blogg banner 2

DAG 1. Insikt – att se med det inre ögat

Skrivet av Hanna Rosvall 26.02.2018 | 0 Kommentarer

IMG 5

Jag har valt att dedikera 5 dagar till tystnad, meditation, yoga och introspektion. Det här är Dag 1. Läs varför i inlägget Heliga berg har inte monopol på helgon.


Jag insåg något idag.
En insikt uppstår när man riktar blicken inåt. Det är det som hela ordet handlar om – introspektion, konsten att se med sitt inre öga. Insikt handlar om att studera tankar, känslor,  minnen, känningar i kroppen och symbiosen mellan det inre och yttre rummet. Dessutom kan vårt inre öga, med lite träning, blicka långt ut i andra dimensioner.

Min dag började med 30 minuter meditation i sängen, iklädd ett rödvitrandigt nattlinne. Trots att minnesbilder av nattens drömspel dröjde kvar var det främst min kropp som ville tala denna morgon. Särskilt mina höfter hade något att säga, men de spända musklerna gav mig inte mer information än så. Jag lät min kropp vakna upp i takt med lugna andetag och kände morgonen ljusna mot min kind. Det var inte mer än så, men ändå var det mer än tillräckligt. För en som blivit van med att tänka och överanalysera är meditationen en fristad som erbjuder kravlös tomhet. En äkta tystnad som inte är beroende av ljuden omkring. En ren stillhet som jag alltid bär med mig, djupt inuti.

När jag steg upp och fortsatte dagen i tystnad måste jag ändå erkänna att jag kände mig lite fånig. Känslan infann sig efter att jag tackat nej till en lunch och meddelat en person att jag inte kommer att vara anträffbar den här veckan. Det var min inre kritiker som gjorde sig påmind – hon som tyckte att jag borde vara anträffbar 24/7, att jag inte borde försöka göra mig märkvärdig och att jag borde sluta vara så egoistisk. Borde – det är så jag känner igen henne, min inre kritiker. Varje gång ett borde dyker upp i mitt huvud slutar jag lyssna. På det sättet får hon mindre och mindre makt över mig.

Varför känns det som att man behöver en orsak för att inte vara anträffbar? Varför känns det konstigt att välja sig själv en vecka när man de flesta andra dagar väljer alla andra framför sig själv? Är jag själv inte en tillräckligt bra orsak i mina egna ögon? Det här var några frågor jag satt med under dagen. Alla trådar verkade leda fram till samma slutpunkt: GUILTLESS RECEIVING. Att utan dåligt samvete vara mottagare istället för avsändare är nämligen en av mina viktigaste intentioner för 2018. Jag vill lära mig att känna att förtjänar saker – t.ex. en vecka i tystnad – utan att 'belöningen' behöver vara resultatet av möda och besvär. Jag vill lära mig att, utan dåligt samvete, unna mig saker av den enkla orsaken att jag är den jag är. För det är jag värd. Och det är du med! Ifall du behövde höra det just nu.

Jag kände verkligen att jag behövde låta kroppen tala idag. Trots att jag planerat in en rad sittande reflektioner fokuserade jag istället på meditationer där kroppen fick uttrycka sig fritt. Meditation är ju så mycket mer än att sitta tyst och blunda – det handlar om närvaro, om att lyssna. Jag testade t.ex. en somatisk andningsteknik som min underbara yogalärare Marjo lärde oss igår – ett tillstånd där medvetandet förflyttas till fosterstadiet och tillåter kroppen att fritt omorganisera sig. Det funkar, jag lovar! Jag blev av med så mycket spänningar som jag inte tidigare kunnat nå. Så häftigt. Jag tog också en lång promenad med hunden och spenderade en god stund på yogamattan. Min kropp hade sannerligen mycket att säga – och den talade, när jag gav den en röst som jag kunde lyssna till.

För en stund sedan lyssnade jag dessutom på ett onlineseminarium med shamanen Sandra Ingerman. Hon talade om att vi allt för lätt ger bort vår inre kraft – till en guru eller idol, till materiella saker, till regler och ramverk. Hon tyckte också att vi människor ofta försvårar saker. De där viktiga insikterna uppstår oftast, i all sin enkelhet, när vi känner glädje och flow. Det är något jag kommer att bära med mig till morgondagen. Får se vilka insikter den för med sig.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar