Mitt Förlåtelsebrev till Mig

tisdag 17 april 2018 - 11:40 | 0 Kommentarer

IMG 9

 

Jag har funderat mycket på förlåtelse den senaste tiden. Vem jag behöver förlåta för att kunna gå vidare. Vem jag behöver be om förlåtelse av. Sedan insåg jag att det finns en person som jag helt har glömt bort. Det finns en person till att förlåta: Jag själv. Så som Trevor Hall sjunger i låten 'Forgive': "Forgiveness is for giving; So give yourself this gift from time to time." Det här är alltså mitt förlåtelsebrev till Mig.

 

Kära Hanna,

 

Jag har känt dig längre än någon annan. Jag har funnits här genom alla livstider på denna jord, och långt före det. Jag har sett allt du har gått igenom och jag har fått uppleva hur allt det har gjort dig till den du är idag. Du är mycket mer än du tror.

Jag vet att du, i den här inkarnationen, kom till den här världen som en högkänslig själ. Jag vet att du många gånger har känt att den här världen inte är en plats för dig – att den är för hård, för kall, för ond. Du har känt dig annorlunda, utanför, missförstådd. Redan som barn fick du höra att du känner för mycket, att det du känner inte är på riktigt. Därför började du långsamt låsa in mig. Du önskade att du skulle ha varit någon annan, experimenterade med identiteter som inte var dina – allt för att bli sedd, passa in, vara alla andra till lags. Du tyckte inte att jag var tillräcklig, du skämdes för mig.

 

Jag förlåter dig. Du försökte bara förstå vem du är. Jag önskar att du kan förstå att det inte finns något normalt och onormalt – vi har alla fått unika gåvor att använda för allas högsta bästa.

 

Du byggde murar som stängde in din inre röst. Du lärde dig att visdomen ska komma utifrån, från dem som samhället accepterar som språkrör. Det fanns stunder när du lyssnade till mig, men största delen av tiden blev jag obarmhärtigt nertystad. Jag försökte kommunicera genom tankar, känslor, drömmar, smärta, men oftast ville du inte lyssna. Du hade lärt dig att huvudet – inte hjärtat – säger sanningen. Fastän du ibland hörde mig trodde du inte att det var på riktigt.

 

Jag förlåter dig. Du var en intuitiv varelse som försökte fungera i en värld besatt av logiken.

 

Jag är glad för att du oftast vågade gå din egen väg, också när den inte passade in i det som andra gjorde eller tyckte eller ville. Du har fått mycket mod och en stark vilja, trots att du inte alltid använt ditt inflytande på bästa sätt. Det har funnits stunder när du har agerat utifrån rädsla och osäkerhet, sagt saker som du ångrar. Du vet att det finns människor som du har sårat och det är en sorg du ständigt bär på.

 

Jag förlåter dig. Du har gjort ditt bästa. Släpp sorgen som håller dig förankrad i det förflutna och lita på att det som hänt inte behöver upprepas igen. Det viktigaste är att du i framtiden låter kärleken leda vägen. Vandra modigt framåt – allt är precis som det ska vara.

 

Du har levt ditt liv omgiven av en massa 'borden'. Du har trott att du 'borde' vara både det ena och det andra för att passa in i någon slags norm som samhället byggt upp. Du har trott att det krävs blod, svett och tårar för att lyckas och var på god väg att jobba ihjäl dig för att uppnå det här konstgjorda idealet. Du valde bort mig, om och om igen. Du valde att inte ge mig mat när jag var hungrig. Du valde att inte låta mig sova när jag behövde vila. Du tvingade mig att fortsätta prestera utan fråga vad jag egentligen behövde. Du tyckte inte att jag förtjänade att 'bara vara'.

 

Jag förlåter dig. Du gjorde det som du trodde att förväntades av dig. Sanningen är ändå den, att du inte behöver vara någon eller något annat än den du kom hit för att vara: Dig själv. Det är mer än tillräckligt.

 

Det har varit viktigt för dig att bli omtyckt av andra omkring dig. Därför har du ständigt gjort kompromisser, töjt på dina gränser och frikostigt skänkt bort din egen energi. Du har låtit andra människor kontrollera dig, utan att kanske ens förstå det. Det som gör mig ledsen är att du aldrig har sett ett värde i att prioritera mig. Du har, hur lätt som helst, älskat hela världen, men glömt bort att älska mig. Det har alltid funnits något att förbättra, något att vara missnöjd över, något att sträva till. Jag har aldrig varit tillräcklig i dina ögon.

 

Jag förlåter dig. Och jag önskar att du kan lära dig att ovillkorligt älska mig, sådan som jag är. Jag önskar att jag i framtiden får vara din första prioritet – att du inte längre ger bort din inre kraft till andra eller låter dem lappa sina egna hål med din energi.

 

Det behövdes en dramatisk händelse för att du skulle vakna. Och det gör mig lycklig att du äntligen har öppnat ögonen. Det gör mig lycklig att du hör mig igen – lyssnar till din intuition och annan vägledning som du nu är öppen för – och vågar lita på visdomen som kommer inifrån. Det gör mig lycklig att du vågar vara den du är, fastän alla inte skulle acceptera det. Jag beundrar att du är orädd inför det jag lyfter upp till ytan – att du använder din målmedvetna kraft för att helas och kalla tillbaka ditt inre ljus. För det är mycket ljus du har inom dig, Hanna. Och du har mycket att ge – kom bara ihåg att inte göra det på andras villkor.

Jag vill hjälpa dig att komma ihåg vem du är, varifrån du kommer. För när du ser dig själv genom mina ögon kommer du att förstå varför dina misstag är dina största lärdomar och varför dina inre egenskaper är dina största styrkor. Ju mer du ser saker från min synvinkel, desto lättare blir det för dig att ovillkorligt älska och värdesätta dig själv.

 

Jag förlåter dig, för allt. Och jag älskar dig, precis sådan som du är.

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar