söndag 28 februari 2016 - 22:28

Outfits och fasterapport

Hopla, här kommer en fasterapport i racerfart. I början av fastan lovade jag att fasta från tre saker: animalier, socker och behå (åtm några dagar i veckan). Hur har det gått hittills? Så här:

 

-->Animalier: Delvis fail, delvis win.

Mina luncher innehåller oftast mjölkprodukter, eftersom jag inte velat besvära jobbköket med en önskan om veganmat (vegetariskt känns redan som ett projekt där). Frukostarna har jag däremot lyckats göra veganska. Har bytt ut smör och ost på mackan mot något av följande: hummus, jordnötssmör, tahini, Oatlys På Mackan, medelhavspasta med cashew och paprika (pirkka säljer en god en, leta efter liten burk på samma hylla som peston), pirkkas medelhavspasta med salvia (samma hylla). På med lite gurka, tomat, avokado eller groddar. Smaskens.

 

-->Socker: Delvis fail, delvis win.

Jag har lyckats säga nej till de sockriga efterrätterna som jobbköket bjussar på varje dag (förutom hedelmäpäivä). Jag har upptäckt att det går att ta en frukt i stället. Kaffepauserna är en annan utmaning, speciellt den där ena dagen när en kollega slängde fram tre olika chokladtårtor på kaffebordet. Det var nära att jag kallade honom Satan (i stället hulkade jag dramatiskt). Men jag har klarat av att nöja mig med en medhavd frukt eller bara låtsas som att min tekopp är precis lika god som sockret på bordet. Ibland har jag ändå feilat, speciellt om det är stressiga dagar. En Fazers blå där, en ingefäragodis här.

Att säga nej till sockret är den svåraste fasta jag någonsin haft. Det här är faktiskt första gången jag sockerstrejkar och det är skrämmande att märka hur beroende jag är av de där vita kristallerna. Jag som trodde att jag åt rätt lite socker har fått uppdatera min självbild.

 

-->Behå: WIN!

Jag trodde att en behålös dag i veckan skulle vara en stor utmaning. Tänkte att jag nog får vänja mig långsamt för att inte få värk i kroppen. Men hörni! De behålösa dagarna blev fort 2-3 i veckan och min kropp värker faktiskt mer de dagar jag har behå än de dagar jag är utan. Förvånansvärt fort blev jag också så frimodig att jag gått på yoga utan behå. Nu hänger min sportbehå helt sysslolös och sorglig på sin galge. Den attraherar mig inte alls.

Det är ju helt logiskt egentligen: utan en massa remmar hit och dit som spänner åt och skaver är kroppen mycket gladare. Förstås. Men tänk ändå om det är så att hela den här behågrejen bara är lurendrejeri? Tänk om det är så att våra bröst mår mycket bättre utan denna udda mackapär? Svindlande. (Det här är säkert jätteindividuellt och jag hävdar inte att alla skulle ha samma upplevelse, men varför inte testa?)

Så två outfits på det. Den hugade kan ju försöka gissa om de är tagna på behålösa dagar eller inte.

outfit feb2

Smutsigt hår i knut. Vit skjorta i viskos, från mammas garderob. Handledsvärmare i ylle som jag fått av mamma. Labelled-byxor som faktiskt skräddarsytts enligt just mina mått, på Åland, av gamla herrbyxor. De var inte alls dyra med tanke på arbetet bakom (typ 90-100 euro? inklusive frakt!), rekommenderas att beställa byxor av Linda på Labelled! Och så de sedvanliga Duckfeet-skorna.

 

outfit feb

En bild tagen efter jobbet, på väg till yogan. Allt är loppis förutom skorna, yogamattan och den svarta fransiga halsduken. De rosa Benetton-yllebyxorna är mitt senaste loppisfynd. Jag känner mig mycket konstnärlig i dem. Återigen är detta en outfit där jag bara behöver skala av ett lager för att vara yogaklädd.

