jag hade.
    Och jag har hört för många vittnesbörd av människor som kommit ur new age, som varnat för mindfulness och yoga, för att gå med på att det är oskyldigt. Trots att det fungerar.

    Men det är ju ett helt annat blogginlägg.

    Och nu är jag trött och ska gå och lägga mig.

    Men, jag hoppas att vi ändå på något sätt kan co-existera, som syskon i Kristus. Och jag hoppas att du verkligen förstår att jag inte menade att klanka ner på dig.
    Alla gör vi det vi gör av olika anledningar som vi berättigat på olika sätt.

    M

    • Liisa Mendelin

      20.02.2018 22:45 (8 månader sen)

      Hej Maria!

      Okej, om det bara handlar om semantik - vad som lexikonmässigt kan kallas fasta - så är det väl märkligt att det här motståndet dyker upp först nu? Och inte till exempel när kristna väljer att under fastan lägga till mera bibelläsning i sin vardag. Gud talar till oss på olika sätt i olika tider av våra liv. Bibeln är alltid ett sätt, men också till exempel musik, bildkonst, arkitektur, litteratur, gemenskap, naturen, djuren och medmänsklighet. För mig är massage en av de starkaste symbolerna för Guds nåd och omsorg.

      Visst är den äldsta formen av fasta att avstå från mat (vilket jag också säger i artikeln), men idag har vårt språk formats så att det också betyder annat. Självklart att en läkare som ber sin patient att fasta avser att avstå från mat, men det är inte självklart idag att en kristen i Norden avser mat när hen talar om fasta.

      Har du tänkt på vad som händer när man lägger till en positiv aktivitet i sitt liv? Jo, den tiden som läggs på den är bort från något annat. För min del är massagen en tid som är bort från slösurfande, elaka tankar och förtal. Den som sover syndar inte eller hur? :D Så på det sättet är det självklart för mig att min massagefasta också är att avstå. Det kunde säkert ha framkommit tydligare i artikeln.

      Så över till detta att du inte har något emot mig som person men inte godkänner yoga och mindfulness, på grund av att de i några fall du känner till har lett till individualism. Det är absolut en berättigad kritik av vissa yogaformer, speciellt om yogan endast ses som nån sorts fitness-metod. Klart att allt har sina brister, tänker jag ändå. Det är inte alltid kristendomen heller leder till något gott för människorna som utövar den. Här tänker jag på alla dem som blivit brända i olika kristna sammanhang. De är alltför många. En spegel är ett bra redskap även här.

      Nej, stort och litet H för Gud är ingen stor grej alls. Det var bara ett litterärt grepp i min text. No biggie.

      Jag respekterar ditt sätt att tro, som en likvärdig tro jämsides min tro. Jag försöker läsa din kommentar generöst, och anar att du kanske också kan respektera min tro som likvärdig din. Hoppas det <3.


  • asd

    20.02.2018 20:36 (8 månader sen)

    Åh, live and let live... Jag som har tagit många vändor i de flesta sammanhang, allt från karismatiska till lutherska har fått konstatera att bara ett sammanhang har sällan alla rätt, och vi kunde alla lära oss av varandra. Dessutom har jag med stor behållning följt dina olika fastor och kan faktiskt se det logiska i att Gud kallar dig till vila nu. Och grattis till skinnet på näsan! Det skulle jag behöva :)

    Och i kyrkpressen som försvar: när jag väldigt odramatiskt skrev ur mig ur lutherska kyrkan (hade gärna haft dubbelt, men det gick inte) valde jag att fortsätta prenumerera på kyrkpressen. Jag tycker om det mesta med den.

    • asd

      20.02.2018 20:52 (8 månader sen)

      Och när man är kristen nog? En gång inbillade jag mig att jag var god nog i mig själv, sedan kom verkligheten emot och man insåg att man inte har så mycket att komma med i sig själv. Det är nåd (och helgelse, och den är ju stegvis och skräddarsydd för den egna livsstilen).

      • Liisa Mendelin

        20.02.2018 23:00 (8 månader sen)

        Åh, jag uppskattar alltid dina kommentarer. Det märks att du har så många erfarenheter som du bearbetat på ett bra reflekterande sätt.

        Vi har definitivt så mycket att lära oss av våra syskon i andra kristna sammanhang! Det är bara ibland lite svårt att vara mottaglig för lärdom om orden haglar hårt, särskilt om de haglar mot en själv. Men jag vet också att orden kan hagla hårt även i mina sammanhang, kanske på ett mindre uppenbart sätt. Lite cyniskt och menande. Huuvvadå. Kan bara be att vår skapare skulle ta bort det här beteendet hos oss...

        När är man kristen nog? Egentligen går min lista i blogginlägget tvärt emot hur jag själv definierar en kristen person. Väldigt folkkyrkligt envisas jag med att var och en som är döpt är kristen. Oavsett gärningar. Är du döpt är du kristen nog.

        Jag var också en gång god nog i mig själv! Det var en underbar tid: jag hade insikterna, svaren, glädjen - allt! Men livet tog mig snabbt ner på jorden igen. Och bra var väl det.

        Tack för din kommentar. Kul att du gillar KP!


  • Kia Effraim

    21.02.2018 23:32 (8 månader sen)

    Jag råkade snubbla in här via Lin Ljugs blogg o så läste jag ditt inlägg här, förutom att jag är Marias kompis, så skulle jag vilja säga några saker Lisa till dig. Jag har själv jobbat I kyrkan och varit ledare just inom kyrkan, för ungdomar, studerat religionsvetenskap och varit "kristen" utan att verkligen känna Gud. För mig verkar det objektivt läst I din text som om du gör narr av Gud "Gud ba..." osv. Också läser jag som ngn typ av hets att du verkar känna som om du bör försvara din kristenhet... lite som om det är ngn livsstil. Vi har Jesus, och Han är allt vi har, jag kan inte riktigt se varför du skriver som om du behöver rättfärdiggöra dina synvinklar. Dina synvinklar har ingen skillnad, inte mina heller, om vi som kristna verkligen lever överlåtna I Herrens hand.
    Det är ett stort problem för en människa som är kristen om man inte läser Bibeln och tar in Guds ord I det stora hela och I stora bitar dvs genom att konkret läsa eller lyssna bok för bok, varför? -jo därför att det är genom ordet vi förvandlas och förnyas, ordet tvättar oss rent från "jag tycker" och "mitt sätt" osv. Guds ord är verksamt I oss, bara om det intas. Och verser behöver ett sammanhang, därför är det vikigt att läsa hela böcker.
    Det finns ett talesätt som passar ganska bra för detta, if Jesus is not Lord of all, He is not Lord att all.
    Dvs. Om vi håller sammanbitet fast I jaget och mitt och mig, så kan vi inte samtidigt leva som överlåtna kristna. Guds ord, Bibeln är simpel, den är svart vit, tydlig, praktisk, rättfram. Tillskillnad från mina tidiga år har jag levt och lärt att all den relativistiska humanismen och individualismen som flöt på I mina resonemang då jag var så långt från Gud förut egentligen själviskhet, synd och bara rättfram jag som ville göra hur jag ville göra. Visst finns sådana tendenser kvar hos mig också idag, men det som jag tror är viktigt här är att du låter Gud vara Gud. För Han är helig, Han är fruktansvärd I sin vrede precis som Han är överväldigande I sin kärlek. Fear of God is the beginning of wisdom.

    • Liisa Mendelin

      22.02.2018 10:45 (8 månader sen)

      Hej Kia!

      Jag funderade en god stund över om jag verkligen ville publicera din kommentar. Den är på gränsen till för hur hårda ord jag vill ha på min blogg. Men jag publicerar den ändå, eftersom den är ett så tydligt exempel på det andra andliga modersmålet som jag skriver om i blogginlägget.

      Jag ser att din kommentar har goda intentioner. Du vill stå upp för din kompis och du vill försvara ditt sätt att tro. Men jag undrar: kunde du ha gjort det på ett vänligare sätt?

      Du har helt rätt när du observerat att min bloggtext ser ut som ett försvar. Jag försvarar min rätt att få kalla mig kristen, eftersom den rätten tidigare blivit hårt angripen av Maria. Fast egentligen är det inte så mycket ett försvar som en beskrivning av hur absurdt det känns att gång på gång bli nedvärderad som kristen av andra kristna. Trots att hela min vardag genomsyras av min tro, är jag inte "good enough" för en del kristna.

