"be"

lördag 24 november 2018 - 18:08 | 0 Kommentarer

IMG 1600

 

Min kära bror ringde mig häromdagen och frågade hur jag har det. Jag sa: "Flyttkaos". Direkt när ordet uttalats undrade jag, tyst för mig själv, varför jag egentligen hade sagt så. Jag skapar själv min verklighet – är det verkligen kaos jag vill kultivera, när motsatsen också är möjlig?

Jag skulle våga påstå att det finns allmänt accepterade sanningar kring vad en flytt innebär. Allt det där med att "det är först vid flytten man inser hur mycket saker man har" och "lådor som packas dag och natt" och "hoppas vinglasen hålls hela" och "efter det här flyttar vi inte på 10 år". Om flyttlasset dessutom är gränsöverskridande blir allt upphöjt till 10. Typ.

Men måste det vara så? Jag märker att jag själv rycks med lite i den här flytthetsen. Stressiga tankar samlas på hög i mitt huvud – vilka myndigheter ska meddelas, hur ska alla saker få plats – utan att jag alltid ens ifrågasätter dem. Varje gång jag tar ett steg tillbaka inser jag att allt är överkomligt och under kontroll.

Det är jag själv som tillåter kaoset att slå rot. Det är jag själv som slaviskt slänger mig efter telefonen så snabbt den plingar till – någon som vill köpa / hämta / fråga om något jag har på Fb-loppis. Eller så något helt annat. Det är jag själv som multitaskar till max så att jag slutligen går i cirklar utan att egentligen få något gjort. Är det verkligen så jag vill ha det?

Visst, det är lite mycket just nu. Om man, som jag, är en högkänslig person så tar det på krafterna när det, flera gånger per dag, är saker och människor som kommer och går. Kombinerat med specialarrangemangen som existerat i efterdyningarna av hundens tandoperation. För någon annan kanske det här skulle innebära 0% stress. Men alla dessa förändringar tar mycket av min energi. Svårt att landa i något slags 'normaltillstånd'.

Jag vill dela med mig av en fin sak som hände igår. En fin påminnelse om att stanna upp. Jag hade nämligen börjat dagen med att hålla en 3h workshop och sedan knappt ätit lunch innan jag gick iväg för att hålla en yogatimme. När jag kom hem var jag ganska slut. Ändå började jag genast fixa och dona med det ena och det andra. Det var då Universum talade till mig. När jag lyfte ett skissblock föll dessa pappersbokstäver ut: be.

Jag vet inte hur det där lilla ordet hamnat där. Kanske något av Henriks konstnärliga projekt. Jag vet inte heller om de där två bokstäverna ska användas i bemärkelsen att bedja eller att vara. Båda betydelserna är nog relevanta i nuläget. I vilket fall som helst blev jag så glad. En värdefull påminnelse om att jag inte behöver göra det här ensam – det finns både synlig och osynlig hjälp att få.

Mitt i denna flytt är jag verkligen så himla tacksam. Tacksam för all hjälp som kommer från många olika håll. Tacksam för att allt vi sålt på Fb-loppis hittat ett nytt hem, ofta samma dag. Tacksam för att mitt liv som företagare ger mig möjligheten och utrymmet att fokusera på flytt just nu. Tacksam för den här fantastiskt fina möjligheten att få påbörja ett nytt äventyr i ett nytt land med min älskade Henrik.

Jag är också tacksam för att den här upplevda stressen egentligen är en illusion. Det betyder att jag har makten att själv ändra min upplevelse. Vår flytt till Sverige behöver inte innebära kaos. Vår flytt kan också vara lugn och harmonisk. En händelse där allt har sin tid, allt har sin plats. Och fastän det skulle finnas saker jag inte kan påverka kan jag alltid påverka hur jag bemöter dem. Jag kan välja att bemöta dem med kärlek och lugn.

 

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar