måndag 7 maj 2018 - 15:06

Att resa mindre lättvindigt

Skarmklipp 2018 05 07 14.33.00

Hej hopp! Mycket har hänt sen senast: jag har avslutat mitt jobb på Helsingfors kyrkliga samfällighet och varit på en studieresa till Nepal.

Jag kom hem för några veckor sedan och känner mig fortfarande lite resebakis. Den känslan är bra att ha.

Mina sista dagar i Nepal bodde jag på ett hotell för backpackers. Det var beläget i Kathmandus "backpacker's heaven" (eller backpacker's hell som min resekompis Ellen kallade det) och var så annorlunda från resten av min resa i landet. Det började skava i mig. Hotellet var fullt av västerländska turister som mellanlandat i Nepal på sin jorden-runt-resa. De checkade av sevärdheter och jämförde landet med länder de tidigare besökt. Det kändes som att världens olika länder bara var exotiska shoppingupplevelser, något man kan åka vidare från så fort landets baksidor visade sig. Och samma tendenser ser jag hos mig själv. 

 

Skarmklipp 2018 05 07 14.45.52

Att det är etiskt problematiskt att resa som vi gör idag är ju gammal skåpmat. Men det talas inte så mycket om hur man kan göra i stället. Det är fortfarande väldigt få som klimatkompenserar sina flyg (det har jag aldrig gjort) eller medvetet väljer staycation i stället för solsemester. Volontärturism har också sina baksidor.

Men kanske det går att hitta lite vänligare sätt att resa på? Det goda med resande är ju att komma ut ur sin bubbla och märka att livet kan se väldigt annorlunda ut på andra platser. Genom att resa kan vi lära oss att godhet och sanning också finns i länder med andra religioner och sedvänjor. Kanske vi då vågar möta och välkomna andra kulturer också hemma i Finland?

Låt oss säga att vi vill resa så att resan uppfyller det här goda syftet. Hur gör vi det? Kanske så här:

 

Att resa mindre lättvindigt

- Hur skulle det vara om vi reste mera sällan? Kanske vart femte år, eller vart tionde? För att hinna längta ordentligt efter nästa resa, och hinna lära oss något om landet före vi åker. Kanske gå en språkkurs till och med.

- Hur skulle det vara om vi trappade ner på turistresorna? Efter min nepalresa känner jag starkt att jag inte längre vill resa enbart som turist. Jag vill lära mig något, träffa vanliga människor. Därför var det helt perfekt att haka på Finska Missionssällskapets studieresa till Nepal. Vi upplevde så mycket mera än vad någon av oss kunde ha gjort som turist. Mötte funktionshindrade som fått utbildning och därmed människovärde, driftiga kvinnor som bildat andelslag och startat småföretag. Några dagar besökte vi turistattraktioner, men de kändes verkligen märkliga efter alla besök till olika utvecklingsprojekt. Jaha, nu ska man liksom ta turistbilder här vid det här templet. Och är det inte lite så här: har man sett ett turistparadis så har man sett dem alla?

- Hur skulle det vara om vi välkomnade begreppet "resebakis"? Jag vill ha resan kvar i kroppen länge efter resan. Göra mat från den kulturen. Vårda minnen och fortsätta lära mig om landet. Låta resan drabba mig också efter att jag kommit hem.

 

Har du andra tankar? Hur kan vi resa för att inte göra mera skada än nytta?

 

Skarmklipp 2018 05 07 14.49.52

söndag 8 januari 2017 - 18:21

Podcast från Hongkong!

Här är äntligen min podcast från Hongkong! Jag hade stora planer på att klippa in lite ljud från staden, men ni vet hur det går. Det som ska vara ett litet roligt projekt sväller upp och blir för stort och oöverkomligt. Så nu lägger jag bara upp den utan spännande ljudvärldar. Jag tycker det håller ihop rätt bra ändå, helt utan klipp!

 Skarmklipp 2017 01 08 19.00.01

Klicka på skärmdumpen för att komma till podden. 

 

Och här är en fråga jag glömde svara på i podden: 

Hillevi frågar: Är engelskkunskaperna bättre i Hongkong än i Finland? 

Nej. Trots att Hongkong varit en brittisk koloni och trots att alla skolor undervisar i engelska är kunskaperna inte bättre än i Finland. Det finns en stor rädsla för att prata engelska, och många säger också att det är otroligt svårt för en kines att lära sig engelska.

Jag jobbade en gång i veckan med engelskundervisning i en kantonesisk kyrka, med tre pensionerade herrar som kollegor. Trots att de alla jobbat hela sina liv som engelsklärare så var det faktiskt ganska begränsat hur mycket vi kunde förstå varandra. I vissa fall var det enklare att kommunciera med barnen som vi undervisade. En speciellt smärtsam situation var när en flicka på 8 år läste högt ur textboken I would like to have som French fries och läraren rättade henne och sa att det heter Flench flies, och om och om igen skulle hela gruppen upprepa detta.

Men å andra sidan: jag klarade mig bra utan att kunna kantonesiska i de centrala delarna av Hongkong. De flesta butiksägare kan engelska och ifall jag var på en restaurang och personalen inte kunde engelska så var det alltid någon annan kund som kunde översätta.

 

Hoppas ni gillar podden!

 

Och PS. Ifall du blev intresserad av att åka på en liknande missionspraktik så kan du ännu på måndag 9.1 anmäla dig till Finska Missionssällskapets kurs Min Mission. Trots att min egen praktik var ganska jobbig så kan jag ändå varmt rekommendera att ta den här chansen att åka ut i världen! Det går också bra att gå kursen utan att åka på praktik. Det här är definitivt något för dig som har ett hjärta som klappar för global rättvisa.

 

OBS! Ansökningsdatumet till kursen har förlängts till 27.1. Så ännu hinner du!

fredag 4 november 2016 - 05:50

Vlogg: mini-lägenheten i Hongkong!

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/qZ6Ketj7R6o/hqdefault.jpg?r=69979]http://www.youtube.com/watch?v=qZ6Ketj7R6o[/embed]

Hehe, här är min första videoblogg någonsin! Det känns ytterst pinsamt att publicera den, i denna totalt oredigerade version. Men det är väl bra att ge den här polerade somevärlden lite authenticity. Exakt så här aningslös och pinsam kan jag vara. OCH RÖD I FEJSET.

Alltså: videon är en rundtur i mitt lilla lilla hem i Hongkong. Lägenheten kan inte vara mer än 3,5 kvadrat, har jag räknat ut. Jag filmade det här redan för några veckor sedan, när jag precis flyttat in. Därför pratar jag om min praktikpartner som om hon ännu bodde i Hongkong, och därför har jag redan varit på bröllopet vars inbjudan jag visar upp i videon (det var inte så annorlunda än en finsk vigsel). Det högljudda bruset kommer från luftkonditioneringen som står på för fullt hela tiden, dag som natt. Det är först när jag ser videon som jag inser att det där bruset faktiskt är konstant.

PS. I nästa nummer av FMS tidning Mission kommer en krönika där jag berättar mera om hur det är att bo så här smått. Läs den! (Här kan du prenumerera på tidningen. Helt gratis. Välproducerad och snyggt layoutad info om hur världen faktiskt blir lite bättre hela tiden. Läsning som ger hopp.)

Kan ni gissa hyran för den här?

fredag 28 oktober 2016 - 11:38

Wow, I didn't know you were so curvy!

Kläder. Jag försökte tänka igenom dem väldigt noga när jag packade inför Hongkong. Anade att det kunde vara svårt att hitta plagg i min storlek i Asien. Ändå gick det så att jag fort fick ett behov av ett par lösa stilfulla byxor, som går ner över halva vaden (de kallas visst culottes i modesammanhang?). Svala men täckande. Alla byxor jag packat var för varma och alla kjolstyg lite för korta för att passa i de mer städade sammanhangen.

Så jag begav mig ut i detta konsumtionsmecka.

En affär hade väldigt bra urval av precis den typen av byxor jag sökte. Olika material, färger, skärningar. I storlek M. Det är ofta den storleken jag har hemma i Finland så jag plockade glatt med mig tio par byxor och gick mot provrummen. På vägen dit frågade jag av en försäljare om de också har större storlekar ifall de här byxorna inte passade. Yes, yes. But you try these first.

Jag frustade mig igenom de där tio paren och insåg att inget av dem passade på mig. Ifall jag lyckades få dem över låren och höfterna så var jag tvungen att dra in magen något oerhört för att få dem fastknäppta. I de flesta fall stannade försöket halvvägs över knäna. Om det var något par som jag fick på mig helt så var de för korta på mig, mera shorts än culottes liksom.

Väl ute ur provrummet bad jag en annan försäljare att hämta en större storlek av de tre paren som jag trodde kunde passa om bara storleken var lite större. But noo, only one size sa hon. One size fits all. Förutom mig då. Den klumpiga västerlänningen.

I en annan affär hittade jag ett par snygga linnebyxor, i storlek M. Den här gången bad jag om en större storlek redan innan jag gick in i provrummet. Försäljaren granskade mig med en proffsig blick. No. M is fine for you. Okej, hon visste säkert bättre än jag hur det här snofsiga märkets kläder passar på olika kroppar. Så jag provade. Och förstås var de för tighta, även om jag faktiskt fick dem på mig helt utan problem. När jag bad om en större storlek fick jag den uppskattande kommentaren Wow, I didn't know you were SO CURVY! Nej, inte jag heller.

Det visade sig ändå att även L var för tight, så jag bad om en ännu större storlek. Jag fick en mycket förvånad, lite tom blick. But L is the biggest size. Så jag fick överge de vackra linnebyxorna och köpa ett par stretchiga jerseybyxor –  supercomfy, right? – som faktiskt fanns i storlek XL.

Jag skulle förstå svårigheten att hitta stora storlekar om det var så att alla här faktiskt var pyttesmå. Visst, majoriteten av kvinnorna har väldigt smala höfter (och smalt allt annat också) och de flesta människor är kortare än jag. Men jag ser dagligen också människor i min egen storlek, som till och med har större rumpor än jag. Vaaar köper ni era kläder, vaaar? har jag lust att fråga. Alla klädaffärer jag hittills vadat omrking i säljer så fruktansvärt små kläder. Asian sizes.

 

Outfit G.O.D. jersey culotte pants, red linen topSo so curvy. Ryggsäcken är Anello (typ en japansk Fjällräven), linnetopp från loppiset Punavuoren Patina, skorna är Birkenstock och byxorna är G.O.D (ett fancy Hongkong-märke). Gatan är utanför min arbetsplats. Fotograf är min handledare Upu. I magen finns en bibimbap.

tisdag 18 oktober 2016 - 10:00

Jag kämpar med ätandet

I dag har jag varit i Hongkong i 19 dagar och börjar så småningom vänja mig vid att det är här jag ska vara. För exakt en vecka sedan åkte min praktikpartner hem till Finland. Det var meningen att vi skulle vara tillsammans här i 2,5 månader men hon var tvungen att avbryta sin praktik. Sedan dess har jag försökt vänja mig vid tanken att vara här ensam.

Helt ensam är jag absolut inte. Jag har min handledare, mina grannar, både finska och kinesiska kolleger på de två arbetsplatser jag hänger på. Så jag träffar en hel del människor. Men det finns ingen som det är självklart att jag ska äta mina middagar med.

Platsen jag bor på är ett lägenhetshotell. Jag har ett litet rum på fyra kvadrat och delar badrum och "kök" med en hel våning människor. Kylskåpet är fullspäckat av 25 människors mat och det finns egentligen inga möjligheter att kocka ordentlig måltider. Så om jag ska äta annat än frukt, gröt och flingor så är det restauranger och gatukök som gäller. Det är en helt annan sak att äta ensam hemma med sin favorittidning än att äta ute på restaurang ensam. När matstället dessutom finns i en helt annan kultur med annat språk och andra tankar om vad som är självklar mat så är det faktiskt rätt jobbigt.

Faktiskt så pass jobbigt att jag rätt ofta gör något jag skulle ha fnyst åt tidigare: Jag varvar Starbucks, McDonalds och Pret A Manger flera gånger i veckan. Egentligen gör jag bara som hongkongborna – de älskar verkligen dessa kedjor. 

Det är så dumt. För jag tycker faktiskt om sydkinesisk mat, åtminstone allt det som inte innehåller djur. Vilket ju det mesta gör, och de mest udda delarna av djuren dessutom. Tarmar, fötter, lever. Det är egentligen väldigt fint hur odramatisk inställning kineserna har till mat. Allt kan ätas. Tyvärr tyvärr förmår jag bara inte. Jag har varit vegetarian lite för länge för att klara av att äta det mesta som serveras på lokala ställen. Det var lättare att våga sig på kinesiska diners när vi var två. Jag måste helt klart öva mig på att beställa vegetarisk mat på kantonesiska. Min förmåga där är just nu noll.

Nu ska jag packa ihop mig från hipsterkaféet jag sitter på och leta reda på en biograf. Ska se Snowden-filmen tänkte jag mig. Tänkte kategorisera det som allmänbildning.

tisdag 13 september 2016 - 20:09

Det är ingen fara!

Hej på er från Rödbergens sjukstuga! Jag vaknade i morse med feber och halsont och har tillbringat hela dagen med att a) dricka heta drycker med ingefära, vitlök och citron, och b) sova. Kunde vara angenämt om det inte vore för yrseln och smärtan i halsen.

Märker att mitt senaste inlägg om att Taiwan blev Hongkong kanske ger intrycket att jag bara tycker att allt med hela resan är väldigt vämjeligt. (Speciellt den där trött-sura bilden ger ju det intrycket, haha.) Men så är det INTE.

Det är ju ett enormt privilegium att jag får åka dit. Fastän det bara för någon dag kändes som att jag hade bakat en vacker sufflé som mitt i allt pös ihop till en torr pannkaka. Men hallå: det är bara lite ändrade planer, inget mer.

Jag ska ju ändå få göra något jag drömt om länge: att tillbringa november nån annanstans än i Finland. Jag ska få vara i en ny kultur, få uppleva hur vardagen kan se ut på andra sidan jorden. Äta alla sorters street-food. Följa hack i häl på Finska Missionssällskapets informatör för det kinesiska området och se hur hon jobbar. Ja, hur kommunicerar man egentligen världsförbättring från tre länder?

Det ska också bli skönt att ta en sorts time-out. Mitt Kyrkpressen-jobb tar slut på torsdag, så resan blir ett bra sätt att få perspektiv på året som gått på KP och att smida planer för framtiden. Jag har ingen aning om vad jag ska göra i januari när jag återvänt från Hongkong. Ingen aning. Men lite time-out ska nog hjälpa mig att komma på vad nästa steg kunde vara.

tisdag 6 september 2016 - 21:35

Det sket sig med Taiwan

Mitt i vår intensiva deadlinedag på jobbet ringde min praktikkoordinator. Kan du sätta dig ner, andas några djupa andetag? Är du redo att ta emot förändringar?

Jag gjorde som hon sa, och fick ta emot nyheten att min praktik till Taiwan inte blir av. Den som skulle starta om tre veckor. I stället är det nu Hongkong som gäller. Sådär bara. Det är bara down the drain med mandarinkinesiskan jag stretat på med, för  – haha! – i Hongkong är det kantonesiska som gäller.

 

Bild 06 09 2016 kl. 22.01

Haha, säger jag.

 

Det blir alltså inget barnhemsjobb och fängelsearbete, utan i stället kommunikationsjobb och engelskaundervisning. Inte illa det heller förstås, även om en av mina orsaker att göra den här praktiken var att få jobba mera diakonalt (tänk socialarbete om ordet är dig obekant) i stället för det teoretiska distanserade som jag hållit på med så mycket.

Så hej mina sponsorer (som jag faktiskt råkat få några av via bloggen, helt fantastiskt): jag kommer ändå att ha en massa intressant att berätta åt er efter praktiken, trots landbytet. Och mitt löfte om bildspel håller fortfarande i sig. Faktum är att era sekiner kommer ännu mera till pass nu – vi märkte nämligen att det inte var helt billigt att ordna om våra flyg på så här kort varsel.

Jag var riktigt miserabel i dag efter jobbet. Salla, som jag ska resa med, hade ringt Finnair och försökt avboka en del av vår resa men fått beskedet att hur vi än gör så blir det 300-400 euro dyrare än vad vi redan betalat. Våra flygbiljetter till Taiwan innebar en mellanlandning i Hongkong och vi trodde att det skulle ha gått att bara stanna i Hongkong och skippa fortsättningsflyget till Taiwan. Men tydligen innebär det att vår returresa annulleras. Det kände så hopplöst att jag köpte fryspizza och lyxglass på vägen hem och kände mig tvungen att bingewatcha Gilmore Girls hela kvällen.

Men så här är det. Det här året handlar för mig om att öva mig i tillit (så står det ju skrivet på min moodboard för 2016!). De här planändringarna får helt enkelt bli övningar i att hantera att allt inte blir som planerat, att jag inte kan ha kontroll över allt och framför allt: att ta emot de situationer som livet slänger mig i. Det är dags att placera den här resan i större händer än mina.

