blogg banner 2

Herbarium

Skrivet av Hanna Rosvall 22.04.2018 | 0 Kommentarer

IMG 0233

 

IMG 0235

 

IMG 12

 

Jag och Henrik överraskades av en plötslig städinspiration igår. Det tog inte länge innan tamburen var fylld av påsar – sådant som skulle skänkas bort, sådant som skulle återvinnas. Man kunde riktigt känna hur energin förändrades i vår lägenhet när de här obehövliga sakerna fick komma i rörelse igen.

Mitt i allt detta hittade jag mitt herbarium. Jag kunde inte låta bli att öppna det. Medan jag varsamt vände sida efter sida förflyttades jag tillbaka till mitt barndomshem. Jag kom ihåg exakt var jag hade plockat vissa växter. Jag kunde tydligt se växtpressen framför mig – den som min fina morfar snickrat. Jag såg mig själv ivrigt bläddra igenom växtböckernas gulnade blad tillsammans med min mamma. Fastän många avskydde den här uppgiften – utförd sommaren innan högstadiet började – älskade jag varje stund. Jep, jag var en Crazy Plant Lady redan som barn.

Jag överraskades av hur känslosamt det hela blev. Det var nästan som att varje växt bar på ett minne i sina pressade blad. På ett sätt stod tiden stilla på de där sidorna – en perfekt minnesbild av naturen från min barndom. Ängarna, dungarna, skogsvägarna, farmors och farfars gård, skogen som smälte samman med bakgården vid mitt barndomshem.

När jag kom till Eken kom tårarna. Det finns nämligen en Ek som vi hämtade hem i en hink när jag och min lillebror var små. Jag kände alltid ett starkt band till Eken – det var lite som att vi växte upp tillsammans. Det är också den jag saknat mest efter att mina föräldrar bestämde sig för att flytta från mitt barndomshem. Därför var det så otroligt fint att upptäcka att jag, år 2002, hade bestämt mig för att pressa några av Ekens blad. Min kära vän, plötsligt närmare än på flera år.

Med hjälp av växterna i mitt herbarium har jag tillgång till en slags tidsmaskin. Ändå är de bara en reflektion av något större. Växterna i mitt herbarium representerar en specifik stund, ett ögonblick. Samtidigt växer det nya växter varje år. Anden i varje pressad växt är större än bladen i ett herbarium. Därför är det omöjligt att tämja dem genom en växtpress.

Ständig förändring är naturens gång. Redan sommaren 2003 var det omöjligt att återvända till en exakt kopia av naturen jag band in i mitt herbarium sommaren 2002. Så fastän mitt herbarium skulle förstöras i denna stund förändras ingenting. Min energi är alltid kopplad till den där naturen jag minns med sådan värme. Jag behöver bara blunda för att kunna känna det. Samtidigt vet jag att det där bandet aldrig har brutits – genom att gå ut genom min nuvarande ytterdörr är jag lika nära naturens andar som när jag var barn. De finns överallt, inte bara i en viss skog eller vid en viss tidpunkt. En vacker och befriande tanke.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar