blogg banner 2

Från irritation till insikt

Skrivet av Hanna Rosvall 15.07.2019 | 2 Kommentarer

IMG 2323

Merkurius rör sig bakåt igen. Mercury Retrograde – om du följt min blogg ett tag är det nog ett välkänt begrepp. Det planetariska fenomenet har fått allmänt 'dåligt rykte' eftersom den omvända rörelsen brukar betyda förseningar, missförstånd, tekniskt strul, drama och allmänna kommunikationssvårigheter. Jag har dock lärt mig att ta Mercury Retrograde med ro. När man är beredd på att det kan vara strul och förseningar är det mycket lättare att förhålla sig till det som inte blir som man planerat.

Egentligen är Mercury Retrograde en stor gåva. För det är också en period då allt det där vi inte vill se inom oss själva stiger upp till ytan. En tid då vi ofta får möta sådana saker som inte längre tjänar vår personliga utveckling. Lärda läxor som inte behöver upprepas, förutom om vi väljer att dröja kvar i det som inte längre känns bra. Lite som att försöka tvinga på sig ett par jeans som inte längre passar. Det går...men. Du vet.

Jag har tålmodigt, nyfiket, väntat på insikterna som Merkurius bär i sitt kölvatten. Försökt att finna tid för stillhet, introspektion. Se det inom mig som är redo att helas – om jag väljer att se det, höra det, känna det, acceptera det. Släppa taget om det. Men vägen till insikterna har inte varit helt lätt. Jag har varit riktigt arg och irriterad. Jag har haft ont i kroppen. Jag har känt att det är något stort som rensas ut nu. Men jag har inte kunnat sätta fingret på vad det är.

En dag började ilskna röster dessutom ta plats i mitt huvud. Ekon från en tid som jag gjort mitt bästa för att bearbeta. En väldigt tråkig situation som involverade några närstående personer. Men jag insåg att min reaktion, så här långt efteråt, inte var i proportion till det som faktiskt hände. Så jag förstod att jag var inne och nosade på något djupare sår – ett sår som triggades av situationen i fråga.

"Hur kan det där fortfarande hänga kvar? Jag orkar inte bära runt på det! Varför kan jag inte släppa det?" frågade jag uppgivet Henrik en kväll på soffan. Vi inledde en fin diskussion som gav nya perspektiv. Men ju djupare vi kom i diskussionen, ju fler lager som skalades bort, desto märkligare blev mina svar. Jag visste att vi närmade oss kärnan när jag kunde höra mig själv säga:

"Om jag bara skulle ha valt mina ord lite bättre.
Om jag bara skulle ha varit en lite bättre människa.
Om jag bara skulle ha haft lite mer förståelse för de andra.
Om jag inte skulle ha varit så blind för mina egna begränsningar.
Då skulle jag inte ha tvingat de där personerna att bete sig så som de gjorde."

Det var en utomkroppslig upplevelse att höra mig själv uttala ovanstående meningar. Ursäkta...what?! Jag var överraskad och lite förfärad över att jag kunde bära sådana tankar inom mig. Att jag, innerst inne, såg så många fel och så lite värde i mig själv. Jag kunde se och förstå att orden hade sitt ursprung i ett gammalt sår, en svunnen tid. Jag var en annan person när jag behövde tänka så. Så det handlade helt klart om något som Merkurius ville lyfta fram för att jag skulle kunna släppa taget om det, en gång för alla.

"Det är okej att känna att folk är idioter", sa Henrik.
"Nejnejnejnejnej inte tillåtet", påpekade en liten rädd röst inom mig.
"Det är okej att tycka att folk gör fel", sa Henrik.
"Lalalalalalalalalalalala hör inte", var svaret inom mig.
"Jo, det är det", sa Henrik.
"Men..."
"Jo."
"...kanske?" vågade jag slutligen medge.

Efter vår diskussion på soffan insåg jag att jag hade hittat något viktigt. Något stort. Så jag fortsatte begrunda beteendemönstret jag identifierat inom mig. Jag kunde se att det alltid har varit väldigt viktigt för mig att vara 'the bigger person' och försöka förstå och förlåta den andra personens dåliga beteende. Varför? Det klarnade när jag blev vägledd till följande text av Lee Seger:

"Många människor skyddar sig
från kraften i sina egna känslor
genom att direkt försöka förstå den andra"

Läs det där en gång till om du känner att orden resonerar. Jag kan i alla fall tydligt se hur tendensen har format mitt eget beteende. Men läs vidare, för Lee fortsätter:

"Att försöka fokusera på att förlåta
när allt är färskt och känslorna starka
kan göra mer skada än nytta.
När du inte lyckas med din föresats
skuldbelägger du kanske dig själv.
Intentionen att förlåta är bra...
men först måste du
ta hand om dina känslor."

Så varför är det svårt för mig att släppa situationen som hängt med allt för länge? För att jag är rädd att möta mina egna känslor. Ja, det stämmer, fastän insikten överraskar mig. Innerst inne skäms jag. Jag känner skuld för att jag blev arg och sårad och ledsen och agerade ut dessa känslor. Jag valde inte mina ord så väl som jag kunde ha gjort, jag sa en del onödiga saker och kastade ut en del anklagelser. Så jag kan absolut se min egen del i den här situationen. Och jag tar ansvar för det. MEN. Jag är inte ansvarig för skiten som kastades från andra sidan bordet. Varje skitkastning var ett medvetet val. And I wash my hands clean.

