blogg banner 2

Helgskammen

Skrivet av Hanna Rosvall 10.10.2020 | 1 Kommentarer

IMG 3922

Fredag. En diskussion med en kollega. Vi står i hallen på kontoret och knyter skorna. Frågar varandra vad vi har för helgplaner. Det blir tyst. Min kollega säger: "Jag har inga planer...och jag har äntligen lärt mig att inte skämmas för det". Hon berättar att hon tidigare aldrig skulle ha vågat erkänna att hon sett tre säsonger av Game of Thrones på en helg. Men nu bryr hon sig inte längre. Två andra kollegor ansluter sig. En utbrister: "Doing nothing is the best!" Och plötsligt blir vår diskussion en hyllning till att göra ingenting.

Jag och Henrik har inte heller några planer den här helgen. Det känns rimligt efter några galna veckor med jobb nästan från morgon till kväll. Så vi ger oss själva tillåtelse att bara ligga i sängen och stirra i taket, om det är vad som krävs. Vi ställer inga krav på städning eller matlagning eller något annat. För tvätten kan vänta. Och det finns Foodora.

Men behöver det vara så? Behöver man typ jobba ihjäl sig innan man kan unna sig en helg av ingenting? Behöver man liksom förtjäna det? Jag tror inte det. Jag tror att tomheten behöver få finnas jämte allt det andra som vi fyller våra liv med. Den behöver få vara likvärdig. Och jag tror också att det behöver finnas en balans – tomrummet behöver ibland få innehåll.

Men den där skammen. Var kommer den ifrån? Varför är det så viktigt att åstadkomma märkvärdiga saker på helgen? Nästan som att det ibland kan bli en tävling. På måndag ska man helst kunna berätta att man har målat huset eller vandrat i ett naturreservat eller haft middag för alla vänner eller äntligen lärt sig måla akvarell eller passat på att sortera bokhyllan eller gått en onlinekurs eller tränat inför ett maraton eller haft besök av släktingar eller på något annat sätt maximalt ha tagit till vara på helgen. Men har man istället sett tre säsonger av Game of Thrones så blir man ganska tyst. För det är ju pinsamt att slänga bort så mycket kvalitetstid. Eller?

Jag har själv aldrig känt mig särskilt dömd av mina kollegor. Det har känts okej att säga att jag inte har gjort något särskilt i helgen. Men istället har jag själv ibland känt en press på att jag borde göra 'mer'. Till exempel när jag passat på att ta en sovmorgon en lördag och vaknat till ett Instagramflöde där väldigt många personer redan lagt upp bilder som visar "lunch i skogen med hela familjen" eller "allt detta som jag redan bakat" eller "rummet som jag precis målat" eller "dessa 50km som jag cyklat". Och jag har tänkt...klockan är 11?!

Jag kan helt ärligt säga att jag inte är någon morgonmänniska. Och särskilt på helgerna passar jag på att sova så länge och så mycket som möjligt. Men samtidigt vet jag att det finns personer som naturligt går upp väldigt tidigt och som njuter av att fixa och dona när det blir helg. Ibland är jag precis likadan – jag vaknar tidigt, har massor av energi och gör hur mycket som helst innan lunch.

Mitt inlägg handlar alltså inte om att peka finger. Jag är mest nyfiken på var den här helgskammen egentligen kommer ifrån. Varför kan vi inte alla fröjdas åt det fina i att de allra flesta har två lediga dagar i veckan då de kan göra precis vad de vill? För vissa innebär det massor av aktiviteter, för andra innebär det tre säsonger av Game of Thrones. Eller att ligga i sängen och stirra i taket.

Det ena är inte bättre än det andra. Så istället för att jag – som kanske passat på att vakna kl.11 en lördag – ska känna mig dålig i jämförelse med någon annan som redan åstadkommit X, Y och Z, kunde jag istället tänka: "GOOD FOR YOU!" Och den där personen som gått upp klockan 6 och bestigit ett berg kan, på samma sätt, se min sovmorgons-selfie och uppskatta att jag gav mig själv det jag behövde just då, dvs. sömn.

Kanske handlar det hela om att helgen är så kort. Kanske är det därför som vi känner en sorg ifall vi inte optimerar och maximerar den lediga tid vi har. För det är ju faktiskt bara två dagar. Särskilt på vintern kan det vara den enda möjligheten att komma ut i dagsljuset. Eller helt enkelt göra det som själen längtar efter. För sanningen är ju att en stor del av våra liv fylls av jobb. Så om jag känner mig dålig i jämförelse med någon annan kanske det egentligen handlar om att jag önskar att jag kunde göra mer av det jag längtar efter. Eller så kan det vara ett prestationsmönster där jag lurar mig själv att tro att vila, återhämtning och att 'bara' vara inte är värt något.

Så, om du behöver göra ingenting den här helgen: Gör det! Utan att känna några skuldkänslor. Utan att känna någon rapporteringsskyldighet i fikarummet på måndag. Och skulle någon fråga dig vad du gjorde i helgen, kan du helg ärligt och med gott samvete svara: "Jag gjorde ingenting. För det var exakt det jag behövde just då."

 

 

Kommentarer

  • Mummoni 11/10/2020 3:23am (18 dagar sen)

    Tack!

    • Hanna Rosvall 11/10/2020 5:38pm (17 dagar sen)

      <3 <3

Skriv en kommentar