blogg banner 2

Gå mot ljuset

Skrivet av Hanna Rosvall 01.10.2019 | 2 Kommentarer

2A95ED7F 9102 401C B358 4B867D8874CB

Det har varit höstdagjämning. Folk talar om mörkare tider. Mössor och handskar och halsdukar börjar dyka upp på tåget, fastän det fortfarande är kring 16–18°C på dagarna här i Malmö. För det är nog ingen som kan undgå att hösten sveper in över det norra halvklotet. Vinden bär med sig ett budskap som ber oss att stanna upp och reflektera över året som gått. Personligen älskar jag den här själsliga skördetiden. Året har fört med sig mycket som tål att tänkas på.

Jag vill börja det här inlägget med en berättelse. För den är starkt förknippad med de insikter jag själv sitter med just nu. När jag blickar bakåt ser jag nämligen en underliggande struktur – något jag konfronterats med flera gånger under årets lopp. Så är det ofta när jag möter mönster som varit en del av mig en längre tid. Jag stannar upp, vänder mig om. Plötsligt blir stigen med brödsmulorna tydlig, fastän jag inte tidigare såg att den fanns där. När jag blickar bakåt ser jag att varje upplevelse har lämnat ett spår som leder till nuet.

Står du också här just nu, vid ett vägskäl? Var tacksam. Tacksam för möjligheten att välja annorlunda. Jag ville bara säga det – den här stunden av medvetenhet är mycket värdefullare än du kanske tror.

Men nu till berättelsen, som kanske egentligen är mer av en liknelse. Jag ber dig att, för en stund, tänka dig in i följande situation. Du går in i ett rum. Du ser att rummet är fyllt av katter. En del sitter på soffor och stolar, andra har hoppat upp på hyllor och skåp. En del ligger och lurar under bord och bänkar. Du kan direkt känna att katterna bemöter dig på olika sätt. En del kommer genast fram och hälsar, spinner medan de kärleksfullt stryker längs dina ben. Andra katter behöver lite tid innan de närmar sig. Och sedan finns det katter som vänder dig ryggen, som väser och visar tänderna – katter som tydligt säger att de inte vill ha med dig att göra.

Tänk dig att du står i rummet omgiven av dessa katter. Och fråga dig själv: Vilka katter väljer du att fokusera på? Tar du emot den kärlek som den första vågen av katter spontant överöser dig med? Eller väntar du in den andra vågen av katter, för att känna att du visat dig värdig också för deras kärlek? Kanske något får dig att dras till katterna som väsande vänder dig ryggen? Kanske känner du dig kallad att visa dem kärlek, medan den första och andra vågen av katter hamnar i skymundan?

Försök svara ärligt. För fastän det kanske känns logiskt att fokusera på katterna som genast kommer fram, är det inte helt självklart. Jag har i alla fall själv identifierat att jag tidigare tenderat att fascineras av och dras till de väsande katterna som vänder mig ryggen. Varför? Ja, det undrade jag också när den här överraskande insikten kom till mig. Men jag har kommit fram till att situationen uppstår på grund av några begränsande tankesätt som jag burit med mig sedan ung ålder:

1) Jag kan känna ett ansvar för andra personers negativa energi
2) Jag kan känna att jag måste förtjäna kärleken jag tar emot
3) Jag kan känna att jag bäst uppehåller harmonin omkring mig genom att ändra på mig själv

Inget av ovanstående är förstås sant. En person är aldrig ensam ansvarig för en gemensam energi. Alla som skapar en gemensam energi, till exempel vid en arbetsplats eller i ett kompisgäng eller i en familj, är ansvariga för den kollektiva harmonin. Och harmoni handlar aldrig om att någon eller några ständigt ska behöva tänja på sina gränser. Det behövs snarare en kompromiss där alla kan få sina behov uppfyllda.

Det är inte mitt eller ditt eller någon annans ansvar att göra någon lycklig. Förstås kan vi alla göra vårt bästa för att vara lyhörda för varandras behov. Vi kan alla sträva till att uttrycka kärlek i alla situationer. Men samtidigt är vi alla är ansvariga för våra egna känslor och reaktioner, samt hur vi väljer att hantera dem. Om vi vänder på det är det också ditt och mitt ansvar att se till så att vi själva är lyckliga. Det är inte någon annans ansvar, fastän andra personer förstås kan bidra till lyckan vi känner, till exempel genom gemenskap.

Jag förstår allt det här på ett rationellt plan. Men de senaste åren har Universum verkligen gett mig många möjligheter att öva i praktiken. Jag har exempelvis varit i situationer där jag febrilt försökt bli accepterad i sammanhang där acceptansen inte kommer utan blod, svett och tårar. Sammanhang där jag inte blivit respekterad för den jag är och det jag kan bidra med. Sammanhang där jag snarare blivit dömd för att jag inte passar in i någon förutbestämd mall. Sammanhang där jag direkt börjat på en lägre nivå för att jag är kvinna, eller för ung, eller för kreativ, eller för mycket eller för litet av något annat.

Men jag frågar mig själv: Varför? Varför jagar jag efter dem som stänger dörrar istället för att öppna dem? För när jag vänder blicken litet åt sidan ser jag en annan väg, en lättare väg. Om jag svänger in på den bemöts jag av personer som värdesätter min kompetens, respekterar mina gränser, älskar mig villkorslöst för precis den jag är. Utan att jag behöver ändra på mig eller uppfylla några krav. Det är väl självklart att det är de som ska få min energi? För de ger mig också väldigt mycket tillbaka. Precis som katterna i rummet som gärna kommer fram – de som genast känner att vi vibrerar enligt samma frekvens.

Jag tänker väldigt mycket på det här. Jag tillåter mig själv att bli medveten om situationerna och personerna som ger mer än de tar. Jag stannar upp och tar ett steg tillbaka. Om det inte känns rätt....då väljer jag att ta avstånd. För det finns faktiskt en annan väg. En väg som kantas av flow – en väg som vandras med lätthet. Och det är där jag vill gå. För jag har faktiskt rätt att välja. På riktigt.

Gå mot ljuset. Den meningen är min ledstjärna just nu. Dagarna må bli kortare, men det hindrar inte ljuset som jag låter flöda in i mitt liv. För jag har rätt att vara i de sammanhang som berikar mig. Det handlar inte om att jag endast omger mig själv med "ja-sägare" eller folk som tycker samma sak. Så som jag ser det handlar det mer om att jag ser mitt eget värde och vågar gå mot ljuset. Mot dem som ser möjligheter och vill utvecklas tillsammans. Turn to the sun and the shadows fall behind you, så som någon så fint uttryckt det.

Stanna upp, se dig omkring. Var kan du välja att vända dig mot personer och situationer som utstrålar mer ljus? Finns det väsande katter som du kunde ge mindre uppmärksamhet, medan du tacksamt tar emot den kärlek som redan flödar fritt till dig? Det kanske inte alltid är så lätt att ta ett steg tillbaka, att välja annorlunda. Men om du sätter intentionen att gå mot ljuset – alltid mot ljuset – har du redan tagit första steget mot en ny verklighet. Då börjar skuggorna sakta men säkert hamna bakom din rygg medan du allt oftare möts av solen.

 

Kommentarer

  • Johanna 02/10/2019 8:15am (3 månader sen)

    Detta var just det jag behövde just nu. Tack :)

    Jag skall börja lämna de fräsande katterna ifred.

    • Hanna Rosvall 02/10/2019 11:27am (2 månader sen)

      Så fint att höra, och det gör du rätt i! <3

  • Emilia 13/10/2019 8:55pm (2 månader sen)

    Dina insikter, alldeles fantastiskt och alltid just det vi behöver påminnas om. Tack!

    • Hanna Rosvall 17/10/2019 1:24pm (60 dagar sen)

      Tack snälla, så fint att mina ord resonerar! <3

Skriv en kommentar