Visa alla inlägg skrivna november 2018

lördag 24 november 2018 - 18:08

"be"

IMG 1600

 

Min kära bror ringde mig häromdagen och frågade hur jag har det. Jag sa: "Flyttkaos". Direkt när ordet uttalats undrade jag, tyst för mig själv, varför jag egentligen hade sagt så. Jag skapar själv min verklighet – är det verkligen kaos jag vill kultivera, när motsatsen också är möjlig?

Jag skulle våga påstå att det finns allmänt accepterade sanningar kring vad en flytt innebär. Allt det där med att "det är först vid flytten man inser hur mycket saker man har" och "lådor som packas dag och natt" och "hoppas vinglasen hålls hela" och "efter det här flyttar vi inte på 10 år". Om flyttlasset dessutom är gränsöverskridande blir allt upphöjt till 10. Typ.

Men måste det vara så? Jag märker att jag själv rycks med lite i den här flytthetsen. Stressiga tankar samlas på hög i mitt huvud – vilka myndigheter ska meddelas, hur ska alla saker få plats – utan att jag alltid ens ifrågasätter dem. Varje gång jag tar ett steg tillbaka inser jag att allt är överkomligt och under kontroll.

Det är jag själv som tillåter kaoset att slå rot. Det är jag själv som slaviskt slänger mig efter telefonen så snabbt den plingar till – någon som vill köpa / hämta / fråga om något jag har på Fb-loppis. Eller så något helt annat. Det är jag själv som multitaskar till max så att jag slutligen går i cirklar utan att egentligen få något gjort. Är det verkligen så jag vill ha det?

Visst, det är lite mycket just nu. Om man, som jag, är en högkänslig person så tar det på krafterna när det, flera gånger per dag, är saker och människor som kommer och går. Kombinerat med specialarrangemangen som existerat i efterdyningarna av hundens tandoperation. För någon annan kanske det här skulle innebära 0% stress. Men alla dessa förändringar tar mycket av min energi. Svårt att landa i något slags 'normaltillstånd'.

Jag vill dela med mig av en fin sak som hände igår. En fin påminnelse om att stanna upp. Jag hade nämligen börjat dagen med att hålla en 3h workshop och sedan knappt ätit lunch innan jag gick iväg för att hålla en yogatimme. När jag kom hem var jag ganska slut. Ändå började jag genast fixa och dona med det ena och det andra. Det var då Universum talade till mig. När jag lyfte ett skissblock föll dessa pappersbokstäver ut: be.

Jag vet inte hur det där lilla ordet hamnat där. Kanske något av Henriks konstnärliga projekt. Jag vet inte heller om de där två bokstäverna ska användas i bemärkelsen att bedja eller att vara. Båda betydelserna är nog relevanta i nuläget. I vilket fall som helst blev jag så glad. En värdefull påminnelse om att jag inte behöver göra det här ensam – det finns både synlig och osynlig hjälp att få.

Mitt i denna flytt är jag verkligen så himla tacksam. Tacksam för all hjälp som kommer från många olika håll. Tacksam för att allt vi sålt på Fb-loppis hittat ett nytt hem, ofta samma dag. Tacksam för att mitt liv som företagare ger mig möjligheten och utrymmet att fokusera på flytt just nu. Tacksam för den här fantastiskt fina möjligheten att få påbörja ett nytt äventyr i ett nytt land med min älskade Henrik.

Jag är också tacksam för att den här upplevda stressen egentligen är en illusion. Det betyder att jag har makten att själv ändra min upplevelse. Vår flytt till Sverige behöver inte innebära kaos. Vår flytt kan också vara lugn och harmonisk. En händelse där allt har sin tid, allt har sin plats. Och fastän det skulle finnas saker jag inte kan påverka kan jag alltid påverka hur jag bemöter dem. Jag kan välja att bemöta dem med kärlek och lugn.

 

tisdag 20 november 2018 - 21:05

Underbara doftlykta

IMG 1369

 

En liten röst i mitt huvud tycker att det känns obetydligt att skriva om min doftlykta. Men samtidigt – mitt i alla dessa stora förändringar – är de här små sakerna guld värda. Doftlyktan må vara en liten bagatell på bordet, men det är en ägodel som absolut har sin plats i flyttlasset. Det är också ett drygt, inhemskt och rökfritt alternativ för dig som inte gillar rökelse.

Jag och Henrik ska alltså flytta till Sverige...nästa vecka! Det börjar onekligen att kännas på riktigt nu. Fler och fler möbler flyttar ut (tack och lov för Fb-loppis!) och allt fler saker befinner sig i en flyttlåda. Det går liksom inte längre att förneka. Och vackert så! Jag ser fram emot flytten – Henrik har som sagt redan flyttat till Lund, så det ska bli fint att få bo tillsammans igen, under samma tak.

Men nu till doftlyktan – vad är det? Namnet är redan ganska beskrivande. Det handlar alltså om en keramisk lykta som kan se ut på lite olika sätt. På bilden i början ser du den som jag använder – den kostade kanske 2 – 4 €. Doftlyktan behöver inte vara dyr eller märkvärdig. Men den behöver ha A) ett utrymme för ett värmeljus och B) en liten 'skål' som kan fyllas med vatten och eteriska oljor.

Doftlyktan sprider alltså doften av eteriska oljor. Det sker genom att ljuset värmer vattnet som sedan förångas. Supertryggt att använda, men håll ändå doftlyktan under uppsikt eftersom vattnets avdunstning och värmeljusets brinntid inte alltid är helt synkroniserade. De eteriska oljorna skapar ibland en liten hinna i bottnen av skålen och då kan det snart lukta lite bränt... Alias: Been there, done that. Kom också ihåg att rengöra skålen ibland – jag använder vatten och olivtvål.

Vad är då grejen med de avdunstande dofterna? Det finns faktiskt en hel del forskning kring det här. När jag i tiderna skrev min magistersavhandling om neuromarknadsföring på Hanken var dofter en av sakerna jag forskade i. Luktsinnet har nämligen direkt tillgång till de delar av hjärnan som hanterar känslor – alla andra sinnen måste ta en omväg via talamus i mellanhjärnan. Enligt en uppskattning aktiveras 75 % av våra minnen av en doft. Men det finns också nyare forskning som visar att dofter inverkar på humör, stressnivå och arbetskapacitet.

Jag väljer mina eteriska oljor ganska intuitivt. En del av dofterna som sprids från doftlyktan använder jag också till annat. Till exempel det här fantastiska anti-fästingmedlet. När jag tvättar lakan lägger jag några droppar lavendelolja bland tvättmedlet. En vän berättade nyligen att mögellukt går att få bort när tvättmedlet boostas med några droppar tea tree -olja. Ja, det finns hur många användningsområden som helst!

 

Det här är mina favoritdofter för tillfället:

  • APELSIN – Glädje! Mot stress, nervositet, mensvärk
  • LAVENDEL – Mot stress, nervositet, värk, kan sänka feber
  • EN – Renar, stärker, får kroppsvätskorna att flöda
  • TALL – Renar och öppnar luftvägarna, desinficerar rumsluften
  • SITRONELLA – Lugnar ner, skapar glädje, lindrar huvudvärk/migren
  • NELJIKA – Stärker både kropp och själ (+julkänsla!)

 

Jag ber dig ändå att läsa om varje olja innan du börjar använda den. Det kan du göra till exempel här. Anledningen till att jag länkar till Frantsila är att de har massor av kunskap och erbjuder inhemska alternativ. I mina hyllor finns också en del oljor av finska Bioharmony, men de är svårare att få tag på här på västkusten. Fråga i din närmaste naturkost/ekoaffär – där finns också mycket kunskap.

Ikväll fyller jag min doftlykta med vatten, apelsin, tall, lavendel och nejlika. Apelsindoften gör mig bara så himla glad. Lavendeln lugnar mig. Talldoften renar mig. Neljikan stärker mig. Jag andas in, andas ut. Och bara njuter av dessa gudomliga dofter som sprider sig till varje hörn av en allt mer nerpackad lägenhet. När jag blundar kan jag redan, i tankarna, färdas till vårt blivande vardagsrum i Malmö och tänka mig en ny vardag i doftlyktans sken.

 

Ps. Några droppar räcker – både i doftlyktan och annanstans. Kom också ihåg att (om inget annat anges) använda oljorna utspädda (t.ex. vatten, olja) och bara till utvärtes bruk.

 

fredag 16 november 2018 - 11:29

Den saliga röran

IMG 1543

 

På bilden ser allt väldigt lugnt och harmoniskt ut. Bilden är tagen igår. Men sanningen är den att det uppstår fler och fler tomrum i vårt hem. Till exempel det lilla vita plåtskåpet fick ett nytt hem imorse. Det finns inte här längre. Och utanför bilden? Där växer berget med flyttlådor.

I förrgår blev hunden dessutom opererad. Nu har hon tre tänder mindre. Så allt det här med flytt har existerat i mellanrummen som uppstår mellan värkmediciner, spyor och specialarrangemang. I dessa stunder är jag så tacksam för allt synligt och osynligt stöd jag har.

Allt det här leder mig till en fråga jag fick här på bloggen. Jag började besvara den i inlägget där jag berättade att jag nu är diplomerad yogalärare. Så här följer fortsättningen på frågan:

 

Du skriver om ditt flyttkaos, om gånger då du inte klarat av att förbli lugn i vissa situationer. Det händer ju och kommer att hända under hela livet. Du är ju inne på allt med yoga / meditation / livscoaching / spiritualitet. Vad tror du att du måste göra för att klara av såna situationer med lugn?

 

Det här är en bra fråga. En viktig fråga. En ständig fråga. Tack för den! Lärarrollen – både inom mindfulness och nu också yoga – får mig ibland att ställa väldigt höga krav på mig själv. Att jag 'borde' kunna vara 100 % zen i alla lägen. Att jag borde det för att jag har ett ansvar som lärare. Att jag borde 'sätta exempel'. Men jag har insett att det inte handlar om det. Yoga handlar inte om att alltid vara glad och lugn – det handlar lika mycket om att vara arg och upprörd. Det viktigaste är att tillåta alla känslor, ge dem utrymme.

Jag sätter exempel genom att vara autentisk. Jag delar öppet med mig av mina bättre och sämre dagar – det är en del av att vara människa. Det jag ständigt tränar på, t.ex. genom yoga, är att få kontroll över mina tankar och känslor. Så att de inte styr mig, utan att jag styr dem. En annan viktig sak är att tillåta mig själv att känna alla känslor fullt ut och sedan släppa taget om dem. Då kan lugnet infinna sig igen. För lugnet försvinner aldrig någonstans – det finns alltid där, under alla lager av tankar och känslor.

Så som jag ser det handlar yoga inte om att uppnå något. Det går inte att mäta vem som är den bästa yogin, vem som är bäst på att meditera. Vi är alla själar på en kosmisk resa – en personlig resa som innehåller precis alla lärdomar vi behöver i det här livet. Visst finns det exempel på Buddhistmunkar som mediterat i årtionden och klarat av att förbli oberörda när ett pistolskott avfyras. Är dessa individer fulländade, fullärda? Inte nödvändigtvis.

Det kommer alltid att finnas någon form av kaos. Men du kan lära dig hur du förhåller dig till det. Redan 10 minuter meditation per dag skapar konkreta förändringar i hjärnan. Förändringarna skapar utrymme mellan dig och dina reaktioner. Med andra ord blir det hela tiden lättare att behålla lugnet och också återvända till det. Det är samma sak som händer hos de mediterande munkarna.

Får mig att tänka på en meditationsövning. Den kallas andningsankaret och jag beskriver den mer detaljerat i det här inlägget. I korthet går övningen ut på att följa andningen och återvända till den, gång på gång, varje gång uppmärksamheten rubbas. Jag tänker att det är precis samma sak med vårt inre lugn. Det finns där, hela tiden, precis som andningen.

Det är upp till oss hur ofta vi väljer lugnet. Precis som i ovanstående meditation har vi alltid möjligheten att återvända till lugnet inuti. Jag kan ärligt säga att jag igår hade en stund när jag – mitt i  det spybeklädda kaoset – tänkte få en liten breakdown. Jag skäms inte för att berätta det. Det får mig inte att känna mig misslyckad. För här kommer det viktiga: Jag har verktygen att återvända till lugnet. Jag har lärt mig att bli lugn igen, på några minuter, också när det är riktigt kaotiskt.

För mig är varje stund en meditationsövning. Meditation handlar nämligen inte bara om att sitta på en dyna och blunda. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna klara av precis alla stunder med lugn. Men det är okej. Det viktiga för mig är att möta stressiga stunder med medveten närvaro – medveten om att jag själv bestämmer hur jag reagerar. Istället för att sugas in i panikspiralen kan jag ta ett steg tillbaka och säga "inte idag" eller "det här är inte jag".

Man kunde säga att jag själv skapar mitt kaos. Också det här som jag för tillfället tycker att jag befinner mig i. Egentligen är det en illusion som jag själv väljer att hålla vid liv. Varför? Det är en bra fråga. Kanske inlärt beteende, gamla mönster? Min högkänslighet – vilket för med sig ett extra känsligt nervystem – påverkar säkert mina reaktioner till en del. Men jag har också på känn att min tendens att stressa bär på någon viktig insikt och lärdom.

Så, vad behöver jag då göra för att förbli lugn? Fortsätta att möta de här situationerna. Fortsätta att göra val som stödjer mitt inre välbefinnande. För lugnet försvinner aldrig någonstans. Lugnet är lite som solen som går i moln. Så jag andas in. Jag andas ut. Och jag blåser bort molnen så att min inre sol kan stråla fritt igen.

 

tisdag 13 november 2018 - 18:44

Nu är jag yogalärare

IMG 5652

 

Söndagen den 11/11 fick jag mitt yogalärardiplom. Ett diplom som vittnar om 13 månader av studier. Asana. Meditation. Pranayama. Yogahistoria och filosofi. Anatomi. Energi. Och så vidare. Allt det där som finns fint paketerat i den internationella examen som kallas RYT-200.

Det känns fantastiskt fint. Vilken omvälvande resa de här 13 månaderna har varit. När jag ställde mig på yogamattan första gången år 2013 kunde jag nog aldrig drömma om att jag fem år senare skulle vara den jag är idag. Och dessutom kalla mig själv yogalärare. Lärare. Om och om igen frågar jag mig själv vad det egentligen innebär. Vad ska jag lära ut? Hur? Åt vem? Och framförallt varför?

Jag sitter framför mitt yogadiplom och undrar vad det betyder. Du som följt min blogg en längre tid vet att jag har en del större livsförändringar och också livsförändrande insikter bakom mig. Fastän jag inledde yogalärarutbildningen med karriärtankar har jag insett att allt det här nog främst var för min egen skull. Vägledning på min inre resa. Verktyg och visdom som hjälper mig att vara ett ännu klarare ljus i världen.

Ett erkännande: Jag har aldrig känt att jag passar in i yogavärlden. Inte den där 'gamla' världen där personer slaviskt följer en guru. Och inte heller den här moderna världen som till stor del målas upp på Instagram. Okej, jag generaliserar lite. Men det känns trist att yogan förädlats till former där yogautövaren antingen behöver följa några upplysta individer eller ständigt sträva efter mer avancerade yogaställningar. Det är inte yoga för mig. Det kommer aldrig att vara yoga för mig.

Yoga hjälper mig att förenas med något större – Universum. Yoga påminner mig om vem jag egentligen är. Yoga påminner mig om att vi alla är ett. Yoga väcker den kravlösa kärleken och djupa stillheten inom mig. Yoga hjälper mig att släppa taget om allt det där som jag inte längre behöver bära med mig. Yoga hjälper mig att möta båda glädje och sorg. Yoga lär mig om ömhet, ödmjukhet och acceptans. Yoga förnyar, förstärker, befriar. Yoga ger mig kraft och mod på min väg.

För mig är yoga en väg till sanningen. Jag är inte ännu helt säker på vad den där sanningen är, men varje yogaövning tar mig lite närmare. Yoga tar mig ständigt lite närmare mig själv – för det är där sanningen finns. Inom mig. Inom dig. Inom oss alla. Och när jag låter yogan flöda fritt i mitt liv är yoga aldrig något som existerar utanför mig. Yoga är livet och livet är yoga. Det är inte något som sker endast på yogamattan, utan i varje stund, varje andetag.

Tankarna vandrar till bilden som inleder det här inlägget. En tid när jag – utan att ännu själv veta det – stod på en tröskel, redo att ta steget ut i det okända. Yoga mitt i ett flyttkaos, livskaos. Dagliga övningar som hjälpte mig att behålla lugnet mitt i stormen. Tysta böner uttalade under tårfylld meditation – böner som Universum besvarade på sätt som jag aldrig kunnat drömma om.

För några dagar sedan fick jag en fråga här på bloggen:

Hur visste du att du vill göra något som du mår bra av till ett jobb? Att lära ut till någon annan i jämförelse med att göra det för sig själv är annorlunda. Hur visste du att du var redo?

Det är en bra fråga. Kände jag mig redo? Ja, jag gjorde nog det. Att jag sade upp mig från mitt reklamjobb var nog en stor katalysator. Med min egen historia i bagaget ville jag jobba med något som får människor att må bra. Att bli mindfulnessinstruktör var det första steget – det gav mig bekräftelse på att riktningen var rätt. Men eftersom jag så starkt kände att kropp och själ hör ihop ville jag också studera yoga, för att också få den där kroppsliga kunskapen.

Det var dock inte helt självklart att hitta rätt utbildning. Efter en del motgångar satt jag på flygfältet i Helsingfors och sa: "Jag ger upp! Jag litar på att rätt utbildning dyker upp om det är meningen att jag ska bli yogalärare". I nästa stund öppnade jag Facebook...och det första som dök upp var ett inlägg med texten "En plats kvar till yogalärarutbildningen i Kristinestad". Jag tog det som ett tecken. Platsen blev min. Och utbildningen visade sig vara allt jag någonsin kunnat drömma om – och så mycket mer. TACK för den, Universum.

Känner jag mig redo nu? Ja, och nej. Jag säger ja eftersom det känns som att det var meningen att jag ska bli yogalärare. Kombinationen av inre vägledning och perfekt synkronicitet går inte att ignorera. Och jag har lärt mig så. Mycket. Under de här 13 månaderna. Så många fina saker jag kan dela med mig av. Jag känner att jag har mycket att ge. Men jag säger också nej eftersom jag kör fast vid två frågor: Hur? Varför?

Men kanske jag inte behöver veta. Kanske jag inte ens behöver vara i 'yogavärlden'. Just nu känns det faktiskt bra att bara vara. Precis den jag är – precis där jag är. Framtiden får utvisa på vilket sätt jag kommer att lära ut yoga. För det behöver ju faktiskt inte ske i en yogastudio. Min kära och kloka yogalärare Marjo sa något så fint en dag när jag diskuterade de här sakerna med henne. Hon sa att yogalärarskapet inte handlar om att lära ut yogarörelser (asana) – det handlar om att utstråla liv, ljus och kärlek i världen. Ur den synvinkeln känner jag mig mer än redo. Ur den synvinkeln passar jag in. För yoga är livet och livet är yoga. Yoga är i mig och jag är i världen. Just nu är det mitt sätt att vara yogalärare. Och det fyller mig med glädje och tacksamhet.

 

fredag 9 november 2018 - 21:52

Jag & Henrik svarar på era frågor

IMG 0037

 

Nu! Sitter jag och Henrik äntligen i samma rum, i samma stad – redo att svara på era frågor. Bilden är dock lite vilseledande eftersom den togs på Grand Hotel i Lund förra helgen när vi, iklädda våra kulturkoftor, begav oss till det fantastiskt fina evenemanget Soul & Jazz. Samtidigt insåg vi att vi borde bli bättre på att ta gemensamma selfies.

Just nu sitter vi på en kökssoffa i en röd stuga ute på landet, iklädda mysbyxor. Bastun på gården är snart varm och vi har värmt glögg på en gammal Högforsspis. Underbart! Det är gott att leva så här ibland. Varför vi är här? Jo, igår hade vi på yogalärarutbildningen vår graduation class. Helt ofattbart att 13 månader gått så snabbt. Men mer om det senare. Nu till era frågor!

 

HENRIK – VAD ÄR DET BÄSTA MED HANNA?

Henrik: Jag ska ägna resten av mitt liv åt att formulera ett svar som lyfter det bästa hos Hanna i den fina dager som det bör. Jag återkommer.

 

HANNA – VAD ÄR DET BÄSTA MED HENRIK?

Hanna: Det bästa med Henrik är...Henrik! Vet inte hur jag annars ska beskriva det. Att han och jag får vara tillsammans igen i det här livet fyller mig med obeskrivligt djup kärlek och tacksamhet.

 

HUR TROR NI ATT ERA LIV KOMMER SE UT OM 5 ÅR?

Hanna: Tror du att vi bor i Sverige ännu?

Henrik: Antagligen, och antagligen inte.

Hanna: Håller med – har försökt att sluta försöka planera så mycket. Whatever will be, will be.

Henrik: Så är det.

Hanna: Jag tror att vi bor i ett hus med trädgård! Äntligen.

Henrik: Rökbastu.

Hanna: Ja! Lagom mängd vedhuggning och vattenbärande på schemat. Så där mysigt.

Henrik: Okej.

Hanna: Inom 5 år hoppas vi väl också att vår lilla familj blir lite större.

Henrik: When two become one, and one become three...

Hanna: ...haha precis!

 

HUR TRÄFFADES NI?

Hanna: Historien om hur vi träffades innehåller en del vändningar. Men så som en tavla i vårt vardagsrum påminner: Important encounters are planned by the souls long before the bodies see each other. Det är och har alltid varit meningen att det ska vara vi. För er som vill veta mer ber jag att få hänvisa till inlägget Kärlekshistorian, del I – del II är också publicerad. Och del III är på kommande bara jag får den nerskriven.

 

VAD BRÅKAR NI OM?

Henrik: Det enda vi bråkar om är när vi ska skriva de här svaren.

Hanna: Haha! Sant. Men på riktigt – vi bråkar typ aldrig. Ibland kan vi vara lite hangry (= hungrig + angry).

 

HANNA – HUR BÖRJADE DU YOGA?

Hanna: Jag hittade yogan 2013 i samband med att jag blev utbränd. Då trodde jag nog aldrig att jag skulle bli yogalärare om 5 år! Men yoga har verkligen varit ett viktigt verktyg på min resa – det är mycket tack vare yoga som jag är den jag är idag. Och det känns otroligt värdefullt och fint att yogan har tagit mig hit och bjudit in så många kära människor till mitt liv.

 

HANNA – HUR SKALL MAN FÅ IN LITE MINDFULNESS I STRESSIG SMÅBARNSVARDAG? 

Hanna: I grunden handlar mindfulness om medveten närvaro – att vara närvarande i nuet, utan att döma det som händer. Med andra ord behöver det inte ta lång tid eller vara något märkvärdigt. Mitt tips är att välja en stund varje dag när du medvetet väljer att vara närvarande. Det kan vara när du kokar te eller kaffe, när du går ut med hunden, när du leker med barnen, när du duschar. Välj det som funkar för dig! Du kan också välja olika stunder varje dag, men i början kan det vara bra att satsa på samma tidpunkt så att du får in en rutin. Försök att vara så närvarande som möjligt, med alla sinnen. Redan 10 minuter per dag kan göra stor skillnad. Jag kan också tipsa om boken 52 vägar till mindfulness: Råd för en bättre vecka som min lärare Ola Schenström skrivit. Där får du massor av konkreta tips att testa.

 

HENRIK – FÖRSTÅR DU HANNAS SPIRITUELLA RESA?

Henrik: Jag tror det. Det är fint att Hanna har något sådant.

Hanna: Du stöttar mig massor på min resa – det är jag tacksam för. Dessutom ger du mig alltid kloka och fina synpunkter. Du är nog väldigt spirituell fastän du inte kallar dig spirituell.

 

...så där! Första frågerundan är avklarad. Tack än en gång för alla frågor. Mycket kärlek från mig och Henrik <3

tisdag 6 november 2018 - 19:58

Flyt, flytt och flyg

IMG 1470

 

Hemkommen från Sverige efter en vecka som flög förbi. Efter några hektiska veckor hade jag tänkt mig några ganska lugna dagar. Typ sådär att jag går från fik till fik och mysbloggar lite. Nå... Datorn var nog närvarande varje dag. Men inte riktigt så som jag hade tänkt. Jag passade på medan Henrik var på jobbet så att vi kunde umgås på kvällarna istället. Skulle ha känts ganska galet att sitta och jobba när jag ändå hade rest till Lund för att få vara med honom.

Jag är nog inne i nåt flyttflow just nu. Går upp tidigt, får upp farten och kör på fram till kvällen. Nya möjligheter och möten, idéer och inspiration. Saker bara flyter på – och vackert så! Men det känns också lite crazy. Flytten närmar sig och kräver en del. Samtidigt har det varit slutspurt på min yogalärarutbildning och en hel del jobb. Det är också så himla fint! Men jag kommer inte ihåg när mitt liv senast skulle ha haft så högt tempo. Jag försöker verkligen att behålla mitt inre lugn mitt i allt det här.

Gårdagen blev ändå ett bevis på att det är lite mycket just nu. När jag flög hem från Köpenhamn hände nämligen en lite galen grej. Jag kom till flygfältet i god tid, gick genom både check-in och säkerhetskontroll utan kö. Unnade mig själv att gå mot gaten i lugn takt, kolla in några butiker som redan öppnat på Kastrup. Jag köpte en flaska vatten. Men sedan började kaoset.

En snabb titt på monitorn: GATE CLOSING. Dessutom en ny gate. Kvinnan vid check-in hade nog sagt att gaten kunde ändras. Men att jag inte kollat upp det. Och att min Finnair-app inte meddelat att boarding börjat. Hjälp! Jag sprang till gaten...som var tom. Stängd. Panikartat försökte jag ändå skanna mitt boardingpass, men maskinen meddelade att jag bör kalla på personal. Genom fönstret såg jag flyget. Så nära! Men ändå utom räckhåll. Shit shit shit.

En sympatisk städare dök upp. "I'm supposed to be on this flight!" konstaterade jag. Försökte febrilt fråga vem jag kan ringa, vad jag kan göra. "I'm sorry, it's too late", svarade han, men tipsade mig om att jag kunde gå till transfer service och se vad de säger. Jag bad en tyst bön om att jag ännu skulle bli insläppt på flyget. Det var trots allt 30 minuter kvar tills flyget skulle åka. Och jag kunde inte begripa hur jag lyckats missa boardingen.

Så jag sprang – igen. Så arg på mig själv för att jag slarvat bort tiden. Väl framme vid transfer gick jag först till SAS lucka eftersom Finnair inte hade någon egen. En vänlig man beklagade min situation och sa att han kunde få in mig på ett flyg om en timme. Men då behövde jag förstås köpa en ny biljett. Och planet skulle landa typ 5 minuter innan mitt nästa flyg åkte till Vasa. "Kolla nu ännu med Finnair först", var hans råd. Tack och lov att jag gjorde det.

Nu blir kaoset lite komiskt. Vid Finnairs disk möttes jag nämligen av en kvinna med en nybryggd kaffekanna i handen. Jag utbrast i ett "I think I came to my gate a few minutes late and it was closed and I now I'm here and I don't know what to do PLEASE HELP" och sträckte fram telefonens boarding pass. Hon var förbryllad. Mitt flyg hade nämligen inte anlänt än. Boardingen hade inte börjat. Jag hade varit vid fel gate. Hahaha. På riktigt. Jag visste att det var något som inte stämde.

Jag gick alltså tillbaka till gaten. Skrattade lite åt mig själv och sände ett tack till ovan. Och konstaterade att fru Rosvall nog har lite många saker att tänka på just nu. Om jag bara hade varit lite mer klartänkt hade jag, väldigt snabbt och enkelt, kunnat konstatera att det inte var rätt flyg – fastän det var Finnair, Helsingfors, nästan samma klockslag. Men ibland blir det så här. Och det är okej. Det ordnade sig – det är huvudsaken.

Imorgon natt kommer Henrik till Vasa. Underbart att ses igen så snart <3 Då ska vi också äntligen svara på de fina frågorna som ni skickat in. Beklagar att det dröjer lite med det inlägget. Men! De goda nyheterna är, att om du har något du vill fråga mig och/eller Henrik, hinner din fråga ännu med. Skicka din fråga genom att skriva en kommentar, eller så kan du också skriva åt mig på Facebook.

En sak till: Kom ihåg att andas! Det är en påminnelse som jag nog också behöver just nu.