 

 

 

Skarmklipp 2016 09 06 21.47.42

Pinterest. En räddare när det gäller att hitta ny inspiration snabbt.

tisdag 23 augusti 2016 - 19:38

Att fixa före Taiwan + Kyrkpressenfie 11

14138974 10154339109310856 1410751823 o

Det här kan mycket väl bli den sista Kyrkpressen-selfien ni får se av mig eftersom mitt vikariat tar slut om några veckor. Jag har bytt rum! Nuförtiden delar jag rum med Christa i stället för att sitta ensam i ett stort rum längst bort i korridoren. Det är SÅ bra. Jag tycker om att dela arbetsrum, det känns både mysigt och proffsigt samtidigt.


Den här bilden togs efter en mycket intensiv dag på jobbet, för att döda tid före jag skulle traska iväg för att få mina vaccinationer. (Känns som att man måste lägga till en sådan klausul om man insinuerar bloggande från arbetsplats.)

Men nu är jag alltså vaccinerad mot Hepatit B och Japansk hjärnhinneinflammation, hurra! Som tur hade jag ett ganska bra vaccinationsskydd från min Indienresa 2011, annars hade jag ännu haft en massa andra sprutor att ta.

Sakta börjar det faktiskt sjunka in att jag ska till Taiwan i oktober. Det är så himlans mycket att fixa före det. Se bara:

X Flygbiljetter
X Reseförsäkring
X Vaccin mot Japansk hjärnhinneinflammation
X Vaccin mot Hepatit B
Ta reda på blodgrupp
Läkarintyg
Vaccin mot Tyfus
Praktikavtal
Lära mig mandarinkinesiska
Försöka få sponsorering

(Psst! Vill du eller din organisation sponsorera min missionspraktik? I utbyte kommer jag gärna och berättar om Finska Missionssällskapets arbete i Taiwan när jag återvänder till Finland på våren (Hur går egentligen ett fängelsebesök till? Visst har du alltid undrat om en sån sak?). Du kan sponsorera till exempel mitt blodprov som kostade 45 euro, eller ja varför inte slå på stort och sponsorera flygbiljetterna på 1000 euro :D? Mejla liisa.mendelin at gmail.com så reder vi ut det! Oavsett summa så kommer jag och berättar ALLT, med bildspel OBS.)

Kopiera mitt pass
Göra en reseanmälan till utrikesministeriet
Kolla om mitt bankkort funkar i Taiwan, kääk, om inte: åtgärda
Fixa visum
Kolla om mitt telefonabonnemang funkar i Taiwan
Gör en Facts about Finland-presentation
Tänka ut gåvor till handledare och andra hjälpsamma typer
Packa
Övertala Rabbe att komma på besök till Taiwan

Gaaah, det är ett heltidsjobb att fixa sånt här! (Samtidigt som jag ju förstås är djupt privilegierad som har möjlighet att få göra den här otroliga resan.)

Har du varit i Taiwan, eller Kina? Berätta något om det, jag slukar alla stoorin med hull och hår!

måndag 8 augusti 2016 - 22:35

Bästa Helsingforstipsen

Min kompis Elin från Svärje ska besöka Helsingfors och ville ha tips. Först tanken var jag ju inget vet om denna stad. Jag har ju mest traskat triangeln hem-jobb-matbutik det senaste året. Men med hjälp av Rabbe vaskade jag ändå fram en hel del favoritgöromål i denna stad. Försökte mitt bästa att komplettera listan med bilder, men det ser inte bättre ut än att jag varit usel på att dokumentera den här staden. Några fjuttiga bilder får ni, det är allt.

Här är vår lista, fyll gärna på med dina egna tips i kommentarerna! 

  • Ta båten till Sveaborg/Suomenlinna. Båten går från Salutorget/Kauppatori, kostar vanlig lokaltrafiksbiljett, låt er inte luras av de dyrare båtarna. Ungefär en kvart tar båtturen. Ta med picknickgrejer och simkläder (om vädret är snällt). Reservera gärna gott om tid. Bra picknickplatser finns åtminstone på klipporna på Västra Svartön och på gräskullarna på Vargön. Jag drömmer om att få bo på Sveaborg.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.13.51

Klippor på Västra Svartön. Och en Rabbe för proportion.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.18.49

Utsikt från Vargön. Urgammal bild från när jag sommarjobbade på Hufvudstadsbladet och fick åka ut en dag med Jannica och göra scoop på att "Sveaborgs sandvallar rasar ihop".

 

  • Allmänt tips: hyr de gula stadscyklarna (del av kollektivtrafiken), de är helt nya och funkar jättebra har jag hört.
  • Besök ortodoxa Uspenskijkatedralen på Skatudden, det är en rätt liten katedral (ändå den största ortodoxa katedralen i nord- och västeuropa) i tegel uppe på ett berg. Lugn stämning, rökelse i luften osv. Nedanför i de gamla magasinen finns det ljuvliga kaféet Johan & Nyström, med utsökt utbud av kaffe- och tesorter.
  • Kafé Regatta (där borde man kunna SUP:a och paddla också) nära Sibeliusmonumentet. Det här är mera Rabbes tips än mitt. Jag har bara besökt platsen för att skriva en artikel om det, men visst är det ett roligt ställe. En klumpig stockstuga vid stranden, med massor av stamgäster, kanelbullar och den något udda grejen att man får tio cent om man hämtar mera kaffe (santsikuppi). Knappast veganvänligt.
  • Sandudds sandstrand (vid en stor och gemytlig begravningsplats). I fall vädret påbjuder strandhäng alltså, annars är det en rätt tråkig strand tycker jag. (Det här var mest Rabbes tips.)
  • Loppis på Sandvikens torg +lunch i Sandvikens saluhall. Det här är riktigt nära mitt jobb. Loppiset på torget är lagom stort, med åtminstone 30-50 försäljare varje sommardag. Där finns några tanter som har samlat på sig rikliga förråd av vintage Marimekko- och Vuokko-kläder som de säljer. Plaggen kan vara rätt dyra (jag köpte en skjorta för 35 euro en gång) men de är bra kvalitet och säljs till mycket dyrare priser på nätet.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.14.53

Från Ai Weiwei- utställningen i HAM (Helsinki Art Museum). Just den utställningen har dragit vidare, men HAM har en permanent utställning av Tove Janssons stora festfresker som är jättefina.

 

  • Konstmuséet Kiasma. Centralt läge, bra kafé (ett av få där man fortfarande borde få bordsservering) och ofta roliga/berörande utställningar. Modern konst.
  • Konstmuséet Ateneum. Här gick Tove Jansson i konstskola (tror jag, visst var det så? Och en massa andra finska konstnärer.), i dag är det ett museum i flera våningar med många olika utställningar. Jag har stor lust att se Alice Neel-utställningen som är där just nu.
  • Simma på Simstadion, och föreställ dig att du är en olympisk simmare från 1952.
  • Promenera runt Tölöviken, ta en kaffe på Sinisen Huvilan kahvila. Rabbes tips, jag har aldrig varit där. Men något jag däremot kan rekommendera är att SUP:a på Tölöviken, det finns några olika ställen som hyr ut brädor. Det är lite läskigt/spännande att ståpaddla under järnvägsbron medan tågen bullrar över en och duvorna blänger illvilligt. Jag var mycket nöjd med Hakuna Matata SUP rental
  • Ett annat promenadtips är att gå längs med södra strandkanten av stan. Till exempel med början vid Salutorget och slutdestination Kafé Birgitta vid Eirastranden. Därifrån kan man ta buss tillbaka till centrum.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.32.38

 

  • Veganska/vegetariska lunchstället Zucchini har så otroooligt god mat. Nån sorts sås gjord av färska ärter har fastnat i smakminnet.

  • Restaurang Fafas har jättegod falafel, finns på flera ställen i stan. Bland annat på Stora Robertsgatan som är en trevlig gågata. Där finns också kaféet Plootu, som är en stor favorit. En möbelaffär och kafé i ett. En fantastisk chokladrawcake dyker upp i smakminnet.

  • Bar/restaurang Ysi på Nylandsgatan 9 har jättegod enkel mat och på samma adress finns även Piece n love som har helt fantastiska pizzor.

  • Och ännu lite shopping. Nudge är min favoritklädaffär. Den har endast (?) ekologiska och etiska kläder och ett stort utbud av ny finsk design. Visst är det dyrt, men så står det också "etiskt och ekologiskt" på många av prislapparna. I samma lokal finns en liten lunchrestaurang med nån sorts asiatisk-fusion-rullar. Ser gulligt ut, men jag är tveksam till om någon kan bli mätt på den maten.

