Yoga och off-perioder

måndag 16 februari 2015 - 21:49 | 9 Kommentarer

Jag tappade yogalusten förra vintern. Många orsaker: min ashtanga yoga-timme var på en obekväm tid, på en obekväm plats, med en lärare jag var obekväm med.

Jag gick på självständiga timmar, alltså där alla yogar i egen takt och läraren hjälper dem som ber om det. Det var skönt på sitt sätt, men en stor del av behållningen i yoga för mig är att jag vill slippa tänka så mycket. Jag vill att någon säger exakt hur jag ska göra, och som i lämplig takt lär ut nya rörelser.

De självständiga yogapassen fick mig att stagnera, eftersom jag har hög tröskel för att be om hjälp (jag yogar utan glasögon så jag ser inte så bra var läraren är, vet inte om jag har ögonkontakt, haha). De gånger jag bad om hjälp kändes det som att det är nu eller aldrig jag ska lära mig den här nya ställningen, för annars måste jag be om hjälp igen nästa gång.

Yogan började kännas som en tävling. Jag jämförde mig med andra. Spanade in vem som var vigare än jag, vem starkare. Noterade förstås också vem som inte "kommit lika långt" som jag. Rätt äckligt tänkande att ha i huvudet medan en dessutom gör krävande rörelser.

Så jag slutade yoga. Var urtrött efter jobbet också så den vanligaste kvällsaktiviteten var att växa fast i soffan. I höstas hittade jag ändå motionsglädjen igen med simning och modern dans (helt nytt för mig) som var roligt. Men danstimmarna har ett visst "visa upp vad du kan"-moment, som ibland blev  övermäktigt, speciellt om jag hade en dålig dag.

Jag började sakna yogan. Där vet jag ju ungefär vad min kropp förväntas göra, det finns inga överraskningar. Och jag får vistas på en och samma matta, behöver inte springa runt.

Nu har jag tagit tag i saken. Äntligen! Hittade en ledd, inte självständig, arbiskurs som är på precis rätt nivå för mig, med min favoritlärare Sofia Pelo (om du nånsin ser en kurs som hon drar, gå den!). Ungefär 90 procent av yogapasset är bekant från förr och sitter i kroppen. Och de där sista 10 procenten gör att det finns en liten utmaning, något nytt att lära sig. Dessutom har vi mysbelysning, så det är väldigt lätt att ignorera vad de andra gör. Perfekt.

Jag är så into nu att jag och Riikka gjorde ett yogapass hemma hos mig ikväll.

Upp och nervänd lotusJag har inga fancyga bilder av mitt yogande, det skulle förstöra hela grejen. Jag gör inte det här för att se sexig ut, för att få en reklamkropp. Jag yogar för att det får mig att må bra, för att en yogaserie aktiverar hela min kropp och jag slipper tänka på om det är legday eller coreday eller glutensday i dag. Gym är inte min grej, tävlingar är inte min grej. Men yoga, jo.

Jag har inga fancyga bilder, men den här som Riikka knäppte i dag tycker jag om. Ställningen heter urdhva padmasana och helt utan att kunna språket översätter jag det till Lugn och stark är jag.

Har du haft off-perioder med ditt yogande, ditt motionerande? Hur kommer du ur dem?

Kategorier:

Motion yoga

9

Kommentarer

  • Malin / en gul apelsin

    17.02.2015 10:39 (4 år sen)

    Ja, för mig går det upp och ner. Men att yoga hemma, för mig själv, är det jag har lyckats med längst utan att tappa sugen, trots att det inte är schemalagt. Mitt mål är att köra ett 15-minuterspass per dag. Det lyckas verkligen inte alla dagar. Men ganska ofta nog. Och min nacke och min rygg tackar mig. (Här är det verkligen inte heller frågan om att försöka skina och se snygg ut, tvärtom, jag hoppas att så få som möjligt behöver bevittna mitt yogande. Men det är SÅ skönt!) Sarah Beth yoga-kanalen på youtube är stället jag hittar de flesta av mina program.

