Företagarens frustration

torsdag 31 maj 2018 - 11:11 | 0 Kommentarer

IMG 10

 

"Vad vill du lämna kvar här ikväll?" Frågan ställdes när jag satt på ett litet berg mitt i urskogen, omgiven av underbara kvinnor som samlats för att hedra tisdagens Fullmåne. Vi satt i en cirkel – lyssnade, delade, helades. Vinden viskade i trädtopparna medan ljudet av trummor, skallror och våra röster färdades upp mot skyarna. Månen och Moder Jord våra enda vittnen.

Jag lämnade ifrån mig en hel del frustration. Känslan av att mitt företag för tillfället mest handlar om att betala obligatoriska avgifter – bara för att företaget ska få existera. Känslan av att saker inte går framåt på grund av bankens befängda byråkrati som orsakat en hel del onödigt arbete. Nytt konto, nytt kort, nya fullmakter, nya avgifter, nya inställningar, nya bankkoder, blablabla. Känslan av att jag inte 'kan göra något' eftersom Henrik (som varit superbusy och bortrest) inte hunnit fixa en logo eller något annat grafiskt material åt mig. Så jag har fortfarande ingen webbsida, ingen Facebooksida, inget visitkort och använder fortfarande en tillfällig Keynote-botten för workshops och föreläsningar. Jag vill så mycket men känner att jag stampar på stället.

Mycket av den där frustrationen blev kvar i skogen. Själslig rengöring på djupet – så som alltid när jag får möjligheten att sitta ner med mina medsystrar. Men när jag öppnade mailen igår fick jag sedan börja reda ut saker igen. En faktura till Sverige som inte skulle ha moms fastän kunden trodde det. Gör om, gör rätt. Omvänd momsskyldighet blablabla. Och så får jag troligen betala 15€/månad bara för att banken ska tillåta den här enstaka valutabetalningen. WHAT THE FUCK HELT PÅ RIKTIGT.

Så. Otroligt. Trött. På alla dessa onödiga regler. Kan ni bara låta en stackars liten företagare få göra det hon kan bäst? Men. Det är precis i den här stunden jag får stoppa mig själv. Ta ett steg tillbaka. Andas. Få distans. Direkt när jag kommer in i 'stackars-mig-mentaliteten' är jag inne på helt fel spår. Genast när jag börjar se mig själv som ett offer drar jag till mig mer av det jag inte vill ha.

Law of Attraction. Your vibe attracts your tribe. Energy goes where attention flows. I korthet – det vi fokuserar på är det vi välkomnar in i våra liv. Om jag börjar fokusera på att jag bara har en massa skit att reda upp och att jag bara betalarbetalarbetalar utan att få in något, är det precis det som kommer att hända. Pengar är också energi. Om jag bara ser allt som inte funkar blir det en snöboll som bara växer sig större och större.

Det finns faktiskt så mycket fantastiskt fina saker med mitt företag. Bara det att jag har möjligheten att göra det jag älskar – att jobba heltid med att lära ut mindfulness, meditation och yoga – är ju ett underverk! En dröm som går i uppfyllelse. Och att jag kan göra det utan stress, utan att oroa mig över om räkningar blir betalda eller inte...det är ett under i sig. Jag har hittills inte behövt sälja en enda sak – Universum har sett till så att jag blir ihopkopplad med rätt personer, vid rätt tid. Varje månad har jag haft intressanta projekt att jobba med. Samtidigt har jag kunnat göra en del saker som välgörenhet, t.ex. att lära ut yoga i fängelset, vilket är något av det finaste jag varit med om.

Jag har gjort allt det här utan webbsida, utan logo, utan visitkort, utan visuell identitet, med en tillfällig Keynote-botten. När jag tänker på det blir jag alldeles full i skratt. Det känns som att Universum vill lära mig en läxa. Eftersom jag jobbade 8 år på en reklambyrå är det inte så konstigt att jag känner ett tvång inför att ha den visuella identiteten i skick – det är ju en sanning jag har predikat för kunder i nästan 10 år. Det är en begränsning jag har satt på mig själv, en övertygelse kring att X kräver att Y uppfylls. Men vet ni vad? Man behöver egentligen inget av det där. Min man Henrik påminner mig ofta om att det är jag som är mitt företag, inte allt det där andra som klistras på. Det finns en stor sanning i de orden.

När jag skiftar mitt fokus till allt som funkar blir jag väldigt ödmjuk. När jag kommer in i den energin kunde jag bara falla ner på mina knän och gråta tårar av tacksamhet. Jag har fått så otroligt många vackra gåvor – det är bara lätt att glömma bort när byråkratin kommer krypande. I de stunderna är det extra viktigt att fokusera på det som är bra, det man vill uppnå. En av mina favoritförfattare, Gabrielle Bernstein, brukar säga att "Obstacles are detours in the right direction". Så sant, så sant, så sant.

Inget är svartvitt – det finns en mening med allt det här. Jag kan inte svara på varför mitt företag blivit indraget i denna byråkrati, men jag behöver bara lita på att det är nödvändigt. När jag litar på att Universum har en större plan blir jag inte heller lika lätt indragen i drama. Istället för att höja blodtrycket för varje motgång – "ni måste skämta", "inte nu igen", "varför händer det här mig", osv. – kan jag försöka behålla en neutral sinnesstämning. Istället för att använda all min energi på att bli arg kan jag acceptera nuet och fokusera på allt det positiva, allt det jag vill uppnå. Det är då som livet fortsätter att flöda, i enlighet med allas högsta bästa.

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.