Visa inlägg taggade med 'kyrkpressen'

lördag 9 december 2017 - 17:08

Den där karriären

Jag hinner sällan fylla i Sevendays blogglistor just den veckan när de snurrar på, men tar mig i stället friheten att plocka russinen ur kakan när jag själv har lust. Och just nu har jag lust på ett sällsynt maffigt russin: karrirärlistan!

Arbetslivet, detta märkliga ting som jag inte blir klok på. Kanske listan kan hjälpa mig tänka. Vi kör!

 

Jag jobbar som... 

informatör på Kyrkan i Helsingfors. I fyra månader till. Sen vet jag inte.

Skarmklipp 2017 12 09 16.33.01

I den här korridoren jobbar jag just nu. Med bra selfiespegel obvi.

 

Karriär i jobbet för mig betyder...

eh, ingenting? Säger en sida av mig. Men ska jag vara riktigt ärlig finns det en del av mig som får en kick varje gång jag börjar ett nytt jobb och lär mig nya saker.

Karriär handlar kanske om att inse vilka ens styrkor är och sträva efter att få jobba på ett sätt så att styrkorna kan blomstra. Den senaste tiden har jag insett att jag är bra på att leda möten, vara kreativ (både visuellt och tankemässigt) och att formulera komplicerade saker på folkspråk. Just de styrkorna får jag använda mig av i mitt nuvarande jobb, det är kul.

 

Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är:

Eh, vilka mål? Bäst att formulera dem först. Jobbmässigt är mina mål just nu: 1) Jobba mindre, 2) med färre saker och 3) på ett kreativt sätt. Vad kan jag göra för att uppnå dem? Öva mig i gränssättning. En gräns är att jag just nu jobbar 80 % (och älskar mina lediga fredagar). En annan gräns är att jag, tillsammans med min förman, valt bort en hel del möten. En tredje gräns är att jag har som tumregel att aldrig tacka ja genast, utan alltid ta en natt för att lyssna in magkänslan.

 

Skarmklipp 2017 12 09 16.34.45På kyrkans kommunikationsdagar i höstas fick jag besöka konstmuséet EMMA och höra deras informatör berätta om hur hon jobbar. Det var inspirerande!

 

Det här är mitt nästa mål i karriären:

Haha, det här låter så businesslike. Låt oss leka det då. Efter påsk skulle jag gärna ha ett jobb där jag har typ tre järn i elden samtidigt (nu har jag typ 20). Så kan det vara till exempel på en tidningsredaktion, att man har tre artiklar på gång samtidigt. Man pysslar lite på det ena, sen på det andra medan man väntar på att det tredje ska lösa sig. Å andra sidan kan man sällan ha dåliga dagar på en tidningsredaktion. Det älskar jag med mitt nuvarande jobb: jag kan faktiskt ha dåliga dagar. Det är också ett karriärsmål: ett jobb där jag kan ha dåliga dagar.


Här ser jag mig själv om ett år:

Jag kan vara precis var som helst, vilket är både skrämmande och spännande. Kanske är jag frilansskribent och bloggare, journalist med fokus på religion, biståndsarbetare i Nepal eller präst på nån blåsig kobbe. Gud vet, inte jag.

Skarmklipp 2017 12 09 16.37.52Tänk er att ha en sån här medeltida stenkyrka som arbetsmiljö! Detta praktexemplar är Jomala kyrka på Åland.


Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv:

1) Det är okej att gråta på jobbet. Det har jag gjort på alla mina jobb, och oftast är det just då som vändpunkten kommer. Tårar är den rakaste kommunikationen.

2) Att ställa frågor direkt som jag inte förstår. Det är inte den som frågar som är dum.

3) De flesta jobb är inte hjärnkirurgi. Ingen dör av stundvisa hafsverk.

 

outfitdecEn Kyrkpressen-selfie!


En person jag ser upp till, karriärsmässigt:

Eva Biaudet. Min förman (som är tidernas bästa förman och ett kommunikationsproffs utan like). Anna-Lena Laurén. Laura Hellsten. Elisabeth Rehn. Sean Claiborne. Prästen Gunnar i Vasa. Ai det sku bara vara en. Nå, här kommer en till: Julia Wiræus.

 

Mitt drömjobb:

Gaah jag vet inte! Sluta fråga!

Skarmklipp 2017 12 09 16.40.14I våras jobbade jag några månader som radioandaktsredaktör. Det var ett perfekt jobb, just där och just då.


Som anställd är jag den här typen:

Superduktig. Lite långsam. Har en hög lägsta nivå. Kan gå i lås av stress.


Som chef är jag den här typen:

Kan ju bara fantisera: rättvis, orädd och nitisk med att möten inte ska dra ut på tiden. Som chef skulle jag ha det som prio ett att mina anställda inte är överbelastade.


Ett mål jag uppnått i min karriär:

I tiderna kändes det verkligen coolt att sommarjobba på Hufvudstadsbladet. Och på Nya Åland. De kändes sannerligen som uppfyllda karriärsdrömmar. Det är på nåt sätt dessa erfarenheter jag fortfarande polerar i mitt CV, fastän jag senare jobbat med betydligt mera avancerade jobb inom kyrkliga organisationer. Vad är det som gör det coolare att ha jobbat på tidning än i kyrkan? I couldn't help but wonder.

lisa mendelinEn söt liten bildbyline från Hufvudstadsbladet. 

Skarmklipp 2017 12 09 16.50.45Och en något coolare situationsbild från att jobba i kyrkan. #churchgangsters i Hongkong.

 

Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet:

Märkliga mening. Tja, jag stiger upp på morgnarna. Yogar, klär på mig, äter frukost och pyser iväg till jobbet. Startar datorn, läser mejlen, skriver to do-listor, avverkar dem. Skriver, layoutar, ringer folk. Är trevlig mot kollegerna. Småpratar, skrattar. Planerar, koordinerar. Lägger ner mig på golvet när jag behöver få perspektiv. Jag gör det som förväntas av mig, och kämpar ständigt med att inte göra mer än så.

 

LiisaheaderOch som socker på botten min nuvarande CV-bild. Ung, fräsch och villig att arbeta. Fotad av mitt ex. Borde helt klart uppdateras. Jag har ju varken håret, glasögonen eller tröjan längre.

fredag 16 september 2016 - 17:36

5 saker jag kommer att sakna från Kyrkpressen

Wohoo, igår var min sista dag på Svenskfinlands största tidning (det visste ni väl att Kyrkpressen är?). Det är wohoo eftersom jag nu kan fokusera fullt på att förbereda min Hongkong-avfärd, men det är också buhuu på grund av att det alltid är lite lessamt att lämna ett bra jobb.

En hommage till Kyrkpressen är på sin plats. Här är fem saker jag kommer att sakna:

 

Skarmklipp 2016 09 16 16.48.09

1. Kaffepauserna

En tidningsredaktion utan kaffepauser är oftast en otrevlig plats där de enda orsakerna att prata med en kollega har med arbetsuppgifter att göra. Inte ett helt vetenskapligt underbyggt påstående men men. Utan gemensamma kaffepauser blir det lätt klickbildning och hård stämning på en redaktion. Det är trots allt ett snabbt tempo och hårda ord kan yttras när en stackars nybörjare är för långsam med att våga ringa politiker och ställa svåra frågor. Man behöver få se sina kolleger som snällisar också. Kyrkpressen har två kaffepauser om dagen (Hur långa de är? En branschhemlighet).

 

Skarmklipp 2016 09 16 16.51.39

 

2. Absurditetsgraden

För någon vecka sedan hajade jag till när jag hörde Christa säga åt Sofia i rapp ton för att avsluta en diskussion om arbetsfördelning: "Okej så om du tar domprostgården så tar jag helgmålsringningen? Bra." Trots att det är så vardag att skriva om kyrkrelaterade grejer så kommer ändå de där sällsynta stunderna av klarhet när man inser hur absurdt det är att vi sitter där och är superkompetenta experter på något som kan te sig som ett ganska begränsat ämne. (Vilket kyrka förstås inte är – ja Ted och Kaj I'm looking at you – eftersom kyrkan ändå är människors försök att tillsammans hantera livets samlade mängd av sheisse och glädje – och livet, gott folk, kommer aldrig att sluta vara något att skriva om.)

 

Skarmklipp 2016 09 16 16.56.32 

3. Kreativiteten

En person på redaktionen som har en lite osynlig roll just nu är redaktionssekreteraren Nina, som alltså på redaktionspråk är det som kallas nyhetschef. Hennes namn syns sällan i tryck men det är hon som koordinerar hela kaoset till en tidning varje vecka. Men inte bara det, hon kommer ständigt med nya idéer för det där lilla extra, de små grejerna som gör det roligare att läsa tidningen.

Vi hittar en rolig bild till den där notisen! Vi beställer färgläggningsbilder i stället för de vanliga illustrationerna! Vi lägger upp dem på webben när hela serien är klar! Vi skapar en spotify-lista med de nya psalmerna, och förstås också för de där sacred harp-sångerna! Jag ringer präster som har hundar och frågar om det tror att hunden får komma med till himlen! Sådär håller hon på.

Det har varit en ynnest att få handledas i sitt skrivande av en så kreativ person som Nina, som ofta har ett helt annat perspektiv än jag. Hennes lekfullhet och kreativitet smittar av sig på resten av redaktionen och alla vågar leva ut sin egen kreativitet lite mer. Så bra.

 

Skarmklipp 2016 09 16 17.03.33

4. Kvaliteten

I dessa mediekristider har det varit en otrolig lyx att få jobba på en redaktion som redan gjort sina sparåtgärder. I stället riktar man blickarna framåt och ger sig attan på att varje vecka göra den bästa tidningen som just den veckan kan ge. Vi har bra samtal över innehållet, nödvändiga feedbackmöten och vettiga redaktionsrutiner. Bara det att min text i regel passerar två par ögon innan tryck är oerhört i jämförelse med en dagstidning där jag bara täcktes be en upptagen kollega läsa de texter som jag verkligen var osäker på.

Det är kul att vara bra på nånting. På en vanlig nyhetsredaktion har ju alla lite olika områden som de är bra på, men ofta får journalisterna ändå jobba med teman som de är oinsatta i. För någon kan det vara just det som är kul med journalistjobbet – att på en kvart sätta sig in i vad Regulation of a Transcription Factor Activating Protease kan innebära – men jag är alldeles för mycket av en perfektionist för att klara av att höfta fram en intervju på ett tema jag inte är ens lite insatt i. På Kyrkpressen har jag njutit av att slippa den där enorma startsträckan. De flesta uppdrag har jag redan haft den där grundläggande kunskapen i, så att jag lätt kunnat läsa in mig på temat. Med en veckodeadline hinner texterna dessutom hänga med i bakhuvudet en lite längre tid, och det är lyx. Medan tandborsten rumlar runt i munnen kan jag inse att en kolumn jag skrev under dagen inte är helt hundra. Bara att justera nästa dag då.

  

Skarmklipp 2016 09 16 17.09.04

 

5. Människorna

Förstås, tänkte jag skriva. Men det är ju inte alls en självklarhet att man trivs med sina kollegor. Ändå har jag mått så väl med människorna på Kyrkpressen och Fontana Media. Alla är sig själva och ingen har något att förlora på att vara trevlig. Det finns så mycket snällhet och omtänksamhet på Sandvikskajen! Inte en enda kollega har gett mig anledning att skämmas för hur jag går klädd vissa dagar eller för att jag rätt ofta bara lägger mig raklång på min trasmatta.

Att jobba på en plats som producerar andlig litteratur (Fontana Media) och djuplodande personporträtt (Kyrkpressen) gör att samtalsämnena lätt går från yta till djup vilket ju är något av det bästa jag vet. Å andra sidan finns det också en självklar förståelse för när det helt enkelt är bäst att snacka om finlandssvenska dialekter eller vegetarisk matlagning eller dåliga böcker man läst på sistone.

Det här är människor som gärna ordnar gratisloppis i mötesrummet, som öser bakverk över kaffebordet, som tar med sina telningar ibland och som letar reda på en missionärsbiografi över Ethel Witting-Chow åt mig (Witting-Chow åkte i slutet av 1960-talet till just Hongkong dit också jag ska åka om två veckor). Så tokigt fina är de!

---

Se där, vilken lovsång det blev. Märker att jag fortfarande talar om denna arbetsplats som vi. Dags att öva bort det nu, och styra in skutan mot nya äventyr!

tisdag 23 augusti 2016 - 19:38

Att fixa före Taiwan + Kyrkpressenfie 11

14138974 10154339109310856 1410751823 o

Det här kan mycket väl bli den sista Kyrkpressen-selfien ni får se av mig eftersom mitt vikariat tar slut om några veckor. Jag har bytt rum! Nuförtiden delar jag rum med Christa i stället för att sitta ensam i ett stort rum längst bort i korridoren. Det är SÅ bra. Jag tycker om att dela arbetsrum, det känns både mysigt och proffsigt samtidigt.


Den här bilden togs efter en mycket intensiv dag på jobbet, för att döda tid före jag skulle traska iväg för att få mina vaccinationer. (Känns som att man måste lägga till en sådan klausul om man insinuerar bloggande från arbetsplats.)

Men nu är jag alltså vaccinerad mot Hepatit B och Japansk hjärnhinneinflammation, hurra! Som tur hade jag ett ganska bra vaccinationsskydd från min Indienresa 2011, annars hade jag ännu haft en massa andra sprutor att ta.

Sakta börjar det faktiskt sjunka in att jag ska till Taiwan i oktober. Det är så himlans mycket att fixa före det. Se bara:

X Flygbiljetter
X Reseförsäkring
X Vaccin mot Japansk hjärnhinneinflammation
X Vaccin mot Hepatit B
Ta reda på blodgrupp
Läkarintyg
Vaccin mot Tyfus
Praktikavtal
Lära mig mandarinkinesiska
Försöka få sponsorering

(Psst! Vill du eller din organisation sponsorera min missionspraktik? I utbyte kommer jag gärna och berättar om Finska Missionssällskapets arbete i Taiwan när jag återvänder till Finland på våren (Hur går egentligen ett fängelsebesök till? Visst har du alltid undrat om en sån sak?). Du kan sponsorera till exempel mitt blodprov som kostade 45 euro, eller ja varför inte slå på stort och sponsorera flygbiljetterna på 1000 euro :D? Mejla liisa.mendelin at gmail.com så reder vi ut det! Oavsett summa så kommer jag och berättar ALLT, med bildspel OBS.)

Kopiera mitt pass
Göra en reseanmälan till utrikesministeriet
Kolla om mitt bankkort funkar i Taiwan, kääk, om inte: åtgärda
Fixa visum
Kolla om mitt telefonabonnemang funkar i Taiwan
Gör en Facts about Finland-presentation
Tänka ut gåvor till handledare och andra hjälpsamma typer
Packa
Övertala Rabbe att komma på besök till Taiwan

Gaaah, det är ett heltidsjobb att fixa sånt här! (Samtidigt som jag ju förstås är djupt privilegierad som har möjlighet att få göra den här otroliga resan.)

Har du varit i Taiwan, eller Kina? Berätta något om det, jag slukar alla stoorin med hull och hår!

tisdag 28 juni 2016 - 13:16

Världens lättaste snyggfrisyr

Kyrkpressenfie11

Hejhå, länge sedan en jobbselfie syntes här (och lika bra är väl det med tanke på att jobb antagligen inte betyder att ta selfies). Men jag fick bara en känsla av att dagens frisyr måste visas upp.

Jag har hållit på ett tag nu med komplicerade flätor som tar enormt med armmuskler och morgonnerver att få till stånd. I morse var tiden ändå knappare än vanligt, så jag slängde bara ihop något. Och det visade sig vara en rätt classy hairdo. Först en halvknut, sedan en halvknut under det. Fäst med minisnoddar.

I detta hår har jag i dag layoutat annonser och lagt sista handen vid ett pressmeddelande om sommarens och höstens nya böcker från vårt förlag (Fontana Media). Vi har så många bra böcker på gång! Lite pirrig känsla alltid efter att man skickat ut ett pressmeddelande. Kommer det att nappa? Blir det en stor personintervju eller en liten notis, eller bara absolut inget alls? Det kan man inte så noga veta.

Efter lunchen tog jag en snabb sväng via loppiset på Sandvikens torg. Och hittade linneskjortan som ska göra min sommar:

SkjortaVuokko är ett finskt märke som typ bara gör kvalitet. Men så kostade skjortan också skjortan, hehe. Men försäljaren sa att den passar bra med mina ögon så då är den säkert värt det.

 

 

 

tisdag 10 maj 2016 - 11:15

Kyrkpressenfie 10

Kyrkpressenfie10

Plötsligt tycker jag mig hinna med en mini-kreativ paus på jobbet. Dags för en Kyrkpressenfie alltså. En tämligen grynig sådan.

---

Jag har i några dagar gått runt med lite mixed feelings. Över allt möjligt i livet, men också över min Taiwan-praktik. Efter min första eufori över att få åka till Taiwan har jag plötsligt en hel hop andra känslor som knackar på.

Jag har lite svårigheter att skaka loss min tidigare vision om att åka till Nepal på praktik (det var min plan A, som ändrades pga nya visumföreskrifter i Nepal), med allt vad det innebär av mat, kultur, annan livsrytm och Indiensaknad. Jag har försökt sopa undan de tankarna och fokusera på Taiwan med alla mina sinnen, men tja. Det är inte så motiverande att lära sig kinesiska om man går runt och tänker på Nepal.

I morse bestämde jag mig i stället för att omfamna mina Nepal-tankar, så jag klädde mig i en gammal tunika jag köpt i Indien. Jag känner det tunna bomullstyget mot huden och låter alla tankar komma. Nu ska Nepal sörjas ut så att jag på nytt kan börja längta efter Taiwan.

 

 

 

fredag 26 februari 2016 - 16:34

Den som yogar blir för individualistisk

... kan det ligga något i det? Läs min yoga-artikel så kanske du får rätsida på det påståendet. Och några andra.

Klick, klick: 5 kristna påståenden om yoga – forskaren kommenterar

Hela essän Mantra eller Fader vår? hittar du i Kyrkpressen 8/2016 (som kom ut i torsdags).

YogamattaFoto: Malin Aho

torsdag 25 februari 2016 - 16:53

Yoga i KP

När jag var i Indien för fem evigheter sedan sa en lokal yogi något i stil med:

"Yoga is always spiritual, even if you say it's only fitness – eventually you need to see the spiritual part of it."

Jag nickade igenkännande men tänkte inombords "jaja, yoga är jumppa". Men den tanken funkar inte längre för mig. 

Nu har jag fått chansen att skriva en essä om kristet yogande till Kyrkpressen. Jag öser ur mina egna tankar, men har gjort en hel del research och pratat med Jyri Komulainen som forskar i kristendomens möte med nyandlighet. Han har funderat mycket på vad kyrkan borde göra för alla de finländare som utövar yoga. Och så bemöter han åtta vanliga kristna argument mot yoga.

Så, om du är intresserad av yoga och får Kyrkpressen hem till dig i dag (torsdag är ju som bekant Kyrkpressendag) så rekommenderar jag att du läser texten Mantra eller Fader vår? . Jag gör antagligen en kortare webbversion i morgon, men the real thing hittas fortfarande i papperstidningen.

Yoga Gympa5 MA webbJag trodde det skulle vara svårt att fota bilder som inte är för "sexy yoga for super flexible girls" (jag är så allergisk för de där yogabilderna som skapar mera prestationsångest än feelgood), men märkte fort att det inte alls var svårt. Jag är ju en myslurv, inte en yogagirl. Det är min kollega Malin Aho som har fotat.

tisdag 9 februari 2016 - 11:55

Hede giftasi och Kyrkpressenfie 9

Kyrkpressenfie9

Det är länge sedan jag tagit en kyrkpressenfie. Det har varit fullkomligt noll tid för något extra pynjande de senaste veckorna när jag sprungit runt som en tok och fixat specialbilagor till Kyrkpressen. Fruktanvärt roligt men fruktansvärt många detaljer att hålla reda på.

Nu finns Bröllopsbilagan på webben, check it out! I den finns bland annat en intervju med ett par som valde att gifta sig utan extra krusiduller, och en checklista för kyrklig vigsel. Woop, woop!

BrollopsparadenWebbKlicka på bilden för att komma till Bröllopsbilagan. Pärmbilden är fotad av skickliga Hannah Salo.

 

PS. Nej, jag har ingen annan förklaring till min konstiga pose på selfien än att jag har en rolig randig tröja som krävde att jag skulle göra något "roligt" med armarna.

tisdag 5 januari 2016 - 11:18

Kyrkpressenfie 8

Kyrkpressenfie8

 

Jag har återvänt till jobbet. Bestämt mig för att göra mitt arbetsrum mysigt. Hängde upp en röd gardin igår. Nästa steg kan bli en lampa av himalayakristall. (Sen kan femton katter flytta in, i samma lass som min spåkula och tarotkort och förmåga att skåda var människors förlorade silverkedjor är.)

I dag gjorde jag en telefonintervju med Elin Sandholm från Kläder och kvalitet-bloggen. Vi pratade om en hållbar garderob och resultatet kan du läsa i Kyrkpressen så småningom. Trots att vi inte var fysiskt på samma plats kändes det helt rätt att vara iklädd en enkel tidlös vit skjorta jag hittade i mammas skåp under jullovet. Efter intervjun var jag tvungen att lusläsa tvättlappen. 100 % viskos, är det bra Elin?

fredag 18 december 2015 - 15:29

Kyrkpressenfie 7

Kyrkpressenfie7

Sista dagen på jobb innan julens ledighet går jag BaNaNaS med filtren! Allt för att dölja det gula skenet från lysrören, den gråa sucken som tränger sig in genom fönstret.

I dag är en skön dag. Många saker får en punkt efter sig, eller så får de gå i dvala tills jag återvänder på jobb nästa år. Vi har julmys mest hela tiden, och jag är väldigt nöjd över att vi lyckats producera en adventsljusstake med en korrekt diagonal linje.

Dagen till ära steg jag upp tidigare för att fläta en läpivetoletti ur min kusin Jennis och min syster Lauras oerhört snygga bok Letille.

Heips!