    • Liisa Mendelin

      17.02.2015 10:59 (4 år sen)

      Vad skönt det låter med 15 min om dagen. Jag har nån gång försökt börja dagarna med lite solhälsningar, men självdisciplinen räckte inte till för att hålla igång det en längre tid. Det VAR jätteskönt, men sängen var ännu skönare. Hur gör du för att få in yogan i din dagliga rutin?

      Tack för tipset med sara beth! Hon verkar lite mysigare än Tara Stiles, vars videor jag nån gång spanat in. Mysfaktorn är viktig.

      • Malin / en gul apelsin

        18.02.2015 21:16 (4 år sen)

        Mitt ENDA knep är att yoga riktigt från morgonen. Inte så tidigt att kroppen inte hunnit vakna, men gärna före klockan tio eller så. För ju senare dagen lider, desto mindre är chansen att jag faktiskt kommer till skott. Som idag. (Fast kanske jag ska försöka ännu.)

        • Liisa Mendelin

          18.02.2015 21:47 (4 år sen)

          Smart. Och det är ju alltid det där med att en "ska vara oäten" i fyra timmar före som ständigt gör att jag skjuter upp yogan en timme, för att sedan glömma hela saken och vräka i mig mat och sedan går det inte att yoga. "ojdå".

          • Malin / en gul apelsin

            19.02.2015 12:36 (4 år sen)

            Haha! att vara oäten i fyra timmar innan en femtonminutersyoga funkar inte ALLS för mig, då skulle jag heller aldrig lyckas yoga. Jag har hört 1,5 timmar (vilket jag heller inte alls skulle klara av att ta i beaktande), men helt proppmätt är det säkert inte så skönt att yoga, nä.

            Både du och jag borde yoga nästan genast vi stiger upp, med andra ord. Då har vi varit oätna jättelänge och det är tidigt på dagen.



  • www.carloine.com

    18.02.2015 12:23 (4 år sen)

    Flera vill att jag ska lära dem yoga eller att man ska göra yoga tillsammans. Eller i en klass. Men det skulle inte passa för mig.
    1. Jag kan inte lära andra att meditera till det tillstånd och den känsla jag har när jag gör yoga.
    2. Jag får yoga-flow på de mest konstiga tider på dygnet, oftast sena kvällen, så då passar det att jag gör det i min ensamhet (med sambon som håller koll så inte jag bryter något ben).
    Yoga är ju så mycket mer än en träningsform. Ser det inte som träning. Man kan få in yoga i arbetet (speciellt jag som vårdare) och allt är roligt så länge det inte har stress eller press i sig :)

    • Liisa Mendelin

      18.02.2015 21:52 (4 år sen)

      Det låter som att du har en skön och sund inställning till ditt yogande. Kan bara hålla med: yoga är inte bara träning. Vilken fin blogg du har, gillar speciellt snöbilden! Hur var du klädd för att inte få kalla muskler?


  • Elin

    20.02.2015 12:45 (4 år sen)

    Vad roligt att du också yogar Liisa! Jag har yogat on and off sedan några år tillbaka. Det som oftast gör att jag tar uppehåll är att lärare slutar eller att billiga yogaklasser upphör. Det är så tråkigt att yoga (och meditation, retreater och typ allt som är bra för själen) är så vansinnigt dyrt.

    Jag reagerar lite på att du buntar ihop yoga med träning, för, som flera redan sagt är det så mycket mer! Just nu är jag så otroligt pepp på yoga för att jag ser så tydligt hur det har påverkat mitt övriga liv. Särskilt hur jag har lärt mig att en känsla av att "Det här kommer ALDRIG att gå!" eller "Det här klarar inte JAG av!" sällan stämmer. Den euforiska känslan av att plötsligt kunna/våga gå upp i full brygga till exempel - det är ojämförbart med något annat. Plus att det övar mitt tålamod och min uthållighet. I yogan jag går på nu pratar den som leder en del om yogafilosofi (heter säkert något annat egentligen) vilket jag verkligen uppskattar. Att det som händer på mattan är en spegling av vad som händer i resten av livet, och hur vi kan rusta oss för det på mattan.

    Haha, jag skulle kunna prata om detta hur länge som helst, är nog inne i en förälskelsefas just nu. Önskar att fler kristna kunde se paralleller mellan kristet liv/yogaliv istället för att vara så förbaskat rädda för det.

    Jag behöver också nån som leder mig, och därför brukar jag använda den här videon hemma: http://www.doyogawithme.com/content/ashtanga-yoga-beginners

    Skulle inte rekommendera nybörjare att använda den, men om en känner sig trygg med ashtanga sedan innan kan det vara ett bra stöd på hemmaplan.

    (Jag tycker dock att det är läskigt att yoga utan övervakning, kan inte låta bli att tänka på att jag kan skada mig.)

    • Liisa Mendelin

      20.02.2015 15:01 (4 år sen)

      Hej Elin, jättekul att du hittat hit till nya bloggen! Det ante mig att du också skulle hålla på med yoga, våra intressen verkar snudda varandra rätt ofta.
      Det ÄR sugit att det så ofta kostar massor att göra bra saker för själen. Just nu har jag ändå turen att få gå på ett arbetarinstituts kurser, och de har mycket skäligare priser än många andra ställen.

      Jag kan förstå att det låter konstigt att jag använder ordet träning om min yoga. Om associationerna från "träning" går till målinriktning, kroppshets och viss tävlingsinriktad professionalism, ja då förstår jag att det låter konstigt. Men det är inte så jag menar det, och då borde jag kanske hellre använt ord som "motion" eller "röra på sig". För jag ser ändå på yoga främst som motion, även om jag håller med om att det är mycket mer.

      Mina yogatimmar skiljer sig inte så mycket från mina danstimmar, vi är till och med i samma lokal. De är båda väldigt fokuserade på kroppskännedom, vilket jag tycker att motion i dess bästa former är.
      Jag har ibland gått på yogatimmar där vi börjar och slutar med att sjunga ett mantra, där var också lokalen inredd med buddhor och varma färger. Ändå kändes det främst som motion för mig, antagligen för att jag aldrig satt mig in i yogafilosofi.
      Det här betyder ändå inte att jag gör en stor skillnad på kroppsligt och andligt. Motion är väldigt andligt för mig, och även yogan är det, av ungefär samma orsaker som du beskriver. Plötsligt gör jag något jag inte tidigare trodde var möjligt.

      Det kan hända att det att jag valt att se på yoga främst som motion kan handla om något undermedvetet sätt att göra det "okej" för mig som kristen att hålla på med det. Fastän jag på ett teologiskt och rationellt plan inte ser någon konflikt så verkar jag instinktivt ändå vilja hålla någon sorts distans. Det kändes till exempel inte meningsfullt för mig att lära mig det sjungna mantrat utantill, eller att ens söka upp en översättning av det. Däremot känns det väldigt meningsfullt att genom yogan lära mig mera om den kropp Gud gett mig, och att lära mig sådana rörelser som känns "skapelsesköna", som "samspelar med min själ".

      Jag borde nog läsa in mig på kristet tänkande kring yoga, för här kommer jag verkligen till korta med orden.

      Oj Elin, kan inte du blogga om det här? Jag skulle så gärna läsa mera av dina tankar kring ämnet.

      Tack för videotipset. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på att jag kan skada mig om jag yogar ensam. De svårare ställningarna (typ huvudstående) gör jag inte utan lärare, men tänker kanske lite naivt att skaderisken minskar om en bara gör tillräckligt många solhälsningar i början.


Skriv kommentar