blogg banner 2

En själ, två tidszoner

Skrivet av Hanna Rosvall 05.03.2018 | 0 Kommentarer

IMG 0248

Jag sitter och längtar. Jag lyssnar på låten "Perfect Day" som påminner mig om en solig dag i Lund förra året – våren när jag och Henrik var ifrån varandra i 3 månader. Vi klarade det i etapper på 2–3 veckor. Jag fastnar för låttexten som lyder "It's such a perfect day, and I'm glad I spent it with you." Jag kommer ihåg att jag inte tog något för givet de där 3 månaderna – varje stund med Henrik var en dyrbar gåva att förvalta med vördnad. Egentligen har jag burit den där vördnaden inom mig enda sedan våra själar återförenades. Att, i detta liv, få möta och i äktenskap leva med sin twin flame är en sådan välsignelse att jag inte med ord kan beskriva den djupa tacksamhet som jag bär inom mig. Trots att våra själar ständigt är förenade är det ändå utmanande att vara ifrån hans fysiska form.

Det har varit en underbart fin dag idag. Jag höll tre workshops, gick en lång promenad på isen med hunden och kände mig fylld av oerhörd glädje och energi. Tänk att tillvaron kan få vara så fin. Ibland önskar jag att jag kunde ha suttit vid köksbordet med henne som varje kväll föll ihop och skakade av utmattning. Hon som önskade att hon visste vad hon hade gjort fel så att hon kunde be rätt person om ursäkt och få ett slut på kaoset och motgångarna i sitt liv. Jag önskar att jag kunde ha kramat om henne och sagt: "Vänta 4 år – ditt liv kommer att bli vackrare än någonsin. Allt det här kommer att vara värt det – allt kommer att få en mening." Undrar vad som skulle ha ändrats om den där utbrända och ständigt sjuka kvinnan skulle ha vetat att hon skulle få en chans att födas igen? Kanske hon skulle ha varit mer hoppfull, kanske hon skulle ha stannat up tidigare (frivilligt), kanske hon skulle ha bett om hjälp. Nå, det är onödigt att spekulera. Precis allt har skett vid precis rätt tillfälle. Jag är här nu, jag är den jag är nu – det är det enda som räknas, just nu.

Det enda jag önskar är att jag kunde ha fått dela den här dagen med min älskade man. Han kommer att vara i Palo Alto fram till helgen, så vi får leva med tillvaron i två helt olika tidszoner ett tag till. Som tur hittar vi stunder varje dag när vi rings på FaceTime och får se och höra varandra. Den här tiden av tekonologi är verkligen en rikedom – skulle vara lite jobbigare att vänta på att ett meddelande levereras över Atlanten per brevdufva. Det som är kul är att Wilja också har fattat det här med videosamtal. Hon säger inte så mycket, men stirrar intensivt in i rutan istället. Det är så gulligt!

 

Nayttokuva 2018 3 5 kello 21.15.2

 

Om det finns nån annan där ute som längtar efter någon så är du alltså inte ensam. Men det kan också vara fint att längta. Det är en påminnelse om vad som verkligen är betydelsefullt. Det är en känsla att respektera och reflektera över. Mitt i vår saknad kan vi lära oss en eller annan sak om oss själva. För att citera Yogi Bhajan: "The other person is you."

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar