Den saliga röran

fredag 16 november 2018 - 11:29 | 0 Kommentarer

IMG 1543

 

På bilden ser allt väldigt lugnt och harmoniskt ut. Bilden är tagen igår. Men sanningen är den att det uppstår fler och fler tomrum i vårt hem. Till exempel det lilla vita plåtskåpet fick ett nytt hem imorse. Det finns inte här längre. Och utanför bilden? Där växer berget med flyttlådor.

I förrgår blev hunden dessutom opererad. Nu har hon tre tänder mindre. Så allt det här med flytt har existerat i mellanrummen som uppstår mellan värkmediciner, spyor och specialarrangemang. I dessa stunder är jag så tacksam för allt synligt och osynligt stöd jag har.

Allt det här leder mig till en fråga jag fick här på bloggen. Jag började besvara den i inlägget där jag berättade att jag nu är diplomerad yogalärare. Så här följer fortsättningen på frågan:

 

Du skriver om ditt flyttkaos, om gånger då du inte klarat av att förbli lugn i vissa situationer. Det händer ju och kommer att hända under hela livet. Du är ju inne på allt med yoga / meditation / livscoaching / spiritualitet. Vad tror du att du måste göra för att klara av såna situationer med lugn?

 

Det här är en bra fråga. En viktig fråga. En ständig fråga. Tack för den! Lärarrollen – både inom mindfulness och nu också yoga – får mig ibland att ställa väldigt höga krav på mig själv. Att jag 'borde' kunna vara 100 % zen i alla lägen. Att jag borde det för att jag har ett ansvar som lärare. Att jag borde 'sätta exempel'. Men jag har insett att det inte handlar om det. Yoga handlar inte om att alltid vara glad och lugn – det handlar lika mycket om att vara arg och upprörd. Det viktigaste är att tillåta alla känslor, ge dem utrymme.

Jag sätter exempel genom att vara autentisk. Jag delar öppet med mig av mina bättre och sämre dagar – det är en del av att vara människa. Det jag ständigt tränar på, t.ex. genom yoga, är att få kontroll över mina tankar och känslor. Så att de inte styr mig, utan att jag styr dem. En annan viktig sak är att tillåta mig själv att känna alla känslor fullt ut och sedan släppa taget om dem. Då kan lugnet infinna sig igen. För lugnet försvinner aldrig någonstans – det finns alltid där, under alla lager av tankar och känslor.

Så som jag ser det handlar yoga inte om att uppnå något. Det går inte att mäta vem som är den bästa yogin, vem som är bäst på att meditera. Vi är alla själar på en kosmisk resa – en personlig resa som innehåller precis alla lärdomar vi behöver i det här livet. Visst finns det exempel på Buddhistmunkar som mediterat i årtionden och klarat av att förbli oberörda när ett pistolskott avfyras. Är dessa individer fulländade, fullärda? Inte nödvändigtvis.

Det kommer alltid att finnas någon form av kaos. Men du kan lära dig hur du förhåller dig till det. Redan 10 minuter meditation per dag skapar konkreta förändringar i hjärnan. Förändringarna skapar utrymme mellan dig och dina reaktioner. Med andra ord blir det hela tiden lättare att behålla lugnet och också återvända till det. Det är samma sak som händer hos de mediterande munkarna.

Får mig att tänka på en meditationsövning. Den kallas andningsankaret och jag beskriver den mer detaljerat i det här inlägget. I korthet går övningen ut på att följa andningen och återvända till den, gång på gång, varje gång uppmärksamheten rubbas. Jag tänker att det är precis samma sak med vårt inre lugn. Det finns där, hela tiden, precis som andningen.

Det är upp till oss hur ofta vi väljer lugnet. Precis som i ovanstående meditation har vi alltid möjligheten att återvända till lugnet inuti. Jag kan ärligt säga att jag igår hade en stund när jag – mitt i  det spybeklädda kaoset – tänkte få en liten breakdown. Jag skäms inte för att berätta det. Det får mig inte att känna mig misslyckad. För här kommer det viktiga: Jag har verktygen att återvända till lugnet. Jag har lärt mig att bli lugn igen, på några minuter, också när det är riktigt kaotiskt.

För mig är varje stund en meditationsövning. Meditation handlar nämligen inte bara om att sitta på en dyna och blunda. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna klara av precis alla stunder med lugn. Men det är okej. Det viktiga för mig är att möta stressiga stunder med medveten närvaro – medveten om att jag själv bestämmer hur jag reagerar. Istället för att sugas in i panikspiralen kan jag ta ett steg tillbaka och säga "inte idag" eller "det här är inte jag".

Man kunde säga att jag själv skapar mitt kaos. Också det här som jag för tillfället tycker att jag befinner mig i. Egentligen är det en illusion som jag själv väljer att hålla vid liv. Varför? Det är en bra fråga. Kanske inlärt beteende, gamla mönster? Min högkänslighet – vilket för med sig ett extra känsligt nervystem – påverkar säkert mina reaktioner till en del. Men jag har också på känn att min tendens att stressa bär på någon viktig insikt och lärdom.

Så, vad behöver jag då göra för att förbli lugn? Fortsätta att möta de här situationerna. Fortsätta att göra val som stödjer mitt inre välbefinnande. För lugnet försvinner aldrig någonstans. Lugnet är lite som solen som går i moln. Så jag andas in. Jag andas ut. Och jag blåser bort molnen så att min inre sol kan stråla fritt igen.

 

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar