blogg banner 2

Jag har tänkt om

Skrivet av Hanna Rosvall 23.09.2018 | 0 Kommentarer

6C37D995 2862 4DF7 BD7C 0341C65138DD

 

Jag kan väl börja med att säga så här: Jag har tänkt om. De senaste veckorna har nämligen bjudit på en rad omskakningar som fått mig att ifrågasätta en hel del. Det har inte varit lätt. Jag har gått från djup förtvivlan och otillräcklighet till många lärdomar. I det här inlägget vill jag dela med mig av några av dem.

 

LÄRDOM 1: Jag vågar inte säga min åsikt

Hela mitt liv har jag älskat citat – åh, tänk att den och den kan uttrycka mina tankar och känslor på ett sätt som resonerar så starkt! Det har varit min grej. Kolla bara in min "Someone once said" -Pinterest board. Men. Jag har insett att jag gärna gömmer mig lite bakom citaten.

Det har varit svårt att erkänna. När jag citerar andra – som jag anser vara klokare än mig själv – känner jag mig självsäker. Samtidigt skapar jag en bakdörr som gör det möjligt att slinka ut om de citerade åsikterna inte tas emot väl. Det är ju trots allt, i grund och botten, någon annans åsikter.

Jag har insett att det hela grundar sig i en rädsla. Jag är rädd för att lyssna till, respektera, acceptera och fullständigt stå för min inre röst. Universum ger mig så. Tydliga. Tecken. Hela tiden. Hanna, lyssna till din inre visdom! Men jag vill inte lyssna. För innerst inne tror jag inte att jag har något att säga.

Ändå uttalar jag mig hela tiden. Särskilt efter att jag började skriva den här bloggen. Det skapar delade åsikter, och det är okej. Men citaten är min sköld. Låt oss vara ärliga: Mina inlägg om karma och reinkarnation var lite som referat. Det var Paramahansa Yoganandas ord, utsmyckade med en del andra referenser. Samma sak har också hänt med andra inlägg.

Att inse det här gjorde mig så himla ledsen. Jag satte ner två hela dagar, mitt hjärta och min själ, på att skriva de där inläggen om karma och reinkarnation. Men istället för att ta ett steg tillbaka och verkligen fundera på vad jag tycker, upprepade jag blint någon annans sanning. Jag skulle ha ett bra citat att lägga in här... Men i det här inlägget kommer du bara att få höra min röst. Det känns viktigt.

 

LÄRDOM 2: Mina åsikter är ofta väldigt vinklade

Jag vet att jag inte alltid är helt neutral. Jag väljer att dela med mig av mitt perspektiv. Det här är en andlig sökares vardagsbetraktelser – ingen akademisk journal. Jag kan ärligt erkänna att fullständiga källförteckningar eller från alla möjliga vinklar belysta kritiska granskningar inte intresserar mig. Den rationella hjärnhalvan kan gott ta en paus, tänker jag när jag skriver om saker som till stora delar baserar sig på tro och intuition.

Jag vill tro att jag är öppen för allt. Men om sanningen ska fram så är det ändå inte alltid riktigt så. Jag fick panik när jag insåg att jag lätt kan bli lite insnöad. Jag bad Universum om ett tecken – är jag på rätt väg eller helt vilsen? – och möttes, i nästa stund, av en reklambanner med texten: "Looks good. But is it the truth?"

Paniken ökade. Har jag förälskat mig i glansbilder? Vad är sant, på riktigt? Och hur vet jag det?

Jag inledde en kritisk granskning där jag rannsakade mig själv och ifrågasatte allt. Jag började hetsgoogla kritik mot det ena och det andra. Jag hittade en del saker som gav mig perspektiv. Jag började hetsgoogla kritik mot någon som blivit en viktig guru, Paramahansa Yogananda. Det fanns faktiskt inte så mycket. Och samtidigt som jag googlade dessa artiklar började användaren 'he-knows-shit' att gilla mina bilder på Instagram. Jag antar att Universum, på ett aningen humoristiskt sätt, fösökte säga åt mig att Yogananda är helt okej. Men ändå. Det var hemskt men viktigt att ifrågasätta saker. Rent av hemskt viktigt?

 

LÄRDOM 3: Mina åsikter färgas av mina privilegier

Jag hade redan börjat rannsaka mig själv när en fin vän – väldigt öppet och respektfullt – delade med sig av sitt perspektiv. Hon skrev att det här med karma osv. känns väldigt svårt och respektlöst för henne som lever med en ständigt närvarande kronisk sjukdom.

Jag insåg att jag har skygglappar. Fastän jag alltid försöker skriva med en genuin välvilja färgas mina åsikter av att jag har väldigt många privilegier, t.ex. att jag är frisk. Jag har fått höra de här sakerna förr, men inte varit redo att lyssna. Det har varit så svårt att acceptera att mitt vinklade synsätt kan upplevas som ignorant eller respektlöst. Jag vill inte associeras med de där egenskaperna. Men jag har verkligen försökt sluta fred med den tanken, att det kan vara så. Att det är så.

Senast jag stod öga mot öga med något liknande fanns det få möjligheter till diskussion. Det skapade sår. Jag insåg att Universum nu gav mig en ny chans, men översköljdes av rädslan att historien skulle upprepa sig. Jag ville gömma mig. Men istället tog jag mod till mig och valde en annan väg. Jag valde att backa, lyssna, lära mig. Och resultatet blev en väldigt fin, öppen och ömsesidigt respektfull diskussion som kommer att resultera i den här bloggens första gästinlägg. Det gör mig så tacksam! Ser fram emot att få publicera det.

 

LÄRDOM 4: Mina åsikter kan och får ändras

När jag tog ett steg tillbaka från gurucitaten och granskade dem utifrån blev jag väldigt ställd. Jag kände att något inte stämde. Yoga är Sanskrit och betyder att förena. Om det jag skriver, om yoga, ändå skapar separation – att någon känner sig exkluderad – kan det då vara sant?

Det som yogafilosofin och metafysiken lär ut erbjuder fortfarande viktiga insikter för mig. Mycket på grund av personliga upplevelser. Men jag har insett att jag måste se de här sakerna på ett nytt sätt. Jag kan utgå ifrån mig själv, men jag behöver också inkludera andra. Och tusenåriga läror ska inte tolkas ordagrant – det finns brister också i 'det allra heligaste'.

Jag behöver ta de där stegen bakåt för att se saker från ett större perspektiv. Jag behöver göra mina egna tolkningar. Det är viktigt att ifrågasätta, skapa sin egen sanning. Men en del av den processen kan också innebära att jag behöver omvärdera, utmana, tänka om. Erkänna att jag har fel. Och det är absolut inget fel med det.

 

Fortsättning följer

Jag har valt att, i den här bloggen, öppet och ofiltrerat dela med mig av min resa. Det är en resa som har pågått de senaste sex åren. Jag kunde säga att jag har kommit en bit på vägen, men egentligen står jag i startgroparna på många sätt. Jag har varken facit eller exakta kartor. Men jag är tacksam för att jag får dela det här sökandet med dig. 

De senaste veckorna har fått mig att inse att mina egna insikter bara är ringar på vattnet. Jag har med stort intresse följt med diskussionen kring Cultural AppropriationTone Policing och Spiritual Bypassing i yogavärlden, främst genom Yoga Girl. Mer om det här senare.

Jag har inte sagt allt jag vill säga. Jag känner att jag vill fortsätta den här diskussionen. Jag vill fortsätta att ärligt se mig själv i spegeln och våga ändras. Jag vill stiga ut ur mitt skyddande skal och Lyssna till de där andra perspektiven, berikas av dem. Jag vill tillåta mig själv att inte alltid ha alla svar. Jag vill tillåta mig själv att ha fel ibland.

Jag kan bara göra mitt bästa, tills jag vet bättre. När jag vet bättre kan jag välja annorlunda. Istället för att se det här som misslyckanden vill jag se det som möjligheter. Jag är inte rädd för att se och erkänna mina fel – de lär mig att bli en bättre människa. Varje dag.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar