Visa inlägg taggade med 'yoga'

lördag 9 december 2017 - 17:08

Den där karriären

Jag hinner sällan fylla i Sevendays blogglistor just den veckan när de snurrar på, men tar mig i stället friheten att plocka russinen ur kakan när jag själv har lust. Och just nu har jag lust på ett sällsynt maffigt russin: karrirärlistan!

Arbetslivet, detta märkliga ting som jag inte blir klok på. Kanske listan kan hjälpa mig tänka. Vi kör!

 

Jag jobbar som... 

informatör på Kyrkan i Helsingfors. I fyra månader till. Sen vet jag inte.

Skarmklipp 2017 12 09 16.33.01

I den här korridoren jobbar jag just nu. Med bra selfiespegel obvi.

 

Karriär i jobbet för mig betyder...

eh, ingenting? Säger en sida av mig. Men ska jag vara riktigt ärlig finns det en del av mig som får en kick varje gång jag börjar ett nytt jobb och lär mig nya saker.

Karriär handlar kanske om att inse vilka ens styrkor är och sträva efter att få jobba på ett sätt så att styrkorna kan blomstra. Den senaste tiden har jag insett att jag är bra på att leda möten, vara kreativ (både visuellt och tankemässigt) och att formulera komplicerade saker på folkspråk. Just de styrkorna får jag använda mig av i mitt nuvarande jobb, det är kul.

 

Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är:

Eh, vilka mål? Bäst att formulera dem först. Jobbmässigt är mina mål just nu: 1) Jobba mindre, 2) med färre saker och 3) på ett kreativt sätt. Vad kan jag göra för att uppnå dem? Öva mig i gränssättning. En gräns är att jag just nu jobbar 80 % (och älskar mina lediga fredagar). En annan gräns är att jag, tillsammans med min förman, valt bort en hel del möten. En tredje gräns är att jag har som tumregel att aldrig tacka ja genast, utan alltid ta en natt för att lyssna in magkänslan.

 

Skarmklipp 2017 12 09 16.34.45På kyrkans kommunikationsdagar i höstas fick jag besöka konstmuséet EMMA och höra deras informatör berätta om hur hon jobbar. Det var inspirerande!

 

Det här är mitt nästa mål i karriären:

Haha, det här låter så businesslike. Låt oss leka det då. Efter påsk skulle jag gärna ha ett jobb där jag har typ tre järn i elden samtidigt (nu har jag typ 20). Så kan det vara till exempel på en tidningsredaktion, att man har tre artiklar på gång samtidigt. Man pysslar lite på det ena, sen på det andra medan man väntar på att det tredje ska lösa sig. Å andra sidan kan man sällan ha dåliga dagar på en tidningsredaktion. Det älskar jag med mitt nuvarande jobb: jag kan faktiskt ha dåliga dagar. Det är också ett karriärsmål: ett jobb där jag kan ha dåliga dagar.


Här ser jag mig själv om ett år:

Jag kan vara precis var som helst, vilket är både skrämmande och spännande. Kanske är jag frilansskribent och bloggare, journalist med fokus på religion, biståndsarbetare i Nepal eller präst på nån blåsig kobbe. Gud vet, inte jag.

Skarmklipp 2017 12 09 16.37.52Tänk er att ha en sån här medeltida stenkyrka som arbetsmiljö! Detta praktexemplar är Jomala kyrka på Åland.


Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv:

1) Det är okej att gråta på jobbet. Det har jag gjort på alla mina jobb, och oftast är det just då som vändpunkten kommer. Tårar är den rakaste kommunikationen.

2) Att ställa frågor direkt som jag inte förstår. Det är inte den som frågar som är dum.

3) De flesta jobb är inte hjärnkirurgi. Ingen dör av stundvisa hafsverk.

 

outfitdecEn Kyrkpressen-selfie!


En person jag ser upp till, karriärsmässigt:

Eva Biaudet. Min förman (som är tidernas bästa förman och ett kommunikationsproffs utan like). Anna-Lena Laurén. Laura Hellsten. Elisabeth Rehn. Sean Claiborne. Prästen Gunnar i Vasa. Ai det sku bara vara en. Nå, här kommer en till: Julia Wiræus.

 

Mitt drömjobb:

Gaah jag vet inte! Sluta fråga!

Skarmklipp 2017 12 09 16.40.14I våras jobbade jag några månader som radioandaktsredaktör. Det var ett perfekt jobb, just där och just då.


Som anställd är jag den här typen:

Superduktig. Lite långsam. Har en hög lägsta nivå. Kan gå i lås av stress.


Som chef är jag den här typen:

Kan ju bara fantisera: rättvis, orädd och nitisk med att möten inte ska dra ut på tiden. Som chef skulle jag ha det som prio ett att mina anställda inte är överbelastade.


Ett mål jag uppnått i min karriär:

I tiderna kändes det verkligen coolt att sommarjobba på Hufvudstadsbladet. Och på Nya Åland. De kändes sannerligen som uppfyllda karriärsdrömmar. Det är på nåt sätt dessa erfarenheter jag fortfarande polerar i mitt CV, fastän jag senare jobbat med betydligt mera avancerade jobb inom kyrkliga organisationer. Vad är det som gör det coolare att ha jobbat på tidning än i kyrkan? I couldn't help but wonder.

lisa mendelinEn söt liten bildbyline från Hufvudstadsbladet. 

Skarmklipp 2017 12 09 16.50.45Och en något coolare situationsbild från att jobba i kyrkan. #churchgangsters i Hongkong.

 

Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet:

Märkliga mening. Tja, jag stiger upp på morgnarna. Yogar, klär på mig, äter frukost och pyser iväg till jobbet. Startar datorn, läser mejlen, skriver to do-listor, avverkar dem. Skriver, layoutar, ringer folk. Är trevlig mot kollegerna. Småpratar, skrattar. Planerar, koordinerar. Lägger ner mig på golvet när jag behöver få perspektiv. Jag gör det som förväntas av mig, och kämpar ständigt med att inte göra mer än så.

 

LiisaheaderOch som socker på botten min nuvarande CV-bild. Ung, fräsch och villig att arbeta. Fotad av mitt ex. Borde helt klart uppdateras. Jag har ju varken håret, glasögonen eller tröjan längre.

fredag 16 juni 2017 - 10:54

Yogabrallor

Varför är det så att de yogabrallor som marknadsförs till kvinnor ser ut så här:

Skarmklipp 2017 06 16 10.55.24

 

...medan de yogabrallor som marknadsförs till män ser ut så här?

Skarmklipp 2017 06 16 10.55.45

Båda skärmdumparna är från yogishop.fi, men jag tycker mig se samma fenomen på de fler ställen.

Kvinnor får välja mellan en massa olikfärgade snortighta tights, medan män har betydligt färre färger att välja mellan. Men framför allt är männens yogabyxor korta och luftiga.

För mig känns det som att kvinnor vinner i färgval men förlorar enormt på komfort. Jag har gått på den här idén om tighta yogapants och köpt ett par såna där dyra mandala tights, men det är ju inte alls kul att yoga i dem. Trots att jag provade många olika storleka för att hitta tillräckligt stora byxor så känns det ändå äckligt att yoga i dem. De skär in i magen och försvårar andningen. Det är ju så viktigt i yoga att ha fri rörlighet i bäckenbottenmusklerna, men de här tightsen bara låser fast musklerna i ett läge, känns det som. Den låsningen gör det omöjligt för mig att slappna av. Och yoga för mig är att hitta en fri rörlighet mellan avslappning och fysisk ansträngning.

Så numera är mina bästa yogabyxor lösa shorts eller sladdriga brallor.

Har nån annan reagerat på det här?

 

onsdag 26 april 2017 - 20:30

Heliga listan

Skarmklipp 2017 04 26 21.22.41

I de senaste tidernas personliga sorger och bedrövelser har jag märkt att min längtan efter det heliga blivit starkare. Som en sista levande rottråd i en våtmark full av ruttnade mossa. Jag är en helighetsperiodare som emellanåt behöver ta mina tvivel på allvar och känna mig sekulär – men som i andra perioder inte kan få nog av andlig musik och tysta stunder framför ikonen på fönsterbrädet.

Nu är jag nyfiken på andra bloggares förhållande till helighet, anlighet och förundran över universums storhet. Så jag knåpade ihop en blogglista. I present to you: Heliga listan!

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.21.14

 

De här platserna är heliga för mig:

Simhallars bastun, kyrkor, bibliotek och biosalonger. Och varhelst jag rullar ut min yogamatta. Och naturen.

 

Den här stunden i min vardag är helig:

Frukosten, bordsbönen, matlagningen. Ibland också diskandet.

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.32.13

 

Mitt viktigaste andligets-krimskrams!

Mitt kors-halsband, min frälsarkrans (ett modernt meditationsarmband). Ikonen på fönsterbrädet (fast egentligen tycker jag den är ful, skulle gärna ha ett annat motiv). Yogamattan, bönepallen. Häromdagen köpte jag en meditationskudde också. Åh, psalmboken. Fast den är väl knappast krimskrams.

 

En andlig veckorutin jag försöker upprätthålla:

Jag går i kyrkan de flesta söndagar. Jag har lyxen att ha tre bra gudstjänster på promenadavstånd varje söndag. Dem varvar jag emellan beroende på när jag är klar att gå ut. Klockan 11, 12 eller 15. Baptistförsamlingen, Johanneskyrkan, Missionskyrkan (som alltså är lutherska kyrkans missionsorganisations kyrka, inte att förväxlas med frikyrkan Missionskyrkan).

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.21.48

 

Jag älskar när...

ett samtal flyter på utan ansträngning och friskt blandar högt och lågt. Meningen med livet och spända rumpmuskler. Lidandets problem och nytt nagellack.

 

Min minst heliga stund:

Inträffar när jag dras med i ett samtal där det snackas skit om andra och jag kommer med egna hemska bidrag till diskussionen.

 

Det här kunde jag vallfärda till:

En festival med Frida Hyvönen, Patti Smith OCH PJ Harvey (den heliga treenigheten ju). Och på sistone har jag börjat fundera på att vandra till Santiago de Compostela, eller så den nya nordiska pilgrimsleden! (Jaja, jag hör till gruppen som läst Wild och fått för mig att vandring ju bara är att gå. Jag kan gå.)

 

Ord eller tystnad?

Tystnad.

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.23.17

 

Musik eller konst?

Båda!

 

Musiktips?

David Åhlén och så den här psalmskivan på spotify.

 

Ensam eller i grupp?

Ofta är jag en andlig ensamvarg. Men det är något så oändligt fint med den där söndagsrufsiga skaran av alla möjliga typer som samlas i en kyrka en söndag förmiddag – så fint att jag i en kniven-mot-strupen-situation ändå skulle välja grupp före ensam.

 

När jag ser upp mot stjärnhimlen en kall vinternatt...

kan jag bara gapa och förundras.

 

Skarmklipp 2017 04 26 21.24.00

 

That's it. Kopiera gärna listan till din egen blogg, men kom ihåg när du fyller i att värna om ditt innersta. Det finns vissa upplevelser av helighet som är dina egna hemligheter. I ett senare skede kan du ångra om du delat med dig av dessa och kanske mötts av missförstånd eller förlöjliganden (i denna härliga tid av faith-shaming). Det finns en gräns mellan personligt och privat osv.

 

OBS OBS OBS. Du behöver inte ha en religiös identitet för att svara på listan, förstås! Ju fler startlägen desto mer lär vi oss av varandras listor.

 

Länka gärna ditt blogginlägg här under i kommentarerna! <3

 

***

Heliga listan hos andra:

Yoga hjärta löpning

Ponks

Poppelin

Pranayama i Rom

Stillhet NU

söndag 28 februari 2016 - 22:28

Outfits och fasterapport

Hopla, här kommer en fasterapport i racerfart. I början av fastan lovade jag att fasta från tre saker: animalier, socker och behå (åtm några dagar i veckan). Hur har det gått hittills? Så här:

 

-->Animalier: Delvis fail, delvis win.

Mina luncher innehåller oftast mjölkprodukter, eftersom jag inte velat besvära jobbköket med en önskan om veganmat (vegetariskt känns redan som ett projekt där). Frukostarna har jag däremot lyckats göra veganska. Har bytt ut smör och ost på mackan mot något av följande: hummus, jordnötssmör, tahini, Oatlys På Mackan, medelhavspasta med cashew och paprika (pirkka säljer en god en, leta efter liten burk på samma hylla som peston), pirkkas medelhavspasta med salvia (samma hylla). På med lite gurka, tomat, avokado eller groddar. Smaskens.

 

-->Socker: Delvis fail, delvis win.

Jag har lyckats säga nej till de sockriga efterrätterna som jobbköket bjussar på varje dag (förutom hedelmäpäivä). Jag har upptäckt att det går att ta en frukt i stället. Kaffepauserna är en annan utmaning, speciellt den där ena dagen när en kollega slängde fram tre olika chokladtårtor på kaffebordet. Det var nära att jag kallade honom Satan (i stället hulkade jag dramatiskt). Men jag har klarat av att nöja mig med en medhavd frukt eller bara låtsas som att min tekopp är precis lika god som sockret på bordet. Ibland har jag ändå feilat, speciellt om det är stressiga dagar. En Fazers blå där, en ingefäragodis här.

Att säga nej till sockret är den svåraste fasta jag någonsin haft. Det här är faktiskt första gången jag sockerstrejkar och det är skrämmande att märka hur beroende jag är av de där vita kristallerna. Jag som trodde att jag åt rätt lite socker har fått uppdatera min självbild.

 

-->Behå: WIN!

Jag trodde att en behålös dag i veckan skulle vara en stor utmaning. Tänkte att jag nog får vänja mig långsamt för att inte få värk i kroppen. Men hörni! De behålösa dagarna blev fort 2-3 i veckan och min kropp värker faktiskt mer de dagar jag har behå än de dagar jag är utan. Förvånansvärt fort blev jag också så frimodig att jag gått på yoga utan behå. Nu hänger min sportbehå helt sysslolös och sorglig på sin galge. Den attraherar mig inte alls.

Det är ju helt logiskt egentligen: utan en massa remmar hit och dit som spänner åt och skaver är kroppen mycket gladare. Förstås. Men tänk ändå om det är så att hela den här behågrejen bara är lurendrejeri? Tänk om det är så att våra bröst mår mycket bättre utan denna udda mackapär? Svindlande. (Det här är säkert jätteindividuellt och jag hävdar inte att alla skulle ha samma upplevelse, men varför inte testa?)

Så två outfits på det. Den hugade kan ju försöka gissa om de är tagna på behålösa dagar eller inte.

outfit feb2

Smutsigt hår i knut. Vit skjorta i viskos, från mammas garderob. Handledsvärmare i ylle som jag fått av mamma. Labelled-byxor som faktiskt skräddarsytts enligt just mina mått, på Åland, av gamla herrbyxor. De var inte alls dyra med tanke på arbetet bakom (typ 90-100 euro? inklusive frakt!), rekommenderas att beställa byxor av Linda på Labelled! Och så de sedvanliga Duckfeet-skorna.

 

outfit feb

En bild tagen efter jobbet, på väg till yogan. Allt är loppis förutom skorna, yogamattan och den svarta fransiga halsduken. De rosa Benetton-yllebyxorna är mitt senaste loppisfynd. Jag känner mig mycket konstnärlig i dem. Återigen är detta en outfit där jag bara behöver skala av ett lager för att vara yogaklädd.

 

Hur går det med din fasta? Fails eller wins?

fredag 26 februari 2016 - 16:34

Den som yogar blir för individualistisk

... kan det ligga något i det? Läs min yoga-artikel så kanske du får rätsida på det påståendet. Och några andra.

Klick, klick: 5 kristna påståenden om yoga – forskaren kommenterar

Hela essän Mantra eller Fader vår? hittar du i Kyrkpressen 8/2016 (som kom ut i torsdags).

YogamattaFoto: Malin Aho

torsdag 25 februari 2016 - 16:53

Yoga i KP

När jag var i Indien för fem evigheter sedan sa en lokal yogi något i stil med:

"Yoga is always spiritual, even if you say it's only fitness – eventually you need to see the spiritual part of it."

Jag nickade igenkännande men tänkte inombords "jaja, yoga är jumppa". Men den tanken funkar inte längre för mig. 

Nu har jag fått chansen att skriva en essä om kristet yogande till Kyrkpressen. Jag öser ur mina egna tankar, men har gjort en hel del research och pratat med Jyri Komulainen som forskar i kristendomens möte med nyandlighet. Han har funderat mycket på vad kyrkan borde göra för alla de finländare som utövar yoga. Och så bemöter han åtta vanliga kristna argument mot yoga.

Så, om du är intresserad av yoga och får Kyrkpressen hem till dig i dag (torsdag är ju som bekant Kyrkpressendag) så rekommenderar jag att du läser texten Mantra eller Fader vår? . Jag gör antagligen en kortare webbversion i morgon, men the real thing hittas fortfarande i papperstidningen.

Yoga Gympa5 MA webbJag trodde det skulle vara svårt att fota bilder som inte är för "sexy yoga for super flexible girls" (jag är så allergisk för de där yogabilderna som skapar mera prestationsångest än feelgood), men märkte fort att det inte alls var svårt. Jag är ju en myslurv, inte en yogagirl. Det är min kollega Malin Aho som har fotat.

tisdag 2 februari 2016 - 23:03

Allt enklare kläder

Hurra, jag har blivit klädutmanad av Linnea! Det må gå på småtimmarna men här ska det minsann svaras. Jag råkade till och med ha en outfitbild i lager:

outfityoga

 

Vad gör du för att hålla dig varm under vintern?
Imiterar ett får så gott det går. Yllekalsare. Tunn ylletröja ovanpå någon tunn trikåtröja. Megastor yllehalsduk, rejäl jacka med foder av fårludd. Yllesockor. Fårludd inne i skorna också. Bä-hääh!

Vad är din filosofi vad gällande kläder?

Det har jag skrivit om här. I korthet: jag vill inte ha blod på mina kläder. Varken mitt eget eller andras. Kläderna ska alltså inte skava, dra åt och vara obekväma. Och viktigare: de ska ha producerats under människovärdiga och skapelsesköna förhållanden. Det är målet, som jag inte riktigt alla gånger lyckas uppnå. (Nu i helgen var jag till exempel på Sverigebåt och mea culpa jag köpte två tveksamt producerade toppar för att jag charmades av den fina materialsammansättningen.)

Loppis är okej, men jag har blivit allt striktare med vad jag tar hem därifrån. Det ska vara bra kvalitet, är så trött på skitkläder.

Det senaste halvåret har jag börjat dras mot allt enklare kläder, och på något futilt sätt ett försök att klä mig mera stilrent. Till min stora förvåning har jag börjat trivas i vit skjorta, svart kavaj och svarta byxor (ja det låter helt sjukt, jag måste visa er någon gång så att ni fattar).

Vad har du på dig på bilden?
Detta är en på-väg-till-yogan-efter-jobbet-bild. Där under finns alltså en yogaoutfit (jag orkar aldrig klä om inför yogan, vill bara kunna skala av mig ett lager innan jag rullar ut min matta). Duckfeet-skor, arbetarbyxor jag ärvt av Rabbe, svart topp och grå trikåtröja från loppis, lila aıno-ylletröja från loppis (älskvärt plagg!) och nippanappa-ryggsäck från loppis.

Hur piffar du upp din look?
Oj, piff. Jag som förr hade ett helt lager av dinglande örhängen i de mest varierande utföranden (Vattenmeloner! Fåglar! Elefanter!) märker att jag nu dag ut och dag in trär in samma silverringar i öronen. Så det piffet är inte längre mitt bästa piff. Nä, nu får jag i stället säga så här: mitt bästa piff är att jag lyckats hitta pärlorna i min egen garderob. Den där ryggsäcken på bilden är helt perfekt, jag blir glad av att använda den så gott som varje dag. Min stora gula vävda yllehalsduk som förutom halsduksjobbet även tjänstgör som extra filt vid både yoga och sverigebåtar. Och det samma gäller också för mina silverringar. Varje dag krokar jag in dem i öronen och de blir bara snyggare. DET gör att jag känner mig piffig. Trygga favoriter.

 

Jag skickar utmaningen vidare till Elin, Elin, Sandra och Amanda!

tisdag 3 november 2015 - 18:57

Klara november

Det är mörkt ute när jobbdagen närmar sig slutet. Kollegernas gäspningar är långa som nödår. Ur spegeln stirrar en blek, rödögd varelse på mig. Hon har stripigt hår. November är här.

Saker som gör november lite lättare att uthärda:

1. Jag tvingar mig att yoga när jag kommer hem, trots att jag är hungrig och helst bara skulle gömma mig under täcket med en fryspizza. Det finns ingen motivation kvar att yoga efter eget huvud, så jag kör 30 days of yoga with Adriene. (Jag har hållit på med de där trettio dagarna sedan maj.)

2. Jag har köpt en konjacsvamp från Ruohonjuuri. Om kvällarna är det den och bara den som får mig att orka gå och borsta tänderna. Bara tanken på att om några timmar få tvätta mitt ansikte med den där magiska svampen gör mig smått förväntansfull. Under de två senaste veckorna har jag långsamt fått följa med hur pormaskarna sakta försvinner, hur huden blir lite lenare, lite friskare.

Det var det. Trodde listan skulle bli längre. Om du har tips på hur november kan göras uthärdligare får du jättegärna skriva en kommentar!

 

Skarmklipp 2015 11 03 19.12.08Mitt hem just nu. I helgen ska vi flytta resten av mina grejer, då blir livet lite mindre asketiskt, lite mera bekvämt. LJUSSLINGOR. Det är ju en till klara-novmeber-grej. Just det. Överallt ska de få hänga.