Tre snabba

tisdag 17 januari 2017 - 17:24 | 8 Kommentarer

Hu, så trött jag varit på sistone. Förra veckan jobbade jag som barnskötare, avverkade frilansdeadlines och förhandlade om ett översättningsuppdrag. I helgen tog jag dessutom första stegen till att möblera om mitt hem till en ateljé.

Igår var jag till psykolog och det var så bra så bra. Fick en massa bra tankegods med mig och är nu hoppfull angående min mentala hälsa. Inte illa!

Här är tre grejer jag velat blogga om på sistone:

1. Helsingfors är en ljuvlig stad. Det här är en helt ny insikt för mig. Efter återkomsten från Hongkong är jag faktiskt lite kär i den här staden. Arkitekturen, tystnaden, snön, kaféerna, muséerna, simhallarna, de lustiga typerna. Att havet är så nära. Att stan e så otroligt liten. På minuslistan (jämfört med HK) finns att alkoholen är så synlig överallt. Mitt på dagen i spårvagnen: spritlukt från en man mitt i vagnen som halsar ur en starkspritflaska, fzzz-ljud längst bak i vagnen när två personer i min ålder öppnar varsin öl. Jag ba: I Hongkong är det förbjudet att både dricka och äta i allmänna färdmedel! (Psst föresten: i den här veckans Kyrkpressen kan ni läsa min essä om vad mission är i Hongkong, tips tips.)

2. Jag har en känsla av att mitt konstår kommer att handla ganska mycket om att komma underfund med arbetslivet. Om jag ska jobba 40 år till före jag får gå i pension, då måste jag ju (jaja, priviligierad_tjej_88 här hej) ha ett arbetsliv som inte tar musten ur mig. Jag vill jobba, men jag vill inte jobba på ett sånt sätt att jag blir sjuk. Konståret är ett sätt att ta kontroll över det här. Jag vill testa att ha ett arbetsliv där jag kan ta pauser när jag behöver det. Det går ju liksom inte att säga på ett vikariat: Ni vet nästa vecka när det är så där extra mycket jobb här på kontoret? Jag tror inte jag pallar det, så jag stannar hemma den veckan och går på muséer i stället. 

Jag är trött på att jobba så saakelis hårt och ändå gå runt med en känsla att det jag gör inte duger till. Det måste ju finnas en lösning.

3. Ansökningstiden för kursen Min Mission (som jag gick för att få resa till Hongkong) har förlängts till 27.1. Här läser du mera om kursen. Jag träffade Charlotte i morse (den underbara kvinnan som drar utbildningen) och hon sa att det kommit tillräckligt med anmälningar för att kursen ska bli av (jei!) men att det ännu finns plats. Så alla ni som vaknat sent, ta chansen nu att gå en högklassig utbildning som ger dig chans att åka utomlands på praktik!

 

Regnbagrum i Light ChurchInspirationsbild för dig som funderar på att åka ut på praktik. Tänk om du hamnar i en kyrka där alla rum är inredda enligt olika färger! I just det här rummet har jag spelat pick-up-a-stick-game med roliga skolbarn och haft ett ganska genant möte med en Chinese Medicine Practicioner.

Kommentarer

  • Ileea

    17.01.2017 18:38 (10 månader sen)

    Jag har också funderat en hel del på det där arbetslivet i höst. Magister i svenska, men jobbar deltid som personlig assistent. Snacka om misslyckande alltså, om man ser till de traditionella värderingarna. Jag har haft så blandade känslor inför jobbsituationen. Å ena sidan har det varit skönt med ett deltidsjobb som tillåter mig flera lediga dagar i veckan och som inte har deadliner. Å andra sidan kommer tankarna som: jag gör inte rätt för mig, jag är lat, jag är bekväm, min akademiska hjärna stagnerar, jag är en dålig samhällsmedborgare osv osv. Tills en av mina närmaste vänner sade: Men Sandra, du downshiftar ju. Och det var som en uppenbarelse - att jag kan välja att ta den här perioden av deltidsjobb (som inte har med min utbildning att göra) som ett aktivt val av att jobba mindre och göra mer annat. Skriva. Vila. Träffa folk. Titta på teveserier. Engagera mig i föreningsverksamhet. Jag lever gott på en liten lön och stöd från Fpa. Kanske kommer det där examensrelaterade heltidsjobbet senare. Kanske inte. Men just nu försöker jag må bra av det lite lägre arbetstempot, istället för att ha dåligt samvete över det. Flum flum, det var bara saker som ditt inlägg fick mig att tänka på. Ett "hej, vi är i lite samma båt, hoppas det går bra för dig". Jag längtar dessutom till Helsingfors nu. Måste hälsa på vänner där snart, känner jag. Kanske gå på något museum eller simhall. Definitivt kafé.