Sårade personer sårar andra. Men. Och det här har varit viktigt för mig att förstå: Om en annan person kastar sin smärta eller osäkerhet på mig i form av hårda ord eller dåligt beteende är det inget jag behöver bära. Det finns alltid någon lärdom i situationen, och den läxan kan jag passa på att lära mig. Jag kan acceptera situationen och vara tacksam för det den speglat inom mig. Men. Om en annan person säger att jag är värdelös är det upp till mig själv att avgöra om jag är det eller inte. Där har jag ett ansvar.

Jag har alltså insett att jag ofta förtrycker en stor del av mina känslor. Jag anser inte att jag har rätt till dem – särskilt om det handlar om att bli arg eller besviken eller ledsen på någon. Innerst inne tror jag nog inte att det är tryggt att bli arg eller ledsen eller besviken på andra. Så min försvarsmekanism är att direkt börja förstå och förlåta. För jag vet att det är tryggt att bli arg och ledsen på mig själv. Så det är där jag fokuserar min energi istället – på att vara arg och ledsen och besviken på mig själv.

Så istället för att hantera och släppa taget om situationer tenderar jag att samla på mig obearbetade känslor. Och då kan det bli som för någon dag sedan – att jag sitter jag på ett gymgolv, flera år senare, och slänger iväg min sko, utan att förstå hur detta ursinne kunde uppstå bara för att fingertrycksscannern inte fungerade. För grejen med känslor är att de inte försvinner någonstans. De måste få komma ut på ett tryggt sätt. Annars kan de dyka upp när vi minst anar det. Och då kan det vara svårt att förstå var de kommer ifrån.

Merkurius alltså. Tänk vilka insikter som kan dyka upp när en situation får nya perspektiv. Så jag är tacksam. Men jag erkänner också att jag är mitt uppe i min process, så det finns ännu saker att bearbeta och släppa taget om. Om du också går igenom något just nu önskar jag dig både mod och tålamod att möta det som dyker upp. Och vet att det har kommit upp för att helas. Allt är precis som det ska vara.

Ett tips: Dansa som om ingen ser dig! Det är i alla fall ett kraftfullt verktyg för mig, i alla lägen. Dans frigör mycket energi och hjälper kroppen att släppa taget om det som känns tungt. Just nu älskar jag att dansa till den här låten:

Movement is Medicine. Så är det verkligen. Mitt i Merkurius retrograda rörelse är det viktigt att vi inte stannar upp utan rör oss framåt, ständigt framåt. Det är okej att ta en vända till det förflutna, för att samla lärdomar och insikter. Men vi behöver ständigt komma ihåg vart vi vill röra oss. Jag tänkte nästan köpa t-shirten i början av inlägget, som en påminnelse för mig själv. För varje (dans)steg vi kan ta från rädslan, mot kärleken och glädjen, är ett steg i rätt riktning.

En sak till: Eftersom det trots allt är Mercury Retrograde vill jag vara tydlig med en sak. Det här inlägget är inte skrivet för att beskylla eller smutskasta någon. Det är inte skrivet i bitterhet, utan snarare nyfiket självutforskande och med en strävan att förstå mig själv bättre för att uppnå större inre harmoni. Och det är inte min avsikt att på något sätt förminska eller genom mina insikter försöka förenkla svåra situationer som någon kanske upplever just nu. Det jag delar med mig av utgår från mina personliga upplevelser och insikter, och vad Mercury Retrograde visat för mig just nu. Tack för att jag får dela det med dig som läser.

 

Kommentarer

  • X 16/07/2019 1:13pm (34 dagar sen)

    Du skriver verkligen intressanta och för mig insiktsgivande blogginlägg;ett varmt tack för dessa blogginlägg!
    Jag har nyss läst igenom de senaste(juli månad) och där finns mycket kloka funderingar som ger insikter och väckte mig kring den egna tillvaron. Jag behöver musicera (för ingen vidare dansare????) och jag återkommer gärna till några tankar/meningar vid tillfälle. Chakravärlden är för mig något totalt främmande-de djupa funderingarna kring livet, den egna tillvaron du presenterar är värda stor respekt. Ha en fin fortsättning på sommaren!

    • Hanna Rosvall 17/07/2019 6:46pm (33 dagar sen)

      Tack så mycket för dina fina ord! Det gör mig glad och tacksam att jag får dela mina funderingar och upplevelser, och att de också kan ge nya insikter åt mina läsare. Önskar dig lycka till på din resa – du har redan tagit ett stort steg genom att ställa dig stora frågor och börja tänka i nya banor. Och absolut, musik funkar minst lika bra som dans! Ha en fin fortsättning på sommaren du också <3

  • Mia 31/07/2019 8:24am (19 dagar sen)

    Hej Hanna! Vilken intressant text du skrivit. Jag har hittat din blogg nu i sommar och har intresserat läst dina texter. Tack för fina ord och kloka tankar. Sedan undrar jag varifrån du köpt t-tröjan? :)

    • Hanna Rosvall 07/08/2019 10:17pm (11 dagar sen)

      Hej, tack för fina ord och så fint att du hittat till min blogg! <3 T-shirten...hmm, Sportia? Nån sportaffär i alla fall – svårt att hålla koll då det finns tre olika bredvid varann i köpcentret här i Hyllie :D

Skriv en kommentar