White Sunday

lördag 28 november 2015 - 21:22 | 3 Kommentarer

Två äckliga saker med att vara sjuk och ensam hemma:

1) All disk och alla sopor som samlas och bara väntar

2) Att vara utan annan mänsklig kontakt än den som sker genom telefonens och datorns skärmar

Ettan är ändå lätt att ta itu med sedan när jag är frisk. Tvåan är en större utmaning. Mitt beroende av skärmens blåa ljus är inte så lätt att skaka av sig.

Jag har ont i ögonen av allt stirras, fullt i huvudet av alla intryck. Alla tankesnuttar som flimrar förbi, alla artiklar som verkar intressanta men som jag inte orkar läsa. Allt samlas som klibb i hjärnan, klump i magen, svid i ögonen.

De här sjuklingsdagarna har jag läst otaliga bloggtexter, instagrambilder och artiklar som handlar om ett enklare liv. Ett liv med bättre prioriteringar, med färre orosmoment. Kanske jag läst klart om det nu.

I början av dokumentären Tills cancern skiljer oss åt pratar Magdalena Snickars om hur hela hennes perspektiv på vad som verkligen är viktigt ändrades när hon fick höra om sin mans cancerbesked. Jag minns inte exakt vilka ord hon sade, men det var något där som fångade mig. Kanske om att det viktiga är att få leva, att ha hälsan. Inget annat. Inte inspirerande bilder av yogagirl upp-och-ner på en surfbräda, inte att via Facebook ha koll på vad människor i andra städer går på för fester.

Mitt i detta obehag för allt onödigt i livet inser jag att det är advent snart, på söndag. Och fastenörd som jag är kom jag på att det ju faktiskt finns människor som inte bara fastar inför påsken (som jag försökt göra i några år) utan även inför julen. Adventsfasta kallas det.

Det tänkte jag nappa på nu. På söndag ska jag ta bort instagram och facebook från mobilen. Jag ska helt låta bli att gå in på dem under adventstiden. Bloggen ska jag ändå ha kvar, för att den gör mig mera kreativ än passiv. Jag vill tillbaka till den där tiden när jag bara hade ett internet-utlopp, om så bara för en stund.

Igår var det det som kapitalismen kallar black friday (ett fenomen jag hoppas att självdör på sin egen orimlighet). På söndag är det nån sorts reclaiming från kyrkans håll på gång, white sunday. En dag som inleder en tid av avskalning och fokus. Ser fram emot det.

Skarmklipp 2015 11 28 21.05.51Bild.

 

PS. Det här kan mycket väl vara den råddigaste inledningen på fasta-inlägg som jag gett er hittills. Men ni vet. Febern. Råddet kan ju också ses som en seger över perfektionismen.

Kommentarer

  • Liisa Mendelin

    28.11.2015 21:36 (3 år sen)

    Jag fick frågan om hur det här ser ut konkret, här är svaret:
    Vad som räknas som onödig skärmtid är väldigt individuellt. För mig handlar det just nu om allt som sker utanför arbetstid. Å jobbets vägnar måste jag använda FB och Twitter, och sitter dessutom en stor del av dagen framför datorn.

    Under advent tänker jag skala bort allt det andra, den skrämtid som äter av min fritid. Den skärmtid där jag är passiv eller bara sitter och väntar på "likes". Konkret betyder det jag tar bort Facebook och Instagram från mobilen, att jag försöker odla ett beteende att i stället meditera/skriva dagbok/läsa bok/ringa en vän i de stunder jag annars hade tagit upp mobilen och bara stirrat på olika flöden i en halv timme.


  • Linda Holm

    28.11.2015 23:29 (3 år sen)

    Vilket fint initiativ! Skall delvis följa, men helt kommer jag inte kunna va utan. Behöver ha kontakt med folk, uppdatera bloggens fb-sida o dyl. Men allt onödigt ska bort!

    • Liisa Mendelin

      28.11.2015 23:46 (3 år sen)

      Ja, jag har funderat på det. Bloggens FB-sida och eventsen är mina främsta orsaker att finnas på FB, men det är så svårt att bara hållas till det som jag vill göra där. Jag sugs så lätt med i en massa annat när jag väl är inne. Så nu får bloggen klara sig utan fb-sida en månad. Ska sätta mig in i bloglovin i stället för att ev. locka läsare. Typ tusen år senare än alla andra...


Skriv kommentar