 

Hur går det med din fasta? Fails eller wins?

måndag 15 februari 2016 - 20:13

Misslyckanden och morgonilska

Jag var så arg i morse. Trots att helgen varit trevlig – nej, ljuvlig – med snusande på ett riktigt nykommet syskonbarn och besök i både kyrka och simhall med två plötsligt mycket äldre syskonbarn. Trots solsken och trots generöst slappande.

Det är som om ilskan inte förstod att jag inte bäddat för den. Jag hade ju manglat lakanen för lyckan, friden, feng shuin. Det var inte hopplösheten, irritationen och utsiktslösheten som skulle få trycka sina huvuden mot de omsorgsfullt påträdda dynvaren.

Jag var nästan trotsigt arg. Jag höll i härdigt fast i ilskan, trots att morgonbussen kom bara en minut efter att jag ställt mig för att vänta på den. Trots att jag fick en sittplats. Trots att jag kunde se havet när bussen rullade över bron från Drumsö. Ilskan var min rättighet, min, bara min. Så ofta som jag går runt och är en snällis så har jag ju liksom tjänat in ett helt lass ilska. Jag bibehöll stadigt min ilska trots att min arbetsplats i dag inledde sitt gratisloppis.

På lunchen var jag arg över att efterrätten – apelsinkvark – såg så god ut i all sin icke-veganskhet, på eftermiddagskaffet var jag arg över att jag inte fick äta av chokladen på bordet, på grund av någon löljig skenhelig idé om fasta som jag kommit på.

Så arg, så arg. Till slut grävde jag ändå fram sockrigt ingefäragodis ur min arbetsgömma, och norpade den nästsista fazers blå ur skålen på kaffebordet. Hällde mjölk i teet av bara farten.

Jag får väl börja om fastan i morgon. Herrens nåd är var morgon ny sägs det.

---

Tog en tupplur när jag kom hem. Pratade med Laura. Läste lite Dagens lösen (min nya favoritandaktsbok, det berättar jag mera om i torsdagens KP), läste lite bibel, och läste slutligen lite i Martina Moliis-Mellbergs mästerverk till bok A och fastnade för orden:

och Atlas, han står där. väntar på att någon annan ska
fatta hans beslut. gör du inte det, Atlas? väntar du
på mig? på att jag ska krossa sanden med mina ord och
mina viljor. på att jag ska tvinga himlen ur händerna på
dig. du är svag, Atlas. hur många himlar du än orkar bära
är du svag tills du låter bli.

---

Jag vill låta bli.

 

Skarmklipp 2016 02 15 20.39.22En tidigare stund av surpuppighet, från min instagram @liteskrik som sover så sjuttons efter min adventsfasta. Har inte ännu uppbådat tillräckligt driv för att att raclaima mitt instagrammande. Kanske när det blir ljusare igen. Kanske när ilskan släpper.

måndag 8 februari 2016 - 20:47

3 saker jag vill avstå från

Karnevale! Vi är mitt inne i fastlagen just nu och det innebär party party, speciellt i matväg.

Hör bara: I går var det fastlagssöndag och jag fick träffa mitt fina bärarlag på en wafflelicious brunsch, oj madre, vi åt mandelmassa och grädde på våfflor. I dag hade vi filmkväll efter jobbet och jag lyckades på någon vänster svänga ihop en härlig korngrynssallad med avokado, tomat och fetaost. Kollegerna bjöd på himmelsk hummus, brassigt bröd och ofantligt god ost. Nam nam. I morgon är det fastlagstisdag och jag hoppas innerligt att vårt jobblunchställe bjuder på maffiga fastlagsbullar. Annars blir det att gå ut på stan och jaga.

Varför denna hets? Jo, karnevale är att säga hejdå till köttet inför fastan som börjar på onsdag. Eftersom jag redan sagt heippa för gott åt mitt kött så går min karnevale i år ut på att säga adieu till mjölkprodukter och socker. Japp, det blir en veganfasta igen (här är ett bra recept från förra årets veganfasta). Och socker, för att få lite ny utmaning, och för att flera från mitt bärarlag också planerar att fasta från socker. Det är ju alltid viktigt med kamratstöd.

Vill du också vara vegan under fastan (alltså i 40 dagar fram till påsk) så kan du få virtuellt kamratstöd i facebookeventet Fasta som den kristna veganföreningen Vildåsnan ordnar. En bra inspirationskälla är också gruppen Matnörderi på veganskt vis.

Ja, för det finns ett tankespår inom kristendomen där djuren inte är skapade primärt för att vara mat, utan för att vara våra vänner. Det ska jag utforska närmare under fastan, har jag tänkt. (Om någon har ett djur att erbjuda mig som vän så är jag lyhörd, dock inte katt för jag är mycket allergisk.)

Eftersom jag har svårt att fasta bara från en sak, så jag slänger med en lite roligare grej också, inspirerad av Ila Nordmans fantastiskt intressanta blogginlägg om bröst. Under fastan tänkte jag våga vara behålös någon dag i veckan. Också utanför hemmet. Spännande, och ganska långt utanför min bekvämlighetsruta. (Men vilken rolig utmaning för den dagliga outfiten!)

För mig handlar inte fasta om att utsätta mig för något obehagligt och farligt. Det handlar om att utmana mig själv att ta steg närmare den varelse jag är skapad till att vara. Om Gud hade tänkt att det behövs behåar hade hon väl planerat våra kroppar på ett annat sätt.

Så där ja. Har du tänkt fasta i år? Hur? Från vad, till vad? Är det något du undrar över med fastan?

tisdag 7 april 2015 - 18:14

Skitstormen

I morse ringde min syster medan jag stod i duschen. "Du ska inte ta så hårt på vad Janne Wass skriver om dig på facebook, han måste ju ha missförstått nånting."

Jag har haft några dagars internetpaus så jag var först lite konfunderad. Det visar sig att en intervju jag gav åt radio extrem i torsdags nu har sänts och dessutom har det gjorts en webbartikel av intervjun. (Här kan du lyssna på intervjun och här kan du läsa webbartikeln. Det handlar om min veganfasta och om konsumtionskritik. Eller borde åtminstone handla om det.)

Jag hade inte tid på morgonen att varken lyssna på intervjun eller läsa vad det nu var som Janne skrivit om mig. Det var först efter lunch som jag kunde kolla upp saken, ända tills dess hade jag ont i magen och en konstig tryckande smärta över bröstkorgen.

Det första jag tänker är att webbartikeln är slarvigt skriven. Ingressen innehåller ett felaktigt citat ("Säg inte att du firar påsk om du inte firar Jesu uppståndelse, så tycker bloggaren Liisa Mendelin." NÅ NÄ) och dessutom ger artikeln omdömen om mitt tonläge ("Liisa understryker verkligen ordet stämning, och vi hör en del förakt i hennes röst." NÅ VERKLIGEN NÄ).

Jag går vidare till att lyssna på den faktiska intervjun, som är en podsändning. Jag är helt fine med de saker jag säger, även om jag skulle formulera dem annorlunda i skrift. Det felaktiga citatet i ingressen kan man inte höra i podsändingen, eftersom JAG INTE SAGT något sånt. Om jag minns rätt var frågan om man alls får fira påsk om man inte är kristen och mitt svar var typ "visst får man fira, men kanske man kunde kalla det något annat". Typ på samma sätt som jag inte säger att jag firar Eid al-Fitr eftersom jag inte är muslim. Det sades mest som ett teoretiskt skämt, inte som något allmänt förbud till Finlands folk. Men jo, den meningen ångrade jag när jag satt på tåget efter intervjun. Det var klumpigt sagt, och jag anade kanske att den kunde användas som en click-bait.

