Visa inlägg taggade med 'advent'

måndag 15 februari 2016 - 20:13

Misslyckanden och morgonilska

Jag var så arg i morse. Trots att helgen varit trevlig – nej, ljuvlig – med snusande på ett riktigt nykommet syskonbarn och besök i både kyrka och simhall med två plötsligt mycket äldre syskonbarn. Trots solsken och trots generöst slappande.

Det är som om ilskan inte förstod att jag inte bäddat för den. Jag hade ju manglat lakanen för lyckan, friden, feng shuin. Det var inte hopplösheten, irritationen och utsiktslösheten som skulle få trycka sina huvuden mot de omsorgsfullt påträdda dynvaren.

Jag var nästan trotsigt arg. Jag höll i härdigt fast i ilskan, trots att morgonbussen kom bara en minut efter att jag ställt mig för att vänta på den. Trots att jag fick en sittplats. Trots att jag kunde se havet när bussen rullade över bron från Drumsö. Ilskan var min rättighet, min, bara min. Så ofta som jag går runt och är en snällis så har jag ju liksom tjänat in ett helt lass ilska. Jag bibehöll stadigt min ilska trots att min arbetsplats i dag inledde sitt gratisloppis.

På lunchen var jag arg över att efterrätten – apelsinkvark – såg så god ut i all sin icke-veganskhet, på eftermiddagskaffet var jag arg över att jag inte fick äta av chokladen på bordet, på grund av någon löljig skenhelig idé om fasta som jag kommit på.

Så arg, så arg. Till slut grävde jag ändå fram sockrigt ingefäragodis ur min arbetsgömma, och norpade den nästsista fazers blå ur skålen på kaffebordet. Hällde mjölk i teet av bara farten.

Jag får väl börja om fastan i morgon. Herrens nåd är var morgon ny sägs det.

---

Tog en tupplur när jag kom hem. Pratade med Laura. Läste lite Dagens lösen (min nya favoritandaktsbok, det berättar jag mera om i torsdagens KP), läste lite bibel, och läste slutligen lite i Martina Moliis-Mellbergs mästerverk till bok A och fastnade för orden:

och Atlas, han står där. väntar på att någon annan ska
fatta hans beslut. gör du inte det, Atlas? väntar du
på mig? på att jag ska krossa sanden med mina ord och
mina viljor. på att jag ska tvinga himlen ur händerna på
dig. du är svag, Atlas. hur många himlar du än orkar bära
är du svag tills du låter bli.

---

Jag vill låta bli.

 

Skarmklipp 2016 02 15 20.39.22En tidigare stund av surpuppighet, från min instagram @liteskrik som sover så sjuttons efter min adventsfasta. Har inte ännu uppbådat tillräckligt driv för att att raclaima mitt instagrammande. Kanske när det blir ljusare igen. Kanske när ilskan släpper.

fredag 4 december 2015 - 12:31

Medieloppan

Denna regniga decemberfredag visade sig vara dagen då jag syns till också på lite andra platser än på mitt jobb.

Min krönika i Sevendays-tidningen kan ni läsa här (bläddra mot slutet). Den handlar om den konstiga längtan efter en julkrubba.

Och här är en artikel om adventsfastan i Vasabladet: Hon instagramstrejkar till jul. Älskar kärleken i kommentarsfältet.

Skarmavbild 2015 12 04 kl. 12.37.11

 

måndag 30 november 2015 - 21:59

Heimani mett + fasterapport

Efter fem dagar av ynklighet blev jag äntligen frisk i söndags!

Mirakulöst nog hände detta:

Jag tog en härmed-är-jag-frisk-dusch, släpade ner två lass tvätt till tvättstugan, släpade upp tre lass grunkor till vindsförrådet, justerade möbleringen, packade upp mina böcker (och förstod först nu hur mycket jag saknat dem, hur mycket del av min personlighet de är), hängde upp mitt enda julpynt och improviserade en adventsljusstake. Hade tänkt hälsa på syskonbarn och kuta iväg till adventskyrkan också, men nån reson fick det vara. Jag var ju ändå toipilas (superbra finskt ord).

Tänker friskheten till ära göra en Amanda och bjuda er på sällan skådade bilder från mitt nya hem. Varsågoda, ett hörn av hemmet från två olika vinklar:

adventshem

Mitt master bedroom sett från köket. Framme i vänstra hörnet kan ni skymta min adventsljusstake: fyra värmeljus på ett fat. Avancerat.

 

adventshem2Och här ser vi mitt master bedroom sett från hallen, med mitt enda julpynt hängande i fönstret. Jag delar alltså en tvåa med min syster och mitt rum är egentligen ett vardagsrum med ett jättestort fönster och tre dörrar. Tämligen svårt att inreda, men sakta sakta närmar jag mig hemkänsla. Och hemkänsla, det är allt jag begär.

---

Och som sockret på bottnen och bonusen på chefslönen: en kort rapport om adventfastans första dag!

Jag har njutit massor av att ha något som tvingar mig bort från facebook, instagram och twitter. Inte alls svårt att hålla mig borta från insta och twitter, men dessvärre behövde jag kolla några grejer på fb i jobbärenden i dag. Men innan jag loggade in sade jag tyst för mig själv vilket mitt syfte var ("kolla in den fb-gruppen, söka upp den infon"). Lyckades hålla mig från att börja scrolla ner i flödet, hurra.

En sak som Rabbe säkert sagt många gånger (den myslurven har varit borta från fb i snart ett år!) men som först nu sjönk in hos mig är följande: den mesta infon på fb är ju onödig. SANT. Det är njutbart att inte ha den infon i min skalle nu.