Visa alla inlägg skrivna januari 2019

måndag 28 januari 2019 - 20:20

Död och liv

IMG 1759

 

Jag känner att jag borde skriva något, fastän jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Senast jag skrev berättade jag om mitt nya jobb – inledningen på ett nytt kapitel. Men fastän jag precis vänt in på min nya väg blev jag påmind om att vi alla har en egen resa.

Några dagar efter att jag inlett ett nytt kapitel fick jag bevittna slutet på ett annat. Jag satt vid fotändan av en sjukhussäng och frågade mig själv, om och om igen: Händer det här på riktigt? Framför mig låg en kropp som blev mer som ett skal för varje dag som gick. Framför mig såg jag en själ som redan börjat förflytta sig från den här dimensionen.

Det var en märklig känsla. Ett gränsland som väckte många tankar. Samtidigt var jag inne i en process där jag klippte band som ännu behövde klippas efter flytten. Jag avslutade mitt bolag i Finland. Jag hämtade de sista sakerna från det som varit vår lägenhet i Vasa. Sa upp försäkringar. Meddelade myndigheter. Många avslut på många olika nivåer.

Och samtidigt så mycket liv. När beskedet kom – att själen släppt taget om kroppen i sjukhussängen – var det svårt att greppa. Många frågor, svårt att finna ord. En omskakande upplevelse som nog kommer att ta sin tid att smälta.

En kväll gick jag ensam invid den nattsvarta kanalen i Malmö och försökte förstå. Samtidigt påmindes jag om att vi alla är själar på en kosmisk resa – vågor i det gudomliga medvetandets ocean. Jag tänkte: Vad vackra vågorna är när de träffas av ljuset. En kort tid ovanför ytan, innan det är dags att dyka ner i djupen och förenas med havet. En ständig rullande rörelse som aldrig tar slut.

Det har känts svårt att skriva något de senaste veckorna. Dels för att jag och Henrik har behövt utrymme omkring oss. Dels för att jag överraskats av hur mycket offlinetid jag behöver nu när jag jobbar långa dagar vid datorn igen.

I slutet av veckan är det begravning. Jag har svårt att förutspå hur det kommer att kännas. Min syn på döden har förändrats en hel del det senaste året, mycket tack vare yogafilosofin. Men ändå. Svårt att förstå, svårt att greppa. Särskilt när det är en så närstående person som lämnat sin kropp. Jag tänker att det är bäst att ta en sak och en dag i taget.

Jag har också blivit påmind om hur mycket kärlek vi har omkring oss. Tack – det är så värdefullt att omges av så många underbara själar <3

 

 

 

torsdag 10 januari 2019 - 22:06

Nytt jobb

IMG 0001

 

Universum alltså. Svårt att beskriva hur positivt överväldigad jag är just nu. Samtidigt är jag aningen förbryllad – händer det här verkligen? Det är en process som pågått ett tag, men nu kan jag äntligen skriva om det: Jag har ett nytt jobb!

Ärligt talat: Jag hade. Ingen. Aning. Om vad jag skulle göra efter flytten till Sverige. Bakom mig lämnade jag mitt företag – en liten framgångssaga som gjorde mig stolt. Jag tackade nej till uppdrag och flyttade till en oviss framtid i grannlandet. Varför? För att det kändes rätt att flytta med min älskade Henrik till ett nytt land, påbörja ett nytt kapitel. Men visst fanns det frågor i mitt huvud. Visst fanns det ångestfyllda stunder.

Jag sökte faktiskt en del jobb. Det kändes riktigt konstigt att sitta uppe i Vasa och uppdatera mitt CV, skriva arbetsansökningar. Innan jag blev företagare jobbade jag på en reklambyrå i 8 år. Mitt i arbetssökningen insåg jag att det var 9 år sedan jag, på det här sättet, hade behövt 'sälja in mig' eller bevisa vad jag kan. Det blev en ganska omvälvande process där tankarna och känslorna växlade en hel del.

Jag visste att jag höll på att ta steget in i mycket större sammanhang. Jag visste att det var mycket större konkurrens i Malmö och Köpenhamn, där jag sökte jobb. Det blev en del 'nej'. Jag tog det inte personligt, men visst kändes det ändå jobbigt. Särskilt i kombination med allt annat som hörde flytten till. Henriks stöd var guld värt. Han peppade mig och hjälpte mig att komma tillbaka på rätt spår, se mitt eget värde.

Jag släppte taget i något skede. Jag tog ett steg tillbaka. Jag valde att lita på Universum. Jag valde att lita på att allt kommer att ordna sig – att motgångarna var omvägar i rätt riktning.

Men då hände något föunderligt. Henrik hade en diskussion i förbifarten. Några mail senare hade jag börjat jobba som konsult ett fantastiskt fint företag i Lund. Nån vecka senare råkade Henrik träffa en bekant på gågatan i Lund. Några mail senare satt jag själv i Lund och diskuterade framtida möjligheter. Det mötet ledde till nya möten. Och igår började jag på mitt nya jobb.

Allt har gått så snabbt. Jag kan knappt fatta det. Tänk om jag, mitt i mina oroligaste stunder, skulle ha vetat att jag skulle förhandla om jobb redan innan jag flyttat till Sverige. Tänk om jag dessutom skulle ha vetat att jag skulle få jobba på en väldigt inspirerande arbetsplats (som t.o.m. har ett zen-rum!) bland kärleksfulla människor. Känna mig så välkommen och inkluderad. Tänk om jag skulle ha vetat att mina första projekt skulle fokusera på två saker som jag älskar: växter och hästar.

Tänk om. Vad skulle ha varit annorlunda om jag skulle ha vetat allt det här? Det är svårt att säga. Men det fascinerar mig, oerhört, att Universum manifesterade den arbetsplats som jag, i all tysthet, ödmjukt bett om. Jag ser inget av det här som en självklarhet. Men jag har också accepterat att livet inte behöver vara en kamp – det kan också flöda, om möjligheten ges. Let go and let God, och så vidare. En viktig påminnelse. Det som är meningen att ske, sker ofta med en oanad lätthet. Vackert så.

Vad är det då jag ska göra? I korthet kan jag berätta att jag nu jobbar som Venture Developer på 1337Works i Lund. Det är ett företag som förvandlar idéer på post-it-lappar till globala företag. Med andra ord hjälper vi olika start-ups att förverkliga sina drömmar och förändra världen. En hel del marknadsföring blir det också. Känns som en fin resa att vara delaktig i och jag ser fram emot allt som 2019 har att erbjuda. Jag är så redo för det här! <3

 

måndag 7 januari 2019 - 15:09

2018 – ett omvälvande år

DSCF1244

 

2018 alltså. Jag vet knappt var jag ska börja. Kanske det är därför jag har skjutit upp det här blogginlägget så länge. Inte för att jag inte vill skriva, utan för att jag inte kan skriva. Inte för att jag inte kan skriva, utan för att jag inte vill skriva.

2018 var på många sätt ett omvälvande år – det visste jag redan vid årsskiftet. Sex månader tidigare hade jag sagt upp mig från reklambyrån där jag jobbade i åtta år. Jag hade unnat mig ett halvår som jag titulerade 'konstnärlig paus'. Men steget in i 2018 förde med sig en känsla av ansvar. "Vad gör du nuförtiden?" frågade människor omkring mig. Och jag hade inget egentligt svar.

Universum arbetade hårt bakom kulisserna. Redan i januari – mitt i vår odefinierade vardag – föll pusselbitarna på plats i en rasande takt. Henrik fick en unik möjlighet som kändes som en direkt manifestation av jobbet han drömt om. Han var med och grundade ett företag i Lund och samtidigt bestämde vi oss för att flytta till Sverige i slutet av året.

Några månader senare började jag jobba på heltid som företagare. Jag fick i praktiken uppleva ett ofattbart fint flow. Stundvis var det svårt att ta emot allt det fina från Universum – jag förföljdes av 'borden', känslor av otillräcklighet. Fastän jag levde i en tillvaro där jag själv bestämde över min tid hade jag stundvis svårt att ta vara på och förvalta utrymmet omkring mig. Jag var inte säker på att jag förtjänade att vara så lycklig och fri.

På många sätt kändes 2018 som ett enda långt undantagstillstånd. Det fanns aldrig riktigt en möjlighet att landa i rutiner och vardag. Trots att mitt kontrollbehov minskade varje dag, var 2018 ändå en crash course i att släppa taget, låta saker vara, lita ännu lite mer på Universum.

2018 var också ett år av särboskap. Nästan varje vecka åkte Henrik till Sverige och det kändes lika jobbigt  varje gång. Men vi klarade det – vår kärlek bar oss genom allt. Och de gemensamma stunderna kändes extra speciella. Vardagen var vacker i all sin enkelhet. Men nog var det ändå sagolikt att åka iväg på bröllopsresa till Sicilien, exakt ett år efter att vi gift oss <3

I februari fyllde jag 30 men firade inte. Inte så där som jag någon gång hade tänkt mig i alla fall. Jag firade iklädd yoga pants, omgiven av de vackra själarna jag lärde känna under mina yogalärarstudier. Ja, det känns overkligt att 2018 också var året då jag blev yogalärare. Det är en resa som jag är otroligt tacksam för, trots att jag sist och slutligen gjorde den huvudsakligen för min egen skull. Framtiden får utvisa om, hur och i vilken form jag kommer att undervisa yoga.

I februari 2018 skrev jag också mitt första blogginlägg på Sevendays. Jag berättade min historia. Det blev första steget på en fantastiskt fin resa. Under året har jag, genom den här bloggen, grävt väldigt djupt i mitt inre – rädsla, skam, skuggor, självkritik. Tunga, tunga, tunga saker. Jag har funderat mycket på vem jag är och varför jag är här, just nu. Jag är så djupt tacksam över att just du som läser delat den här resan med mig. Tack för att du lyssnar, tack för att du finns <3

2018 var ett djupt renande år. Både på insidan och utsidan. Det blev mycket tårar. Men de var nödvändiga. Nästan som att Universum tog upp saker på löpande band så att jag skulle hantera hela högen under 2018. Förlåtelse och att släppa taget om det förflutna var viktiga teman. När jag läser mitt förlåtelsebrev till mig själv blir jag fortfarande tårögd.

2018 var också ett år av djup glädje och tacksamhet. Trots att många saker utmanade mig och tvingade mig att växa behövde jag inte göra det ensam. Jag har aldrig tidigare upplevt sådan villkorslös kärlek och vänskap som 2018 bar med sig. Så mycket ljus! Vänner, familj, systrar och bröder i själsfamiljen – jag älskar er <3 

Det känns som att hela 2018 ledde fram till flytten. Den 1.12 packade jag och Henrik nämligen hela vårt liv i en paketbil och flyttade till Malmö, Sverige. Flytten kändes som en enda lång avskedsprocess där jag sa hejdå åt saker, platser, personer. På något sätt blev det så konkret att förflytta saker till ett annat land. Jag frågade mig själv, om och om igen: Vill jag verkligen bära det här med mig? Det var en djuprengörande process som frigjorde mycket av min energi. Och jag vet att också det jag inte kunde packa ner – vackra människor och minnen – finns kvar ändå.

När året blev 2019 kändes det som en stor lättnad. Verkligen. Jag andades in årets nya energi och andades ut allt det jag var redo att släppa taget om. Jag tackade 2018 för alla lärdomar och lämnade, med glädje, året bakom mig. Det var som att jag ställde ifrån mig en tung ryggsäck och vandrade in i det nya året med en nyfunnen lätthet.

2019, jag är så redo för dig. Det händer hela tiden så många magiska saker i mitt liv att jag är förväntansfull inför allt nytt. Jag har fortfarande ingen aning om exakt vad som väntar, men jag välkomnar allt med öppna armar. Om det var en sak som 2018 lärde mig, så var det att allt alltid är precis som det ska vara. Alltid.

Jag hoppas att också ditt 2019 börjat kärleksfullt. Jag hoppas att det här året överträffar dina förväntningar och låter dig möta mer ljus och kärlek än någonsin. Och jag ser fram emot att få dela det här året, och alla insikter det för med sig, tillsammans med dig.