Källvattnet

lördag 9 juni 2018 - 22:16 | 0 Kommentarer

IMG 4

 

Lördag. Själavård i Sundomskogen. En testund när tiden stod stilla. På något sätt har vardagen känts långt borta den här veckan. Efter att jag och min man fick besked om att en nära familjemedlem insjuknat i cancer har det känts speciellt viktigt att bara vara. Stund för stund, dag för dag. Andetag för andetag. Att verkligen försöka komma ihåg vad som är viktigt.

En hel del gammalt har blivit bortstädat. För tillfället ligger det på ett loppisbord i väntan på att gå vidare. Jag gick igenom största delen av mina ägodelar och frågade mig själv vad jag ska spara – inte för att jag borde, utan för att jag känner att det är något jag verkligen vill bära med mig. Annars blir det ju lätt så himla mycket vi bär med oss, 'bara för att'. Fastän lådor ligger i ett förråd tror jag ändå att de ständigt tar en del av ägarens energi. Jag känner mig i alla fall mer energisk efter att ha klippt energibanden till saker som inte längre tjänar mitt högsta bästa.

En hel del gammalt har också kommit upp till ytan. I samband med storstädningen tog jag nämligen upp en låda fylld med gamla dagböcker, den äldsta daterad 1999. Det är en omvälvande upplevelse att läsa mitt livs historia och se de bläckfyllda sidorna i nytt ljus. Jag är så tacksam över att få gå igenom allt det här med min underbara och kloka känslozonterapeut som hjälper mig att pussla ihop alla bitarna till nya, viktiga insikter. Jag var där senast igår. Behöver några dagar att smälta allt detta, men delar med mig sedan när jag är redo.

Därför är jag extra tacksam för källvattnet vi bar med oss hem idag. Det var en stark upplevelse att äntligen få besöka Björnvikskällan – ett rent underverk. Kristallklart vatten som frikostigt flödar mitt i en magisk skog. Ett helande elixir som vederkvicker både kropp och själ. Det är med djup glädje och tacksamhet jag avnjuter det här vitala vattnet ikväll. Må det lära mig att flöda lika fritt, lika villkorslöst, lika rent och klart, i harmoni med Moder Jord.

Många tankar och känslor, men stundvis svårt att sätta ord på allt. Så jag fortsätter andas. Och accepterar att orden inte är allt. Ibland finns allt man vill säga i tystnaden.

 

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar