Död och liv

måndag 28 januari 2019 - 20:20 | 2 Kommentarer

IMG 1759

 

Jag känner att jag borde skriva något, fastän jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Senast jag skrev berättade jag om mitt nya jobb – inledningen på ett nytt kapitel. Men fastän jag precis vänt in på min nya väg blev jag påmind om att vi alla har en egen resa.

Några dagar efter att jag inlett ett nytt kapitel fick jag bevittna slutet på ett annat. Jag satt vid fotändan av en sjukhussäng och frågade mig själv, om och om igen: Händer det här på riktigt? Framför mig låg en kropp som blev mer som ett skal för varje dag som gick. Framför mig såg jag en själ som redan börjat förflytta sig från den här dimensionen.

Det var en märklig känsla. Ett gränsland som väckte många tankar. Samtidigt var jag inne i en process där jag klippte band som ännu behövde klippas efter flytten. Jag avslutade mitt bolag i Finland. Jag hämtade de sista sakerna från det som varit vår lägenhet i Vasa. Sa upp försäkringar. Meddelade myndigheter. Många avslut på många olika nivåer.

Och samtidigt så mycket liv. När beskedet kom – att själen släppt taget om kroppen i sjukhussängen – var det svårt att greppa. Många frågor, svårt att finna ord. En omskakande upplevelse som nog kommer att ta sin tid att smälta.

En kväll gick jag ensam invid den nattsvarta kanalen i Malmö och försökte förstå. Samtidigt påmindes jag om att vi alla är själar på en kosmisk resa – vågor i det gudomliga medvetandets ocean. Jag tänkte: Vad vackra vågorna är när de träffas av ljuset. En kort tid ovanför ytan, innan det är dags att dyka ner i djupen och förenas med havet. En ständig rullande rörelse som aldrig tar slut.

Det har känts svårt att skriva något de senaste veckorna. Dels för att jag och Henrik har behövt utrymme omkring oss. Dels för att jag överraskats av hur mycket offlinetid jag behöver nu när jag jobbar långa dagar vid datorn igen.

I slutet av veckan är det begravning. Jag har svårt att förutspå hur det kommer att kännas. Min syn på döden har förändrats en hel del det senaste året, mycket tack vare yogafilosofin. Men ändå. Svårt att förstå, svårt att greppa. Särskilt när det är en så närstående person som lämnat sin kropp. Jag tänker att det är bäst att ta en sak och en dag i taget.

Jag har också blivit påmind om hur mycket kärlek vi har omkring oss. Tack – det är så värdefullt att omges av så många underbara själar <3

 

 

 

2

Kommentarer

  • x

    02.02.2019 00:17 (21 dagar sen)

    Varmt deltagande,

    Under den senaste tiden har jag ofta begrundat döden och speciellt tillvarons förgänglighet-(detta även eftersom begravningarna i min ålder kommer oftare här i Finland än bröllop,dop).

    Vi är här idag och kan plötsligt som du skriver vara på väg in i en annan dimension.

    Till något som Ingen av oss vet hur ser ut.Det vi däremot vet är att alla levande möter den dimensionen som en dag blir vårt nya tillstånd.Krafter och ork till er.

    • Hanna Rosvall

      03.02.2019 22:18 (19 dagar sen)

      Tack <3 Och verkligen – livet är en spännande resa som väcker många frågor, funderingar. Men i alla fall för mig har den här upplevelsen fört med sig en ny uppskattning för dimensionen vi för tillfället befinner oss i. För det är ju, i det stora hela, faktiskt bara ett ögonblick som vi får existera på den här planeten. Det är något att ta tillvara.


Skriv kommentar