Den introverta nätverkaren

fredag 16 mars 2018 - 18:40 | 0 Kommentarer

IMG 10

Jag vill presentera dig för någon. Man kunde kalla den här personen för en riktig tänkare – någon som iakttar världen med genuin nyfikenhet och processar intrycken med stor omsorg. Du kan vara säker på att den här personen verkligen lyssnar för att förstå – inte bara för att vänta in sin nästa taltur. Inte så konstigt att den här personen bär på en hel del kloka ord. Det är dock en person som väger varje ord noga och svarar först efter noggrann eftertanke. Därför är det ganska sällan du får ta del av de här värdefulla visdomarna. Eftersom den här väldigt självmedvetna personen i fråga gärna håller sig för sig själv eller nöjer sig med att betrakta på avstånd är det en person som ofta blir förbisedd.

Vet du vem jag talar om? Det är förstås Introverten – en av de mest underskattade individerna i vårt extroverta samhälle. Jag tillhör själv de så kallade 'extroverta introverterna' vilket innebär att jag är en introvert som också trivs väldigt bra bland människor. Dock skapar min personlighetstyp ofta en slags paradox eftersom de där sociala situationerna – som jag i princip trivs i – gör mig utmattad. Därför är det viktigt för mig att hitta en slags kompromiss där jag kan vara social på mina villkor. Med det menar jag att jag behöver ta lite 'time out' mellan diskussionerna eller välja att delta endast i en del av ett evenemang.

Nätverkande är ofta den introverta mardrömmen. Personligen kan jag väl konstatera att jag både gillar och avskyr det. Min erfarenhet av stora mässor och evenemang är att det ofta är svårt att få kontakt med människor. Det känns som att många håller sig i sina små gäng eller – om deltagarlistan publiceras på förhand – söker upp lite heta leads att byta några ord med. Under mina 8 år i reklambranschen drogs jag också själv in i den här mentaliteten. Enligt bästa förmåga försökte jag ändå ta för mig och placera så många visitkort som möjligt i händerna på dem jag mötte.

Nätverkandet blev en allt större tröskel för mig. Jag gick till varje evenemang med en känsla av att inte vara tillräckligt intressant – jag var 'bara' en copywriter. Jag försökte dyka upp precis innan evenemanget började för att undvika det där stela sociala spelet när alla försöker hitta sin plats. Jag försökte ställa mig i klungor men blev mest den som lyssnade, trots att jag skulle ha haft en hel del att säga. Det kändes bara som att jag inte fick en syl i vädret – det var alltid de mest extroverta som dominerade diskussionen. När jag pratade med folk kändes det ofta väldigt ytligt.

Nu i efterhand tror jag att jag förstår. Eftersom jag inte själv trodde att jag var intressant nog var det också den bilden jag gav av mig själv. Hela mitt kroppsspråk måste ha signalerat antingen arrogans eller rädsla – kom inte hit, jag vill inte ha med dig att göra. Eftersom jag kom för sent var jag redan inställd på att inte träffa folk, trots att det var därför jag gick dit. När jag pratade med människor var det inte med ett genuint intresse eftersom jag hela tiden försökte tänka ut hur och när jag kunde gräva fram mitt visitkort. Inte så konstigt att mitt nätverkande ofta blev konstgjort. Det var jag själv som skapade hindren för mig själv.

När jag första gången nätverkade som egenföretagare var upplevelsen en helt annan. Jag var inte rapporteringsskyldig till någon annan än mig själv. Jag hade inte ännu några visitkort att dela ut. Jag var genuint intresserad av att helhjärtat bemöta varje person och höra om deras liv. Det som överraskade mig var att folk började fråga mig efter mitt visitkort. De ville skriva upp min e-mail. Folk kom och pratade med mig och ville gärna höra mer om mitt arbete. Vad var det som hände? Jag började vara mig själv. Jag började värdesätta mig själv och tro att jag har något att säga. Jag struntade i alla 'borden' och bestämde mig för att helt enkelt ha kravlöst kul.

Idag hade jag glädjen att bli inbjuden till evenemanget TEDx. Jag visste att en av mina vänner skulle hålla en keynote men hade ingen aning om de andra deltagarna. Ändå var jag väldigt lugn när jag i strålande solsken gick mot Brändö. Min intention var att träffa så många fina människor som möjligt och lära mig något av dem. Jag ville bemöta dem med ett öppet hjärta och sprida ljus och kärlek omkring mig. Resten fick Universum avgöra. Och guess what? Det blev faktiskt ett väldigt fint och inspirerande evenemang.

Jag fick syn på en kille som jag kände igen från yogan förra veckan. "Hej, var vi på samma yogatimme förra veckan?" frågade jag. "Ja! Tänkte inte känna igen dig utan yogapants. Fint att ses här. Hur mår du?" svarade han. Det är faktiskt inte svårare än så att nätverka, har jag insett. Spontana, genuina möten vid kaffekannan. Det blev många fler diskussioner med folk jag aldrig träffat. Inte en enda gång försökte jag tränga mig in i den extroverta klungan – det gjorde att jag kunde diskutera på djupet, på ett sätt som gjorde att mina introverta styrkor kom fram. För det är faktiskt helt okej att nätverka på ett sätt som passar en själv.

Lärdomen? Man behöver inte vara på 'ett visst sätt' för att kunna vara en bra nätverkare. Man behöver inte följa ett visst tempo eller ett visst mönster. Satsa på några djupa diskussioner istället för hundra ytliga. Bemöt andra personer som människor, inte affärsmöjligheter. Och kom ihåg att en stor del av de andra deltagarna också kan vara introverta personer som bara väntar på att få dyka in i en intressant diskussion. Vi har alla något intressant att berätta – låt dina tankar vistas utanför ditt huvud med jämna mellanrum så får du se vilken effekt det kan ha.

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.