Visa inlägg taggade med 'fasta'

onsdag 2 december 2015 - 13:37

Kyrkpressenfie 6

Kyrkpressenfie6

Heippatirallaa, i dag är jag så trött att det behövs dessa dubbla filter för att inte skrämma slag på eventuella småbarn och hjärtsköra. Gick och lade mig för sent, somnade aldrig pga av hosta och när väckarklockan ringde passade jag på att välta ett vattenglas över hela mitt liv. Länge sedan jag varit en sån svärande farkost till morgonmonster.

Men på jobbet uträttar jag saker i bra takt. Kanske det är tröttheten som tar bort alla tankar om att det ska göras bra om det alls ska göras. Nu bara gör jag.

I morse ringde Heidi Kojonen från Vasabladet och intervjuade mig om adventsfastan, eller skärmfastan som hon genialiskt nog kallade det. Jag var lite disträ medan jag väntade på att få korrläsa hennes text (som var bra!). Lite orolig. Men som min kollega Nina sa: Det är nyttigt att påminnas om hur stort förtroende vi journalister förvaltar när vi tar hand om de ord som människor ger åt oss.

 

måndag 30 november 2015 - 21:59

Heimani mett + fasterapport

Efter fem dagar av ynklighet blev jag äntligen frisk i söndags!

Mirakulöst nog hände detta:

Jag tog en härmed-är-jag-frisk-dusch, släpade ner två lass tvätt till tvättstugan, släpade upp tre lass grunkor till vindsförrådet, justerade möbleringen, packade upp mina böcker (och förstod först nu hur mycket jag saknat dem, hur mycket del av min personlighet de är), hängde upp mitt enda julpynt och improviserade en adventsljusstake. Hade tänkt hälsa på syskonbarn och kuta iväg till adventskyrkan också, men nån reson fick det vara. Jag var ju ändå toipilas (superbra finskt ord).

Tänker friskheten till ära göra en Amanda och bjuda er på sällan skådade bilder från mitt nya hem. Varsågoda, ett hörn av hemmet från två olika vinklar:

adventshem

Mitt master bedroom sett från köket. Framme i vänstra hörnet kan ni skymta min adventsljusstake: fyra värmeljus på ett fat. Avancerat.

 

adventshem2Och här ser vi mitt master bedroom sett från hallen, med mitt enda julpynt hängande i fönstret. Jag delar alltså en tvåa med min syster och mitt rum är egentligen ett vardagsrum med ett jättestort fönster och tre dörrar. Tämligen svårt att inreda, men sakta sakta närmar jag mig hemkänsla. Och hemkänsla, det är allt jag begär.

---

Och som sockret på bottnen och bonusen på chefslönen: en kort rapport om adventfastans första dag!

Jag har njutit massor av att ha något som tvingar mig bort från facebook, instagram och twitter. Inte alls svårt att hålla mig borta från insta och twitter, men dessvärre behövde jag kolla några grejer på fb i jobbärenden i dag. Men innan jag loggade in sade jag tyst för mig själv vilket mitt syfte var ("kolla in den fb-gruppen, söka upp den infon"). Lyckades hålla mig från att börja scrolla ner i flödet, hurra.

En sak som Rabbe säkert sagt många gånger (den myslurven har varit borta från fb i snart ett år!) men som först nu sjönk in hos mig är följande: den mesta infon på fb är ju onödig. SANT. Det är njutbart att inte ha den infon i min skalle nu.

torsdag 26 februari 2015 - 11:05

Nej, inte påsk snart.

En vecka av fasta är förbi, och jag har ännu sex veckor utan mjölk och ägg framför mig. Det är lite jobbigt, men jag gläds. Det känns som en rensning, en ordentlig städning inför påsken som jag anar kommer nån gång, men inte än.

Så snubblar jag över bilderna på instagram, de av påskpynt och gula indredningsdetaljer. Passerar godishyllan i affären och märker att det burits in en helt ny hylla full av kinderägg, mignonägg och de där gräsliga chokladhararna som bara är en kopia av de lika gräsliga jultomtarna. Ett skal av choklad, en glansig folieyta och ett mörkt hål innuti.

Snart är påsken här! ropar reklamen och börjar rusta för nästa konsumtionsrush. Den är ju van från julen att börja tidigt (julmusik i oktober är väl den nya normen), så sex veckor innan påsk är väl ingenting?

Stopp. Jo, det är visst nånting. Före påsken kommer en sju veckor lång fasta, en tid av enklare livsföring och eftertänksamhet. Fastan är en tid att vandra i öknen, att leva med lättare bagage. Det är en värdefull tid.

Precis som med julen så är det tydlig skillnad på dagarna inför påsken. Den ena  dagen blir Josef och Maria nekade rum i härbärget, och nästa dag föds Jesus. Den ena dagen är Jesus död och begraven, den nästa är graven tom.

Kommersialiseringen av högtiderna suddar ut de här gränserna mellan dagarna. Juldagen är inte längre speciell, för julkrubban har legat framme i skyltfönster i en månads tid redan. Långfredagen är inte längre sorglig, för fredagar innebär ju fredagsmys, och de glada kycklingarna har redan prytt hemmet i en månad. Vi hinner tröttna på högtidspyntet redan innan högtiden inträffar.

Vi är i öknen än. Låt oss vara här, i bara sex veckor till. Sedan ska vi festa!

Veganmat 2015 02 26 10.48.08Det finns glädje i öknen också, den är bara lite annorlunda. I går var min fasteglädje att jag lyckades göra en god vegansk gryta av kylskåpsrester.

tisdag 10 april 2012 - 21:26

NU är fastan slut!

Ni vet hur situationen varit. Det har varit svårt för mig att inte ha råd att med frissabesök under fastan, med tanke på att hårsituationen var jobbig redan när fastan började. Att går runt med konstant dålig hårdag har inte varit det svåraste med fastan och det har definitivt varit lärorikt, men nu får det vara nog. NU är fastan slut.

Eila (damen som klipper mig) läxade upp mig när jag satt mig ner i frissastolen. No, kerropas. Och jag berättade, lade fram min skam över hur dåligt jag skött mitt hår. Berättade om Indiens blekande sol, och om minusgraderna som sög sig fast i luggen. Och hon instämde i varje ord. Nää on kyllä todella kuluneet. Men hon gjorde sitt bästa (annars skulle hon inte vara min Eila!) och nu är jag bara så nöjd. Fastän vi förstås missförstod varandra (det gör vi alltid) om hur pass kort det skulle vara på ena sidan.

Vilken nåd att få känna löjligt stor glädje över något så enkelt som hår.

Min vänstra sida går hem var som helst. Man kunde till och med tro att jag är en pagetjej. 
Eller att jag går på hanken?

Men se där, min högra sida skriker "kom å bråtas me mieeg!"

tisdag 10 april 2012 - 09:20

Påskspektrat

Ungefär så här var min påsk:
 
På långfredag vandrade jag iväg till Martinskyrkan, där vår församling firade långfredagsgudstjänst.  Jag har svårt att inse att 
man också kan ha andra gudstjänster i just den kyrkan, när den för mig andas så väldigt mycket långfredag. Altartavlan är som gjord för att ackompanjera läsningen av texterna om Jesu död, och akustiken perfekt för en gudstjänst utan orgel. För mig är altaret i den kyrkan alltid täckt av svart tyg. Eftersom jag var kyrkvärd fick jag läsa Jesaja 53, och slutligen släcka Kristus-ljuset när Gud gav upp andan. 
 
Jag tycker om långfredagen för att den är så hopplös. Den talar rakt om lidande, om smärta och mörker. Den undviker inte, och försöker inte ens ge ett konstlat hopp. Ibland står vi just så, utan hopp och mitt i smeten. Vi kan inte undvika det, men vi kan öva oss att hantera det. Öva oss att stå i mörker.
 
Efter gudstjänsten åt jag lunch med en god vän. Sen dristade vi oss till att se The Passion of the Christ, en verkligen tung film att se. Inget man vill småäta choko till. Sedan pratade vi i hu
ndra timmar om hur vi har det, om våra kyrie och gloria (svårigheter och tacksamheter).
 

 

På lördagen åt jag lunch med vänner, men märkte fort att jag ville vara ensam. Det är lite rörigt med påsken, å ena sidan vill jag vara glad åt att ha ledigt men å andra sidan handlar påsken om så mycket världssmärta att d
et känns konstigt att höra folk önska varandra glad påsk så länge som graven ännu är stängd.
 
Så jag gick hem till mitt och gjorde något jag längtat efter att göra under hela fastan: jag planterade om mina krukväxter medan jag lyssnade till podcasts om svåra saker, om bland annat flyktingskap och ätstörningar. Det låter deppigt, men det kändes inte så. Det handlade mer om att se världen för vad den är, bristfällig, samtidigt som jag ordnade om för att mina växter skulle få det lite bättre. Inte bara älta det dåliga, utan att verkligen se det dåliga för att kunna göra något åt saken. Att lyssna på när Mia Skäringer berättar om hur hon blivit våldtagen samtidigt som jag knackade ut övervuxna rötter ur trånga krukor kändes inte hopplöst, för nästa steg var att sätta växten i större kruka, med ny jord och färskt vatten. Det är svårt att förbättra någonting om man inte först ser hur galet det är. 
 
 

Tidigt på påskdagsmorgon for jag på lenkki, och kände mig lite som kvinnorna vid tomma graven när jag mötte solskenet som var så livsbejakande. På påskdagens högmässa var jag kyrkvärd igen, och fick möta småbusiga präster och frivilliga i sakristian, och dela ut psalmböcker åt förväntansfulla kyrkobesökare.
 
Dessutom fick ja
g se en glimt av kyrkkören som övade inför gudstjänsten när jag hämtade mer psalmböcker från ett mindre kapell. Jag tycker så om vår församlings kyrkokör. Den är så passionerad. Kören tar sin sång på stort allvar, och förmedlade en sann glädje under själva gudstjänsten. Jag blev så glad när de sjöng halleluja i stämmor, damerna och herrarna skilt. Efter gudstjänsten gick jag hem och bara njöt av mina tulpaner och ovanligt fro
diga påskgräs. Kristus är uppstånden, och kärlek vinner.
 
Jag hade tänkt gå på bio på söndagen, sådär för att markera att fastan nu är slut och jag igen kan sätta pengar på nöjen. Men jag glömde bort det, och satt i stället och skype:ade för första gången någonsin med min pojkvän. Tänk att det inte hänt tidigare att vi sett varandra medan vi pratat. Det var fint. 
 

Annandag påsk hände något oerhört. Min tvätt blev tvättad, mitt golv dammsuget, min matta rensad från hundhår. Och, inspirerad av becoming minimalist-bloggen fyllde jag en en ikea-kasse med saker jag inte längre behöver. Den kommer att dyka upp på Teologiska studentföreningens gratisloppis nästa vecka.
 
Idag ska jag gå till frissan, vilket ni som följt min fattigdomsfasta vet är en väldigt stor grej. Jag är så glad åt det, och hoppas att jag ska få känna mig riktigt fin efteråt.
 
Jag känner väldigt mycket att livet vinner just nu. Glad påskvecka åt er!

torsdag 5 april 2012 - 09:08

Skärtorsdag, sammanfattningsdag

Nu vänner börjar fastan lida mot sitt slut, och med bara fyra dagar kvar av totala 47 sammanfattar jag nu vad jag lärt mig av att leva på hälften mindre pengar än vanligt:

  • Veckohandla är hejsan. Att handla på mätt mage med inköpslista vinner 5-0 mot att handla trött och hungrig utan inköpslista. Det är otroligt skönt att kunna gå raka vägen hem efter en studiedag och veta att där finns allt jag behöver den här veckan, dessutom är det billigare i längden.
  • Att låta konsumtion ta tid skalar bort onödiga inköp. Under fastan har jag många gånger tänkt "det där ska jag köpa sen när fastan tar slut", men nu kommer jag inte längre ihåg vad det var som var så viktigt att köpa, alltså kan det inte ha varit så viktigt trots allt. De enda saker som står sig kvar i minnet är en symaskin och en "groddningslåda", och båda känns som långsiktiga investeringar. 
  • Brödbak är en njutning. Man kan lyssna på en bra podcast medan man knådar, och slänger man in bröden i frysen har man färskt bröd varje morgon. Man får själv bestämma mängden rågmjöl, och slänga i lite sojakross om man vill ha proteinrikt bröd. Och helt sjukt billigt är det.
  • Det finns värre saker än att ha constant bad hair day. Det är de facto ganska spännande att se vad mitt hår hittar på när jag inte utsätter det för frissabesök.
  • Det behöver inte kosta att ha fritid. Min bästa belöning efter en studiedag just nu är att se på film jag lånat på bibban medan jag reparerar kläder jag hittat i min garderob. Kostnad? Nada!
  • Jag har haft råd att köpa fair trade-produkter fastän jag levt på 3,35 om dagen. När jag på påskdagen återgår till 6 euro om dagen borde jag alltså ha råd med ekoprodukter också.
  • Det är en lyx att resa.

Det känns som att jag vunnit.

måndag 26 mars 2012 - 21:31

Vill du resa gratis måste du gå

Fastan har lärt mig att resor inte är en självklarhet. Det kostar att förflytta sig från en plats till en annan, om så bara med lokalbussen. Det enda sättet att förflytta sig gratis är att gå. För att cykla krävs det att du köpt en cykel, och för att åka tåg, buss och flyg måste du ha pengar över när mat och boende är fixat.
 
Jag vet inte om en fattig människa i längden kunde leva i ett distansförhållande. Varje gång jag och F vill träffas måste en av oss betala 60 euro. Under fastan har F tagit hand om det där, men jag skulle verkligen inte vilja ha det så i längden för voi saakeli att det stör jämställdhetsvurmaren i mig. Jag vill ju kunna dela på kostnader, varje cell i mig skriker att jag vill dela jämnt.
 
Och semesterresor då? Om man skulle gå in för att alltid leva så som jag levt under fastan, vad skulle man göra när man har behov av semester? Man reser inte bort. Hur billiga flygen än är så ska man ju också bo nånstans, och fastän man skulle få sova hos bekanta så måste man ändå äta. Och den ultimata frågan: hur kul är det egentligen att resa om man inte har råd att göra någonting? Inte gå på muséer och konserter, eller åka på guidad cykeltur i parisnatten. För att inte tala om shopping. Och  ungefär här uppstår frågorna som jag verkligen har svårt med:
 
Måste man resa? Är det faktiskt så kul och viktigt att se nya platser, möta nya kulturer, äta mat som smakar annorlunda? "Komma bort"? Och måste man nödvändigtvis flyga nånstans långt bort för att göra allt det där? Kan jag inte bara ta bussen till Varissuo?
 
Den här frågan kräver lite mer brottning. För jag tycker om att resa. Det är ju så kul att...
 
 
...vara turist i ett turistlöst Eritrea,


...hoppa runt på operan i Oslo,


...undra var Sacre Coeur är i Paris,
 
 
...hitta tomtens renar i Delhi,
...och upptäcka att skitstaden Alleppey mot alla odds faktiskt råkar ha den helt perfekta stranden.
Men hur ska man rättfärdiga sånt? Ska man?
 

torsdag 22 mars 2012 - 10:58

Fattigdomsfastan i KP

Torsdag är alltid Kyrkpressen-dag men den här torsdagen är en lite annorlunda KP-dag, mest på grund av två saker:
Ett) Min fattigdomsfasta (eller enkelhetsfasta) är med i KP.
Två) Jag råkar vara i ett hem utan KP, så jag har inte sett artikeln i sin helhet ännu. Men jag tycker att nätpuffen på KP:s hemsida är riktigt fin.
 
 

Nina Österholm från KP tog bilden.

onsdag 14 mars 2012 - 16:23

Inte så fattigt trots allt

Idag fick jag sitta en hel lunch och bara formulera mig om fattigdomsfastan med Nina från KP. Och jag kom på att det är lite töntigt att kalla min fasta för fattigdomsfasta. För jag känner mig inte fattig, och jag klarar mig bra. Det är inte alls jobbigt att leva på hälften av vad jag brukar. Jag bara planerar min mat lite bättre. De facto är jag mättare, gladare och generösare som "fattig". Och Nina hade en viktig poäng i att man nog inte kan kalla självvald fattigdom för fattigdom, det är liksom lite fräckt. Min tanke med fattigdomsfastan var ju inte att vara fräck utan solidarisk, men just nu känns det som att jag bara njuter av de goda frukterna av "fattigdom":

Jag har koll på min ekonomi, och jag känner mig väldigt fri från konsumtionshjulet. Jag har börjat uppskatta billiga råvaror framför dyra halvvägsprodukter. Jag har börjat se på vin, fetaost och avokado som en stor lyx, något jag kan njuta av då och då, inget jag "förtjänar" bara för att jag har en lång studiedag bakom mig när jag står i matbutiken och söker tröst.

Jag har det lite för bra för att kalla mig fattig, så hädanefter talar jag om enkelhetsfasta.

måndag 12 mars 2012 - 14:01

Budgetera mera

Har ni upptäckt Marthaförbundets bokföringsverktyg? Ni hushållsrävar där ute kanske tycker att sånt här är gammal skåpmat, men för mig är det här första gången jag har full kontroll över min ekonomi. Aldrig tidigare har bokföring och privatekonomi har varit så här spännande.