    • Liisa Mendelin

      17.01.2017 19:28 (10 månader sen)

      Tack för dina tankar, mycket uppskattat! Jag tänker att du har förtjänat en lugnare period efter att ha lyckats ro i land en magister (hehe, tänk om det inte var en examen jag syftade på). Dessutom är jag så imponerad av alla som klarar av att vara personliga assistenter. Man blir så smidig av det, tänker jag mig. Men arbetslivet! Vi är SÅ många som har svårt med det. Det handlar inte om personliga misslyckanden, tror jag, utan om att arbetslivet just nu är i uppbrott. Kraven är för höga (och nu ska vi dessutom jobba ännu några dagar mer i året än tidigare, tack Sipilä) samtidigt som en karriär inte längre är lika strömlinjeformad som tidigare. Välkommen till Helsingfors! Kan tipsa om att kafé Brooklyn på Fredriksgatan har expanderat och fått ännu mera mysiga bord att bänka sig vid.

      • Ileea

        17.01.2017 20:21 (10 månader sen)

        För egen del är det ingen utmaning att vara personlig assistent. Tvärtom är det nästan för enkelt. "Smidig", säger du, och det stämmer nog på många sätt. Men jag är rädd för att tappa bort mig lite också. Bli för lyhörd gällande andras önskemål och glömma bort mina egna. Vara tvungen att anpassa mig så mycket till rollen som personlig assistent - då jag redan har anpassat mig så, hela livet, för att passa in i mallen, Duktig Flicka och allt det där, och ändå ju alltid känt ett misslyckande då jag (förstås) inte har passar in i mallen (som ju är för snäv för i princip oss alla). Men det är skönt, på sina sätt, att vara personlig assistent, just för att det känns så självklart. Jag måste bara se till att inte assistera bort mig själv, och det går också bättre nu. Balans i allt. Arbetslivet, ja. Tror mycket på det du skriver, om högre krav än tidigare och en karriär som inte är som vi har förväntat oss att den ska vara. Vi har utbildats och uppfostrats till ett arbetsliv som inte längre finns. Inte underligt att det tar tid och kraft att luska ut hur man ska hantera det då! Brooklyn har jag varit på ett par gånger, deras cupcakes är himmelska. Fler bord för att fler ska få njuta av himmelskheten är ju jättebra! Blir på riktigt sugen på huvudstaden nu, nästan så att jag måste kolla lite tågtidtabeller. Åh, jag vet att du inte har bett om önskeinlägg, men här kommer en inte förfrågan, men ett förslag: ett inlägg där du listar de bästa ställena i Helsingfors. Kaféer och museer och simhallar och andra roliga ställen som man kan vilja fara till. Tror en Helsingforsguide á la Liteskrik skulle vara helt fenomenal att ha i bakhuvudet när jag faktiskt tar det där tåget söderut.

        • Liisa Mendelin

          17.01.2017 20:56 (10 månader sen)

          http://sevendays.vasabladet.fi/bloggar/liteskrik/basta-helsingforstipsen Här är den snabba kuren på önskemålet, men den kunde definitivt utökas med fler kaféer. Jag tänker mig att personliga assistenter också får vara lite barska och biffiga (utan att för den skull bli obehagliga). Fast vad vet jag. :)

          • Ileea

            17.01.2017 21:17 (10 månader sen)

            Jag skrattade högt åt den biffiga och barska bilden av personliga assistenter! Själv ser jag assistentjobbet som att vara en tapetblomma. Tack för Helsingforslänken!

            • Liisa Mendelin

              18.01.2017 12:53 (10 månader sen)

              Hah! En tapetblomma kan du ju inte vara, inte med de där explosiva tankarna jag läser i din blogg. Går ej :).


  • Hannas virrvarr

    17.01.2017 19:14 (10 månader sen)

    Alltså så mycket hear på 2:an. Jag vet inte hur fasen man ska få till det?

    • Liisa Mendelin

      17.01.2017 19:31 (10 månader sen)

      Ja hur fasen? Jag har provat på att sänka de inre kraven för att orka jobba heltid, men det är ju inte bara inne i en själv som kraven sitter. Vad annat kan man göra? Ha ett jobb utan deadlines, som Sandra nämnde här ovan, åh så skönt det skulle vara. Ett jobb utan prestation, men samtidigt kreativt och meningsfullt, finns det ens? Gaah, vi får bara hoppas att vi blir klokare snart.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.