Artikeln får mig att se ut som en religiös fanatiker, om det är så man vill läsa den. Och det gjorde tydligen Janne Wass, som är chefredaktör för Ny tid och min fd kollega på Husis. Han blev så upprörd av artikeln att han skrev ett långt debattinlägg på sin facebooksida. Han uppfattade artikeln som så att jag ville förbjuda honom att fira påsk på sitt sätt, att jag tycker kristendomen är den enda motpolen mot konsumtionshysterin och att jag ser det icke-religiösa som moralisk tomhet. Visserligen skrev han att han uppskattar mig som journalist och människa, men i samma andetag fick han mig att verka som en religiös fanatiker.

Det inlägget gillades av 150 människor, av vilka jag känner bara en bråkdel. Det är inte kul att så många personer gillar ett inlägg som svartmålar mig, även om jag kan anta att de flesta gillade inlägget för att Janne beskrev sitt eget påskfirande på ett alldeles ljuvligt sätt. Inlägget har 40 kommentarer, och de flesta handlar om hur jobbiga dessa religiösa fanatiker (läs: jag) är. Riktigt hemska är vi. Det här svartmålande inlägget har synts i väldigt många fb-flöden. Bara i dag har jag pratat med sex personer som sett Janne Wass inlägg i sitt flöde, trots att de inte är vänner med honom på facebook.

Så, för att klargöra:

Klart att Janne får fira påsk fastän han inte är kristen. Jag tror mig inte ha någon som helst rätt att säga vad andra får och inte får göra.

Jag tror att det finns många goda sätt att hitta vägar ut ur och vidare från det konusmisitiska träsk vi befinner oss i. Jag har hittat bra resurser för det i kristendomen, andra kanske hittar resurser för konsumtionskritik från något annat håll. Det finns många vägar. Jag ser inte heller det icke-religiösa som moralisk tomhet. 

Nåja. Saken är nu utredd. Extrem har tagit bort felciteringen (även om de fortfarande verkar anse att det är journalistiskt okej att ha med värderingen "vi hör en del förakt i hennes röst"). Janne och jag har pratat och han har bett om ursäkt. Fridens liljor. Får bara hoppas att den här soppan hamnar i rännstenen snart.

 

EDIT: Radio Extrem har tagit bort satsen "vi hör en del förakt i hennes röst" från artikeln. Bra djort!

EDIT2: Janne har tagit bort texten från sin fb-sida.

onsdag 4 mars 2015 - 22:09

Fastefail

Präktigheten hos den här asketen fick sig en törn i början av veckan.

Eftersom min fasta har paus på söndagar så grävde jag fram en fetaost från frysen och gjorde en rätt tråkig grönsaker-och-fetaost-i-ugn-grej. Min helg innehöll en del ångestrelaterade saker så söndagsmaten blev inte den där festen som jag drömt om inne i veganveckan. Den där osten var liksom bara där, helt utan ordentlig eftertanke eller uppskattning. Dessutom gjorde jag alldeles för mycket av den där maten. Det fanns inte heller någon att dela den med så jag åt resterna av den både måndag och tisdag, dagar som egentligen borde vara vegandagar under fastan. Inte nog med det: på måndag råkade jag äta getostsås till min lunch, och hällde mjölk i mitt te på tisdag. Fail.

Men så går det väl i de flesta fastor som handlar om viljestyrka. När jag shoppingfastade ett år köpte jag ändå ett par skor. Däremot när jag fattigdomsfastade var det omöjligt att avvika från fastan eftersom jag redan gett bort hälften av mina pengar i början av fastan.

Oh well. Nya tag nu. Jag hittade ett recept för en krämig mexikansk sås gjord på cashewnötter som lät inspirerande. Tror det blir veganska burritos till helgen.

Veganmat vermicelli linsröra 2015 03 04 22.23.37Ikväll hittade jag ändå lite improvisationslusta tack vare ett paket risvermicelli (nudlar) som jag fick av en studiekamrat som var allergisk för dem. Kokade nudlarna, stekte dem med gröna bönor. Under tiden skar jag upp avokado, päron och paprika. Rörde ihop en sallad av det hela, kom på att jag kunde slänga i de smått misslyckade rostade kikärterna jag gjorde i helgen. Kronan på verket blev min allra lättaste linsröra (röda blötlagda linser + soltorkad tomat + stavmixer). Nam!

torsdag 26 februari 2015 - 11:05

Nej, inte påsk snart.

En vecka av fasta är förbi, och jag har ännu sex veckor utan mjölk och ägg framför mig. Det är lite jobbigt, men jag gläds. Det känns som en rensning, en ordentlig städning inför påsken som jag anar kommer nån gång, men inte än.

Så snubblar jag över bilderna på instagram, de av påskpynt och gula indredningsdetaljer. Passerar godishyllan i affären och märker att det burits in en helt ny hylla full av kinderägg, mignonägg och de där gräsliga chokladhararna som bara är en kopia av de lika gräsliga jultomtarna. Ett skal av choklad, en glansig folieyta och ett mörkt hål innuti.

Snart är påsken här! ropar reklamen och börjar rusta för nästa konsumtionsrush. Den är ju van från julen att börja tidigt (julmusik i oktober är väl den nya normen), så sex veckor innan påsk är väl ingenting?

Stopp. Jo, det är visst nånting. Före påsken kommer en sju veckor lång fasta, en tid av enklare livsföring och eftertänksamhet. Fastan är en tid att vandra i öknen, att leva med lättare bagage. Det är en värdefull tid.

Precis som med julen så är det tydlig skillnad på dagarna inför påsken. Den ena  dagen blir Josef och Maria nekade rum i härbärget, och nästa dag föds Jesus. Den ena dagen är Jesus död och begraven, den nästa är graven tom.

Kommersialiseringen av högtiderna suddar ut de här gränserna mellan dagarna. Juldagen är inte längre speciell, för julkrubban har legat framme i skyltfönster i en månads tid redan. Långfredagen är inte längre sorglig, för fredagar innebär ju fredagsmys, och de glada kycklingarna har redan prytt hemmet i en månad. Vi hinner tröttna på högtidspyntet redan innan högtiden inträffar.

Vi är i öknen än. Låt oss vara här, i bara sex veckor till. Sedan ska vi festa!

Veganmat 2015 02 26 10.48.08Det finns glädje i öknen också, den är bara lite annorlunda. I går var min fasteglädje att jag lyckades göra en god vegansk gryta av kylskåpsrester.

lördag 21 februari 2015 - 16:47

Working Class Heroes

Vi har en arbetshelg på gång med Rabbe. Han jobbar med något häftigt arkitekturprojekt och jag sitter frustrerad med min gradu. Eller, är inte längre frustrerad för jag har avreagerat mig med en serie aggressiva ljud, irritationshopp och slutligen ett skulderstående som lugnade ner mig. Sedan var det bara att fokusera på gradun på nytt och då kom jag faktiskt vidare.

IMG 20150221 3

Det är inte så pjoskigt att jobba på helgen när vi gör det tillsammans. Lite frukost, mycket jobb, lite promenad, lite lunch, mycket jobb. Lite pauser däremellan där Rabbe går bananas med sin djembetrumma och jag dansar mina galnaste danser.

Djembe trumma

Noterar annars att det är lite svårare att vara vegan när jag inte är i mitt eget kök. Har nog aldrig varit så sugen på smör och ost som när jag iakttog Rabbes frukostsmörgåsar, eller på parmesanost som när han hyvlade en stor hög av varan på sin soyabolognese. Men i morgon är det söndag och då tar jag en kort paus i fastan. Då saakeli ska det bli smör och ost på mina smörgåsar. Och mjölk i mitt te!

torsdag 19 februari 2015 - 20:38

Nammmm

 

Jag blötlade röda linser i kallt vatten.

Skalade morötter och palsternackor, skar i kuber.

Skvättade olja i en stor kastrull och i med kuberna. Vred på plattan till fräsvärme.

Hackade vitlök och ingefära. Slängde hacket i kastrullen.

Slängde i kanel, chili, nejlika, gurkmeja, spiskummin.

Slängde i de blötlagda linserna, med vätskan.

Hällde i havremjölk, russin och paranötter i russinstora bitar.

Lät det puttra medan jag kokade bulgurvete och choppade några tomater och vitlöksklyftor. Hällde olja och citronjuice i en salladsskål, lade i vitlöken och tomaterna.

Klöv broccoli i små buketter. Lade i den puttrande såsen.

Blandade bulgurvetet i salladsskålen, saltade.

Dukade bordet och placerade kastrullen och salladen därpå.

 

Allt det här hände medan Ylva satt på min kökspall och berättade saker. Sedan åt vi och konstaterade att om vår första veganmåltid i fastan är så här sjukt saakelis god så bara måste det vara ett väldigt gott omen.

Skarmklipp 2015 02 19 20.54.09

torsdag 19 februari 2015 - 17:02

Aska

AshWednesday Bill Donaghy 2015 02 19 17.03.39

I går på askonsdagen gick jag och Riikka på askonsdagsmässa, för att riktigt tydligt sätta en startpunkt för fastan. Det var en kort kvällsgudstjänst med nattvard. Mysigt, efterlängtat.

En lite nygammal tradition är att få ett kors av aska tecknat på sin panna på askonsdagens mässa. En sökning med hashtaggen #ashtag på instagram visar en massa glada människor med svarta kors i pannan. Det är mycket glädje i det, samtidigt som det är ett tecken på att den personen nu ska leva ett enklare liv i sju veckor.

Våra förväntningar var väldigt uppskruvade på detta kors. Mystiken kring det, symboliken, uråldigheten. Jag planerade att ta en selfie av den hit till bloggen.

Men tji fick vi. Askan var blandad med så mycket olja att våra kors blev helt osynliga. Lite så där som load toner (fyll på printern) på bilden. Vi kände oss som tonåringar igen, med våra glansiga pannor.

Nästa år kanske vi tar med egen aska. Eller tuschpennor.

tisdag 17 februari 2015 - 19:15

Ska du fasta?

Nu har jag ätit mitt sista ägg, druckit min sista mjölk och slängt in fetaosten i frysen. I morgon börjar fastan och då ska jag vara vegan i 40 dagar.

Medan jag stuvade bort äggkartongen i paffinsamlingen slog det mig att det knappast blir så lätt att vara vegan. Jag har varit vegetarian i 8 år så helt omöjligt blir det inte. Men utmanande. Jag måste bli den där besvärliga människan som alltid frågar efter veganalternativ. Vegetariskt finns ju för det mesta, men veganskt? Sen är jag inte heller helt hundra på vad en vegankost egentligen innebär. När jag i morse skrapade ut det sista av min honung kom jag på att honung knappast är veganskt, för att produktionen typ utnyttjar bin på ett grymt sätt?

Jag tycker om den här typen av fastor, som påverkar min vardag genom vad jag sätter i munnen. Det är på nåt sätt så gammaldags och elementärt. Visst är det kul att nån gång testa modernare sätt att fasta, att till exempel avstå från sociala medier eller att fasta på ett ömsint sätt om det är det man behöver. Men det är något med det här urgamla sättet som tilltalar mig. Det är lite rått och det går på djupet.

Med ömsint fasta menar jag att till exempel göra sådana saker som får en att känna sig kravlöst älskad. Bada bastu, äta middag med vänner, meditera, få massage.

Jag tänker kombinera min veganfasta med en form av ömsint fasta: jag ska ha som mål att gå och borsta tänderna senast klockan 22 varje dag. Ryser av välbehag när jag tänker på hur mycket sömn jag kommer få.

Eftersom jag är kyrknörd går jag lätt runt och tror att alla är lika brydda som jag i att det är askonsdag i morgon och att fastan därmed börjar. Men så är det kanske inte.

Hur är det med dig? Tänker du fasta? Från vad? Till vad?

 

Ashtag 2015 02 17 20.10.18