      Det finns olika sätt att ta till sig Bibeln. Ett av de äldsta sätten är att lyssna på bibelordet när det läses upp i en gudstjänst, så där som i urkyrkan. Man blir inte en bättre kristen av att pressa i sig kapitel efter kapitel med hög disciplin. Förstås har du rätt i att det behövs helhetssyn och inte bara nedslag här och där. Bra psalmer och en god predikan ger just det. När jag själv förbereder predikan läser jag långa passager före och efter predikotexten, söker upp bibelkommentarer, tolkningshistoria och referenser till andra bibelställen. Det här kan jag göra också annars, "på fritiden", om jag funderar över någon viss grej.

      Det är sorgligt att du uppfattat min dialog med Gud som att jag gör narr av honom. Mitt syfte var att visa på den glädje och humor som finns i min gudsrelation. Jag tror att den som någon gång fått sig ett riktigt gott skratt med Gud kan känna igen sig i dialogen. Men jag beklagar om jag sårat dig genom att skriva så öppet och intimt om hur jag och Gud kommunicerar. Det kanske är bäst för din egen skull att inte läsa min blogg, för det är så här språket tenderar att gå här.

      Jag ser att du och jag har samma längtan efter Gud. Vi har olika språk och olika metoder för vårt umgänge med Gud. Jag respekterar ditt språk och dina metoder, och nu ber jag att du respekterar mitt språk och mina metoder. Vi är jämbördiga syskon i Kristus.


  • Elin

    22.02.2018 17:50 (8 månader sen)

    Liisa, vill bara säga att jag beundrar ditt kärleksfulla, tålmodiga och tydliga bemötande av dessa (i min mening tröttsamt långrandiga) påhopp (vars syften jag inte förstår)! <3

    Och någon gång framöver vill jag prata med dig om en av de många saker vi delar - det här med att relatera till Gud med hjälp av känsla och intuition i en religiös kontext där det inte är normativt.

    • Liisa Mendelin

      22.02.2018 18:22 (8 månader sen)

      Tack Elin!! Gör mitt bästa för att skapa den diskussionskultur jag själv vill vara del av.

      DET behöver vi absolut få prata om. Får börja smida planer på att ses. I sommar kanske? Kadermo reunion kanske?


  • Ileea

    22.02.2018 23:33 (8 månader sen)

    Jag skippar nu helt den religiösa diskussionen här, för jag har ju sagt att jag ska fasta från kommentarsfält (och sen gör jag ju inte det helt ändå), men vill bara säga: jag ser fram emot dagen då blogginlägget om din nya frisyr kommer! För jag har Frågor :D

    • Liisa Mendelin

      23.02.2018 08:36 (8 månader sen)

      Beklagar att (det negativa) kommentarsfältet dök sig på också här. Hoppas du lyckades ignorera!

      Då ska jag bereda mig på Frågorna.


  • Jenny

    08.06.2018 20:00 (4 månader sen)

    Härligt att höra hur du tänker, ett så mycket fräschare och sundare syn på religion. Hör till kyrkan men går mycket i tankar på att skriva ut mig eftersom jag a) faktiskt inte tror på Jesus och b) har svårt att rättfärdiga att jag stöder en organisation som (enligt mig) diskriminerar homosexuella. Skulle det bara finnas fler som dig, som istället för att kritisera andra skulle fokusera på sig själva o sin tro så tycker jag kyrkan skulle vara en trevligare plats :)

    • Liisa Mendelin

      12.06.2018 15:42 (4 månader sen)

      Tack för din kommentar Jenny! Den gör mig mycket varm till mods, för det är ju just det jag vill visa på genom den här bloggen: att det finns många blommor i vår herres hage. Vill understryka att den syn jag för fram inte är något unikt för mig, utan något som jag mognat till i samröre med många andra kristna. Jag skulle till och med kunna drista mig till att säga att majoriteten av kyrkans medlemmar har en ganska jordnära och reflekterande syn. Vi är många som är ledsna över att kyrkan inte ännu kommit längre i synen på homosexualitet. Men även där känner jag hopp: de samtal som förs nu har en mycket mera respektfull ton än för 20 år sedan. Kyrkan är en urgammal organisation som rör sig långsamt, så på den skalan har samtalsklimatet ändrat otroligt snabbt.


Skriv kommentar