blogg banner 2

2018 – ett omvälvande år

Skrivet av Hanna Rosvall 07.01.2019 | 1 Kommentarer

DSCF1244

 

2018 alltså. Jag vet knappt var jag ska börja. Kanske det är därför jag har skjutit upp det här blogginlägget så länge. Inte för att jag inte vill skriva, utan för att jag inte kan skriva. Inte för att jag inte kan skriva, utan för att jag inte vill skriva.

2018 var på många sätt ett omvälvande år – det visste jag redan vid årsskiftet. Sex månader tidigare hade jag sagt upp mig från reklambyrån där jag jobbade i åtta år. Jag hade unnat mig ett halvår som jag titulerade 'konstnärlig paus'. Men steget in i 2018 förde med sig en känsla av ansvar. "Vad gör du nuförtiden?" frågade människor omkring mig. Och jag hade inget egentligt svar.

Universum arbetade hårt bakom kulisserna. Redan i januari – mitt i vår odefinierade vardag – föll pusselbitarna på plats i en rasande takt. Henrik fick en unik möjlighet som kändes som en direkt manifestation av jobbet han drömt om. Han var med och grundade ett företag i Lund och samtidigt bestämde vi oss för att flytta till Sverige i slutet av året.

Några månader senare började jag jobba på heltid som företagare. Jag fick i praktiken uppleva ett ofattbart fint flow. Stundvis var det svårt att ta emot allt det fina från Universum – jag förföljdes av 'borden', känslor av otillräcklighet. Fastän jag levde i en tillvaro där jag själv bestämde över min tid hade jag stundvis svårt att ta vara på och förvalta utrymmet omkring mig. Jag var inte säker på att jag förtjänade att vara så lycklig och fri.

På många sätt kändes 2018 som ett enda långt undantagstillstånd. Det fanns aldrig riktigt en möjlighet att landa i rutiner och vardag. Trots att mitt kontrollbehov minskade varje dag, var 2018 ändå en crash course i att släppa taget, låta saker vara, lita ännu lite mer på Universum.

2018 var också ett år av särboskap. Nästan varje vecka åkte Henrik till Sverige och det kändes lika jobbigt  varje gång. Men vi klarade det – vår kärlek bar oss genom allt. Och de gemensamma stunderna kändes extra speciella. Vardagen var vacker i all sin enkelhet. Men nog var det ändå sagolikt att åka iväg på bröllopsresa till Sicilien, exakt ett år efter att vi gift oss <3

I februari fyllde jag 30 men firade inte. Inte så där som jag någon gång hade tänkt mig i alla fall. Jag firade iklädd yoga pants, omgiven av de vackra själarna jag lärde känna under mina yogalärarstudier. Ja, det känns overkligt att 2018 också var året då jag blev yogalärare. Det är en resa som jag är otroligt tacksam för, trots att jag sist och slutligen gjorde den huvudsakligen för min egen skull. Framtiden får utvisa om, hur och i vilken form jag kommer att undervisa yoga.

I februari 2018 skrev jag också mitt första blogginlägg på Sevendays. Jag berättade min historia. Det blev första steget på en fantastiskt fin resa. Under året har jag, genom den här bloggen, grävt väldigt djupt i mitt inre – rädsla, skam, skuggor, självkritik. Tunga, tunga, tunga saker. Jag har funderat mycket på vem jag är och varför jag är här, just nu. Jag är så djupt tacksam över att just du som läser delat den här resan med mig. Tack för att du lyssnar, tack för att du finns <3

2018 var ett djupt renande år. Både på insidan och utsidan. Det blev mycket tårar. Men de var nödvändiga. Nästan som att Universum tog upp saker på löpande band så att jag skulle hantera hela högen under 2018. Förlåtelse och att släppa taget om det förflutna var viktiga teman. När jag läser mitt förlåtelsebrev till mig själv blir jag fortfarande tårögd.

2018 var också ett år av djup glädje och tacksamhet. Trots att många saker utmanade mig och tvingade mig att växa behövde jag inte göra det ensam. Jag har aldrig tidigare upplevt sådan villkorslös kärlek och vänskap som 2018 bar med sig. Så mycket ljus! Vänner, familj, systrar och bröder i själsfamiljen – jag älskar er <3 

Det känns som att hela 2018 ledde fram till flytten. Den 1.12 packade jag och Henrik nämligen hela vårt liv i en paketbil och flyttade till Malmö, Sverige. Flytten kändes som en enda lång avskedsprocess där jag sa hejdå åt saker, platser, personer. På något sätt blev det så konkret att förflytta saker till ett annat land. Jag frågade mig själv, om och om igen: Vill jag verkligen bära det här med mig? Det var en djuprengörande process som frigjorde mycket av min energi. Och jag vet att också det jag inte kunde packa ner – vackra människor och minnen – finns kvar ändå.

När året blev 2019 kändes det som en stor lättnad. Verkligen. Jag andades in årets nya energi och andades ut allt det jag var redo att släppa taget om. Jag tackade 2018 för alla lärdomar och lämnade, med glädje, året bakom mig. Det var som att jag ställde ifrån mig en tung ryggsäck och vandrade in i det nya året med en nyfunnen lätthet.

2019, jag är så redo för dig. Det händer hela tiden så många magiska saker i mitt liv att jag är förväntansfull inför allt nytt. Jag har fortfarande ingen aning om exakt vad som väntar, men jag välkomnar allt med öppna armar. Om det var en sak som 2018 lärde mig, så var det att allt alltid är precis som det ska vara. Alltid.

Jag hoppas att också ditt 2019 börjat kärleksfullt. Jag hoppas att det här året överträffar dina förväntningar och låter dig möta mer ljus och kärlek än någonsin. Och jag ser fram emot att få dela det här året, och alla insikter det för med sig, tillsammans med dig.

 

Kommentarer

  • x. 08/01/2019 8:47pm (9 månader sen)

    En mycket angenäm, intressant och fascinerande bloggläsning. Tack för inlägget. Det är strongt gjort av er att byta miljö och som jag förstod har ni båda nya arbetsuppgifter.Lycka till med nya uppdragen i Sverige & god fortsättning på 2019 :)

    • Hanna Rosvall 10/01/2019 10:05pm (9 månader sen)

      Tack snälla för din fina kommentar! Önskar också dig en fin fortsättning på året <3

Skriv en kommentar