  • Ruohonjuuri är min go-to-butik för ekologisk kosmetik, mat, choklad (otroligt brett utbud) och en och annan take away-rawfood-portion. Finns på flera ställen.

 

Skarmklipp 2016 08 08 22.14.25Vy från Eirastranden. Där vid Agricolakyrkan bor jag.

 

Det var den tipsturnén. Har jag glömt något? Vad skulle du vilja tipsa om i Helsingfors?

måndag 6 juni 2016 - 21:48

Staycation-inspiration

De senaste veckorna har jag varit en av de tröttaste Liisorna på länge. Så trött att Ylva var tvungen att säga det rakt ut för att jag skulle fatta allvaret. Hon ringde i de rätta utbrändhets-varningsklockorna, de som jag borde klara av att ringa i själv vid det här laget. Eller så kanske det faktiskt är meningen att man inte ska fatta sånt själv, att det är ens vänner och nära som ska säga till.

NÅ, ANYWAYS. Förutom att försöka åtgärda den inre perfektionisten och trappa ner på alla möjliga inre krav, så innebär min trötthet också att jag längtar något oerhört efter min semester i juli.

Jag har funderat från och till på hur jag ska få ut det mesta av de fyra lediga veckorna, hur jag ska klämma in de häftigaste upplevelserna och den skönaste avslappningen. En interail till södra Frankrike, en kompisresa till Rigabukten, en kärleksresa till vart-som-helst-annanstans. En yogaretreat på en skärgårdsö.

Planerna var stora men i dag insåg jag och Rabbe faktum: vi kommer inte att ha råd med svulstiga resor. Eftersom han precis har startat egen firma är det en stor bedrift att han överhuvudtaget kan vara ledig en hel månad. Och jag själv behöver inse att om jag ska klara av att vara utan inkomst i 3-4 månader när jag reser till Taiwan i höst så ska sparlågan ska definitivt vara på nu.

Så det blir inget sånt här med andra ord:

Skarmklipp 2016 06 06 22.01.40

Inget sol- och värmedyrkande på franska Rivieran.

Skarmklipp 2016 06 06 22.02.29Inget scooterkråtas i Nice.

 

Men i stället: en chans att ha en hel månad utan bokningar, utan tider att passa. En möjlighet att äntligen testa den där idén om att vandra, tälta och paddla av hjärtats lust. Besöka alla häftiga öar runt Helsingfors. Vara i Österbotten så länge att vi faktiskt tröttnar. Läsa böckerna till slut. Motionera så mycket kroppen bara orkar. Och faktiskt hinna umgås med de människor vi träffar.

(Minns med viss skam en sommardag något år sedan när jag och Rabbe på morgonen körde från Maxmo till Storkyro för att hänga med mina kusiner och morföräldrar superintensivt i en timme, sedan göra alla besvikna och köra till Vörå för att snabbt slafsa i oss en lunch hos Jennys familj, för att sedan köra till Riksåttan och lämna bilen på ett gömställe och hoppa på bussen till Kokkola. Galet, så bråttom kan man ju inte ha på en semester.)

Så vi ska göra något som tydligen kallas staycation. Att semestra på egen mark. Och det är väl inte så underligt egentligen. Det underliga är väl snarare att bränna pengar på att resa iväg från Finland just när det börjar bli som härligast att befinna sig här.

Så här fint kan det ju faktiskt vara i Finland på sommaren (varning, bildbomb, scrolla lååångsamt):

Skarmklipp 2016 06 06 22.18.46

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.19.21

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.21.11

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.23.03

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.24.49

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.25.07

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.25.28

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.25.48

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.26.18

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.26.36

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.27.10

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.30.41

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.30.25

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.29.52

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.30.07

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.30.59

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.31.17

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.31.40

 

 


Skarmklipp 2016 06 06 22.32.07

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.33.09

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.34.46

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.35.09

 

 

 

Skarmklipp 2016 06 06 22.35.34

 

 

 

Så: ge mig hav, himmel, bastu och kajaker så är jag nöjd. Nej vänta, en snygg (och framför allt schangdåbel) man och ett trevligt sällskap vill jag ju också ha. Och lite överraskningar.

Fastän sparlågan är på är vi ju ändå så fruktansvärt lyckligt lottade som har föräldrar och vänner som ger oss möjlighet att hänga i vackra miljöer. Gäller att komma ihåg det.