Älska, glömma och förlåta

måndag 16 april 2018 - 12:43 | 0 Kommentarer

dandelion 2615360 2

 

Förlåtelse har varit ett viktigt tema den senaste tiden. Du som följt med min blogg vet att jag nyligen befann mig vid ett vägskäl där jag och ett antal personer som varit en viktig del av mitt liv slutligen gick skilda vägar. En del saker blev osagda där vid vägskälet, i alla fall från min sida. Det kändes orättvist att allt verkade bottna i något som jag trodde var upprett redan för länge sedan. Jag bar på allt – den hårda diskussionen och allt som lett fram till den – tills jag insåg att jag inte var ett dugg bättre själv. Oviljan att släppa smärtan var plötsligt en sak vi alla hade gemensamt.

 

"Holding on to anger
is like drinking poison
and expecting
the other person to die."
// Buddha

 

Jag blev påmind om Buddhas visa ord, citerade ovan. Att vara arg är inte hälsosamt – varken fysiskt eller psykiskt. Det kan man känna redan av självaste känslan. Kroppen blir spänd, sinnet blir mörkt. I många gamla läror och traditioner som jag bekantat mig med finns det en tro på att obearbetad ilska kan ge upphov till aggressiva sjukdomar. I mina öron låter det ganska logiskt – jag har själv fått erfara att det definitivt finns en koppling mellan kropp och själ.

Med andra ord finns det verkligen ett värde i att förlåta. Man behöver inte förlåta gärningar eller hårda ord, men man behöver kunna förlåta personen eller personerna i fråga. Det fanns t.ex. en tid när jag kände mig ganska oförmögen att förlåta min ex-pojkvän som var alkoholist. Han gjorde mig aldrig fysiskt illa, men de själsliga såren var så djupa att det kändes 'fel' att förlåta honom. Det jag inte förstod då – det är typ 10 år sedan det blev slut – var att jag inte kunde gå vidare innan jag förlät honom. När jag äntligen förlät honom som person kunde jag kärleksfullt släppa taget också om det andra som gjorde ont. Det lärde mig mycket om förlåtelse, och det är jag tacksam för.

Jag satte mig alltså ner för att meditera kring ilskan vid vägskälet. Jag gjorde en förlåtelsemeditation som jag lärde mig under en healingsession med Steve Nobel. Istället för att igen dra upp det gamla till diskussion här i den fysiska världen lät jag mitt högre jag (Higher Self) kommunicera med de andra personernas högre jag. Uppe i etern möttes sedan våra själar för att reda ut det som ännu behövde redas ut. "Jag har kallat dig hit för att släppa taget om allt som inte är kärlek mellan oss", sade mitt högre jag när den andra steg in i en cirkel av vit eld.

Över en timme passerade. Det är en stark meditation som jag känner att jag inte i detalj kan dela med mig av i den här bloggen. I stora drag går den ut på att helt neutralisera energin mellan sig själv och en annan person. Det kanske låter lite konstigt att jobba med förlåtelse på det här sättet, men jag kände i alla fall en stor skillnad efter meditationen. En stor lättnad, verkligen.

Jag tror absolut att det finns ett värde i att reda ut saker ansikte mot ansikte. Om det här känns aktuellt uppmuntrar jag dig därför att ta det första steget, om det finns en möjlighet – du förlorar inget på det. Ibland tror jag ändå att det är tveksamt om såren behöver rivas upp igen, t.ex. om båda parterna redan blivit överens om att det för stunden är bäst att stänga dörren. I vissa fall kanske det inte ens är möjligt att reda ut saker, t.ex. om personen som gjort en illa inte är öppen för diskussion, bor långt borta eller kanske inte ens längre lever kvar på jorden.

Kan man då själv bestämma att något är glömt och förlåtet? Svaret är ja och nej. Eftersom vi alla har en fri vilja är det upp till oss själva om, när och hur vi väljer att förlåta någon annan. Men det är också det som är nyckeln: Vi kan alltid själva välja att förlåta den andra personen, oberoende av om det sker ansikte mot ansikte eller uppe i etern. Vi kan välja att förlåta. Vi kan välja att bli fria från ilskan som långsamt förgiftar oss inifrån. Sedan är det upp till den andra personen att välja om hen vill förlåta eller inte – det är den personens ansvar.

En förlåtelsemeditation är en bra början, och den kan upprepas vid behov. Om du vill testa kan jag rekommendera den här meditationen som Steve Nobel laddat upp på sin alldeles underbara YouTube-kanal:

 

 

"Lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta." Jag kommer ihåg att en av mina fastrar hade en sådan tavla i sitt kök. Det känns som att gåtan småningom börjar klarna. Kärlek och förlåtelse är, enligt mina erfarenheter, definitivt starka vägvisare för den som vill släppa taget och gå vidare. Förlåtelse sker nämligen inte i huvudet – det sker i hjärtat. Efter att ha gått runt och burit på ganska tunga energier de senaste veckorna känns det som om ett stort block från det förflutna har fallit ur ryggsäcken. Nu har jag en packning som jag orkar bära in i framtiden.

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.