blogg banner 2

Det här med Purpose

Skrivet av Hanna Rosvall 28.10.2019 | 0 Kommentarer

IMG 2519

Purpose. Ett stort engelskt ord som jag inte riktigt vet hur jag ska översätta. För det betyder ju ungefär 'syfte', eller 'avsikt'. Men det är större än så. För att ha en avsikt antyder också att man har en plan – att man vet vad man ska göra, i vilken riktning man ska gå. När jag tänker på någon som vet sitt syfte ser jag en person som står fast förankrad i sin fulla kraft och vet exakt vart hen är påväg.

Live your purpose! Speak your truth! Be your true authentic self! Jag läser det överallt, sagt med olika ord, berättat genom olika livshistorier. Och jag säger: Ja! Det är exakt vad jag ska göra! Och så känner jag mig just så där empowered som man gör efter att ha sett en video eller läst en blogg eller hört en podcast eller deltagit i en workshop eller haft en diskussion som känns djupt inne i själen. Gud vad jag ska leva min purpose och speak my truth, tänker jag i dessa stunder.

Ett litet erkännande dock. Fastän jag, sedan jag var barn, starkt har känt att jag har kommit hit av en orsak, att jag har en uppgift, är jag inte alls säker på vad den uppgiften är. Jag är inte heller helt säker på vad min sanning är. Ja, så är det faktiskt, om jag är riktigt ärlig. Så hur ska jag då kunna speak my truth och live my purpose...?

Dessa insikter kom till mig när jag satt på min yogamatta i lördags. Jag fick nämligen den fina möjligheten att delta i Yoga Games – Nordens största yogakonferens (tack M&M!). Det kändes extra fint eftersom eventet arrangerades bara några hundra meter från där vi bor i Hyllie. Stunden jag refererar till inträffade under dagens tredje workshop. Eller, egentligen började insikterna redan ta form under workshop nummer två. Låt oss börja där.

Så, workshop nummer två. Jag låg i Savasana på min yogamatta efter ett svettigt och intensivt Bhakti Flow pass med Rusty Wells. Jag hörde honom säga: "Not knowing your purpose is an opportunity. But know that in this moment – a moment that will never come again – you completely belong. Rest in that knowing." Jag kände tårarna rulla ner för mina kinder. Orden berörde mig djupt. Djupare än jag kunnat tro. För jag behövde verkligen höra det där just då. Att just då, i den där stunden, var jag precis där jag skulle vara.

Vidare till workshop nummer tre. Det var först när jag rullat ut min yogamatta som jag insåg att jag strax skulle delta i en workshop som hette: "Live your Purpose". Jag tänkte: Shit. Vad gör jag här – jag som inte ens har koll på min purpose? Jag försökte komma ihåg varför jag anmälde mig. Jag såg mig omkring i rummet och undrade om alla andra visste exakt vart de var påväg. Om de kanske bara behövde lite verktyg för att kunna gå ut och göra det med stort D. Eller stort P – deras Purpose. Rummet doftade av rökelse. Jag visste att ingen skulle kräva något av mig. Men jag kände ändå att jag blev lite ställd mot väggen.

Vi blev ombedda att skriva en lista:
1. What I desire
2. What holds me back
3. My intentions

Det var lätt att fylla pappret med ord. När jag såg bokstäverna framför mig insåg jag att allt hängde ihop. Jag insåg att allt jag egentligen vill är att vara mig själv – att tjäna världen genom den jag är. Men det som håller mig tillbaka är rädslor kring att inte bli accepterad, att bli förlöjligad eller övergiven. Så min intention blev att göra det ändå, trots rädslorna. Att vara mig själv och strunta i vad andra människor tycker eller tänker.

En stund senare satt jag mitt emot en okänd kvinna och sa de här sakerna högt. Hon nickade igenkännande, hon förstod. När det var hennes tur berättade hon att hon var bra på sitt jobb. Att alla sa att hon var så snäll, rätt person på rätt plats. Men hon sa också att jobbet kändes konstigt, som att något fattades. Hon sa att hon önskade att hon visste vad hon skulle vilja göra istället så att hon kunde fokusera sin energi i en ny riktning. Då var det min tur att nicka igenkännande.

Det var en absurd känsla. Att sitta mitt emot en okänd kvinna som kände likadant. Vi var två kvinnor utan purpose som plötsligt funnit varandra på en "Live your Purpose"-workshop. Eller utan purpose var vi ju inte – vi behövde bara lite svar. Universum alltså. Vad tacksam jag var över att ha just henne som par. Efter ett tag frågade jag om hon ville berätta vad hon jobbar med. "Jag är gynekolog och förlossningsläkare", var hennes var.

Oj. Okej. Där måste jag erkänna att jag kände att kvinnan mitt emot mig hade lite djupare purpose än jag själv. För det kändes ganska mycket mer purposefullt att hjälpa barn till världen än att jobba med marknadsföring (= jag). Men direkt när jag tänkt tanken släppte jag den. För vad fick jag ut av att jämföra? Innan vi visste vad den andra jobbar med var vi två kvinnor som kände exakt likadant. Att allt var bra, att vi gillade våra jobb, men att något saknades. Det där djupare syftet.

Jag har tänkt mycket på det där. Vad är det jag kan tillföra? Hur kan jag tjäna världen? Och jag har kommit fram till följande: Jag kan vara mig själv. Det är det enda som ingen annan kan kopiera. Aldrig någonsin. Bara jag kan vara jag, med allt vad det innebär. Nästa fråga är förstås hur det förkroppsligas. Hur väljer jag att, på bästa sätt, dela med mig av den jag är? Här har jag ännu inget tydligt svar.

Just nu är jag glad och tacksam för det jag tillför. Jag får jobba med fina personer och hållbara startup-företag. Jag antar att en del av mig skulle vilja att skyarna skulle öppna sig och att Universums röst skulle ljuda över hela Skåne: "JA, HANNA, DU HAR HITTAT DITT SYFTE, DET ÄR EXAKT DET HÄR DU SKA GÖRA I RESTEN AV DITT LIV, GRATULERAR TILL INSIKTEN!" Men det funkar inte riktigt så. Och vackert så, tänker jag. För sökandet – hur frustrerande det än må vara ibland – är ju det fina med resan här på jorden.

Jag tror att det finns personer som har stenkoll på sin purpose. Men de flesta – också de som verkar ha koll – har nog sina stunder av tvivel. Jag har hört så många sådana exempel den senaste tiden. Kanske vi helt enkelt är inne i en sådan förändringsperiod just nu – en tid då många av oss ställer väldigt stora frågor som inte har några direkta svar men som kan ha desto större konsekvenser. Så de här tankarna kräver en hel del mod. För det är inte lätt att ifrågasätta de strukturer man byggt upp i sitt liv.

Just nu tänker jag så här. Min purpose är att vara mig själv. Hanna Matilda. Och då tänker jag också att jag kan passa på att vara den bästa möjliga versionen av mig själv. Hur det ser ut i praktiken är inte så viktigt. Det väsentliga är att sträva till att vara mig själv – med allt vad det innebär – så mycket som möjligt, så ofta som möjligt.

Jag vill hoppa tillbaka till lördagen. Yoga Games, workshop nummer fem. Yin yoga & sound healing. Jag var supertrött när jag, efter klassen, packade ihop mina saker och gick fram till mitten av salen. Jag satte mig på knä vid en cirkel av kort och kände genast att ett kort kallade på mig. När jag läste affirmationen kunde jag inte låta bli att skratta högt:

Universe Has Your Back Cards Page 03 688x1000

Universum kunde inte ha sänt mig ett tydligare tecken. Affirmationen är dessutom från Gabrielle Bernsteins kortlek "The Universe has your back". Gabby har varit och är fortfarande en lärare och inspiration för mig, så kortet kändes betydelsefullt. När jag gjorde en Google-sökning för att försöka hitta kortet var det dessutom en del av det här blogginlägget. Om du har en stund över rekommenderar jag att du läser det. Jag älskar att Gabby skriver: "I haven't become anything. I've let go of who I thought should be"

Det är exakt så jag känner. Ju mer jag släpper taget om den jag trodde att jag är, desto mer utrymme skapar jag i mitt liv. Det känns lite skrämmande med tomheten ibland, men samtidigt är det en otroligt fin möjlighet. "Not knowing your purpose is an opportunity", precis som Rusty Wells sa. Det känns sant för mig just nu. Och jag tänker ta vara på den här möjligheten genom att vara den jag är. Vi får se vart det leder mig.

Det hände en sak till. Jag satt på soffan och tog av mig tröjan – ett plagg jag köpt på Vöråstans gårdsloppis för några år sedan. Plötsligt såg jag att det fanns en lapp inne i tröjan med texten: The Good Life is Right Here! Jag har aldrig sett lappen förr. Men den kändes som ännu en bekräftelse från Universum. Allt jag söker efter finns redan här. Jag behöver bara öppna ögonen. Jag behöver bara vara mig själv.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar