Ett kontrollfreaks bekännelser

tisdag 13 mars 2018 - 21:03 | 0 Kommentarer

IMG 8

Jag och Henrik satt i soffan igår kväll när jag plötsligt utbrast: "Älskling, jag har glömt att stressa inför resan!" Insikten infann sig när jag insåg att klockan var kring 22:00 och min väska fortfarande stod opackad – ja, jag hade inte ens lyft ner resväskan från skåpet. Tågbiljetterna hade jag också införskaffat bara någon timme tidigare. Och workshopens keynotepresentation krävde ännu lite finslipning. Ni som har känt mig ett tag vet att det inte är så här det brukar gå till.

Jag erkänner: Jag är ett kontrollfreak! Största delen av mitt liv har det varit oerhört viktigt för mig att ha koll på alla detaljer. Så när det kommer t.ex. till resor är följande ett ganska typiskt scenario. Jag vill veta vad som kommer att hända, när det kommer att hända, i vilken ordning det kommer att hända och helst också hur det kommer att hända. Jag gör packningslistor och packar i god tid. Jag önskar att jag kunde studera alla tåg-, flyg-, buss- och båtterminaler på förhand för att veta exakt hur jag ska röra mig, särskilt om jag behöver byta fordon mitt i resan. Om det blir aktuellt att åka taxi kan jag sitta och studera rutten på Google Maps, fastän jag inte själv ska köra. Jag vill ha koll på hotell, restauranger, sevärdheter – you get it.

Eftersom jag har växt upp i en extremt välorganiserad familj har det alltid varit självklart att man ska ha koll på saker. På sätt och vis har det väl också gjort att mitt kontrollfreakiska beteende fått bekräftelse, att det är en bra sak som innebär trygghet. Det kändes också alltid väldigt tryggt att resa i en gemenskap som var utrustad med utprintade kartor, tydliga tidtabeller och ordentliga marginaler. Trots att mitt kontrollbehov fick sig en ordentlig smäll i samband med att jag blev utbränd, för ungefär 4 år sedan, blev det därför litet av en chock att inse vilket icke-kontrollbehov min man Henrik har. Han är en sån där person som kan boka flygbiljetter och åka iväg utan att veta var han ska sova. UTAN ATT VETA VAR HAN SKA SOVA. Bara tanken gör mig lite knäsvag. Men med det sagt beundrar jag Henrik väldigt mycket och han lär mig att bli mer spontan för varje dag som går.

 

"Grant me the serenity to
accept the things I cannot change,
the courage to change the things I can,
and the wisdom to know the difference."

 

Det finns saker man kan påverka och saker man inte kan påverka. Det viktigaste – så som också framgår i ovanstående citat, s.k. Serenity Prayer – är att se skillnaden. För ett kontrollfreak med kronisk oro har det här varit en jätte stor och viktig grej att inse och jobba med. När jag började bli medveten om mina orationella och ångestfyllda tankemönster blev det nästan komiskt ibland. Jag kunde t.ex. inse att en familjemedlem hade varit bortrest och återvänt hem – helt utan att jag hade oroat mig! Det var nästan som att jag tänkte att min ständiga oro på något sätt var en "garanti" för att allt gick bra. Vad är det för tanke egentligen? Genom att ständigt oroa mig för allt och alla bar jag en väldigt stor börda på mina axlar. Därför är det verkligen med stor glädje och tacksamhet som jag konstaterar att 4 år av meditation och yoga har gjort underverk. Jag kan stolt konstatera att jag är ett före detta kontrollfreak!

Ju mer jag har begrundat mitt kontrollbehov, desto tydligare har jag sett kopplingen till olika rädslor. Att inte känna till exakta händelseförlopp eller slutresultat innebär en osäkerhet. För ett kontrollfreak är kontrollen därför ett sätt att "nollställa" osäkerheten och hantera rädslan som följer med den. Dock hamnar man lätt i ett väldigt låst läge eftersom verkligheten sällan följer exakt den plan man själv skrivit ihop. I något skede insåg jag också att kontrollbehovet skapade ständiga inre konflikter eftersom jag egentligen är ganska äventyrslysten. Så ju mer jag har släppt kontrollbehovet, desto friare känner jag mig – desto mer ger jag mig själv tillåtelse att uppleva.

Jag säger inte att det är onödigt att planera saker, men mitt sätt att planera har ändrats. Istället för att göra upp detaljerade händelseförlopp planerar jag enligt det som i kreativt arbete ibland kallas för "an organised beginning, middle and end". Jag sätter upp mål men är väldigt öppen för allt som händer mellan milstolparna. Jag har nämligen lärt mig att jag själv inte alltid gör upp de bästa planerna – Universum är mycket bättre på det. Dessutom har jag fått lära mig att det alltid är okej att be Universum om vägledning. Det har också hjälpt mig att släppa mitt kontrollbehov. Idag har jag t.ex. hittat det perfekta fiket och beställt en taxi genom att först framföra önskemålen på det astrala planet. "Tack Universum för att du hjälper mig hitta en taxi om en timme" – det är inte svårare än så. Jag framför önskemål nästan dagligen och upplever så mycket synkronicitet att jag, väldigt ödmjuk och tacksam, redan för länge sedan slutade tro att det är sammanträffanden. Testa så får du se själv. Kom bara ihåg att alltid vara kärleksfull och ha allas högsta bästa i åtanke. Det är också hövligt att säga tack.

Bilden i det här inlägget var också en fin synkronicitet. Ett budskap som dök upp under en ispromenad vid en stund när jag behövde få se det. Tack för det, Universum.

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar