Fisken i vattnet

onsdag 13 februari 2019 - 22:26 | 0 Kommentarer

pool 802025 1920

 

Senast jag skrev, skrev jag om rutiner. Om att landa i det fullständigt förutsägbara och bara känna att allt rullar på utan överraskningar. Just då kändes det fint. En lugn helg efter så många omvälvande händelser, förändringar. Jag tänkte: Jag kunde stanna här, i det här.

Några dagar efter blogginlägget spenderade jag en kväll på akuten. Ett isolerat rum på ett djursjukhus. Tystnad, tomhet. En odefinierad väntetid och en oviss framtid. Skepnader som dök upp bakom ett fönster, klädde sig i plast och äntrade rummet, för att sedan försvinna ut igen. Jag tänkte: Där for rutinerna.

Känslorna hängde över mig som en svallvåg. Jag såg dem, jag kände dem. Men jag visste att jag inte kunde låta dem skölja över mig. Så jag tog ett steg ifrån mina känslor – separerade fullständigt från dem genom att kapa alla känslomässiga band. Jag blev neutral. Lika tom som rummet. Jag bara andades. Fanns där för hunden. Snart kom Henrik också dit. Jag tog hans hand. Och vi tog oss igenom kvällen som lyckligtvis slutade bra. Väl hemma igen sjönk jag ner på golvet och lät känslovågen skölja över mig.

Dagarna gick. Allt väl. Vardagen fortsatte, med en ännu djupare ödmjukhet och tacksamhet. Tack och lov.

Jag började inse att Universum gett mig en påminnelse. Livet är inte är statiskt, utan i ständig förändring. Kanske är det så att vi alltid behöver lämna lite utrymme för det oväntade, oförmodade, oanade, oplanerade. Jag menar inte att vi alltid ska vara beredda på det värsta, utan snarare fylla tomrummen med tillit. I det stora hela är allt alltid precis som det ska vara.

Kärleken är en livliva som löper också genom de mörkaste stunderna. Jag har insett att jag varken kan eller behöver planera allt, vara beredd på allt. Jag har också insett att jag själv skapar min verklighet, att mina tankar har sådan otrolig kraft. Därför väljer jag dem väl. För jag vet att vad som än händer finns kärleken där – den som är större än någon eller något. The Universe has your back. Den övertygelsen skänker mig mycket ro, också när det stormar.

Jag ser fortfarande ett värde i rutiner. En trygghet. Men jag märker också att jag hela tiden blir mer öppen för det odefinierade. Jag känner mig allt mer bekväm med att ta saker som de kommer. Och jag inser att jag innerst inne är en intuitiv varelse. Det passar inte alltid in i den rationella världen, men jag tror att det ändå är möjligt att flöda, också på torra land.

Igår kände jag mig kallad att simma. Kanske för att det var fullmåne – en fullkomlig dag att omge sig med det feminina vattenelementet. Så jag gick iväg till simhallen och bara simmade, simmade, simmade. Det var så fantastiskt fint. I vattnet känner jag mig alltid så fri.

Jag tror inte att det är en slump att mitt stjärntecken är Fiskarna. Vatten i alla dess former har alltid varit väldigt för mig. Henrik är Skorpion – också ett vattentecken. Så jag tror inte heller att det är en slump att vi nu blivit bosatta ett stenkast från simhallen. Genom att återfå kontakten med vattenelementet kommer vi hela tiden närmare en mer fritt flödande vardag.

 

Bild: Pixabay

 

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar